Etikettarkiv: jazz

Litet coolt lexikon med genuin hipsterslang

20170331_112053

År 2000, långt innan det blev högsta mode att håna hipsters, köpte jag en liten bok i Lund, som jag har haft mycket glädje av: Straight From the Fridge Dad. A Dictionary of Hipster Slang (No Exit Press). Det är inget konventionellt vetenskapligt lexikon, snarare är författaren och artisten Max Décharné, som har sammanställt boken, genuint intresserad av äldre subkulturer.

sweden 1998
Max Décharné på turné

 
Den slang som vi förknippar med 60-talets hippiegeneration har i själva verket rötter som går tillbaka till tiden före andra världskriget, ofta är orden och uttrycken direkt hämtade från jazzens och bluesens innovativa gatuslang, som ofta har med drickande, droger och sex att göra. Men orden och uttrycken är hämtade från alla möjliga källor – gangsterfilmer, hårdkokta deckare, pulp fiction, jazz-, blues-, rock- och countrylåtar med flera. Boken är eklektisk på ett mycket tilltalande sätt.

Ofta är slangen, som ju ofta är ett slags gruppspråk, för att markera tillhörighet och för att utestänga svenssons och polisen, kodad, så att man inte omedelbart ska förstå den. Uttrycket i bokens titel, ”straight from the fridge”, är ett lite mer omständligt och raffinerat sätt att uttrycka att något är coolt. På svenska skulle det kanske kunna heta ”direkt från kylskåpet”? Och så här kunde en beställning av en svart kaffe låta: ”A shot of java, nix on the moo juice.”

20170331_111907

Nedan ställer jag först några frågor till Mr. Décharné. Sedan plockar han och jag ut några exempel ur boken, det är tveklöst roligare att läsa den än att läsa om den. Och sist och slutligen gör jag ett litet quiz, om du är med i det kan du vinna ett exemplar av den senaste utgåvan av Straight From the Fridge Dad. A Dictionary of Hipster Slang (No Exit Press).

What are the main reasons for using slang?

Much slang starts out as a kind of low-level guerrilla warfare directed at straight society, designed to keep out the squares, or annoy them, or both, and is then abandoned by the group which originated it once the words have become common currency. Some groups, such as criminals and beggars, have used it as a way of disguising their speech in front of straight society, while other slang is adopted in certain circles purely as a way of defining a group identity. If you know and use particular slang words, you’re part of the gang. Apart from that, sometimes it’s just amusing, such as instead of saying ”fingers”, calling them ”biscuit-snatchers”.

Your book is very dear to me. Every now and then I read it to remind myself of how inventive and rich this linguistic tradition is. It’s very inspiring. The books, films and music referred to was once regarded as throwaway culture, now regarded as a vital part of our heritage. Can you please tell us a little bit about how you became interested in this kind of hipster slang?

I learned a lot of traditional working-class English slang from my father when I was growing up, and also there was a lot of slang used at my school in Portsmouth, particularly among the tough kids. I got a lot of slang from the music I was listening to – early rock’n’roll, early punk, pre-war jazz, and people like Marc Bolan and David Bowie always used a lot of it in their songs.

Then at the start of the 1980s I found a reprint copy of Captain Francis Grose’s Classical Dictionary of the Vulgar Tongue, originally published in 1785, which is the great dictionary of everyday London speech in the 18th century. That’s still my favourite slang dictionary of all time. Finally, I’ve been reading pulp crime fiction for the last forty years – mostly stuff published from around 1910-1970 – and those books are a wonderful source of slang material.

9781846685613

Slang is, I think, a little bit like fashion – it spreads like a virus, wither away and disappears. But then, suddenly, a word or expression becomes hip again. What I find fascinating with your book is that it makes the continuity very clear. A lot of the words and phrases in the book were revived during the golden era of hip hop, for instance. How does the cycle of slang expressions and dissemination work? Do you know if slang often survives within subcultures, when it withers away in mainstream culture?

I trace a lot of the spread of slang in my new book, Vulgar Tongues – An Alternative History of English Slang. As you say, some words used in hip-hop are much older than people think. Terms such as ”fly”, ”crib”, ”posse” and even ”rap” were all in use among working class Londoners in the 18th century, with exactly the same meanings as today. Many of those words made it over to America before the 1770s when criminals were sentenced to be transported over to the US from England as a punishment. The language moved with the people. Other terms spread by means of music – the classic example being jazz. Jazz fans in England in the 20th century wound up hearing pure New Orleans or Harlem slang on the records they bought by Louis Armstrong or Cab Calloway. Some slang seems to never die, but other times it withers in a group because the mainstream have got hold of it, so the original people who used it don’t feel it’s hip anymore and they move on to different words.

Many of the words and phrases in the book are genuinely cool. They could easily be incorporated in contemporary language. Others are more humorous than cool, some of them are hilarious, and some are charming and kind of cute. I’m compiling a little list (below) with a few excerpts from the book. Could you help me to pick the first two? The first, a really cool one. The second, a more humorous one. Thank you.

OK, for the genuinely cool one, I’ve always liked this:

Only if you wanted to wear your face backwards for a while 

Philip Marlowe tries to be reasonable, responding to a question with George Grosz’s favourite tactic, ­ a small yes and a big no. From the film version of Farewell, My Lovely, 1944, with Dick Powell as Marlowe.

As for humor, my book is named after a slang phrase for ”cool” used in a British film shot in 1959, Beat Girl, where someone says, ”great, dad, great, straight from the fridge”. Obviously if something comes out of a fridge, it’ll be cool rather than hot. However, I nearly gave the book a different name, because one of my other favourite terms is a 1950s one:

It fries my wig

Which is a variant on the old jazz phrase, ”it blows my mind”.

Ett varmt tack till Max Décharné. Här följer fem ord och utttryck som jag tycker sticker ut lite på ett eller annat sätt:

All steamed up like a pants presser

”Sexually excited”

Cat clothes

”Hipster thread – serious clothing, not for the squares”

Know your groceries

”To be hip, aware, alert to the situation, to do things well, be accomplished. Peter Cheyney has a variant on this in his 1943 novel You Can Always Duck: ”The guy who threw this Chez Clarence dump together knew his vegetables.”

Grab some air

”Put your hands up, I have a gun”

Fish wrapper

”A newspaper”

Och så slutligen ett litet quiz för dig som vill vinna ett ex av Straight From the Fridge Dad. A Dictionary of Hipster Slang. Tävlingen är stängd. Rätt svar är X, 2, 1, 2, X. Vinnare är Per Norin. Grattis!

Chicago piano

I. Självspelande piano
X. Maskingevär
II. En ovanligt stor flygel

Lacquer crackers

I. Italienska ostkex
X. Steppskor
II. Grammofonskivor

Hum Dum Dinger From Dingersville

I. En riktigt snygg brud
X. En riktig skojare
II. En riktig dumbom

Going steady with Mary Jane

I. Att kila stadigt med någon sedan high school
X. Att ha en älskarinna
II. Att röka marijuana regelbundet

Cuban candles

I. Dynamitgubbar
X. Cigarrer
II. Sällsynt välsvarvade ben

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Intervjuer

En novell varje kväll 89: ”Kino” av Haruki Murakami

Den stämningsfulla novellen ”Kino” av Haruki Murakami handlar om en man som blir bedragen. Kino tar ut skilsmässa, säger upp sig från sitt jobb och öppnar en bar, dit han även tar med sin samling med vinylskivor med klassisk jazz:

”As he waited for his first customer, Kino enjoyed listening to whatever music he liked and reading books he’d been wanting to read. Like dry ground welcoming the rain, he let the solitude, silence, and loneliness soak in. He listened to a lot of Art Tatum solo-piano pieces. Somehow they seemed to fit his mood.”

Stämningen är blå och lite noir men Kino verkar ha funnit sin plats på jorden. Givetvis dyker det upp gäster som, på olika vis, stör harmonin.

Två novellsamlingar av Haruki Murakami:

13054650_O_2

Köp

13066561_O_1

Bevaka/köp

 

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Lyssna på Malcolm X

R-102878-1280314029

Vi tycker att Manning Marable (1951-2011) har skrivit standardverket om den afroamerikanske ikonen Malcolm X. Den heter kort och gott Malcolm X (Leopard förlag) och berättar om Malcolm Little, son till radikala aktivister och Marcus Garvey-anhängare, som i de struliga tonåren sedan tog namnet Detroit Red och efter frälsningen och anslutningen till Nation of Islam i fängelset tog namnet Malcolm X. Det är en berättelse om en av Amerikas främsta och mest inflytelserika afroamerikanska ledare.

Marable gör upp med myter skapade av Malcolm i självbiografin som skrevs tillsammans med Alex Haley, som dessutom hade en egen agenda. Spike Lees film om Malcolm X har också varit inflytelserik för att forma bilden av honom.

Marables bok är en osentimental episk berättelse om ett USA som är segregerat i södern och som systematiskt diskriminerar afroamerikaner i norr. Den handlar om Malcolm och om Nation of Islam och om medborgarrättsrörelsen och om jazzen. Den fångar nerven i det radikala 60-talet.

För många amerikaner betyder datumet 21 februari 1965 lika mycket som datumet för morden på John F. Kennedy och Martin Luther King. Det var då Malcolm X ironiskt nog mördades av sina egna, en grupp män från Nation of Islam, vilket byggde på hans status som afroamerikansk ikon.

För Malcolm X var mer än bara en ledare som kämpade för bättre villkor för afroamerikaner, han personifierade begreppet blackness, stoltheten över att vara svart och tillhöra en distinkt svart kultur. Han var karismatisk och en fantastisk talare, inspirerad av jazzen, och han var extremt disciplinerad och målmedveten. Han var dessutom stilig och välklädd och när han slutligen gifte sig krossade han många hjärtan, inte minst bland systrarna i Nation of Islam.

Att han fick ökad popularitet igen på 90-talet beror till stora delar på att han omfamnades av hiphop-kulturen. Idag är han den svarta ledare som har överlägset mest street cred. Vi har läst Marables biografi och recenserar den för en dagstidning, när recensionen läggs upp 26 april länkar vi till den. Det var för övrigt mycket märkligt att läsa boken samtidigt som oroligheter och upplopp satte Ferguson på världskartan.

Här länkar vi tillsvidare bara till en Spotify-lista som vittnar om Malcolm X mycket stora inflytande på många av de stora inom hiphoppen: Lyssna på Malcolm X. Texterna är explicita.

R-3645571-1394461339-4378

 

 

 

 

1. Bring the Noise – Public Enemy (1988)

Samplat tal: ”Message to the Grass Roots” Självklart måste en låt med P.E. vara med på listan. Att Malcolm haft stort inflytande på Chuck D. är ju ganska uppenbart.

e80d228348a0687c52414110-l

 

 

 

 

 

2. Tonz O’ Gunz – Gang Starr (1994)

Samplat tal: ”Message to the Grass Roots” Guru (R.I.P.) glorifierade inte vapen i den här fenomenala låten. Däremot använder han Nation of Islams beteckning på vita, devils.

R-400037-1280260508

 

 

 

 

 

3. Malcolm – Ghostface Killah (2000)

Samplat tal: ”After The Bombing

Dead Prez - Politrikkks Digi-Single (2008)

 

 

 

 

 

4. PolitriKKKs – Dead Prez (2008)

Samplat tal: ? Dead Prez känns också självskrivna på den här listan. Inte en av deras bättre låtar, men med en ovanligt cynisk eller klarsynt text som även nämner Marcus Garvey.

R-1786888-1243275145

 

 

 

 

5. Revolutionary – Immortal Technique (2001)

Samplat tal: ”The Ballot or The Bullet” Inte en av listans bästa låtar, men den mest råa och extrema. Pianosamplingen sitter som gjuten.

R-2972427-1309829126

 

 

 

 

6. Words of Wisdom – 2 Pac (1991)

Referens: “No Malcolm X in my history text, why is that? / Cause he tried to educate and liberate all blacks.” Herregud som han kunde rappa, här över någon slags murrig jazzfunk. Ännu ett exempel på att hiphoppen alltid föredragit Malcolm framför Martin Luther King jr.

R-478160-1146701117

 

 

 

 

7. Feed the Hungry (2005) – Guru

Referens: “And I doubt we’ll see another Martin or Malcolm / Cause the rims and the blimps, have distorted the outcome.” Ett ovanligt exempel inom hiphoppen på att Martin Luther King ges jämbördig status med Malcolm, men ett typiskt exempel på en mycket skeptisk syn på partipolitikens möjligheter.

R-2412498-1282656372

 

 

 

 

 

8. Leaders – Nas & Damian Marley (2010)

Referens: “I can see myself back at the Autobahn, Malcolm on the podium, Shells drop to linoleum, Swipe those, place ‘em on display at the Smithsonian next to only gems that were left behind by Holy men.” Inte Nas största ögonblick som rappare, men ännu en låt om brist på politiskt ledarskap.

R-133639-1385123943-6958

 

 

 

 

 

9.  Integration (insert) – Ice Cube (1992)

Samplat: ”Oxford Union Debate” Malcolms sätt att tala, hans distinkta retorik, passar perfekt som inslag på Ice Cubes mästerverk The Predator.

R-191400-1250151122

 

 

 

 

 

10.  Mentally Mad – Ultramagnetic MCs (1988)

Referens: ”Well i’m a revolutionist, with skills to malcolm x / To improve my intellect, while another man checks / My information, relayed identity / I’m john doe, and far for him to see / I’m known as terrorist, well armed and dangerous / I run committees, connect cities to cities.” Det är Kool Keith som rappar på sista spåret av klassiska Critical Beatdown.

Det har säkert skrivits flera akademiska avhandlingar om Malcolm X och hiphopptexter. Samplingar från hans tal anger tonen i ofta ganska hårda politiska låtar. Han dyker upp som referens, för att han förknippas med intellektuell skärpa, kompromisslöshet och patos.

Malcolm X säger sånt som andra svarta ledare inte vågar säga, han är ingen sellout. Dessutom är han cool och framför sitt budskap med stil och finess. Stilen är, precis som inom jazzen och hiphoppen, en del av budskapet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Film video och ljud

”Jazz är kanske det mest korkade någon kommit på”

Via Wikimedia Commons

Via Wikimedia Commons

En artikel i New Yorker, “Sonny Rollins: In His Own Words” har fått många läsare att koka av ilska. Det kanske inte är så konstigt eftersom den handlar om en av jazzens kolosser och innehåller påståendet “jazz might be the stupidest thing anyone ever came up with”. Artikeln var emellertid menad som satir, författaren Django Gold (inte påhittat) skriver vanligtvis för satirsajten The Onion. Artikeln är skriven så att man ska uppfatta det som om åsikterna är Sonny Rollins egna, vilket borde göra att satiren är ganska uppenbar.

En motsvarighet skulle kanske vara att skriva en Eric Clapton-artikel med påståendet att elgitarren förmodligen är det allra dummaste mänskliga påfundet?

Rollins har svarat på Golds artikeln och menar att artikeln skulle ha funkat perfekt i humortidskriften MAD, som han gillar, men att det blev väldigt fel när den publicerades i New Yorker – de finns dessutom anledning att tro att en mycket stor majoritet av tidskriften läsare gillar jazz. Rollins fattade alltså att det var humor, men blev ändå sårad.

Det inte minst märkliga i den här historien är att Justin Moyer i Washington Post har hakat på Django Gold med “All that Jazz Isn’t All that Great,” som dissar en stor del av jazzen, men inte är satir.

Man kanske kan tycka att jazzen inte är helig och att det står var och en fritt att tycka att jazz är både urtråkig och jobbig, men frågan får antagligen en särskild laddning eftersom jazzen allmänt betraktas som ett av den afro-amerikanska kulturens allra mest värdefulla bidrag till den amerikanska kulturen, kanske till och med något av det bästa den amerikanska kulturen någonsin uppnått. Det här är en spellista som vi tycker talar för det: ”Sonny”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter