Etikettarkiv: Joel Meyerowitz

Recension: ”The World Atlas of Street Photography” av Jackie Higgins

9780500544365

The World Atlas of Street Photography
Jackie Higgins
Förord: Max Kozloff
Thames & Hudson, 2014

När man tänker på street photography eller gatufoto associerar man kanske i första hand till fotografer som ger sig ut i folkvimlet i städer som Paris, New York och Tokyo och med Leican i hand tar ögonblicksbilder av människor i en ganska dokumentär stil. Klassiska fotografer man kommer att tänka på är kanske Robert FrankHenri Cartier-Bresson och Garry Winogrand.

Den här traditionen är levande inom street photography, som har fått en renässans under senare år, men idag är det ett globalt fenomen som sönderdelar sig i mängder av olika stilar och inriktningar.

Den här bredden och mångfalden fångas och beskrivs väldigt bra i praktverket The World Atlas of Street Photography, som är snygg, väldigt användbar med sin geografiska indelning, och förvånansvärt billig, trehundra kronor, med tanke på att det samlar de bästa och mest välkända fotograferna och visar mer än 640 fotografier, varav 500 är i färg.

babel tales

Många av gatufotots giganter finns representerade, Joel Meyerowitz, född 1938, men med väldigt starka bilder från Ground Zero, som vanligtvis kanske inte skulle förknippas med street photography. New York får ganska stort utrymme i boken, men Peter Funchs fotoserie Babel Tales (se bild ovan) kan knappast heller klassas som klassiskt gatufoto. Han har har valt ut en plats, där flödet av människor verkar intressant, och sedan fotat där under några dagar. Om det har sett lovande ut har han fortsatt vid samma ställe, samma gathörn eller samma korsning. Sedan har han utifrån en mängd foton skapat en bild.

babel tales

I avsnittet om New York finns det andra exempel på nya riktningar inom gatufotot, ett av dem är foton av arkitektur, som serien Stolen Moments av Yasmine Chatila (nedan).

Chatila 2. girl bouncing on bed with rams

Foto från alla städer som förknippas med gatufoto finns med i boken, Tokyo representeras av bland andra Daido Moriyama, också han född 1938, med svartvita och ganska klassiska foton från gatu- och nattliv. Han brukar kallas det japanska gatufotots fader. Men allra roligast är det med foto från städer som inte hunnit laddas med så många förväntningar, foto från städer som man knappt kan göra sig en bild av. Melbourne representeras av Bill Henson, vars foton (två nedan) kan sägas visa på en annan stark riktning inom dagens gatufoto, ett intresse för färg och form som nästan gränsar till det abstrakta.

Marlow2.Stop

Marlow5.Head over heels

Italienskan Mimmi Mollica finns representerad med en fotoserien tagen i Dakar, Senegal, och även hennes foton (nedan) kan ibland ha abstrakta drag. Det är också typiskt att fotona inte är tagna inne i Dakars centrum, utan snarare verkar vara tagna i dess utkanter, på ganska ödsliga platser.

cc752994-74f4-4a01-8a00-daa498e7dfe7-1020x1004

Och så sist men inte minst, ett underbart foto taget av Graeme Williams i Johannesburg. Det ingår i serien A City Refracted som togs 2012-14. Inte heller det kan väl klassas som traditionell street photography.

_GW11090

The World Atlas of Street Photography visar hur otroligt brett fenomenet gatufoto har blivit, och det är bland annat det som gör den här boken så oerhört underhållande. Jackie Higgins har lyckats få med drygt 100 etablerade och samtida fotografer, och de representerar som sagt en mängd stilar och riktningar. Hennes Atlas är naturligtvis inte heltäckande men den gör tveklöst skäl för namnet. Den sträcker sig över fem kontinenter och gör nedslag i 50 olika städer.

Higgins presenterar dessutom varje fotograf med en initierad och lättläst text, så att man både får veta något om hans eller hennes bakgrund samt en mer detaljerad beskrivning och analys av den aktuella serien eller de foton som visas. Och som grädde på moset är boken väldigt snyggt layoutad. Det är svårt att komma på något enda tungt vägande skäl att inte läsa The World Atlas of Street Photography, en drömbok för de allra flesta fotointresserade.

Vi har tidigare skrivit om några av fotograferna som är med i boken. Läs och titta på foton: Peter Funch, Cássio Vasconcellos, Gus Powell, Ahn Jun, Michael Wolf (Chicago), Michael Wolf (Hong Kong), Vera Lutter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Recension: ”The Open Road: Photography & the American Road Trip”

OPENROAD_render_cover
Den helt nya fotoboken The Open Road: Photography & the American Road Trip (Aperture) av britten David Campany, som gjort urval och skrivit texter, lanseras av förlaget som unik. The Open Road behandlar för första gången den fotografiska roadtripen som en egen genre.

Efter andra världskriget började den amerikanska roadtripen dyka upp allt oftare i litteratur, musik, film och, inte minst, inom fotografiet. Det är svårt att överskatta roadtripens kulturella betydelse i ett USA präglat av att hela tiden flytta fram the frontier.

Vägen som symbol för frihet. upptäckarlusta och kanske även självförglömmelse är gammal. Faktum är att det var poeten Walt Whitman som myntade uttrycket “the open road.”

Många fotografer gav sig ut på roadtrips med det uttalade syftet att fotografera, de gav sig ut i jakten på foton som kunde fånga det snabbt framväxande moderna Amerika eller det Amerika som hamnade efter när utvecklingen tog fart. En av de mest namnkunniga är Robert Frank, vars legendariska roadtrip resulterade i The Americans (1959).

Före Frank hade emellertid Edward Weston rest runt i Amerika för att ta foton som skulle illustrera Walt Whitmans Leaves of Grass. Många anser att det första mästerverket inom den fotografiska rodtripgenren är Walker Evans utställning på MoMA 1938 och boken American Photographs som gavs ut i samband med den. Henri Cartier-Bresson gjorde en fruktsam roadtrip 1947 och Ed Ruschas foton från roadtrips lade grunden till hans Twentysix Gasoline Stations (1963).

Outside Memphis, Tennessee, 1960

Inge Morath, Outside Memphis, Tennessee, 1960     © Inge Morath/Magnum Photos

Golden Nugget, Las Vegas, Nevada, 1960

Inge Morath, Golden Nugget, Las Vegas, Nevada, 1960     © Inge Morath/Magnum Photos

Florida, 1970

 Joel Meyerowitz, Florida, 1970     © Joel Meyerowitz, Courtesy of the artist and Howard Greenberg Gallery, New York
U.S. 97, South of Klamath Falls, Oregon, July 21, 1973
Stephen Shore, U.S. 97, South of Klamath Falls, Oregon, July 21, 1973     © Stephen Shore, Courtesy of the artist and 303 Gallery, New York

Claire, 8th Ward, 2012

Justine Kurland, Claire, 8th Ward, 2012     © Justine Kurland, Courtesy Mitchell-Innes & Nash Gallery, New York

Roadtripen växte fram som fenomen i symbios med den hårt lanserade bilismen och var ett i högsta grad kommersiellt fenomen kopplat till den inhemska turistindustrin. Senare kom det allt mer homogena utbudet av bensinstationer, motell och snabbmatsrestauranger. Subkulturer ersattes av en monokultur. Och ett av den fotografiska roadtripens kännetecken är att den väldigt ofta präglas av en kritisk blick, ofta med udden riktad mot just konsumtionssamhället.

Hundratals fotografer har hållit traditionen med fotografiska roadtrips levande fram till idag, från Stephen Shore till Taiyo Onorato, Nico Krebs och Ryan McGinley. För dessa och de andra fotograferna i boken har den vidöppna vägen, som slingrar sig fram mot och bortom horisonten, varit deras musa och främsta inspiration.

David Campany har skrivit en väldigt fin introduktion till genren fotografisk roadtrip och sedan presenteras helt enkelt 18 fotografer, deras respektive roadtrips och foton mer utförligt och kronologiskt. Jag gillar verkligen att man har valt en kronologisk presentation snarare en tematisk, som lätt hade kunnat bli rörig. Nu kan man istället följa skiftningarna under decenniernas lopp.

The Open Road är nyligen utgiven, men har redan valts av flera publikationer, bland dem New York Times, till en av årets bästa fotoböcker. Förutom att ämnet i sig, fotografiska roadtrips, är intressant har boken ett slösande rikt bildmaterial, mycket välskrivna texter och så verkar den välgjord in i minsta detalj.

Och som en extra bonus, något att köra till: ”The Open Road – en spellista för roadtrips”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner