Etikettarkiv: Island

John Swedenmark om isländska bokomslag

Isländsk bokformgivning var länge bestämd av tryckeriernas kapacitet, så att inlagan understundom blev helt okej, men omslaget inte spelade så stor roll. (Det var likadant i Sverige.) Saker och ting ändrades när margarinmiljonären Ragnar, den store kultursponsorn, efter kriget började anlita abstrakta konstnärer till omslagen på modernistiska böcker. Här ett typiskt exempel från hans förlag Helgafell: en målning av Kristján Daviðson prydde Thor Vilhjálmssons reseskildring från 1959.

Bild 1 Thor

På senare år har det hänt mycket. En trend är att förstärka uttrycket med hjälp av en extra grafisk gestalt. Här ett exempel av Alexandra Bühl: Blodhófnir (Forlagið), som även utkom på svenska, samt en makalös historisk bok om det sista mord på Island som ledde till dödsstraff (Halla Sigga/Forlagið; bild Auguste Meyer).

Bild 2 Blóð

Bild 3 Bærinn brennur

Drivande i isländsk bokformgivning är annars småförlagen. Partus började med små häften med nya författare; det typiska kännemärket är kaffefläckarna på omslagen.

Bild 4 Partus smala böcker

Men Partus har vuxit till ett mycket formsäkert förlag. Här är Kristín Ómarsdóttirs samlade dikter, länge omöjliga att få tag i (formgivning Luke Allan).

Bild 5 Kristíns samlade

Och här Ásta Fanneys egendesign av samma diktbok på isländska och på svenska. Många av dikterna har faktiskt blivit Dagens dikt i P1.

Bild 6 Ásta Fanney

Månförlaget trycker upp böcker i 63 exemplar, som säljs i samband med en ceremoni vid fullmåne. Osålda exemplar eldas genast upp.

Bild 7 Mðnförlaget

Och här ett smakprov på böcker från risografförlaget Tre händer:

Bild 8 tre h┬┤nder

Några exempel från årets utgivning. En novellsamling från ett hemligt Reykjavík (formgivning Halldór Eldjárn):

Bild 9 Umfjöllun

En bok från förlaget Dimma med texter som motstår all genreklassificering.

271898304_457209332707326_7169732409136163558_n

En förtrollande novellsamling “Temperaturen i vaxkabinettet” med löst halvomslag (formgivning Emilía Ragnarsdóttir; bild Reynir Katrínar)

Bild 11 Ísak

Men mest imponerande är ändå Ragnar Helgi Ólafsson. Grafisk formgivare och därtill motvillig författare. Här är hans tolkning av en biografi över en lärd islänning från 1500-talet (Lesstofan):

Bild 12

Bild 13

Bild 14

Här den bok (Lesstofan) som förmodligen vinner årets litteraturpris. En framstående litteraturvetare, Guðní Elísson, kommer plötsligt ut som författare av fantastiklitteratur på internationell nivå:

Bild 15 Gudní 1

Bild 16 Gudní 2

Och till slut Ragnar Helgis egna böcker (Bjartur förlag). De två första självbiografiska, utlämnande och roliga, i synnerhet den ljusblå om att göra sig av med pappans boksamling. Den röda boken består av dikter i olika genrer, som ska läsas i en bestämd ordning, utifrån instruktioner på en medföljande kartongbit, olika för vare exemplar.

Bild 17 RHO

John Swedenmark

Samtliga foton: John Swedenmark

John är översättare och skriftställare

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Förlaget som trycker och säljer sina böcker vid fullmåne och bränner alla osålda exemplar

”Mina minnen är som körsbär i punsch
och det brinner som en flod i min inre värld
låt mig gråta, låt mig vara i fred
och bränna mina böcker som ved”
— Kjell Höglund

Det lilla och relativt nya isländska förlaget Tunglið ger ut alla sina böcker i en upplaga om 69 exempelar. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men varje ny publikation trycks vid fullmåne. Böckerna säljs direkt efter tryckningen och det är först till kvarn som gäller. Alla osålda böcker bränns sedan upp, med hjälp av fransk cognac.

Läs mer om Tunglið, grundat av författaren Dagur Hjartarson och konstnären Ragnar Helgi Ólafsson, en blandning av förlag och konstprojekt: ”The Icelandic publisher that only prints books during a full moon – then burns them”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Recension: ”Stensamlarens sång” av Sjón

Sjón
Stensamlarens sång
Övers. John Swedenmark
Rámus

Det känns lite högtidligt att öppna pärmarna på Stensamlarens sång, den samling med vilken isländska poeten Sjón a.k.a. Sigurjón Birgir Sigurðsson introduceras på svenska.

Sjón har i det närmaste varit synonym med isländsk litteratur sedan debuten för 35 år sedan och han är översatt till mängder av språk, inte minst romanerna har varit framgångsrika. Med Skugga-Baldur (2005) vann han Nordiska rådets litteraturpris. Han är även medlem i The Sugarcubes och låtskrivare åt ett annat isländskt fenomen, sångerskan Björk.

Sedan debuten med Sýnir har Sjón kommit ut med tretton diktsamlingar och urvalet i Stensamlarens sång sträcker sig från 1978 till 2013. Det är en väldigt fin samling och förlagsreklamen lyfter fram språkglädjen, fantasin och ett kolorerat bildspråk, som bidragande orsaker till att Sjóns dikter är så sällsynt fängslande.

Dikterna låter sig inte så lätt fångas i en kort recension, särskilt inte som de spänner över så lång tid, men Sjón framstår som en eklektisk och tapper surrealistrebell med rötterna i romantiken och som gärna blandar och lånar från olika håll.

När man läser det här urvalet kan man bara konstatera att Sjóns poetiska universum är ovanligt rymligt och att perspektiven ofta är som förvrängda. Loppan och valen är lika stora i encyklopedin heter det i en dikt, och dragningen åt det encyklopediska är ett annat kännetecken. Upprepningar och omtagningar.

Den klassiska litteraturen ryms i den här diktvärlden. Svanar från romantiken ryms. Den isländska sagan ryms. Den helt moderna litteraturen ryms. Det vackra, det groteska och det absurda ryms och, någon enstaka gång, sånt som kanske kan klassas som samtidskommentar: ”den internationella ekonomin styrs av en jättebebis / som sträcker sig mellan oceanerna”.

Sjóns popularitet som poet bör åtminstone delvis bero på att hans dikter är så lättillgängliga, inte nödvändigtvis lätta att förstå, men lätta att ta till sig. En hel del skulle kunna klassas som surrealistisk naturlyrik. Människan är ganska liten i förhållande till naturen.

Många poeter får för lite cred för sin humor; utgångspunkten är att poesi är något väldigt allvarligt. Sjón är stundtals väldigt rolig, som när han i familjeliv låter en härk störa ordningen:

efter disken träffar han
på en härk
som ligger under soffbordet
och idisslar

den upptäcker honom
och störtar

ut ur vardagsrummet
ut i hallen
där den tar språng
över sandaler
och en ensam damsko

han följer efter in i sovrummet

djuret kryper in
under
dubbelsängen

han ställer sig på alla fyra
ser hur den förenas
med hjorden igen

den bölar
vackert

och han
försvinner

Det mesta kan hända i Sjóns diktvärd, men man kan vara ganska säker på att naturen till slut segrar över människan. Översättningen är ett precisionsarbete av John Swedenmark.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner