Etikettarkiv: John Cheever

Bok + doftljus = virtual reality

Rätt doftljus kan förhöja läsupplevelsen. Det här är några förslag på doftljus och författare eller böcker som funkar bra tillsammans.

thumbnail_IMG-0650

Lilla Bruket
Tabac

Tabac har en hög mysfaktor och domineras av en mild doft av tobaksblad och cederträ, mer som i bakgrunden anar man dofterna av mysk, citron och jasmin.  Läsförslag: böckerna om den piprökande detektiven Sherlock Holmes eller böckerna om piprökande kommissarie Maigret.

thumbnail_IMG-0617

Rituals
The Rituals of Hammam

Rituals gör doftljus på olika teman och det här ska väcka associationer till de traditionella turkiska badhusen. Doften domineras av eukalyptus och rosmarin, och är verkligt uppfriskande. När jag tänker på turkiska badhus tänker jag på Istanbul, och när jag tänker på Istanbul tänker jag på nobelpristagaren Ohran Pamuk, som förlägger handlingen till de flesta av sina romaner till Istanbul. Om de faktiskt skildrar turkiska badhus eller inte spelar inte någon avgörande roll. 

thumbnail_IMG-0622

Byredo
Bibliothèque

Det här doftljuset är ett litet mästerverk; doften är komplex, tung och förförisk.              Parfymörens genidrag är basnoterna: läder, patchouli och vanilj.  De bidrar, tillsammans med mer fruktiga noter, till att man associerar till litterära salonger, dandyism och dekadens. Läsförslag: Charles Baudelaire. Eller: Edgar Allen Poe.

thumbnail_IMG-0676

Flamingo Candles
Gin & Tonic

Doften av det här ljuset påminner verkligen om gin och tonic, enbär och citrus. Det påstås att John Cheever, suburbias Tjechov, som tillförde 60-talets förortsutopi mörka nyanser, har inspirerat skaparna av teveserien Mad Men. En uppenbar likhet är att karaktärerna i Cheevers författarskap och Mad Men dricker kopiösa mängder drinkar, inte minst gin och tonics. Läsförslag: Simmaren (Albert Bonniers Förlag) av John Cheever.

thumbnail_IMG-0719

Lilla Bruket 
Black Oak

Det här ljuset har en ganska kärv doft av svartek, skog och öppen spis. Vid mitten av 1800-talet byggde författaren och filosofen Henry David Thoreau ett litet hus intill skogen vid Walden Pond. Där försökte han under två års tid leva helt självständigt, genuint och i samklang med den omgivande naturen. Thoreau hade en eldstad i sitt hus, och det är mycket möjligt att det doftade ungefär som Black Oak. Lästips: Walden (Natur & Kultur) av Henry David Thoreau.

thumbnail_IMG-0696

MOR
Marshmallow

Jag tycker att det här ljuset doftar otippat gott men att det doftar mer som spunnet socker än som marshmallows. Och spunnet socker finns i princip bara på nöjesparker. Lästips: Joyland (Titan Books) av Stephen King, en skräckroman som utspelar sig på ett nöjesfält.

thumbnail_IMG-0401

Smith & Co
Tabac & Cedarwood

Det här ljuset doftar underbart friskt, aningen maskulint och associerar till utomhusaktiviteter. Så här beskriver tillverkaren doften: ”A woody, herbaceous mix of Leather and Tabac, complemented by Citrusy Orange upon warm base notes of Cedarwood. It’s an earthy combination inspired by the deep, rich aroma of leathers in a saddle-makers workshop.” Ljuset skulle funka till läsning av novellen ”Brokeback Mountain” av Annie Proulx, som skildrar en komplex relation mellan två män som arbetar som cowboys i västra USA. Filmatiseringen av Ang Lee är också väldigt bra.

thumbnail_IMG-0657

Flamingo Candles
Piña Colada

Det här ljuset doftar också förvånansvärt likt en populär drink, charterfavoriten piña colada, med sin karrakteristiska blandning av rom, kokos och ananas. Drinken är i princip emblematisk för charterindustrin. Lästips: chartersatiren All inclusive (Albert Bonniers Förlag) av Hans Gunnarsson.

thumbnail_IMG-0402

Byredo
Burning Rose

Det här ljuset doftar också anmärkningsvärt gott. Det här är doftens sammansättning:

Toppnot: rosenblad
Hjärta: läder, rose absolute, viol
Basnoter: björkträ, ebenholts

Jag tycker att doften associerar till passion, självförbrännande och destruktiv passion. Tänd det här ljuset när du läser Anna Karenina, särskilt de delar som handlar om Anna Kareninas förhållande med greve Vronskij.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Recension: ”100 Years of The Best American Short Stories”

9780547485850_hres[1]

100 Years of The Best American Short Stories
Red. Lorrie Moore & Heidi Pitlor
Houghton Mifflin Harcourt

Novellspecialisten Alice Munro tilldelades Nobelpriset 2013. Novellspecialisten George Saunders fick sitt definitiva genombrott med Tenth of December (svenska) samma år. 2014 vann debutanten Phil Klay ett National Book Award i prosaklassen, alltså i tävlan med romaner. 2015 vann Adam Johnson ett National Book Award i prosaklassen med en novellsamling i tävlan med bland andra Lauren Groff och Hanya Yanagihara, två av årets hetaste författare. En av de andra finalisterna, Karen E. Bender, tävlade för övrigt också om priset med en novellsamling.

De här framgångarna för novellsamlingar och novellspecialister tyder, tycker jag, på att den amerikanska novellens ställning är hyfsat stark. Vissa talar om en renässans för den amerikanska novellen. Det är kanske att ta i, novellsamlingar anses forfarande vara svårsålda, men novellen tar plats och ges utrymme.

En riktig slitvarg i novellens tjänst är antologin The Best American Short Stories, som började ges ut årligen 1915 med det uttalade syftet att främja en mer litterär och mindre intrigdriven novell. Novellen var vid den här tiden en av de vanligaste formerna av underhållning och den spreds via tidningar och tidskrifter. Förra året var det alltså 100 år sedan första antologin gavs ut och det firar dess nuvarande förläggare med att ge ut den drygt 700 sidor omfattande volymen 100 Years of The Best American Short Stories.

När boken kom ut i USA förra året var det många kritiker som knorrade. Det är inte så konstigt eftersom The Best American Short Stories är en instutition, och det är bra att granska institutioner. Varje år har ungefär 20 noveller valts ut, och att bli utvald kan betyda mycket för en författare. Antologin kanoniserar.

Som gästredaktör har man valt novellspecialisten Lorrie Moore, som alltså har haft drygt 2000 noveller att välja mellan. Jag tycker att hennes förord är ganska intetsägade, hon gör inte mycket för att försöka ringa in novellens särart, men hennes urval är helt okej, sammanlagt 40 noveller.

Några av de äldre och bekanta kanoniserade författarna är F. Scott Fitzgerald, Ernest Hemingway, William Faulkner, Flannery O’Connor, James Baldwin, John Cheever och Raymond Carver. Boken är indelad i årtionden. Åren 1915-1960 samlar 13 noveller av lika många författare. Åren 1960-2015 samlar 27 noveller av lika många författare. Den här obalansen har irriterat vissa kritiker, men jag skulle säga att den är ganska rimlig, utan att veta vilka litterära skatter som gömmer sig i det amerikanska 20- och 30-talet.

Seriens redaktör, Heidi Pitlor, har skrivit en introducerande text till varje decennium. Sammantaget berättar de om antologins historia och om novellens historia de senaste hundra åren. Hon skriver såväl om litterära trender som om utvecklingar i samhället som har påverkat novellen, dess innehåll, distribution, produktion etc. Skrivarutbildningarna (MFA) spelar en inte oviktig roll i den moderna amerikanska novellens historia.

The Best American Short Stories används flitigt vid skrivarutbildningarna och fyller en dubbel funktion, som skrivguide (skriv så här) och som mål (försök komma med själv). Kritikerna menar att det här leder till en standardmodell för den amerikanska novellen, ungefär på samma sätt som New Yorker anklagas för att premiera en viss sorts noveller, företrädesvis hyfsat realistiska. Inte mycket speculative således.

Jag kan hålla med vissa kritiker om att 100 Years of The Best American Short Stories inte direkt är äventyrlig, inte om man är på jakt efter experimentell eller absurdistisk eller surrealistiskt orienterad litteratur. Jag tycker också att bland andra Lydia Davis och Donald Antrim saknas i den här samlingen, men nu ser den ut som den gör. Här finns trots allt bland annat Cheevers ”The Enormous Radio”, Baldwins ”Sonny’s Blues”, Carvers ”Will You Please Be Quiet Please?”, Donald Barthelmes ”The School”, Mary Gaitskills ”The Girl on the Plane”, Junot Díaz ”Fiesta, 1980”; ZZ Packers ”Brownies”, George Saunders ”The Semplica-Girl Diaries” och Lauren Groffs ”At the Round Earths Imagined Corners.” Bara för att nämna några av novellerna.

Den här antologin kan vara ett alternativ om du är mest intresserad av nyare noveller.

Den här novellantologin är från 2012, väldigt bra.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Guide till de bästa novellisterna och novellerna

2007 sjösatte Chris Power den unikt bra serien ”A brief history of the short story” i The Guardian. Power skriver om och presenterar en novellist i taget, med ganska ojämnt långa mellanrum, novellister som är något utöver det vanliga. Han förklarar i varje introducerande artikel vad det är som gör att deras böcker betraktas som klassiker eller anses vara ovanligt bra eller inflytelserika.

De författare som presenterades i seriens fem första avsnitt: Anton Tjechov, HP Lovecraft, Mavis Gallant, Ryunosuke Akutagawa och Raymond Carver. Sedan rullar det på med mer eller mindre kända namn.

2015 har Chris Power nått fram till John Updike och de sammanlagda introducerande artiklarna i ”A brief history of the short story” börjar närma sig något sjuttiotal.

I den här blogginlägget väljer vi helt enkelt ut 10 författare som vi tycker om eller är nyfikna på.

1. A brief survey of the short story: Roberto Bolaño

framsida_Narmanarung.indd

Det saknas än så länge omslag från Tranan, som tidigare bland annat gett ut romanen De vilda detektiverna av Roberto Bolaño, och i vår ger ut två av hans novellsamlingar, Telefonsamtal och Fotografier. Man brukar framhäva hur mörkt Bolaños litterära universum är och visst, det är sant, men om man klarar samtida deckare bör man klara hans noveller.

Skriver Chris Power: ”Bolaño’s stories take the form of fragments of memoir (”Sensini”, ”The Grub”), unsolvable detective stories (”Phone Calls”), or anxious transmissions from a region between dream and reality (”The Dentist”). Sometimes, as in ”Gómez Palacio”, they feel like all three at once.”

Lyssna på novellen ”Clara” av Roberto Bolaño

2A brief survey of the short story: Julio Cortázar

1 (1)

Cortázar var en av boomens mest fantasifulla, originella och experimentella författare. Men man får inte glömma humorn. Man kan mycket väl kalla honom novellspecialist, Modernista har gett ut två vackra volymer, Samlade noveller 1 och Samlade noveller 2, som är snygga och prisvärda.

Skriver Chris Power: ”You don’t have to endorse the claim Cortázar made shortly before his death that his short stories were the best things ever to have been written in Spanish to appreciate him as a remarkable and versatile talent. His most appealing quality is the apprehensive oddness with which he infuses reality.”

Läs novellen ”Axolotl” av Julio Cortazár

3. A brief survey of the short story: Donald Barthelme

0141180935_A7Q4F

Donald Barthelme avfärdas allt för ofta som en spexig postmodernist med en massa trick i verktygslådan, och visst är Sixty Stories full av formexperiment, men Barthelme är också påtagligt intresserad av vad som händer utanför litteraturen. Och så får man massvis med humor på köpet.

Läs novellen ”The School” av Donald Barthelme

4. A brief survey of the short story: Lydia Davis

9780241969137

Om man ska ge sig på den egensinnige novellspecialisten Lydia Davis, så är The Collected Stories of Lydia Davis ett säkert kort. Hon bryr sig inte så mycket om litterära konventioner och gör lite som hon vill. Som hon har sagt i en intervju: ”I am simply not interested, at this point, in creating narrative scenes between characters.” Hon är intresserad av språket i sig, men hon är också väldigt humoristisk, underfundig passar ganska bra som beskrivning.

Läs novellen ”The Landing” av Lydia Davis

5. A brief survey of the short story: John Cheever

hämta (1)

Den feta samlingen The Stories of John Cheever belönades med Pulitzerpriset och är både en storsäljare och klassiker. Skriver Chris Power och John Cheevers produktivitet och influenser:

”Cheever published 121 stories in the New Yorker between 1935 and 1981, and others in Esquire, Playboy and elsewhere. His collected stories runs to nearly 900 pages, despite its exclusion, at Cheever’s insistence, of his entire first collection. Hemingway’s cadences, clearly discernible in the early stories, slip from view around the time of The Sutton Place Story (1946), but much later, in The World of Apples (1966), the poet Asa Bascomb recites his personal pantheon before a Christian relic, ending with: ‘God bless William Faulkner, Scott Fitzgerald and especially Ernest Hemingway.’ Throw in Chekhov and Flaubert, and Bascombs list could be Cheever’s.”

Läs novellen ”The Enormous Radio” av John Cheever

6. A brief survey of the short story: Ernest Hemingway

cvr9780684843322_9780684843322_hr

Ernest Hemingway måste nog betraktas som en av 1900-talets mest inflytelserika författare, åtminstone stilistiskt sett, med den berömda isbergsprincipen:

”If it is any use to know it, I always try to write on the principle of the iceberg. There is seven-eighths of it underwater for every part that shows. Anything you know you can eliminate and it only strengthens your iceberg. It is the part that doesn’t show. If a writer omits something because he does not know it then there is a hole in the story.”

Monumental utgåva av Hemingways noveller: The Complete Short Stories of Ernest Hemingway

 7. A brief survey of the short story: John Updike

1598532502

John Updike (1932-2009) verkar inte stå så högt i kurs idag – på Bokus.se hittar jag inget översatt till svenska – men hans produktion är enorm och det gäller inte minst novellerna. John Updike: The Collected Stories (Library of America) samlar inte mindre än 186 berättelser. I förordet till de tidiga berättelserna skriver Updike att hans mål var: ”to give the mundane its beautiful due.”

Chris Power tycker inte riktigt att målet uppfylls, att ett mörkare stråk löper genom Updikes berättelser:

”These stories, sprawling acts of memory, are about family, ambition and first love, but their common, fundamental theme is time. Updike writes a great deal about families, but while the elements of his typical family unit – child, parents and grandparents – suggest continuity through time, it is a sense of death and oblivion that dominates his stories.”

Läs novellen ”A&P” av John Updike

8. A brief survey of the short story: James Joyce

9780141199627

James Joyce (1882-1941) skrev bara en novellsamling, Dubliners (1914), men den satte desto större avtryck. Många anser att det är den bästa novellsamlingen någonsin skriven på engelska.

Skriver Chris Power:

”Dubliners, a work of what Terence Brown has called ‘embryonic modernism’, pushed the short story collection into new areas. Its 15 stories function perfectly well in isolation, but reading each as part of a whole creates unique effects. Their themes, concerns and meanings overlap and reverberate.”

Läs novellen ”Araby” av James Joyce

9. A brief survey of the short story: Stefan Zweig

9781782270034_200_the-collected-stories-of-stefan-zweig

Ett tips apropå österrikaren Stefan Zweig (1881-1942), som känns helt aktuell, är att Atlantis i vår ger ut George Prochniks biografi Stefan Zweig vid världens ände. Läs om Prochniks influenser.

Ett annat tips är Zweigs självbiografiska Världen av i går utgiven av Ersatz i pocket 2013. Boken som inspirerade Wes Anderson att göra filmen The Grand Budapest Hotel.

Och så novellerna – det här verkar vara den bästa samlingen, om man inte kan tyska: The Collected Stories of Stefan Zweig. Pushkin Press har en unik utgivning av Zweig-böcker.

Skriver Chris Power om det stadigt ökande intresset för Zweig:

”Over the past few years […] his star has once more been in the ascendant. That many of his stories are in print again is thanks, in this country at least, to Pushkin Press, whose stewardship of European literature in translation is one of the more praiseworthy publishing endeavours of the past decade. The primary reasons why Zweig’s stories are so worthy of reclamation from obscurity are straightforward and compelling: the stories are imbued with tremendous psychological acuity; they are as page-turning as they are subtle; and the profound moral sense which underpins them never tips over into moralising.”

10. A brief survey of the short story: Clarice Lispector

9789185133536_200_hemlig-lycka

På svenska är det framförallt bokförlaget Tranan som gett ut brasilianskan Clarice Lispector (1920 – 1977), som har kallats den främsta judiska författaren sedan Kafka. Två böcker med noveller: Hemlig lycka och Familjeband.

Mer tips på bra brasiliansk böcker.

Chris Power om Lispector:

”[A] sense of adventure applies not only to Lispector’s concepts: it is endemic at the level of the sentence too. Paradoxes and sudden shifts lie in wait, and inattentive readers can rapidly lose their way. A story like The Hen and the Egg begins plainly enough – ‘In the morning I see the egg on the kitchen table’ – but quickly spirals off into something like a prayer, a philosophical meditation, a language game and an absurdist monologue, flipping between grace, humour and unease.”

Chris Powers serie ”A brief survey of the short story” rekommenderas varmt. Den är riktigt bra om man vill få inblick i en författares novellproduktion och tips på vidare läsning. Han finns även på Twitter: @chris_power

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

En novell varje kväll 90: ”Videos of People Falling Down” av Thomas Pierce

När Hall of Small Mammals (Riverhead Books) kom ut i januari 2015 hyllades Thomas Pierce som en ny, egensinnig och originell amerikansk litterär röst. Man behöver bara läsa novellen ”Videos of People Falling Down” så förstår man genast entusiasmen.

Det är en novell vars tempo är halsbrytande, de snabba växlingarna mellan olika karaktärer, som försvinner och plötsligt dyker upp igen, får mig att tänka på filmen Short Cuts (1993) av Robert Altman. Jag kommer också att tänka på American Beauty (1999) av Sam Mendes, men på grund av teman inte tempot. Och en sista association – John Cheever, den amerikanska vardagssurrealismens mästare.

Det roligaste replikskiftet:
”Not now,” she said. ”Tonight maybe.”
”Just because I have an erection, doesn’t mean I’m asking for sex.”

9781594632525

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Månadens hetaste novellsamling

9780374280932Många verkar längta efter Donald Antrims nya roman, men om man gillar noveller är hans nya samling, The Emerald Light in the Air, en av höstens hetaste böcker. Den har fått strålande kritik – vi länkar till två bra recensioner, ett närgånget porträtt och, inte minst, titelnovellen, publicerad i New Yorker tidigare i år. Deborah Treisman och Antrim diskuterar novellen.

Donald Antrim is, after Thomas Pynchon, American literature’s presiding weirdo. He’s a trickster. His books are short, vivid, drastic and surreal, so much so that reading them is like driving 90 miles an hour while in third gear, in the back seat of a jalopy the author has stolen, while he disposes of his drugs by throwing them out the window.”

Citerat ur ”Staging Shakespeare in a Pit, and Other Dubious Calls” av Dwight GarnerNew York Times, 11 september 2014. Strålande recension, Garner jämför Antrim med en John Cheever i toppform.

Think of Donald Barthelme crossed with Don DeLillo: black humor with an existential edge. In the context of ”The Emerald Light in the Air,” however, it’s also something of an oblique strategy, a bit of sleight-of-hand or misdirection that disguises the real concerns of the collection as a way of catching us off our guard. […] I don’t mean to frame this as a criticism; in fact, it’s one of the most exhilarating aspects of the book, that it takes us in unexpected directions, moving from the outlandish to the intimate with the seamlessness of a single breath.”

Citerat ur ”Donald Antrims new story collection goes in unexpected directions” av David L. Ulin i Los Angeles Times, 29 augusti 2014. Ulin beskriver en rörelse i novellerna, som är skrivna under många års tid, mot en mer realistisk prosa. Det beskriver han, och andra kritiker, som något positivt. Recensionerna har över lag varit mycket bra, med mycket jämförelser med stora kanoniserade amerikanska författare.

Ett fantastiskt porträtt av Antrim skrivet av John Jeremiah Sullivan: ”Donald Antrim and the Art of Anxiety” Hela författarskapet diskuteras, och även vänskapen med Jonathan Franzen och Daviid Foster Wallace. Antrim har själv brottats med svåra självtvivel och djupa depressioner. Artikeln väcker lusten att läsa hela författarskapet.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

10 foton av författare med sina skrivdon

Vi har hittat en underbar Tumblr som samlar foton av författare som arbetar, oftast sittande vid sina skrivbord, inte sällan i ett rum belamrat med böcker. Det är något visst med författare som skapar, koncentrerat hukar sig över sina skrivmaskiner eller datorer. Eller om de rentav använder penna. Det är väldigt attraktivt, den där koncentrationen de utstrålar. Tumblrn heter Writers At Work och vi har valt ut några favoriter.

POLAND LEM OBIT

Stanislaw Lem

tumblr_m812ocOZep1qlc0voo1_400

Clarice Lispector

tumblr_lnusitzfik1qmqh97o1_1280

Carson McCullers

tumblr_lnrtgdO9Sm1qmqh97o1_1280

Tennessee Williams

tumblr_mgqnfcmWJE1qced37o1_1280

John Cheever

tumblr_monrdbVKmq1qmqh97o1_1280

William S. Burroughs

tumblr_mvhos7LNJa1qmqh97o1_500

Hunter S. Thompson

tumblr_n7sq26ZFJU1qk8tqwo1_1280

Simone de Beauvoir

tumblr_n893q6iYEj1r9y9vao1_500

Julio Cotrtázar

tumblr_n843irUdrG1r1ktgeo1_1280

Roberto Bolaño

Samtliga foton via Writers At Work.

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Listor

Olivia Laing om författarinnor som brottades med alkoholproblem

9781847677952En av förra årets mest gripande och mest läsvärda fackböcker var The Trip to Echo Spiring – Why Writers Drink (Canongate). I boken undersöker Olivia Laing, som själv växt upp i en familj med alkoholproblem, varför några av de största litterära mästerverken från förra seklet skrivits av författare som var svårt alkoholiserade. Helt utan alkoholromantik skildras F. Scott Fitzgerald, Ernest Hemingway, Tennessee Williams, John Berryman, John Cheever och Raymond Carver. Mer om boken här.

The Trip to Echo Spring blev en stor framgång, både läsare och kritiker uppskattade den verkligen, och kanske planerar Laing att skriva en liknande bok, fast om kvinnliga författare? Hon har hursomhelst skrivit en lång artikel i The Guardian på temat kreativitet och kvinnliga författare med alkoholproblem:

”If you write a book about alcohol and male writers, as I did, the one question you’ll be asked more than any other is: what about the women? Are there any alcoholic female writers? And are their stories the same, or different? The answer to the first question is easy. Yes, of course there are, among them such brilliant, restless figures as Jean Rhys, Jean Stafford, Marguerite Duras, Patricia HighsmithElizabeth Bishop, Jane Bowles, Anne Sexton, Carson McCullers, Dorothy Parker and Shirley Jackson.”

Läs hela artikeln: ”‘Every hour a glass of wine’ – the female writers who drank”.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar