Etikettarkiv: Irak-kriget

Sun Tzu: Krigets konst

tzu_krigets_konst_omslag_inb

Sun Tzu
Krigets konst
Övers. Bertil Häggman
Modernista

”I don’t throw darts at a board. I bet on sure things. Read Sun Tzu – The Art Of War. Every battle is won before it’s ever fought. Think about it.”
— Rollfiguren Gordon Gekko i filmen Wall Street

Om man söker på ”sun tzu the art of war” på Amazon får man 533 träffar. Många fler om man söker på andra språk, förstås. Det är hursomhelst ganska många träffar, om man tar hänsyn till att 孫子兵法, The Art of War eller Krigets konst är ett kinesiskt militärstrategiskt traktat med drygt 2000 år på nacken.

Men om man går igenom sökträffarna på Amazon ser man att många handskats lite vårdslöst med Sun Tzus klassiker, förmodligen den mest spridda kinesiska klassikern i västvärlden sedan 1700-talet, då den översattes till franskan. Det här är några exempel på böcker som dyker upp bland sökträffarna: The Art of War: A Graphic Novel , The Art of War — Spirituality for Conflict, Sun Tzu’s Art of War for Women, The Art of War for Managers, Sun Tzu Soccer: The Art of War in Soccer Language & Scenarios med många fler.

Krigets konst är inte bara en bok, den är även ett fenomen och en fetisch

Många gör anspråk på att ha gett ut den definitiva utgåvan eller den kompletta utgåvan. Det ska man ta med en nypa salt, texten är som sagt väldigt gammal och det finns frågetecken kring tillkomsthistorien. Dessutom bygger många översättningar på tidigare översättningar som i sin tur bygger på tidigare översättningar.

Krigets konst utgiven av Modernista – sakta men säkert bygger de upp en imponerande klassikerkatalog – i översättning av Bertil Häggman ger däremot ett solitt intryck. Dessutom är boken försedd med noter från Lionel Giles översättning till engelskan. Noterna gör texten mer lättillgänglig och underhållande.

Boken är uppdelad i 13 tematiska kapitel, exempelvis ”Om att planera, överväga och jämföra”, ”Om angrepp genom list”, ”Om angrepp med eld” och ”Om användning av spioner”. Kapitlen utgörs av sentenser och kortare resonemang, inte sällan filosofiska och uppbyggda kring motsatspar. Två av grundteserna är:

”All krigföring bygger på svek.”

”Den främsta konsten är att bryta fiendens motstånd utan strid.”

Sun Tzu var själv militär och jag trodde att texten skulle vara mer krigisk, men han framstår som en utpräglat försiktig general. Det påstås att boken fortfarande studeras inom sport- och finansvärlden och, inte minst, vid militärakademier. Men den verkar inte ha gjort något djupare intryck på eleverna vid West Point.

Enligt Tzu var alltså den mest åtråvärda segern den som vanns utan strid. Om man skulle strida, var det eftersträvansvärt att få det fort överstökat. Och det ansågs helt avgörande att först ingående studera fiendens styrkor och svagheter, och inte överskatta sina egna förmågor. Det är bara en vild gissning, men det verkar troligt att Tzu skulle betrakta exempelvis Vietnam-kriget och Irak-kriget som monumentala, nästan osannolika, fiaskon.

Det tog lite tid innan USA började försöka vinna ”hearts and minds” i Afghanistan och Irak. För Tzu är det en självklar del av krigföringen och han tar hellre fångar än dödar sina fiender. I bästa fall kan man värva fångar att bli spioner, resonerar han. Han för resonemang om hur man kan göra för att hålla civilbefolkningen, åtminstone på hemmafronten, på gott humör. Man bör t.ex. inte kampera nära större byar och städer, eftersom man då driver upp matpriserna och får lokalbefolkningen emot sig.

Jag tycker väldigt mycket om Krigets konst, men det finns en del som antagligen skulle få det att klia i fingrarna på många redaktörer. Det här är ett exempel:

”Den militära planen till seger får inte avslöjas i förväg.”

Det jag främst tycker om är Tzus kärva men eleganta och filosofiska ton samt att han har en helhetssyn som inbegriper den egna kejsaren, civilbefolkningen på bägge sidor och soldaterna på bägge sidor. Det är frestande att tolka det som ett uttryck för en konfuciansk hållning, Tzu och Konfucius var samtida, men konfucianismen byggde ju delvis på tidigare läror. Det känns även rätt bra att äntligen ha läst Gordon Gekkos favoritbok.

Tzu talar om ”krigets ondska” och menar att det är en fördel om militära befälhavare är bekanta med den, så att de blir mindre benägna att dra ut i strid.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner