Etikettarkiv: Karin Johannisson

De 10 bästa böckerna 2015, enligt Sveriges kritiker

Vi tycker att det är roligt med listor och har gjort en med årets snyggaste amerikanska bokomslag och en motsvarande för svenska omslag. Vi har även gjort en lista med listor över årets bästa engelskspråkiga böcker.

Tanken var att göra en liknande lista med svenska listor, men eftersom det inte är så många svenska publikationer som sammanställer listor (trodde vi) prövade vi något annat.

Vi har helt enkelt räknat hur många gånger en kritiker eller redaktion utsett en bok till en av årets bästa. Det här är de listor som vi, hittills, har utgått ifrån:

Svenska Dagbladet – årets bästa skönlitteratur

Svenska Dagbladet – årets tio bästa fackböcker

Sydsvenskan: Årets bästa böcker – 10 recensenter väljer

Dagens Nyheter: DN:s kritiker väljer sina favoriter

Borås Tidning – BT:s kritiker listar sina favoriter

Dagen: Årets 15 bästa böcker

Ystads Allehanda: Årets bästa böcker – kritikernas val

Helsingborgs Dagblad: Årets bästa böcker – 14 recensenter väljer

Vi Läser: Här är årets bästa böcker (Din största läsupplevelse? + Årets viktigaste bok?)

Dala-Demokraten: DD:s kulturskribenter tipsar om hårda julklappar

ETC: 12 tips på julböcker från året som gått

Uppsala Nya Tidning: Dags för hårda paket!

Aftonbladet: Hårda paket – Aftonbladets kritiker tipsar om klappar

Expressen: 33 bästa julklapparna för alla kulturkramareAndra luckan öppnad i kulturens klappjakt och Klappjakten del 3

Göteborgs-Posten: Starka upplevelser i hårda klappar

Norrköpings Tidningar: Här är böckerna du inte får missa

Arbetarbladet: Årets bästa böcker

Skriv gärna och tipsa om listor som vi missat, så kan vi justera statistiken. Det här är resultatet så här långt, antalet omnämnanden inom parentes:

De sista vittnena : solo för barnröst

1. Svetlana Aleksijevitj – De sista vittnena (17)

Skriver Malin Ullgren: ”Man vill inte veta hur Vasia, sex år, funderar över om det är smärtlindrande för hans skjutna, korta pappa att få en så rymlig likkista. Men man läser, därför att det är en sorts plikt att förstå vad krig är med ett barns sinnen. Journalistik eller vittneslitteratur – vilka begrepp man än använder för Svetlana Aleksijevitjs skildring bör den sammanfattas som fruktansvärt bra.”

9789170378416

2. Samar Yazbek – Resa in i tomheten. En berättelse från Syrien (15)

Skriver Björn Wiman; ”Självklart måste årets viktigaste bok också ligga under granen – även om den svenska julens gemyt och överflöd på ett nästan stötande sätt svär mot det helvete Samar Yazbek skildrar i sitt djärva, egensinniga och litterärt utmanande reportage från krigets Syrien. Alla som kan borde läsa den. När man gjort det är frågan inte längre varför så många människor flyr från Syrien, utan varför några alls stannar kvar.”

2. Karin Johannisson – Den sårade divan (15)

Skriver Rebecka Åhlund: ”Med tre konstnärssjälar: Sigrid Hjertén, Agnes von Krusenstjerna och Nelly Sachs som utgångskaraktärer går Karin Johannisson på sitt sedvanligt inkännande, skärskådande och tvärvetenskapliga manér igenom narrativet om kvinnlig galenskap.”

4. Karolina Ramqvist – Den vita staden (14)

Skriver Marie Pettersson i sin motivering: ”Ramqvist utforskar med ett precist och hudlöst språk kvinno­positioner som vi sällan läser om – som varken utgår ifrån godhet, ondska eller skönhet. Karin dräller runt i sitt utmätta hus med ett barn vid höften som hon aldrig ville ha, men som hon nu lämnats ensam med. Maskinellt utför hon de sysslor som förväntas av henne, hon vyssjar och ammar och gullar och daltar – men känslan infinner sig sällan. Som karaktär utmanar Karin på ett intressant sätt vår bild av den goda och lyckade människan.”

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

5. Tom Malmquist – I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv (11)

Skriver Per Svensson: ”Kunde ha fått Augustpriset både i den skönlitterära klassen och fackboksklassen, men blev inte ens nominerad. Årets mest obegripliga litterära skandal. Tom Malmquist berättelse om hur hans fru dör samtidigt som hans dotter föds är i varje ögonblick fullständigt och smärtsamt sann. Samtidigt är texten ett mirakulöst behärskat konstverk.

6. Agneta Pleijel – Spådomen. En flickas memoarer (10)

Skriver Åsa Beckman: ”En självbiografisk roman om en tänkande flickas väg ut i världen. Tyst och intuitivt försöker hon ta sig ur föräldrarnas kraftfält. Vacker och associativ bildningsroman.”

Bli som folk (inbunden)

6. Stina StoorBli som folk (10)

Skriver Inger Dahlman: ”Med sin debutbok, novellsamlingen ”Bli som folk”, visar 33-åriga Stina Stoor från Västerbotten att Sara Lidman, Torgny Lindgren och Stieg Larsson inte är de enda från landskapet med säregen röst. I nio täta noveller tar hon sig in i barnets självklara värld och den vuxnes hjälplöshet. Ångande och avskalat och delvis på dialekt låter hon sommargästande läppstiftsmammor svepa in i byarna och väcka längtan om en ny tid.”

8. Olga Tokarczuk – Jakobsböckerna (9)

Skriver Aris Fioretos: ”Ta 1700-talets Polen. Ta en yngling som säger sig vara Messias. Ta en stark fantasi, värkande inlevelse och en prosa som luktar lera, åtrå och längtan. Och du befinner dig i en pågående skapelse till roman.”

Sapiens

9. Yuval Noah Harari – Sapiens. En kort historik över mänskligheten (8)

Skriver Inger Alestig: ”Hisnande perspektiv öppnar sig i den israeliske historikerns exposé över människan. Det här är populärvetenskap när den är som bäst. Harari berättar om de första människorna, om kungariken och trossystem, om hur jordbrukssamhället uppkom och om det framtida hotet: att vi utrotar oss själva.”

Karl Marx : en biografi (inbunden)

10. Sven-Eric Liedman Karl Marx. En biografi (7)

Skriver Lennart Bromander: ”Ett formidabelt storverk, som självklart borde ha fått Augustpriset. Oerhört lärorik, skarpsinnig och ytterst välskriven.”

Ramqvist, Aleksijevitj och Johannisson måste betraktas som riktiga lågoddsare. Men sedan är väl fältet öppnare, även om en bok om tragedierna i Syrien också känns ganska given. Roligt av flera anledningar att Stina Stoor finns med på listan, en debutant med en novellsamling bland de stora elefanterna. Stort grattis.

Det kanske var väntat, men ändå roligt att se att Sapiens är så uppskattad. Den är lika smart som spännande, och har säkert goda utsikter att bli årets julklapp i klassen fackböcker.

Avslutningsvis gör vi en alternativ lista med 10 böcker, några kanske kan kvalificera sig som årets bästa, andra förtjänar helt enkelt mer uppmärksamhet:

Irakisk Kristus (häftad)

Hassan Blasim – Irakisk Kristus (Bonniers)

Det enkla och det ensamma (häftad)

Asta Olivia Nordenhof – det enkla och det ensamma (Modernista)

 560_large

Anne Dillard Att lära en sten tala (ellerströms)

Ohara-cover.indd

Frank O’Hara  Lunchdikter (Rámus)

Vi säger vad du tänker : högerpopulismen i Europa (häftad)

Anna-Lena Lodenius – Vi säger vad du tänker (Atlas)

Underkastelse

Michelle Houellebecq – Underkastelse (Bonniers)

Trilogin

Jon Fosse Trilogin (Bonniers)

Minnet av livet : dikter i urval (häftad)

Elisabeth Bishop – Minnet av livet (ellerströms)

noveller_1__telefonsamtal-bolano_roberto-30390733-frntl

Roberto Bolaño – Telefonsamtal (Tranan)

De vackra är ännu inte födda

Ayi Kwei Arman – De vackra är ännu inte födda (Modernista)

Ett varmt tack till er som skickat in tips på nypublicerade listor. Tack, tack.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Granta på svenska!

Granta
Red. Johanna Haegerström
Nr 1 / 2013

Granta är minst sagt anrik, tidskriften grundades redan 1889 och fick sitt namn efter en långsamt flytande flod i Cambridge. Rader av kända författare har publicerats i tidskriften, men det var först vid slutet av 1970-talet som den fick världsrykte för att utgöra en arena för det allra bästa inom den nya engelskspråkiga litteraturen.

Grantas klassiska lista, som var tionde år utser de 20 bästa brittiska författarna under 40, har haft och har alltjämt ett stort inflytande i den litterära världen. Listan är en komponent i bygget av Grantas starka varumärke, som måste betraktas som genuint coolt.

För några år sedan sjösatte engelskspråkiga Grantas chefredaktör John Freeman ett fantastiskt och – i tider då stora mediehus skär ner snarare än nysastsar – ganska vågat projekt, att starta systerutgåvor till Granta runt om i världen. Idag finns den i drygt tio länder, exempelvis i Brasilien, Kina, Japan, Portugal och Spanien.

Svenska är inte direkt något världsspråk, men nu har turen kommit till oss. Det första numret av svenska Granta har temat gränser, och man kan tycka att det är ett lite fegt första tema, eftersom det nästan är svårt att hitta noveller, reportage och utdrag av romaner som inte handlar om gränser, på ett eller annat sätt. Men samtidigt är valet av tema begripligt, det finns ju en given poäng med att göra just det första numret så öppet och inkluderande som möjligt.

Men av premiärnumrets 16 författare är det inte de stora namnen som skiner, vare sig Haruki Murakami eller A.S. Byatt imponerar nämnvärt. Junot Diaz novell ”Miss Lora” har visserligen ett fantastiskt flow, men den är också en ganska monoton latinsk samlagskavalkad. Diaz nya novellsamling kommer ut i höst på svenska, tillsammans med fantastiska Sjunk, och man kan bara hoppas att ”Miss Lora” inte är representativ.

Inte heller de svenska stora namnen imponerar nämnvärt, som Peter Fröberg Idling och Karin Johannisson. De skriver naturligtvis bra och kan sina ämnen utan och innan, men de briljerar inte. Premiärnumrets största upplevelse visar sig istället vara ”Slam”, skriven av Robert Macfarlane. Det är en äventyrlig skildring av en vandring längs en inte helt ofarlig ”strandväg” som slukas av tidvattnet två gånger per dygn. Det fantastiska första stycket anger tonen:

”Åttahundra meter ut från stranden, gående på silvrigt vatten, nådde vi en krökt väg som sirligt löpte norr- och söderöver, till synes utan slut. Det var en grund tidvattenkanal och vattnet i den fångade och spred solljuset så att dess sträckning mest framträdde som ett flöde, åstadkommet av ljus och strömmar. Dessa ljusa band krökte sig bort från oss: en dubbelkurvatur eller S-linje vars ursprung vi inte kunde förklara och vars invit vi inte kunde avvisa, och alltså följde vi den norrut, vandrade längs den lysande stigen som varken var vatten eller land och som förde oss allt längre ut mot havet.”

Det är inte lätt att orientera sig utifrån den inledande beskrivningen, men man vill utan tvekan läsa mer och följa med på vandringen, som verkligen har något gränsöverskridande över sig. Det är också svårt att kategorisera ”Slam” – är det ett reportage, en essä eller en novell?

Novellen ”Vi kan inte hjälpa alla”, skriven av norskan Ingvild H. Rishøi, är en av de andra texter som utmärker sig, en novell om kärleken mellan mor och dotter och om att vara fattig i en välfärdsstat i förfall. Perspektivet är den unga moderns och novellen är naken, precis i sitt uttryck och väldigt gripande.

Novellen ”Nuestra Señora de la Asunción”, skriven av Lina Wollf, är något helt annat, lätt absurd, ganska obehaglig men samtidigt väldigt rolig. En svenska i Madrid blir som av en slump medbjuden på en busstur till Granada. Mer behöver inte avslöjas, annat än att utflykten inte blir något vanligt kyrkobesök. Wolffs texter är kraftigt vanebildande.

Men vid sidan av ”Slam” gör kanske ”Deng Xiaopings hundar” allra störst intryck, skriven av den peruanske journalisten och författaren Santiago Roncagliolo, som 2010 utsågs av spanska Granta till en av de bästa unga spanskspråkiga författarna. Han skriver om den enigmatiske belgiske prästen och människorättsaktivisten Hubert Lanssiers arbete i Peru.

Den våldsamma vänstergruppen Sendero Luminoso har till stora delar avväpnats, men många av dem som terroranklagats och fängslats är oskyldiga. Lassiers ägnar sig åt den otacksamma uppgiften att försvara och bistå dem, och Roncagliolo ser efterhand med delvis med nya ögon på den konflikt som länge plågat hans hemland Peru.

Det ska bli otroligt kul att följa svenska Granta och man kan bara hoppas att tidskriften efterhand hittar sin egen identitet som lillasyster. Vi tror inte att man gör det genom att köpa förmodligen väldigt dyra, men inte särskilt vassa texter av kända författare. Man får inte, tror vi, glömma att man kallar sig ”Arena för ny litteratur”.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Recensioner