Etikettarkiv: intervju

Hyllad roman om psykisk känslighet

Juliet the Maniac by Juliet Escoria

Juliet Escoria – Juliet the Maniac (Melville House)

Enligt många, bland andra Bustle och Nylon, var Juliet Escorias delvis självbiografiska roman Juliet the Maniac, en av vårsäsongens böcker som det fanns störst anledning att se fram emot. Romanen har fått fin kritik, men tonvikten har legat på ämnet, att den handlar om en tjej som brottas med psykiska problem, inte på att romanen är väldigt genomtänkt litterärt sett.

Det framkommer desto tydligare i det här samtalet: ”The Importance of Being Stubborn: Jeff Jackson in Conversation with Juliet Escoria”

Juliet Escoria: ”In popular culture, a lot of times mental illness and/or addiction narratives are presented as: cause, effect, consequence, remedy. For me, this linear presentation was a lie. You have a normal day, and then a completely warped one. Certain events or symptoms come out of nowhere. You do something that advances your ‘recovery,’ and then you slide back. An episodic structure seemed essential to convey this.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Citat, Intervjuer

Interview: Emily Mahon on designing book covers


Doubleday, Illustration: Rizon Parein

I have made interviews with several great Swedish and American graphic designers specialized in book covers. I have asked them rather similar questions, but the answers have varied considerably. This suggests, I think, that designing book covers is a craft. You can learn how to create great and captivating covers, but above all you have to make covers, over and over again. The final covers that we get to see, are only a fraction of those that are made.

I had the privilege to ask graphic designer Emily Mahon a few questions. She has worked for some of the most well known American publishers, and she has made covers for books of literary fiction as well as for books of non-fiction, contemporary as well as classics. She has made several stunning covers; one of my favorites is the cover she has made for Heidi Julavits The Vanishers. Further below you can see both the final cover, lush and irresistible, as well as two killed covers.


Doubleday. Photo: Mike Lambert

Could you please tell us a little about your background and how and why you became a designer of book covers?

I studied Graphic Design at Penn State University. I needed to apply for the program which only accepted 22 students a year; it’s a very small program in a school of over 35 thousand students. After graduating, I focused on landing a job at a book publishing house in New York. To me, designing book covers is the most creative job I could have. Every book tells a different story, and reading has become a crucial part of my life. And I love that each cover is like a poster—there are no guidelines in terms of imagery or type that I use—it’s all based on what feels right for the audience.


Doubleday. Tactile Typography: Dominique Falla


Vintage. AD: John Gall, Photo: Holly Lindem

What purposes are book covers supposed to fill?

Designing covers is not about making art. We need to sell books at the end of the day. Covers should market a specific audience for every book and they should give enough of a visual impact needed to inspire someone to pick up the book and read it!


Random House, Photo: Bob Croslin


Penguin. AD: Paul Buckley, Photo: Rich Evenhouse

How would you describe your style(es)?

I try never to have a style. I always try new approaches to how I look at a problem and to how I design. The content should dictate the style. It’s hard to stay fresh and current all the time but I think it’s important not to try and emulate trends, and stay true to the content.


Doubleday. Photo: Andrew Purcell



Do you have a philosophy, rules of thumb or rituals that you follow during the creative process? Please tell us a little bit about the creative process.

As I’m reading a book, I usually jot down visuals or notes from the text that could help in defining the direction the cover will take. I usually make lists and sketch ideas before every turning to the computer to guide me. Sometimes I find it helpful to go to museums or look through magazines or books as I brainstorm, and I try to find inspiration in looking at other current book covers. There is so much great work out there, and seeing recent book covers inspires me to keep pushing my work and make myself a better designer.


Flatiron Books. Killed

Can you please tell us a little bit about the cover you made for The Guineveres and explain how it came about and how you intended it to work?

Well, as of this moment, the cover has been killed! This happens all the time, albeit a bit disappointing. I loved this novel and tried several different iterations before coming to this solution. The book takes place in the 1950s in a convent where four girls named Guinevere have been abandoned to be raised by nuns. I wanted to set this cover apart from what’s out there and felt that because the catholic theme was so strong, showing the cross in an abstract kind of way made for an interesting visual.


Killed version


Killed version

I’m also very fond of the cover you made for Heidi Julavits The Vanishers. Do you have any shelved versions of it, that we might take a look at?

This cover started in a very different place from the final version. Initially I took an interest in photographing the Barcelona chair, and projecting the title on it to create a dimensional feel.


Doubleday. Final version

After many iterations of this cover the author decided she wanted to focus on more of a feeling rather than a depiction of the story. I decided it would be fun and energetic to work on a layered floral collage, that better represented the multi-layered emotional impact of the novel. It was really fun to create this cover. I originally preferred the type knocking out in white from the art, but the publisher felt that using a color would have more impact so that’s how the final cover was printed.


AD: Emily Mahon. Design: Ben Wiseman


 Nan A Talese/Doubleday, Photo of cut paper lettering: Geoff Spear

What are your favorite graphic designers, specialized in book covers, and why?

Gabriele Wilson, Keith Hayes, Kelly Blair, Peter Mendelsund, Oliver Munday… the list goes on! They are all extraordinarily creative and ambitious with their approaches and I’m very lucky to work around such talent in my office in the Knopf Doubleday Art Department every day.

If you have cravings for more beautiful covers, visit Emily Mahon’s homepage. Don’t miss the designs she has made for The Modern Library Classics.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Intervjuer

Intervju: Richard Herold om Natur & Kultur

Richard Herold foto Mia Carlsson porträtt_0_

Richard Herold Foto Mia Carlsson


Förlagsbranschen har varit ganska skakig de senaste åren. Många förlag har mött osäkerheten genom att satsa ännu mer på deckare och bestsellers eller fenomenböcker, som Harry Potter och Fifty Shades of Grey.

Ett förlag som gått mot strömmen är Natur & Kultur. Och det går bra, trots att man helt slutat att ge ut deckare. På tvärs mot en allmän trend, att färre översatta böcker ges ut i Sverige, har Natur & Kultur också inlett en anspråksfull utgivning av bland annat latinamerikansk litteratur. Rent allmänt har förlagets utgivning de senaste åren blivit mer fokuserad och litterärt orienterad.

En av förklaringarna till nyorienteringen på Natur & Kultur är det arbete förlagschefen Richard Herold initierat. Han började jobba på Natur och Kultur 2010 efter sju framgångsrika år på Atlas förlag, där han bland annat började ge ut Alice Muro och publicerade Mig äger ingen av Åsa Linderborg, hennes lika angelägna som storsäljande bok.

Det sägs att både Bonniers, Norstedts och Natur & Kultur var angelägna om att anställa Herold när han lämnade Atlas. Att han valde det senare och tredje största förlaget, verkar stämma in i ett mönster som blir tydligt när man läser om honom, att han ofta går sin egen väg. Många påpekar att Natur & Kultur är stiftelseägt, att vinstkraven därmed inte är så stränga, men många av Herolds konträra idéer verkar fungera utmärkt när de prövas mot verkligheten.

Skulle du kunna berätta om särskilt betydelsefulla etapper i din karriär och om några böcker som du är stolt över att ha gett ut?

Jag började jobba i en bokhandel 1995. Några år senare fick jag ett stipendium av bohandlareföreningen för att resa till New York för fortbildning. Min första tanke var att jobba i en bokhandel där, jag skrev till Barnes & Nobels huvudkontor men fick inget svar. Så läste jag i Ordfront magasin om en intressant förläggare, André Schiffrin,som gav ut många svenska författare, och skrev till honom och undrade om de kunde tänkas vara intresserade av en svensk praktikant. Så kom det sig att jag hamnade på The New Press på 42:a gatan i New York i ett halvår.

När jag kom hem startade jag med en vän förlaget Pocky, arbetade på Tranan, hamnade på Atlas och blev 15 år efter praktiken i New York förlagschef på Natur & Kultur!

Med uppenbar känsla för stil : Ett reportage om manlighet (pocket)

En av de böcker jag är mest stolt över är också en av de första som jag själv var med och initierade. Jag hade träffat Stephan Mendel-Enk i mataffären på söder där jag bodde. Han skrev roliga krönikor i DN Sport och jag föreslog för honom att han borde skriva en bok. Resultatet blev Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet. Som jag fortfarande tycker är det bästa som skrivits om män och maskulinitet.

Vad var roligast och mest lärorikt med att praktisera på The New Press?

Det var en – med amerikanska mått – väldigt platt organisation, så jag fick vara med på alla möten och kom verkligen in bakom kulisserna. Dels kändes det ju oerhört häftigt att komma från bokhandeln i Stockholm och få sitta med och ta utgivningsbeslut på ett amerikanskt förlag, och efter ett tag väcktes också tanken: det här skulle ju jag faktiskt kunna göra.

Monster i garderoben

Vad gör en förlagschef? Kan du beskriva din roll eller olika roller på Natur & Kultur?

 I korthet, fattar beslut när det behövs. Vi arbetar i en organisation med en stark form delegering, och väldigt få möten, de flesta beslut fattas på armlängds avstånd från mig. Ibland uppstår behov av min input och då finns jag där. Så chefsdelen av mitt jobb är förhållandevis enkelt, eftersom gruppen funkar så bra ihop och alla – hoppas jag – upplever att de har ett stort mandat till självbestämmande.

 Sen är jag ju den som håller ihop sälj/marknad och redaktion, samt arbetar långsiktigt med utvecklingsprojekt, även om mycket av det arbete nu landat i år.

I vilken utsträckning är du inblandad i valet av titlar?

Inte jättemycket, flera av redaktionerna arbetar helt självständigt, där skriver jag i princip bara under avtalen, men sakproseutgivnignen är jag fortfarande mer involverad i. Jag redigerar 3-4 titlar om året.

Spindelboet (inbunden)

I en intervju nyligen hävdade Jeff Shotts, redaktör på Graywolf Press, att många amerikanska förlag idag är helt förändrade, att de har anslutit till en strikt kommersiell förlagsmodell, ”primarily based on imitation, celebrity, promotion, and volume.” Han menar att den här modellen har flera svagheter: ”Given the uncertainty of this publishing model and the volatility of book sales, the independent, nonprofit model seems by comparison remarkably stable. […] What this has meant, for some time now, is that the larger houses have essentially ceded vast important territories to independent publishers: poetry, short stories, essays, literary criticism, translation, experimental fiction—in short, literature.”

Skulle du kunna kommentera Shotts analys lite grand och jämföra med svenska förhållanden?

Oj, stor fråga. Det enkla svaret är väl att givet osäkerheten Shotts talar om så är den kommersiella modellen ändå mer lönsam. Stora investeringar förvisso, men då de framgångsrika titlarna är så lönsamma som de är, så skapar den modellen större överskott. Det som det innebär är dock organisationer som är tomma på publicistiskt backbone. Det är vad som sker är att man börjar tala om gungor och karuseller och skapar två skilda urvalssystem inom förlagen. Det är också därför vi de senaste decenniet hört stora förlag i Sverige och utomlands tala om ”krisen för midlist”. I själva verket är det ett aktivt val att inte satsa på de s.k. midlisttitlarna, utan istället på en mer polariserad utgivning.

På Natur & Kultur har vi valt exakt motsatt väg. Färre smala titlar och färre genretitlar. Det vi ser är att vi levererar en jävla massa riktigt bra böcker och en stabil ekonomi, dock utan särskilt stora vinster. Så som förlag funkat fram tills för ett par decennier sedan.

Flickorna (inbunden)

Vilka är de största utmaningarna och möjligheterna för Natur & Kultur på kort respektive lång sikt?

Vi ska fortsätta göra de bästa böckerna vi bara kan. Och sälja så mycket av dem som det bara går. Eftersom vi inte drivs av något annat än det, ser jag inga större utmaningar egentligen. Mitt huvudfokus nu är att vi ska fortsätta ha roligt på jobbet. Att de som arbetar känner att det de gör är meningsfullt och stimulerande. Så länge vi lyckas med det tror jag vi kommer att fortsätta vara framgångsrika.

Levande och döda (inbunden)

Jag tycker att Natur & Kulturs utgivning har blivit mer och mer litterär, även utgivningen av sakprosa. Är det en utveckling som kan drivas vidare?

Nej, egentligen inte. Jag tror att anledningen till att läsare de senaste åren har börjat upptäcka Natur & Kultur och våra böcker är att vi är tydliga med vår profil. Inom alla utgivningsområden. Tydligast är detta kanske inom illustrerad fakta. För den publiken är det uppenbart när en bok kommer från oss eller från något av de andra förlagen. När det gäller skönlitteraturen och sakprosan så handlar det ju om att fortsätta arbeta med texterna, och fortsätta lita på att de böcker vi gillar, kommer även läsarna att gilla.

Jag tror att vår sakprosautgivning kommer att bli ännu mer eklektisk. Det är många och stora områden som ryms inom ”sakprosa” och för att vara intressanta bör vi nog syssla med lite av varje. Jag tycker Volante är oerhört skickliga på detta, de har en tydlig profil, samtidigt som den kan rymma så vitt skilda saker som cykling, humlor, hotellägare och robotar.Springsteen skriver självbiografi

Hur skulle du vilja att Natur & Kulturs verksamhet såg ut om fem år?

Exakt som den gör nu – haha! Nej, men vi håller på med en del roliga utvecklingsprojekt, så fortsatt fokus på de bra böckerna, men kanske med en tidskrift eller två och utgivning i fler länder?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

Jessa Crispin i intervju om Bookslut, om varför webbfanzinet läggs ned, medierna och samtidslitteraturen

2002 var Jessa Crispin en 23 år gammal college drop out bosatt i Texas. Då startade hon webbfanzinet Bookslut, som hade en tydlig inriktning på litteratur utgiven av små och medelstora förlag.logonew

Sakta med säkert växte Bookslut, vars numer klassiska logga är en naken läsande kvinna, till en mindre maktfaktor på det som då entusiastiskt kallades Bookternet – samtidigt som tidningsbranschen skar ned allt mer drakoniskt på sin litteraturbevakning, så frodades den på internet, som många knöt stora förhoppningar till. Häromdagen meddelade Crispin i ett lakoniskt blogginlägg att Bookslut läggs ner.

Majnumret av Bookslut är det sista. Webbfanzinet och dess arkiv kommer emellertid att finnas kvar på nätet ”tills apokalypsen kommer”.

I samband med nedläggningen gav Crispin en intervju i New York Magazine, i vilken hon förklarar att orsaken till nedläggningen delvis har ekonomiska orsaker. Hon berättar också att hon inte har särskilt mycket till övers för den samtida amerikanska litteraturen, särskilt inte den omstridda MFA-litteraturen:

”You’re not a fan of the industry.

Part of the reason why I disengaged from it is I just don’t find American literature interesting. I find MFA culture terrible. Everyone is super-cheerful because they’re trying to sell you something, and I find it really repulsive. There seems to be less and less underground. And what it’s replaced by is this very professional, shiny, happy plastic version of literature.”

Vid det här laget är Jessa Crispin snarast en del av branschen och hon kommer inte gå sysslolös när Bookslut går i graven. Svaret på frågan vad hon är mest stolt över:

”I don’t know, just that we existed at all seems like a nice thing. I’m proud of the fact that we covered women, work in translation, and writers of color, and we did it without being fussy about it.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer, Nyheter

Interview: Kimberly Glyder on designing book covers



When I look at the book covers designed by Kimberly Glyder, of Kimberly Glyder Design, I sense that what you see is what you get. I would even claim that her designs have an honest quality, if that makes any sense, and they are rooted in different American traditions. Kimberly doesn’t use Helvetica very often and seldom play it safe and minimalistic. She makes covers for books of literary fiction, essays and more commercial novels, but she always finds a style and solutions – she is very good with typography and colors – that are bold and that makes you want to grab and explore the books.



Kimberlys work has been recognized by the AIGA in their 50 Books/50 Covers Show, the biennial AIGA 50 design competition for the DC area, the AIGA Philadelphia Design Awards, the AAUP Book Jacket and Journal Show, the New England Book Show, the New York Book Show, and in PRINT’s Regional Design Annual.



Kimberlys clients include: Random House, Ecco, National Geographic, Houghton Mifflin Harcourt, Grand Central Publishing, Johns Hopkins University Press, W. W. Norton, Abrams, Graywolf Press, and Little, Brown. We had the opportunity to ask Kimberley a few questions. For the interview I mostly chose covers she made for books from independent and university presses. They are not representative of her work as a whole.



Could you please tell us a little about your background and how and why you became a designer of book covers?

I’ve always been a voracious reader and involved in the fine arts, so being able to combine books and design is an ideal fit for me. I attended the Rhode Island School of Design where I received a BFA in Graphic Design. Though I wanted to go into book design right out of school, there were limited oppor-tunities at the time, so I had brief stints in print design studios working on brochures, catalogs, branding systems, etc. Then I spent a couple years working as a museum designer creating exhibits for international and regional clients. Finally, I landed at Da Capo Books in Boston and began my career as a book designer, leaving a couple years later to strike out on my own (which I love).



What purposes are book covers supposed to fill?

Whether the cover is shown online or as a printed copy in a bookstore, the purpose of a book cover is to create an engaging experience for a potential buyer. Hopefully, a buyer “clicks on” a book online or picks up a book in a bookstore, and then it’s really the writing that must convince someone to buy the book. My job, as I see it, is to push a buyer to interact with a book.





Are there differences between book covers and other kinds of graphic design?

Certainly, I think there is much more emphasis on conveying a specific concept or tone for a book cover. Authors and publishing companies have very definitive ideas of how they want to market books and there is a fine line between creating something visually appealing and accurate (enough). It’s not just about what is beautiful, but the balance of the author’s writing to take into consideration.





Do you have a philosophy, rules of thumb or rituals that you follow during the creative process? Please tell us a little bit about the creative process.

Over the years, I’ve been able to streamline my process effectively. I always begin a book by reading the manuscript and taking notes. These notes are usually “big picture” concepts. Sometimes they are specific visuals that stand out within the book (such as a variety of flower mentioned, or the color of a woman’s hair, etc.). At the beginning of many book projects, I will also get input from the author which then gets combined into my notes. After reading and note-taking, I move on to sketching. I always sketch first before turning to the computer. These small sketches are rough thumbnails where I distill my notes and take a first stab at translating the concepts into visuals. This also might be when I’m doing photo research. Often times, I will move on to hand-lettering or some painted element. I seem to be hired for more and more projects in which illustration is requested, so this has become an important stage in my process. Finally, I move on to designing.




You are very versatile stylistically and have a quite varied portfolio – you have made covers for books of fiction and books of non-fiction and you also work for different kinds of publishers, from rather small and indie Graywolf Press to Random House. Yet I find unifying elements, many of your covers are bold, they certainly stand out against the background, and several of them are humorous. Could you please comment on the variation of your portfolio? Could you also say something about working with publishers with quite different identities?

I think as a book designer, you have to be varied in your style. There are some designers who aren’t and it works well for them, but for me, it’s rather a necessity to have the variation. Not only is this variety fulfilling since it allows me to work on a range of subject matters (one of the best parts of working with books in my opinion!), but it also brings in a number of varied clients. I have a soft spot for Graywolf Press, as I feel as though the covers I’ve worked on for them are my most successful from a creative standpoint. Part of the reason for this I think, is that they allow me the freedom to really stretch my creative limits and they value my contribution to the book. So many large publishers get saddled down by what they think is commercially viable, and in the process, the covers lose any uniqueness which would have made them stand out in the first place.

I do like bold covers and am happy to hear you think mine have that quality. I’m not someone who uses Helvetica as an afterthought. I like type as image. I think a lot can be visually conveyed with a little and that’s taken many years to figure out.


rails-white_650 (1)


Can you please tell us a little bit about the cover you made for Rails Under My Back and explain how it came about and how you intended it to work?

Rails Under My Back chronicles the lives of two African-American brothers and their families. The metaphor of the railroad (the themes of migration and uprooting) dominates the book. The “rails under my back” also signify scars from whipping and the legacy of slavery. The two brothers take divergent paths so my goal was to convey this break in a visual way. My solution was to  create a railroad graphic that splits to move off in two directions. The railroad design also refers to the human spine/back and the small yellow marks evoke the scars. The type is jumpy and carries a lot of movement, in keeping with the writing style. The color palette is intentionally limited to reinforce the strong visual impact of the typography and background graphics.


We really appreciate that Kimberly took our questions, thanks. These are the books featured in the interview:

The Empathy Exams by Leslie Jamison (Graywolf Press), design and lettering.

Dead Neon (University of Nevada Press), AD Kathleen Szawiola, the cover was awarded several prizes.

The Red Parts by Maggie Nelson (Graywolf Press), AD Katie Dublinkski.

Leaving Orbit by Margaret Lazarus Dean (Graywolf Press), AD Katie Dublinski.

Unbuttoning America by Ardis Cameron (Cornell University Press), AD Scott Levine, Vintage Pin-Up Illustration by Al Moore.

The Pinch by Steve Stern (Graywolf Press), AD Katie Dublinski.

Get in Trouble by Kelly Link (Random House), unused comp, AD Paolo Pepe, design & illustration.

Beyond Competitive Advantage by Todd R. Zenger (Harvard Business Review Press), AD Stephani Finks.

Woke Up Lonely by Fiona Mazeel (Greywolf Press), AD Michael Taeckens.

Your Presence is Requested at Suvanto by Maile Chapman (Graywolf Press), AD Katie Dublinski.

Mad Men Unzipped (University of Iowa Press), AD Karen Copp.

Rails Under My Back by Jeffery Renard Allen (Greywolf Press), AD Katie Dublinski.

Two shelved:



For more covers by Kimberly Glyder, visit the homepage of Kimberly Glyder Design and the blog Shelved Books, where you can see several versions of the cover to The Empathy Exams, among many other things.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Intervjuer

Intervju: Erik Andersson om att översätta ”Ulysses”


När Ulysses, James Joyce modernistiska mästerverk, kom ut i svensk översättning av Thomas Warburton efter andra världskriget blev den tillgänglig för den breda allmänheten. Och när Warbutrons korrigerade utgåva kom ut i början av 80-talet, var det också en stor litterär händelse.

Och så för tre år sedan kom översättningen av Erik Andersson, som fick många kritiker att jubla. Framförallt prisades hans känsla för Joyce sinnlighet. Vi har ställt några frågor till Andersson om varför det är så svårt och roligt att översätta Ulysses. En roman som ligger hyfsat till på Modern Librarys lista över de 100 bästa romanerna.

Jag läste en underhållande artikel om den första kinesiska översättningen av Ulysses. Ett äldre par översatte romanen och mannen, Xiao Qian, tycker att Joyce ibland gick för långt: ”Det finns partier,” säger Xiao, ”som jag tycker att han gjorde onödigt svåra.” Kan du känna sympatier för Xiaos ståndpunkt? Och kan du försöka förklara lite kortfattat varför Ulysses är så sällsynt svår att översätta?

– Några av de saker som tas upp i artikeln är vitsarna eller vitsigheterna eller de vitsande anspelningarna. De är förstås ett bekymmer. Gripen av viss oro bestämde jag mig för att se efter hur jag hade tacklat de anförda exemplen. Jag märkte att det var på olika sätt: genom att göra en ny förvrängning av ”originalet” (t ex Bibeln) eller genom att skriva något annat eller genom att låta det stå kvar på engelska (ett sällsynt fall, motiverat av den pågående Shakespearediskussionen där engelskan så att säga redan var aktualiserad).

– Ändå skulle jag inte säga att detta var det svåraste. Det finns många sätt att göra det på, och det är inte alltid så illa att vara mer aktiv medskapande. Det svåraste var istället de partier där idén inte framstod som riktigt lyckad. Jag tänker på barnbördshusets stilpastischer och på pubkapitlets parodier. De föreföll mig ibland litet oviga. Droskhakskapitlets stil är enastående trög och krånglig men rätt charmig ändå. Men att det skulle vara för svårt tycker jag egentligen inte. Det är helt rimligt att det blir som det blir utifrån de utgångspunkter som valts.

Det är välkänt att Ulysses är svår att översätta, men det är ju också ett hedersuppdrag, många kritiker och läsare är ganska överens om att Ulysses är det främsta modernistiska prosaverket, prosans motsvarighet till T.S. Eliots The Waste Land. Men sedan handlar det ju inte bara om Joyce, utan även om hans tidigare svenska översättare. Har du känt påtagligt att du jobbat i en tradition? Samtidigt är ju du en väldigt erfaren översättare, men det vore kul att få veta hur du förhållit dig till traditionen och hur det har satt avtryck i översättningen.

– Det finns ett tävlingsmoment i det här, i så måtto att det vore meningslöst att göra en ny översättning om den blev sämre än den gamla. Men ganska snart försvinner det ur tankarna: de båda versionerna kan inte mätas mot varandra, utan bara mot sig själva. Min uppgift blev att göra en så bra Andersson-översättning som möjligt. Jag hade också en skicklig redaktör, Rachel Åkerstedt, som också var inställd på att översättningen skulle bli så perfekt som den kunde bli utifrån sina premisser.


– Det finns mycket att glädja sig åt i Warburtons översättning. Den är ett storverk, inte minst med tanke på att det är hans första översättning och att den kom så pass tidigt, liksom att han kunde lösa så många språkliga problem och allusioner utan den för mig helt oumbärliga Ulysses Annotated av Don Gifford.

– Naturligtvis finns det en stor Ulyssestradition som översättningen ingår i, men för mig har det varit viktigare att jag själv ingår i den svenska översättargemenskapen. Vi har mycket kontakt med varandra och har arbetat fram en översättarkultur som måste tillhöra de starkaste i världen. Det är viktigt med översättning i Sverige, och tålamodet är kort med dem som bara gör någon slags gloslista eller som inte kan skapa ett eget verk – och däri har ju även de älskade kritikerna en del.

Men som läsare upplever man naturligtvis att svårigheten att läsa Ulysses är nära kopplad till hur underhållande det är att läsa romanen. Det måste väl vara snarlikt för er översättare, att det är otroligt stimulerande att arbeta med en så utpräglat mångskiftande text? Berätta gärna om det som varit roligast, och nämn gärna exempel på särskilt roliga kapitel, episoder eller rentav detaljer.

– En stor fördel med Ulysses är att den saknar transportsträckor: det finns en idé med allting, en språklig idé, det är hela tiden minst lika viktigt hur det berättas som vad det berättas. Ett kapitel som jag tyckte var särskilt roligt att översätta var det näst sista, det som är uppställt i katekesform. Kapitlet genomsyras av en stillsam humor, som kanske bottnar i förhållandet mellan de tvärsäkra och otroligt uttömmande svaren å ena sidan och den osäkra berättarinstansen å den andra. För vilka är det egentligen som talar?

I Svenska Dagbladet läste jag följande om din översättning: ”James Joyce fick rätt när han förutsåg att hans stora roman skulle sysselsätta professorer under lång tid. Erik Anderssons nya översättning tar upp kapplöpningen med Joyce smidiga engelska.” Det måste kännas bra att läsa efter fyra års idogt arbete. Tycker du att mottagandet var bra? Finns det saker som lekmän, inklusive kritiker, missuppfattar vad gäller översättningar?

– Något som både kritiker och lekmän underskattar tror jag är hur lätt det är att bli oense om hur något skall översättas, särskilt när det gäller Ulysses där mångtydigheten närmast är en kompositionsprincip. Och man kan vara oense och förbli vänner… Översättaren kan naturligtvis göra fel eller träffa olyckliga val – men det kan också hända att han har övervägt många alternativ och av någon anledning valt bort det som lekmannen ser som det givna alternativet.

Ett varmt tack till Erik Andersson för att han tog sig tid att svara på våra frågor. Om du är intresserad av översättning i allmänhet och Anderssons översättning av Ulysses i synnerhet, bör du kika närmare på hans Dag ut och dag in med en dag i Dublin. En skildring av de fyra år långa arbetet, både detaljer och mer övergripande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

Interview: Anne Jordan on designing book covers

The best book covers 2014

In two previous interviews we asked graphic designers Sara R. Acedo and Håkan Liljemärker a few questions about designing book covers. Acedo and Liljemärker are well established graphic designers with their own distinct styles, easy to recognize but hard to pin down. They mostly make covers for books of fiction.

In this interview we ask Anne Jordan, graphic designer based in Rochester, New York, about her work. She takes a special interest in typography and mostly designs covers for academic and theoretical texts. But the questions we ask her are similar to the ones we asked Acedo and Liljemärker.

Could you please tell us a little about your background and how and why you became a designer of book covers?

– I went to college at Rhode Island School of Design (RISD), where I took an intro-level graphic design class as a freshman and decided to major in Graphic Design. Typography class during sophomore year sealed the deal – I love the structure, the history, and the endless freedom that is possible within the finite system of letterforms. It didn’t hurt that I met my husband, Mitch Goldstein, on the first day of type class.

– I designed a few book covers during college and was so enamored with the format and the potential for expressive typography that I decided to make a series of book covers for my senior project. That project was the first of many personal book cover projects, which eventually led to paying clients. I continued to investigate book covers during graduate school at Virginia Commonwealth University’s School of the Arts, and now I am an independent designer working with various publishers.

What purposes are book covers supposed to fill?

– Form is my primary concern. A book cover must first catch the eye of the reader, or else the book will never be opened. I think good design must be visually seductive – that might mean beautiful, or interesting, or weird, or new – but without enticing form, there is no entry point to content.

– There should also be a meaningful relationship between material and message – the image should make sense with the content in a smart and interesting way. That visual-verbal connection must be present and strong. A good book cover should also reward the reader – there should be a little bit of mystery to allow for personal interpretation, and enough depth in the image so the reader’s experience of the cover changes and grows as they make their way through the text.

– I want to make work that contributes to our society’s intellectual growth – that’s part of why I love book covers so much. If a book cover encourages someone to pick up a book and read it, that adds to our culture’s collective understanding. I am interested in work that promotes thinking and ideas.

Are there differences between book covers and other kinds of graphic design?

– I have worked on countless different kinds of graphic design projects and keep coming back to the format of the book cover. Book covers provide unique opportunities and limitations that seem to align well with my interests and disposition as a designer.

– Book covers are very concise – big ideas must be communicated in a single image, usually at a small scale. A book cover designer doesn’t have the luxury of working out an idea over 200 pages or an enormous poster. I love this limitation. Projects don’t spread out over years. My process of designing a cover is very intense, but only takes a couple of weeks.

– Another part of book covers I love is the content. As a designer I get to read lots of interesting stuff, briefs on subjects I have no clue about. It’s a great way to learn lots of new things. The kinds of books that I’ve been designing lately (mostly non-fiction academic texts) allow for quite a bit of abstraction. I really appreciate the opportunity to design highly expressive, abstract pieces that explore type as image. There’s a lot of room for personal expression.

– And finally, the fact that books are lasting and permanent objects is very satisfying. I can hold the finished book in my hand. It doesn’t disappear below the fold of my laptop screen the very next day, it’s there on my bookshelf collecting dust for years and years. That’s pretty cool.

Do you have a philosophy, rules of thumb or rituals that you follow during the creative process? Please tell us a little bit about the creative process.

– My work explores the intersection of typography and materials, so I begin each project by playing with a table full of real stuff. I manipulate the materials and explore various methods and processes in order to integrate them with typography. Sketches don’t really work for me – I can’t predict how a material will react until I start to work with it in my hands. This means my process involves a lot of unpredictability, tangents, research, and accidents. I just keep going and going, working with a material in every way I can think of until I find something I like, and then refine, refine, refine. This process requires faith and stamina, and can be frustrating at times, but I think it leads to interesting results.

– I collaborate with my husband Mitch Goldstein. We work at home – the whole first floor of our house is our studio. It’s just the two of us, and we work very closely together on all aspects of our practice. We have everything we need here – lots of tables, a photography setup, printers, scanners, etc. Collecting is essential – we have a supply room full of materials and tools waiting for the right project to come along. The studio starts out neatly organized at the beginning of each project, and gets turned upside down by the end. Then we clean the space up again as a way to change gears for the next project.

You have made covers to books by great fiction writers, but you have also created covers to several academic and theoretical texts. I think you have developed a very interesting and captivating style, with a lot of distortions of images and text. Can you please tell us a little bit about that?

– The style of my work evolved from my process. I am an image-maker. I make most of my images by constructing tactile objects or three-dimensional setups and then photographing or scanning them. I love finding ways to embed text in physical objects, building scenes in-camera instead of relying on purely digital effects. Everything you see in my work is a result of a physical process, my attempt at giving type a physical body, giving letterforms a chance to misbehave and express themselves outside of the computer. I use all sorts of materials including ink, paper, plastic, concrete, light, water, etc. and the various combinations create an infinite amount of effects.

Crowds and Party by Jodi Dean. Client: Verso Books

Can you please pick one of your covers and explain how it came about and how you intended it to work?

– This book is about how political groups move from the inert mass to organized activists. Crowds and Party extends the energies of the riotous crowds of the last five years (such as the Occupy movement) into an argument for the political party.

Andy Pressman, the art director, asked us to come up with a way to communicate “crowds” and “teeming masses” without being literal. So Mitch and I knew that we didn’t want to use any human-like symbols such as heads or hands to show a crowd – we needed something more abstract. We searched through our studio for materials that evoked the feeling of crowds. We looked for materials that were messy, showed movement, felt like they were teeming, were made up of lots of little pieces that could come together, stuff that was solid but diffuse. Then we started experimenting.

– We became very interested in hot glue because of the snake-like, chaotic lines it created when we drew with it straight out of the glue gun. It reminded us of a colony of insects, squirming and full of energy. At the same time, hot glue has the ability to melt and gel into a distinct mass – all of these squiggly lines can come together to form a unit, similar to a crowd. We made lots of tests with hot glue to figure out how the energetic lines could be married with type.

– Through this experimentation we developed a process of injecting hot glue into silicone molds to create letters, and then using the squiggly lines to draw over the letters and melt the pieces together. We created a series of sculptures – each one was a different design of the cover in which all of the letterforms and lines are one piece, glued in place by itself. We photographed our favorite sculpture and added a bit of color to pull out the type, and that was it. There are no digital effects in this piece – everything is inherent in the sculpture itself.

Many thanks to Anne for taking our questions. And congratulations – Print Magazine recently named her one of the 2015 New Visual Artists Under 30.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer