Etikettarkiv: journalistik

David Foster Wallace på lyxkryssning

hbg-title-9781405520980-7
David Foster Wallace – A supposedly fun thing I’ll never do again (Little, Brown Book Group)

Lyxkryssningsindustrin har gått igenom en oerhört tuff period. Om du är sugen på en kryssning kan du sluta läsa här. I en kort text, ”Editing David Foster Wallace”, i nättidningen Five Dials berättar Colin Harrison om när han var redaktör för ett par av David Foster Wallace’s mest berömda och notoriska texter vid sidan av de skönlitterära, ett essäreportage om ett besök på en landsbygdsmarknad i Illinois och ett från en resa med det superlyxiga kryssningsfartyget Zenith, från Florida till Karibien.

Hur jobbade Harrison som redaktör för DFW?

När Harrison resonerar kring hur han bör förhålla sig till Wallace, när han ska skriva om kryssningen, minns han hur det hade gått när Wallace skrev om landsbygdsmarknaden. Citerat ur texten:

”I’m fresh in from the East Coast, for an East Coast magazine,” he wrote. ”Why exactly they’re interested in the Illinois State Fair remains unclear to me. I suspect that every so often editors at East Coast magazines slap their foreheads and remember that about ninety per cent of the United States lies between the coasts, and figure they’ll engage somebody to do pith-helmeted anthropological reporting on something rural and heartlandish.”

Harrison inser att DFW kan vända vad helst Harrison säger emot honom eller emot ”östkusttidskriften” Harper’s Magazine. Han bestämmer sig för en passiv strategi: ”The smart thing would be to just let Dave and his imagination and neuroses run wild. In his piece on the Illinois State Fair, curiosity and anxiety had combined again and again to great effect.”

Skräckblandad förtjusning

Det stämmer verkligen, även i texten om lyxkryssningen släpper DFW loss rejält. Det är en hysteriskt rolig text, det är en elak text och det är en intressant text. Det är en antropologisk text, men utan några vidare ansatser till objektivitet. Den ligger ganska nära cultural studies och kulturkritik, men är bitvis rejält skruvad. Det finns även ett tragiskt stråk i texten, eftersom DFW inte nöjer sig med mindre än en succé, allt är uppskruvat till max, eller en skandalsuccé. Han hade orimligt höga förväntningar på sig själv. Stora delar av den litterära världen hade orimligt höga förväntningar på honom.

Det här är ett helt kort citat ur texten, ett exempel på hur DFW med skräckblandad förtjusning inventerar olika fenomen under kryssningen:

”I have seen every type of pre-melanomic lesion, liver spot, eczema, wart, papular cyst, pot belly, femoral cellulite, varicosity, collagen and silicone enhancement, bad tint, hair transplants that have not taken – i.e., I have seen nearly naked a lot of people I would prefer not to have seen nearly naked.”

Man kan nästan se rad på rad med passagerare som ligger och pressar på däck. Man kan nästan förnimma doften av lotion som värmts upp av kroppsvärme och sol.

Här kan du läsa texten i PDF-format.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Recension: ”The Hotel Years” av Joseph Roth

Image of The Hotel Years

Joseph Roth
The Hotel Years: Wanderings in Europe Between the Wars
Övers. Michael Hoffman
Granta

Flyktingströmmar, politisk polarisering och ekonomisk instabilitet, det Europa Joseph Roth (1894-1939) skildrar i The Hotel Years påminner om dagens Europa, men det uppvisar naturligtvis också många skillnader. Roths samlade verk består, ganska exakt, av femtio procent skönlitteratur – Radetskymarschen är hans mest kända roman – och femtio procent journalistik.

The Hotel Years samlar korta briljanta journalistiska texter, skissartade ögonblicksbilder med skönlitterära kvaliteter, som Roth skrev under sina omfattande resor i Europa under 20- och 30-talet. Han hade judiska rötter och föddes i Galicien i dåvarande Österrike-Ungern, en stadsbildning har delvis sympatiserar med, eftersom den höll samman så många olika etniciteter.

Roth sympatiserade också, åtminstone delvis, med socialismen men hans hållning kanske bäst beskrivs som kontinentaleuropeisk humanism. På sätt och vis präglas texterna i boken av den här dubbelheten, å ena sidan snabba förändringar, å andra sidan ett omhuldande av traditioner.

Roth betraktade sig själv som en tidsskildrare och hans texter har ett klarsynt och melankoliskt drag. Europa är på väg in i en osäker framtid och med facit i hand är det bitvis hjärtskärande läsning. När Hitler grep makten tvingades Roth lämna Tyskland och han dog utfattig och sjuk av alkoholism i Paris. Enligt vännen och välgöraren Stefan Zweig var Roths drickande mot slutet liktydigt med självmord.

Roth skrev texterna för olika tyskspråkiga tidningar i Europa och de rapporterar bland annat från Tyskland, Österrike, Sovjet och Albanien. I en av bokens tidiga texter skriver han om flyktingar i en tysk hamn som ska med ett fartyg med destination Amerika. Ett exempel på hans observations- och formuleringsförmåga är beskrivningen av en polisman som patrullerar hamnen: ”This policeman is a splendid instance of a half-terrestial, half-marine authority. His round cheeks are of a red that seems to glow from within, as if he had a lit candle in his mouth like a paper lantern at a summer fete.” Beskrivningen kunde vara hämtad ur en roman.

Jag tycker allra bäst om avsnittet som samlar texter om hotell, en institution som skildras med ömsinthet och med stor respekt för dem som arbetar där. Det är inte fel att associera till Stefan Zweig eller Budapest Hotel. Jag är en hotellmedborgare, en hotellpatriot, skriver han i ”Arrival in the Hotel”. Skriver han i ”Leaving the Hotel”: ”I have been here for long enough. If I stayed longer I would be unwworthy of the great blessing of being a stranger. […] I want to feel welcome here, but not at home. I want to be able to come and go.” Han skriver om ett hotell, ej namngivet, att han älskar det som om det vore hans fädernesland.

The Hotel Years är ett riktig fynd, som ges ut samtidigt i USA och Storbritannien och har fått mycket fina recensioner. Översättningen av Michael Hoffman, som översatt drygt 10 böcker av Roth, är sensationellt bra. Läs en av texterna: ”The Hotel”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner