Etikettarkiv: John Heartfield

John Swedenmark om ”Berlin Metropolis 1918-1933”

 
Berlin Metropolis von
 
Berlin Metropolis 1918-1933
Red. Olaf Peters
Prestel

År 1928 utlyste det tyska kosmetikmärket Elida en tävling om det vackraste kvinnoporträttet, med tokhög förstaprissumma: 10.000 Mark. Många framstående konstnärer skickade in, och segrade gjorde Willy Jaeckels målning av hustrun i cool pose och coola färger i murrig hemmiljö.

Det konstnärliga var en del av kosmetikfirmans marknadsstrategi; men själva projektet hade djupare rötter än så. ”Den nya kvinnan” var ett av den tidens favoritämnen, med rötter både i samhällsförändringar och i den feminism som inspirerades av Nietzsche från 1890-talet och framåt, till exempel Lou Andréas-Salomé och svenska Ellen Key. (Den som vill få en inblick i den strömningen rekommenderas varmt att läsa en nyutkommen doktorsavhandling i litteraturvetenskap, Cecilia Annells Begärets politiska potential, som analyserar strategierna i två svenska och två tyska romaner runt förra sekelskiftet.)

4. George Grosz, Diablo Player, 1920.jpg

George Grosz (1893-1959) Diablo Player, 1920 Pen and ink and watercolor on paper Private Collection © 2015 Estate of George Grosz/Licensed by VAGA, New York

 
Elidatävlingen spelar en viktig roll i Dorothy Prices högintressanta essä ”The New Woman in 1920s Berlin”, som är ett av huvudnumren i katalogen Berlin Metropolis 1918-1933, utgiven av Olaf Peters till en utställning med samma rubrik vid Neue Galerie i New York.

För mig sätter den fingret på vad som är så lockande med nittonhundratjugotalets Berlin. Utlevelsen, queerheten, Willkommen Bienvenue Welcome – javisst. Men också den kollektiva vissheten om att den nya människan håller på att ta form, både som person och tack vare de nya scener som byggs runtom henne.

Olaf Peters som curator ger otaliga exempel på god konst, vissa verk så underbara att man vill ha dem på väggen, till exempel Karl Hofers målning av den halvnakna tjejen med en grammofonskiva i handen. Men det allra viktigaste med katalogen är att han tillhandahåller en så utmärkt ram kring de miljöer och scenografier där detta utspelades.

Det handlar om arkitektur, om filmkulisser och scenografi. Det handlar också om fotografers och konstnärers idoga arbete för att leva upp till de nya miljöernas revolutionerande rymder, till exempel László Moholy Nagys fotografier tagna uppifrån Radiotornet, och i förlängningen hela hans typografiska formspråk, till exempel gestaltat i omslagen till tidskriften die neue linie.

A 0427

Umbo (Otto Umbehr) (1902-1980) The Racing Reporter (Egon Erwin Kisch), 1926 Photomontage; vintage gelatin silver print. Bauhaus-Archiv, Berlin. © 2015 Gallery Kicken Berlin / Phyllis Umbehr / Artists Rights Society (ARS), New York / VG Bild-Kunst, Bonn

 
10. Herbert Bayer, Lonely Metropolitan, 1932

Herbert Bayer (1980-1985) Lonely Metropolitan, 1932 (signed reproduction 1970-80)Photograph of collage; silver gelatin print. Bauhaus-Archiv Berlin © 2015 Artists Rights Society (ARS), New York / VG Bild-Kunst, Bonn

 
Det behövdes nya rum, nya rymder till en ny människa, som är på en och samma gång arbetare och lyxvarelse. Det handlar om en cool vertikalitet både i kroppshållning och byggnadskonst, som strävar efter att avskaffa klassamhället.

Särskilt knäckt och lycklig blir jag av den för mig helt okände Oskar Nerlinger, vars kombination av abstrakt konstruktivism med klara rötter i Sovjetunionen och diagrammatisk klassskildring är helt exemplarisk. Och en liknande upplevelse ger mig många av de andra bidragen: konstverk, scenskisser, arkitekturprojekt; här var nånting på gång som hade kunnat få en fortsättning och förändra världen. Weimarrepubliken var nämligen inte ett loserprojekt. Där finns mycket som vi kan lära oss av idag. Och där finns mycket vi spontant känner igen oss i. En hipstermentalitet med mening och riktning.

7. Berlin Symphony of a Metropolis film poster, 1927

Poster for the film Berlin: Die Sinfonie der Grosstadt (Berlin: Symphony of the Metropolis) directed by Walther Ruttmann, 1927 Colored lithograph Printer: Lindemann/Lüdecke, Berlin

 
Visst inryms i boken också den politiska konsten, och många berättelser om konflikter där kommunisterna krävde rättning i leden. John Heartfield, George Grosz och andra som redan geniförklarats. Samt en stark upprättelse av collagekonstnären Hanna Höch, vars verk går från dadaistiskt uppror till sorgtyngd outgrundlighet.

Men det som lockar mig mest, och får mig att vilja flytta dit, det är stämningen i tjugotalets Berlin av att människorna för en gångs skull har makten att forma sitt eget öde, och att individualismen därför är en kollektiv rörelse. Freud beskrev de närmast föregående generationerna av européer som människor som lider (eller dör) av att ha stöpts i fel form; här finns istället en rörelse av människor som själva har tagit kontrollen – fastän de kanske också jobbar nio till fem på ett kontor eller en fabrik. Inte minst är Jürgen Müllers tolkning och kontextualisering av Fritz Langs film Metropolis ett underverk av kritiskt tänkande; han beaktar alla samhällsmotsättningar och deras elektrifierade konstnärliga gestaltning.

John Swedenmark

John Swedenmark är skriftställare och översättare. Om du är nyfiken på hans kritik, bör du inte missa Kritikmaskinen (Ruin).

Kritikmaskinen

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Ny mäktig bok med 1000 bokomslag från Weimarrepubliken

1

The Book Cover in the Weimar Republic
Red. Jürgen Holstein
Förord Christoph Stölzl
Taschen

Man får nog säga att The Book Cover in the Weimar Republic är ganska snäv och specialiserad, Weimarrepubliken varade mellan 1919 och 1933, men den bastanta volymen innehåller foton på ungefär 1000 bokomslag av vitt skild karaktär. Den 11 augusti 1919 antogs en demokratisk och parlamentarisk författning, den 30 januari 1933 tog det demokratiska experimentet Weimarrepubliken, som på många sätt var mycket lovande, en ände med förskräckelse. Adolf Hitler utnämndes till rikskansler.

Av bokhandlaren och boksamlaren Jürgen Holsteins introducerande text att döma var Weimarrepubliken en verklig blomstringstid för bokbranschen. Berlin var centrum för bokproduktionen och avantgardistisk grafisk design. Det fanns gott om bibliotek, 1.879 registrerade bokhandlar, om man räknar med dem som lånade ut böcker. Dessutom fanns det gott om antikvariat, bokförsäljning längs trottoarerna, särskilt vanligt i närheten av universitetet, samt bokauktioner.

Bücherrücken_8_918.tif

Bokryggar, 1930-talet © Taschen

Förlagsbranschen gick för högtryck, det startades många nya förlag, men det var också många som gick om kull. Inte desto mindre, enligt Berlins officiella register fanns det 625 förlag 1920. Motsvarande siffra 1927 var 929 förlag och de gav det året ut sammanlagt 7.545 nya publikationer. Det var en fjärdedel av hela Tysklands bokproduktion. I hela Sverige finns det idag uppskattningsvis omkring 300 förlag som har en professionell, regelbunden utgivning av böcker.

Ungefär 1895 började skyddsomslag användas i Tyskland. Albert Langen och hans team av illustratörer gjorde de första iögonenfallande omslagen till satirtidskriften Simplicissimus. Ungefär vid sekelskiftet hade skyddsomslaget fått mer eller mindre allmän spridning. Det innebar att duktiga illustratörer och grafiska designers efterfrågades, och det var inte direkt någon brist på dem heller i Berlin.

I boken delar man upp dem i traditionalister och moderna. Några av de förra var Fritz Helmuth Ehmcke, Hans Meid, Emil Orlik och Emil Rudolf Weiß.

De moderna var inspirerade av expressionism, konstruktivism, Bauhaus och Dada. Deras namn är mer bekanta: Herbert Bayer, George Grosz, John Heartfield, George Salter, Jan Tschichold och Paul Urban.

703_Strassnoff.tif

© TASCHEN
Ignatz Straßnoff. Ich, der Hochstapler Ignatz Strassnoff.
Berlin: Verlag Die Schmiede, 1926.
Omslag Georg Salter.

The Book Cover in the Weimar Republic är som sagt en stor volym och på de 450 sidorna finns det gott om utrymme för omslagen att breda ut sig. Den introducerande texten är väldigt bra, den förklara vissa av Weimarrepublikens egenheter och ger en viss inblick i en bokbransch som förändras och går för högtryck, med särskilt fokus på de faktorer som påverkar designen av omslag.

Texten handlar också om samlande, det är väldigt underhållande, en längre anekdot om jakten på en särskilt svår bok, Jack der Aufschlitzer (Jack uppskäraren) av Paul Althaus. Anledningen till att den är så sällsynt, tror Holstein, kan vara att den i slutet av 20-talet rensades bort i så kallade Schmutz und Schund-kampanjer riktade mot förment skräpkultur. Eller så gallrades den bort senare, av nazisterna.

Det märks verkligen att det är riktiga boksamlare som satt samman den här boken. Alla böckerna ingår eller har ingått i Jürgen Holsteins samlingar. Han föddes 1936 i Berlin och har drivit antikvariat sedan 1996. Han har publicerat åtskilliga volymer i ämnena böcker och formgivning av böcker.

150_Russische_Kunst.tif

© TASCHEN
Erste russische Kunstausstellung, Berlin 1922.
Galerie van Diemen & Co.,
Berlin: Verlag Internationale Arbeiterhilfe, 1922.
Omslagsillustration El Lissitzky.

Tidigt i boken hedras också sex av Weimarrepublikens mest kända förläggare, samtliga vänstersinnade eller liberala och några av dem judar: Samuel Fischer, Wieland Herzfelde (Malik-Verlag), Gustav Kiepenheur, Erich Reiss, Ernst Rowohlt och Louis F. Ullstein (Propyläen-Verlag).  Förläggarna presenteras med foton och en kort text. Fischer dog 1934, de andra drevs i exil eller tystades när nazisterna tog makten. Erich Reiss deporterades till Sachsenhausen 1937, men tack vare ingripanden från Selma Lagerlöf och Karin Michaelis kunde Reiss ta sig till USA via Sverige.

Varje förläggare presenteras dessutom med en bok som de gett ut och som blivit en osedvanlig framgång. Jag fastnar särskilt för två av böckern, Samuel Fischers utgåva av Berlin Alexandeplatz (se nedan) av Alfred Döblin samt Ernst Rowohlts utgåvan av Der Mann ohne Eigenschaften av Robert Musil.

120_Döblin.tif

© TASCHEN
Alfred Döblin. Berlin
Alexanderplatz. Die
Geschichte vom Franz
Biberkopf. Print run: 41–
45,000. Berlin: S. Fischer, 1931.
Omslag Georg Salter.

The Book Cover in the Weimar Republic är väldigt underhållande. Det beror naturligtvis främst på bildmaterialet i sig. Men två andra saker bidrar också – de korta texterna som ledsagar bildmaterialet och att bokomslagen är ordnade tematiskt eller efter vilken typ av omslag det är, exempelvis omslag med foton. Omslagen sorterar under flera överrubriker som politik och samhälle, förläggare och förlag, konst och konstnärer, bokdesign samt litteratur och författare. De är i sin tur indelade i mängder med underrubriker.

När man bläddrar och läser fungerar omslagen som tidsspeglar och självklart berättar många av dem om tidens oro, kriser och motsättningar. Ovanligt tydligt speglas det av omslaget till Deutschland – so order so? (Germany – Fascist or Soviet?) av H. R. Knickerbocker utgiven av Rowohlt 1932. Omslaget delas på mitten av ett fält för titeln. Ovanför titeln syns en tecknad arm utsträckt i Hitlerhälsning. Under titeln syns en annan tecknad arm, som i en framåtsyftande gest sträcker fram hammare och skära.

192.1_G_Film_NEU.tif

© TASCHEN
G. Zeitschrift für elementare Gestaltung. Edited by Hans Richter.
No. 5/6: Film. Berlin (independently published, 1926).
Omslag Paul Leni.

Jag tror kanske inte att man ska välja The Book Cover in the Weimar Republic om man i  första hand är intresserad av snygga bokomslag. Väldigt många av omslagen är snygga, men jag tror inte att det har varit det främsta urvalskriteriet, snarare snygga och intressanta bokomslag, omslag som speglar Weimarrepublikens dynamik och dess rika utbud av banbrytande litteratur, filosofi och konst. Materialet är så oerhört rikt, omslag till allt från barn- och ungdomsböcker till pulp fiction och litterära klassiker. Det är en fantastisk bok, inte minst om man är kulturhistoriskt intresserad.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner