Etikettarkiv: Joyce Carol Oates

The Trump Story Project – 10 noveller om framtiden i Trumps Amerika

fd77a795-2328-4892-82a9-37cf5c5ce97eimg400

I en artikel i New Yorker jämför Philip Roth president Donald Trump med den fiktiva karaktären Charles Lindbergh i hans roman The Plot Against America (2004). Roth tycker att det är mindre otroligt att Lindbergh, baserad på den kände flygaren, blir president, som han blir i romanen, än att Trump blivit president:

”It isn’t Trump as a character, a human type—the real-estate type, the callow and callous killer capitalist—that outstrips the imagination. It is Trump as President of the United States.”

Och i Times Literary Supplement kan man läsa ”Twenty Questions with Joyce Carol Oates”. En av de tjugo frågorna:

”Which is your least favourite fictional character?

Our newly elected US president. Overblown unconvincing stereotype of buffoon/ bloviator/ con-man/ psychopath crudely plagiarized from absurdist / prophet French playwright Alfred Jarry, Ubu Roi.

Den litterära presidenten och den fiktiva presidenten

Barack Obama kommer att bli ihågkommen som den litterära presidenten, eftersom han på så många olika sätt var engagerad i litteraturen och läsandet som en positiv kraft. Men Donald Trump ser också ut att bli en litterär president, på sitt sätt, för att han sätter många författares fantasi i rörelse.

Man Booker prize-vinnaren Howard Jacobson har skrivit en bok som en reaktion på att Donald Trump blivit vald till president. Den kommer ut redan i april och har titeln Pussy och handlar om Prince Fracassus, ”heir to the Duchy of Origen, famed for its golden-gated skyscrapers and casinos […]” Jacobsen började skriva boken redan under valkampanjen, men när Trump vann valet började han skriva dagligen två månader i sträck. ”Satire is an important weapon in the fight against what is happening and Trump looks like a person who is particularly vulnerable to derision,” sa Jacobson till The Guardian.

Tio nya noveller om framtiden i Trumps Amerika

images

Och sajten Slate har just sjösatt ett projekt: ”Introducing the Trump Story Project” Slate och Ben H. Winters, författare till den helt aktuella kontrafaktisk dystopiska romanen Underground Airlines (2016), har bjudit in 10 författare att skriva varsinn novell på temat att leva i ett framtida Amerika med Trump som president. Den första heter ”The Daylight Underground”, handlar om en massdeportation av en miljon människor och är skriven av Héctor Tobar. Den här novellserien blir spännande att följa.

Missa inte heller att läsa Philip Roths klassiska essä ”Writing American Fiction” som publicerades redan 1961:

”[The] American writer in the middle of the 20th century has his hands full in trying to understand, and then describe, and then make credible much of the American reality. It stupefies, it sickens, it infuriates, and finally it is even a kind of embarrassment to one’s own meager imagination. The actuality is continually outdoing our talents, and the culture tosses up figures almost daily that are the envy of any novelist.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Noveller, Nyheter

Vem vinner Nobelpriset i litteratur 2014?

Att gissa vem som vinner Nobelpriset i litteratur är ingen exakt vetenskap, men spelsajten Ladbrokes har prickat rätt fyra av de senaste nio gångerna. Tidskriften Bookforum, som länkar till ”Oddsmakers Weigh In On Who Will Win the Nobel Prize for Literature”, tycker inte att det är särskilt imponerande (”not super confidence-inducing”), men vi håller inte med, det är helt galet imponerande. Det skulle vara ganska imponerande om det handlade om VM i fotboll, men Nobelpriset i litteratur är extremt mycket mer svårtippat.

Under torsdagskvällen uppdaterade Ladbrokes tio lågoddsare:

1. Ngugi Wa Thiog’o  (4,5)

2. Haruki Murakami  (5,5)

3. Svetlana Aleksijevitj  (7)

4. Adonis (11)

5. Ismail Kadare  (11)

6. Patrick Modiano (11)

7. Jon Fosse  (13)

8. Philip Roth  (13)

9. Peter Handke  (13)

10. Assia Djebar  (15)

Murakami tror vi kan räknas bort på grundval av vilken sorts litteratur han skriver, den ligger inte riktigt i linje med Akademins smak helt enkelt. Ett val av honom skulle i och för sig kunna markera ett trendbrott, mot ett mer populärt pris i stil med Man Booker, men då riskerar man att spela bort kulturellt kapital uppbyggt under decennier.

Då tror vi mer på koreanen Ko Un som ger hela 34 gånger pengarna. Det som kanske är mest anmärkningsvärt med den här tio-i-topp-listan är att det bara finns med en författare från Nordamerika. Det beror antagligen på att Alice Munro från Kanada fick priset förra året och vi tror att det är rätt att tänka i de banorna, att priset får en viss geografisk spridning. Vanligtvis vinner inte någon av de riktiga lågoddsarna, utan någon strax därefter. Men Akademin är allt annat än förutsägbar.

Listans etta, Ngugi Wa Thiog’o, är ett riktigt bra och intressant namn, men bland de tio första finns ju rader av spännande kandidater. Om du vill fördjupa dig i ämnet rekommenderar vi den här artikeln, som dessutom är full med länkar till vidare läsning: ”Nobel Price countdown

Ytterligare en intressant detalj är att Peter Englund skulle bli historisk om han öppnade dörren imorgon och tillkännagav en kvinnlig vinnare. Aldrig tidigare i prisets dryga 100 år långa historia har två kvinnor vunnit i rad. Kanske har Englund lotsat Akademin i den riktningen? Kanske vill han bli historisk?

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Artiklar

litterära termer 16: patografi

”By contrast [till den traditionella biografin], pathography typically focuses upon a far smaller canvas, sets its standards much lower. Its motifs are dysfunction and disaster, illnesses and pratfalls, failed marriages and failed careers, alcoholism and breakdowns and outrageous conduct. Its scenes are sensational, wallowing in squalor and foolishness; its dominant images are physical and deflating; its shrill theme is ‘failed promise’ if not outright ‘tragedy.'”

Citerat ur ”Adventures in Abandonment”, en recension i New York Times 1988 i vilken Joyce Carol Oates går till generalangrepp på författare som skriver biografier över kända författare och gottar sig åt och intresserar sig överdrivet mycket för deras misär och misslyckanden. Hon nämner flera biografier över författare med svåra alkoholproblem som exempel. Man kan säga att en patografi är motsatsen till en hagiografi.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

Bäst betting på Nobelpriset: Ladbrokes 10 favoriter

Portrait of Alfred Nobel (1833-1896) by Gösta ...

Alfred Nobel (1833-1896) (Photo credit: Wikipedia)

Sakta men säkert börjar spänningen kring 2013 års Nobelpriset i litteratur byggas upp. Spelbolag världen över har satt sina odds och Chris Wright berättar i en mycket underhållande artikel i The Boston Globe om hela cirkusen kring vad- slagningen. Skriver han bland annat: ”Ladbrokes, which opened its book on the prize in 2005, has a 50 percent accuracy rate – tipping correctly in 2006, 2008, 2009, and 2011 – about the same as its record in sports betting.”

Det är ju en häpnadsväckande träffsäkerhet – de som sätter oddsen läser inte ens böckerna – så vi tycker att den globala speljätten Ladbrokes förtjänar lite extra uppmärksamhet. Det här är spelbolagets 10 favoriter i skrivande stund:

1.  Haruki Murakami  (4)

2.  Joyce Carlol Oates  (7)

3.  Peter Nadas  (8)

4.  Ko Un  (11)

5.  Assia Djebar  (11)

6.  Alice Munro  (13)

7.  Adonis  (15)

8.  Jon Fosse  (15)

9.  Philip Roth  (17)

10.  Amos Oz  (17)

Vi tror vare sig på Murakami eller JCO, men om man tänker i termer av Nordamerika skulle Munro eller Roth kunna vara intressanta. De har ju båda två lagt ned sitt skrivande, avslutat sina livsverk så att säga, men det kanske inte är någon fördel. Cormac McCarthy ger hela 41 gånger pengarna. Men Assia Djebar från Algeriet, humanist och feminist, ser också intressant ut. Ladbrokes lista med samtliga författare som går att satsa på.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

En novell varje kväll 46: ”Where Are You Going, Where Have You Been?” av Joyce Carol Oates

Big boy

Big Boy (Photo credit: chloeloe)

Joyce Carol Oates har visserligen skrivit ganska mycket, men vi vågar nog ändå hävda att ”Where Are You Going, Where Have You Been?” bör räknas till både det bästa och mest spännande. Andra halvan av novellen är gastkramande.

Men den börjar som en helt vanlig skildring av det amerikanska suburbia i mitten av 60-talet, med tonårstjejen Connie som huvudperson. Hon håller på att upptäcka charmen med killar och sin egen attraktionskraft. Hon hänger helst på en shopping mall, säger att hon går dit för  att se film, men sitter allt oftare på Big Boy-restaurangen med någon dejt och käkar hamburgare.

Allt blir plötsligt mindre normalt sedan en kille som sitter i en guldmålad bil får korn på Connie, när hon går över parkeringsplatsen. När samma kille, en karismatisk smooth talker, kommer till Connies hus när hon är ensam hemma, börjar allt, sakta men säkert, bli allt mer obehagligt.

Det finns drag i den här berättelsen som väcker associationer till southern gothic i allmänhet och Flannery O’Connor i synnerhet. Novellen är tillägnad Bob Dylan, och förklaringen till det finns i ett filmklipp som du hittar i anslutning till texten. Där finns också förslag på fördjupande läsning.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Joyce Carol Oates intervjuar… sig själv

Cropped screenshot of Marilyn Monroe from the ...

Marilyn Monroe (Photo credit: Wikipedia)

Vi har länge undrat varför autointervjuer inte är vanligare, mycket vanligare. När författare med nyutgiven bok i den tionde intervjun får samma fråga för tionde gången borde det rimligtvis vara lite frustrerande. Författaren kanske har ägnat fem år åt att få ihop boken, så hen borde rimligtvis veta vilka de allra mest spännande frågorna apropå boken är. Därför är det roligt att kunna presentera en underhållande intervju både av och med amerikanska fenomenet Joyce Carol Oates. Hur hon hinner med allt övergår vårt förstånd.

Och så kom vi att tänka på en annan speciell intervjugenre som är på tok för liten, intervjuer med döda personer. Den kanadensiska författarinnan Sheila Hetis intervju med Marilyn Monroe, som var en stor bokälskare, är ett bra exempel.

BB

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

Fyra kusliga amerikanska noveller med Kinderägg-känsla

1848 Daguerreotype of Edgar Allan Poe at 39, a...

1848 Daguerreotype of Edgar Allan Poe at 39, a year before his death (Photo credit: Wikipedia)

Boknörden älskar inte bara böcker, hen har favoritförlag också. Boknördens favoritförlag är oftast lite mindre, drivs av entusiaster och bygger på en tydlig idé om vad man vill tillföra bokvärlden. Novellix är ett sådant förlag.

Novellix firade nyligen två år på marknaden och grundidén kan verka enkel, att ge ut snyggt förpackade noveller i fickformat, men hela förlaget är som inriktat på ständig förnyelse och experimentlusta. Ny teknik betraktas inte som ett hot mot pappersboken, utan snarare som en möjlighet.

Den senaste så kallade fyran, novellerna ges ut fyra åt gången, förenas av ett surrealistiskt och gotiskt tema och utgörs av amerikanska klassiker: F. Scott Fitzgeralds Det sällsamma fallet Benjamin Button, Sylvia Plaths Johnny Panic och drömbilen, Edgar Allen Poes Huset Ushers undergång samt Joyce Carol Oates Nattsidan. Det är lite tveksamt om den sistnämnda kan räknas som klassiker, men med sitt övernaturliga tema och sina seanser passar den väl in i sammanhanget.

Det är en omsorgsfullt vald fyra, och det är naturligtvis ingen slump att F. Scott Fitzgerald finns med, eftersom filmatiseringen av hans Great Gatsby är bioaktuell och det är inte heller någon slump att Sylvia Plath finns med, eftersom det var 50 år sedan hennes roman Glaskupan kom ut. Det sällsamma fallet Benjamin Button, den mycket märkliga berättelsen om en man som föds gammal och blir yngre och yngre, kommer ut för första gången på svenska, men är säkert bekant för många tack vare David Finchers film från 2008 med samma titel som novellen.

När man läser den sistnämnda novellen trillar det efter ett tag ut en liten lapp ur boken: ”Vill du hellre fortsätta i mobilen? Nu ger vi dig novellen också som e-bok och ljudbok, inläst av skådespelaren Björn Kjellman. Du har alla tre formaten i din hand. Det är bara att välja.” På lappen finns också en så kallad QR-kod som man kan använda för att hämta de två andra formaten. Eller så går man in på novellix.se/experimentet. Eller så läser man vidare.

Det här sortens överraskning känns väldigt typisk för Novellix, man får en slags barnslig Kinderägg-känsla. Rent litterärt tyckte vi att Edgar Allan Poe och Sylvia Plath var mest spännande, men det är något speciellt med en fyra. Novellix gör böcker som man vill titta på, ta i, bläddra i och läsa, man vill äga dem. Omsorg har lagts ned på allt från omslag till översättningar.

Vi tycker att den här fyran, den amerikanska, är den hittills bästa, men det tyckte vi å andra sidan om den tyska och den nordiska fyran också.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Top Ten Books: listor med författarnas favoriter

English: David Foster Wallace at the Hammer Mu...

English: David Foster Wallace at the Hammer Museum in Los Angeles, January 2006. (Photo credit: Wikipedia)

Amerikanen J. Peder Zane tyckte att det var underbart att utbudet av böcker var större än någonsin i historien, men att det var lite jobbigt att det därmed också blivit svårare att välja böcker. Han fick en idé och frågade helt enkelt 125 kända amerikanska och brittiska författare om deras tio favoritböcker. Resultatet samlades i The Top Ten: Writers pick their favourite books.

Zane kallar boken för den ultimata guiden till världens bästa böcker. Och listan med medverkande författare är verkligen imponerande. Ett urval: Norman Mailer, Tom Wolfe, Annie Proulx, Stephen King, Joyce Carol Oates, Jonathan Franzen, Claire Messud, George Saunders, Jennifer Egan, Michael Chabon.

På hemsidan expanderar boken och man publicerar även aggregerade listor, som bygger på samtliga individuella listor. Det är riktigt roligt att surfa runt och kika på vad olika författare har för favoritböcker. Efter ett tag börjar man se vissa mönster, författare kanske inte är så originella som man skulle vilja tro. Eftersom vi håller på att recensera D.T. Max biografi om David Foster Wallace, så var vi särskilt nyfikna på hans lista. Wallace lista ser ut så här:

1. The Screwtape Letters av C. S. Lewis (1942).

2. The Stand av Stephen King (1978).

3. Red Dragon av Thomas Harris (1981).

4. The Thin Red Line av James Jones (1962).

5. Fear of Flying av Erica Jong (1973).

6. The Silence of the Lambs av Thomas Harris (1988).

7. Stranger in a Strange Land av Robert A. Heinlein (1961).

8. Fuzz av Ed McBain (1968).

9. Alligator av Shelley Katz (1977).

10. The Sum of All Fears av Tom Clancy (1991).

Det här var uppriktigt sagt inte riktigt vad vi hade väntat oss, även om Wallace konsumerade enorma mängder populärkultur. Men inte minsta spår av några av hans andra favoriter, som Pynchon, Melville, Kafka eller Dostojevskij. En rolig men ganska utstuderad lista måste man nog säga. Här finns alla listor.

Lämna en kommentar

Under Listor

”All (male) writers are writers; a (woman) writer is a woman writer.”

När författaren Amanda Filipacchi surfade runt på Wikipedia för en dryg vecka sedan upptäckte hon något märkligt, något märkligt som gjorde henne upprörd. Hundratals författare, som råkade vara kvinnor, flyttades från kategorin ”American novelists” till kategorin ”American woman novelists”.

Filipacchi inledde en het debatt med en artikel i New York Times med titeln ”Wikipedias sexism toward female novelists”. Hon framhöll att den nya kategoriseringen genomfördes systematiskt, i alfabetisk ordning. Hon nämnde även några författare som flyttats från kategorin ”American novelists”, bland andra Harriet Beecher Stowe, Ann Beattie, Djuna Barnes, Emily Barton och Aimee Bender.

Upprördheten spred sig och Joyce Carol Oates formulerade på Twitter vad många verkade tycka: ”Wikipedia bias an accurate reflection of universal bias. All (male) writers are writers; a (woman) writer is a woman writer.”

I ett långt blogginlägg i New York Review of Books skriver James Glick om alla de här turerna kring den förändrade kategoriseringen av författare. Han berättar att det tog hus i helvete på Wikipedia när debatten drog igång och att Jimmy Wales, en av Wikipedias grundare, skickade ett internt meddelande till sina kolleger med rubriken ”WTF?” i fet stil.

Det visade sig att det var en person som hade ändrat kategoriseringen, men det är inte första gången konstigheter av det här slaget uppstår på Wikipedia. Vanligtvis sker det just vid kategoriseringen av kvinnor och personer som tillhör någon etnisk minoritet. Wikipedia beskrivs med jämna mellanrum som en pojkklubb, hävdar Glick. ”Around 90 percent of Wikipedia editors are men, and it shows,” hette det i New Scientist för några veckor sedan. Det måste naturligtvis betraktas som ett jätteproblem, och faktum är att många på Wikipedia håller med och vill ändra på det.

FB

Lämna en kommentar

Under Artiklar