Etikettarkiv: Jonathan Franzen

Bloomsbury har köpt Jonathan Franzen-biografi

Det skrivs sällan biografier om levande författare, men enligt New York Times har Bloomsbury köpt en biografi om Jonathan Franzen av forskaren Philip Weinstein, som tidigare skrivit studier om William Faulkner, Marcel Proust och Franz Kafka.

Franzen, som är 55, har publicerat fyra romaner, men bara The Corrections och Freedom har gått hem hos både kritiker och publik. Times skriver också att det inte verkar som om Franzen har levt ”an especially noteworthy life”. Det är ett märkligt påstående, men bland det vildaste Franzen ägnar sig åt verkar vara fågelskådning och samtidskritik.

Men Weinstein, lärare i engelska på Franzens gamla college, försäkrar att han har material så att det räcker. Han sålde nyligen manuskriptet, Jonathan Franzen: The Comedy of Rage, till Bloomsbury. Boken kommer ut nästa höst.

Weinstein tonar ned förväntningarna: “It doesn’t pretend to be a full-scale biography. It’s too early for that. He’s in full career mode. Someone later, a generation from now, will do that biography. It’s a report on who he is.”

Jonathan Franzen har i skrivande stund inte kommenterat nyheten.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Månadens hetaste novellsamling

9780374280932Många verkar längta efter Donald Antrims nya roman, men om man gillar noveller är hans nya samling, The Emerald Light in the Air, en av höstens hetaste böcker. Den har fått strålande kritik – vi länkar till två bra recensioner, ett närgånget porträtt och, inte minst, titelnovellen, publicerad i New Yorker tidigare i år. Deborah Treisman och Antrim diskuterar novellen.

Donald Antrim is, after Thomas Pynchon, American literature’s presiding weirdo. He’s a trickster. His books are short, vivid, drastic and surreal, so much so that reading them is like driving 90 miles an hour while in third gear, in the back seat of a jalopy the author has stolen, while he disposes of his drugs by throwing them out the window.”

Citerat ur ”Staging Shakespeare in a Pit, and Other Dubious Calls” av Dwight GarnerNew York Times, 11 september 2014. Strålande recension, Garner jämför Antrim med en John Cheever i toppform.

Think of Donald Barthelme crossed with Don DeLillo: black humor with an existential edge. In the context of ”The Emerald Light in the Air,” however, it’s also something of an oblique strategy, a bit of sleight-of-hand or misdirection that disguises the real concerns of the collection as a way of catching us off our guard. […] I don’t mean to frame this as a criticism; in fact, it’s one of the most exhilarating aspects of the book, that it takes us in unexpected directions, moving from the outlandish to the intimate with the seamlessness of a single breath.”

Citerat ur ”Donald Antrims new story collection goes in unexpected directions” av David L. Ulin i Los Angeles Times, 29 augusti 2014. Ulin beskriver en rörelse i novellerna, som är skrivna under många års tid, mot en mer realistisk prosa. Det beskriver han, och andra kritiker, som något positivt. Recensionerna har över lag varit mycket bra, med mycket jämförelser med stora kanoniserade amerikanska författare.

Ett fantastiskt porträtt av Antrim skrivet av John Jeremiah Sullivan: ”Donald Antrim and the Art of Anxiety” Hela författarskapet diskuteras, och även vänskapen med Jonathan Franzen och Daviid Foster Wallace. Antrim har själv brottats med svåra självtvivel och djupa depressioner. Artikeln väcker lusten att läsa hela författarskapet.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Denis Johnson borde hyllas lika mycket som Jonathan Franzen och David Foster Wallace

”I landed on Denis Johnson, one of my favorite novelists (he’s also a poet, playwright, and journalist). I’m unsure why Johnson doesn’t have the same vocal hordes of devotees as Jonathan Franzen or David Foster Wallace does. I find Johnsons prose—his obsessions with fallen men and women, the West, the jungle, the drama and failure of resurrection—so much more compelling than the urbane neurosis of Wallace or Franzen.”

Citerat ur ”Treasures from Denis Johnsons Archive” av Natasha Vargas-Cooper i Bookforum 14 mars 2014. Texten handlar om hur Vargas-Cooper kikar på olika amerikanska författares dokumentsamlingar på välförsedda Harry Ransom Center vid University of Texas. Hon nämner Gertrude Stein, Graham Green, Henry Miller och Norman Mailer. Men hon landade alltså på Denis Johnson, som ännu inte hunnit bli ett monument.

Texten är dels en nyfiken men lite förströdd titt i Ben Johnsons arkivmaterial – en bekännelse från Amy Hempel att hon är ett riktigt fan, ett försök av George Saunders att värva Johnson till hans skrivarskola, en lapp från David Byrne med en förfrågan om att skriva konvoluttext till en Talking Heads-box – dels som ett lång argumentation för att Denis Johnson bör upptas bland de riktigt stora amerikanska prosaisterna.

En som genast gick igång på Vargas-Coopers artikel var Jason Diamond, som i ”Is Denis Johnson Americas Most Influential Living Fiction Writer?” börjar med att skriva att han ogärna ger sig in i en ”Great American Writer/Novel discussion”, men som i nästa stycke gör just det:

”Yet I will admit that when an author is a truly great American author, in the sense that they see past the gloss and create greatness out of this strange place we call home, I wonder whether the debate might have some use. And if I absolutely had to pick one living writer who – to me – really earns that title, I’d say Denis Johnson, without a second of hesitation, because Johnson is the writer who best captures contemporary American flaws in all their glory.”

Vi tycker att det är en bra idé att haussa upp Denis Johnson lite grand, även om det kan vara på sin plats att påpeka att han knappast är något missförstått geni eller någon doldis. Han har vid något tillfälle sagt att han som författare är inspirerad av Jimi Hendrix gitarrsolon. Det är ett påstående som låter löjligt tills man läst honom.

Man kan egentligen börja i vilken ände som helst, exempelvis med tegelstenen Tree of Smoke, som Johnson vann ett National Book Award med. Men det kanske är rimligare att börja med novellsamlingen Jesus Son, som i serien Modernista Pulp är hutlöst billig (45:-) och i engelsk pocket kostar en hundring. Vi tycker att den är en av 90-talets mest originella och äventyrliga novellsamlingar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Jhumpa Lahiri: ”Amerikansk litteratur massivt överskattad”

Den indisk-amerikanska författaren Jhumpa Lahiri, bokaktuell i Sverige i vår med Låglandet (Brombergs), skapade stort rubriker när hon uttalade sig generellt mycket negativt om amerikansk litteratur.

”Our reading habits are transformed by the mainstream and to be frank, I find American literature massively overrated,” sa Lahiri på den pågående Jaipur Literature Festival under ett samtal med författarna Jonathan Franzen, Jim Crace och Xiaolu Guo. Läs mer.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Årets litterära fejder och kontroverser i sammandrag

I New Yorker sammanfattar Rachel Arons årets litterära fejder och kontroverser. Många av dem har vi skrivit om, och de har bland annat handlat om litteraturkritikens ställning i ett digitaliserat medielandskap och genusfrågor, inte minst om det finns ett outtalat krav på kvinnliga författare att skapa älskvärda karaktärer. Och jo, Jonathan Franzens attack på den digitala världen finns med i sammanfattningen.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

pleasedontbuymybookonamazon.com

Bookstore in Florence, Italy

En så kallad bokhandel (Photo credit: Wikipedia)

För en tid sedan gick Jonathan Franzen i en lång artikel, inspirerad av satirikern Karl Kraus, till storms mot samtiden i allmänhet och fixeringen vid internet och sociala medier i synnerhet. Han fick snart lära läxan att det är fenomen som man inte ifrågasätter ostraffat.

Däremot var det inte många som kommenterade hans kompromisslösa attack på Amazon och dess grundare: ”In my little corner of the world, which is to say American fiction, Jeff Bezos of Amazon may not be the antichrist, but he surely looks like one of the four horsemen. Amazon wants a world in which books are either self-published or published by Amazon itself, with readers dependent on Amazon reviews in choosing books, and with authors responsible for their own promotion.” Först efter det kom det där ”yakkers and tweeters and braggers” som bidrog till att reta upp så många.

Nu har en annan författare, som dessutom är oberoende bokhandlare, tagit avstånd från bokjätten Amazon på ett ganska tydligt sätt. Jaime Clarke har skapat en sajt för lanseringen av sin kommande bok, Vernon Downs, som går att köpa genom Amazon i april nästa år. Men Clark har, berättar en artikel i Los Angeles Times, redan nu uppmanat eventuella läsare att inte beställa boken från Amazon. Istället vädjar Clarke om att de ska förbeställa boken direkt från förlaget, Roundabout Press, eller köpa den hos sin lokala bokhandlare. Adressen till Clarkes hemsida är: pleasedontbuymybookonamazon.com.

Precis som Franzen tycker Clarke att Amazons allt mer dominerande ställning på bokmarknaden är ett problem, för författarna, förlagen och bokhandlarna. De enda som verkar nöjda är kunderna. På frågan vad Clarke anser om Amazons verktyg för självpublicering, svarar Clarke att han är säker på att födelarna ligger på Amazons sida av transaktionen och att företaget aldrig visat intresse för konsten. ”Just money.”

O.W:

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Essä: Jonathan Franzen om vår tids behov av Karl Kraus

Karl Kraus 1914

Karl Kraus 1914 (Foto: Wikipedia)

I en lång text i The Guardian lägger Jonathan Franzen ut texten om den kompromisslöse österrikiske satirikern Karl Kraus (1874-1936), som i sin tidkrift Die Fackel kritiserade sin samtids dumheter, i pressen, tysk kultur och tysk och österrikisk politik. Finns översatt till svenska.

Kraus var rolig, mycket roligare än Jonathan Franzen, men han använder Kraus, skulle man kunna säga, för att komma till rätta med sitt eget missnöje över sakernas tillstånd idag. Han går bland annat till storms mot vår tids teknokonsumism och fördumningen av medierna. Man blir, ironiskt nog, mer sugen på att läsa mer Kraus än mer Franzen. Men det är en mycket underhållande kortessä.

Tillägg: Franzens essä väckte enorm ilska i medierna och somliga trodde att han medvetet muckade och trollade. Men i ”In Defense of Jonathan Franzen” försvarar Michelle Goldberg Franzen och avslutar med en retorisk fråga: ”The Internet’s creative destruction probably has to be accepted. But do we have to like it?”

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar