Etikettarkiv: Karl Marx

Hösten 2015 – 15 fackböcker att hålla koll på

Idag var tydligen en av sommarens varmaste dagar, men vi har siktet inställt på hösten. Svensk bokhandels höstkatalog 2015 är sedan länge full med hundöron. Vi har, precis som de föregående tre säsongerna, valt ut 15 favoriter ur utgivningen av fackböcker respektive skönlitterära böcker. Det var svårt, nästan omöjligt, att välja femton fackböcker, men det blev så här:

pikettyEU_front-600x926

Thomas Piketty – Kan vi rädda Europa? (Volante)

Det här är naturligtvis en biprodukt av den förra boken, förra årets stora fackbok, men få är väl bättre lämpade att försöka besvara frågorna om Europas framtid, med skenande ojämlikheter, än Thomas Piketty.

barthes_karlekens_samtal_omslag_inb

Roland Barthes – Kärlekens samtal (Modernista)

Modernista firar ‘Roland Barthes 100 år’ med en ny utgåva av denna text, som sägs vara en av de mest märkliga och intellektuellt omtumlande bland 1900-talets klassiker. Nytt är ytterligare tjugo fragment från Barthes föreläsningar – hela sextio extra sidor.

Källgård Nära till Nauru till säljblad

Anders Källgård – Nära Nauru (Carlsson)

Undertiteln, ”varför vi behöver öar”, tycker jag är löftesrik. Boken handlar om ön Nauru i Stilla havet, som är världens minsta oberoende republik. Boken handlar om öns sorgliga koloniala historia och innehåller en hel del illustrationer. Citerat ur förlagets text: ”Nära Nauru är en debattbok men också en reseskildring av bästa sort: tänkvärd, lärorik och rolig.”

Omslagsbild: Boktjuvarna

Ander Rydell – Boktjuvarna (Norstedts)

Rydell har skrivit en riktigt spännande bok om nazisternas konstplundringar. Den här boken handlar om hur de, med Heinrich Himmler och Alfred Rosenberg i spetsen, försökte lägga under sig Europas litterära arv.

Omslagsbild: Är svensken människa?

Henrik Berggren & Lars Trägårdh – Är svensken människa? (Norstedts)

Boken kom ut första gången 2006 men frågor om svenskhet måste väl betraktas som helt aktuella. Lena Andersson tyckte att boken förtjänar att läsas, studeras och leva länge.

Tomas Bannerhed & Brutus Östling – I starens tid (Weyler)

Höstens presentbok, hävdar förlaget. Det kan det mycket väl vara.

skiss Lons šgon.indd

Håkan Strömberg – Lons ögon (Carlsson)

Carlsson ger ut många böcker som är tilltalande smala, i höst både den här om lokattens kulturhistoria och en om grisens historia.

9789100153175

Sven-Eric Liedman – Karl Marx (Bonniers)

Det känns som god tajming att ge ut en Marx-biografi nu. Liedman känner honom utan och innan.

9789100152321

Roxane Gay – Bad feminist (Bonniers)

Enligt förlagstexten är Roxane Gay coolare än Caitlin Moran och smartare än Lena Dunham. Det kan inte jag avgöra men hon var en av förra årets stora kulturpersonligheter i USA, då hon var aktuell med Bad feminist och drog igång litteratursajten The Butter, systersajt till… The Toast. Hon retade upp en del radikala feminister också.

9789100138608

Göran Greider – Städerna som minns Joe Hill (Bonniers)

Få svenskar har satt ett så stort avtryck i den amerikanska kulturen som Joel Hägglund, mer känd som Joe Hill.

innanmörkretfaller

Björn Elmbrant – Innan mörkret faller (Atlas)

Bokens undertitel är ”Ska 30-talet hinna ikapp oss?”. Boken beskrivs som en sammanflätad berättelse om vad som händer under några år i Weimarrepublikens Tyskland respektive Sverige på 1930-talet. Då klarade vi, enligt förlagstexten, demokratin med ett nödrop. Vad kan vi lära av historien? Upprepar den sig?

Hagdahl_2015_skiss

Chales Emil Hagdahl – Kok-konsten som vetenskap och konst (Carlsson)

En svensk matbibel av Hagdahl (1809-1897) som kom ut första gången 1879 med ca 3000 recept, men den innehåller även essäer, betraktelser, kulturhistoria med mera. En 1000-sidig volym med hundratals illustrationer och nyskrivna illustrerande texter.

9789137143446

Richard Tellström – Hunger och törst (Forum)

Undertiteln är ”Svensk matkultur – från näring till statusmarkör”. Tellström är docent och var redaktör för ”Landet Brunsås” och ”Historieätarna”. Här blir det antagligen lite mer fördjupning.

Lyckliga Moskva (inbunden)

Red. Tora Lane – Revolution och existens (Ersatz)

Omslaget ovan är från en av de romaner av Andrej Platonov som Ersatz gett ut. Men den här boken handlar om hans författarskap, som liknas vid ett epos över det postrevolutionära Ryssland, och vad det kan säga oss idag. Medverkar gör bland andra Per-Arne Bodin, Stefan Jonsson, Tora Lane och Kajsa Öberg Lindsten.

Omslag saknas.

Jean Echenoz – Springa (Rámus)

Förlagets text: ”Det tjeckiska lokomotivet, världens bäste löpare genom tiderna, Emil Zàtopek tog tre OS-guld i Helsingfors 1952. Jean Echenoz skildrar Emil Zàtopeks liv med Sovjet och kalla kriget som bakgrund, där Zàtopek snart utnyttjas och kontrolleras av den stalinistiska statsapparaten. Franske Echenoz skriver en idrottsbiografi om efterkrigseuropa på sitt karakteristiska sätt, lika elegant som lekfullt.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Jag mår så sjukt dåligt av att läsa Lars Norén

9789100142827 (1)
Lars Norén

Fragment
Albert Bonniers

Boken har ungefär samma storlek som en vinylsingel, den är alltså kvadratisk, men drygt tre centimeter tjock. Nina Ulmaja har formgivit Lars Noréns Fragment, som är sensationellt snygg. Den ser ut som ett litet stenblock, som man skulle kunna hitta i en exklusiv inredningsbutik. Det är stramt och det är strängt.

Fragment är de broar som uppstår när katedraler faller samman

Boken består av drygt 500 fragment, varav ett sextiotal presenterades på Moderna museet hösten 2013. Typsnittet är Supergrotesk, snyggt, stramt och strängt det också. Det strama intrycket förstärks av att fragmenten, sentenserna eller kortdikterna, inte avslutas med punkt. Det är som om skiljetecknet skulle utgöra en onödig utsmyckning. Vissa sidor saknar dessutom text, vilket ytterligare bidrar till det asketiska intrycket.

Och den stränga formen finner, inte helt oväntat, sin motsvarighet i innehållet. Som inte bara är strängt, utan bottenlöst pessimistiskt och mörkt som Beckett. Jag orkar bara läsa lite i taget och när jag läser håller jag boken liksom lite på avstånd, ibland bläddrar och hoppar jag fram och tillbaka. Jag ser ord som ”Auschwitz”, ”undergångstillstånd”, ”dödsugnar”, ”avgrunden”, ”skelettfilosofi” och fragment av fragment, som ”sälja fitta till gamla gubbar” och ”en trött servitris på en hållplats”.

Fragmenten handlar om civilisationen, existensen, språket, musiken med mera. Civilisationskritiken är nästan komiskt dyster:

Det yttersta barbariet är resultatet av den humanistiska
civilisationens alla ansträngningar

En rad kända personer blandar sig i samtalet eller hörs tala ur kören av röster: Adorno, Heidegger, Herakleitos, Marx, Chaim Aron Kaplan, Simone Weil och så Nietzsche naturligtvis. Förintelsen är för övrigt hela tiden närvarande, men inte som ett historiskt faktum, mer som något i stil med ett existentiellt grundvillkor.

Jag mår så sjukt dåligt av att läsa Fragment, blir fysiskt illamående och darrig, men efter ett par dagar börjar jag vänja mig. Och så hittar jag strimmor av hopp i det beckettska mörkret:

Våra tvivel på oss själva, också de djupaste,
måste vara fyllda av förhoppningar,
ja, hopp

Och jag förhastade mig nog när jag satte likhetstecken mellan Avgrunden och Hopplösheten:

Avgrunden är den högsta utsiktspunkten

Jag kan inte göra anspråk på att helt förstå Lars Noréns dialektik och jag delar bara delvis hans pessimism, men jag tycker att Fragment är ett väldigt bra exempel på en bok man bör ha mycket tålamod med, för plötsligt öppnar den sig och visar sig vara både vacker och klok och mer nyansrik än man första trodde.

Stundtals är Fragment helt briljant, med sin självklara blandning av lyrik och filosofi.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Recension: ”Žižeks Jokes” av Slavoj Žižek

9780262026710Slavoj Žižek
Žižeks Jokes
(Did you hear the one about Hegel and negation?)
Red. Audun Mortensen Efterord: Momus
The MIT Press

”A serious and good philosophical work could be written consisting entirely of jokes.”
– Ludwig Wittgenstein

Den slovenske filosofen och kulturkritikern Slavoj Žižek brukar rankas som en av världens mest inflytelserika personer, vilket måste betraktas som något av en bragd eftersom han är en radikal vänsteranhängare med Hegel, Marx, Freud och Lacan som husgudar. Men han kryddar ofta abstraktionerna med fräckisar och hans tal är ibland som ett tourettesliknande flöde av snabba och oväntade associationer. Han skulle lätt och ledigt kunna växla spår i karriären och bli stå-upp-komiker.

Dessutom är Žižek makalöst produktiv och det finns redan en tidskrift som enbart ägnas studier av hans böcker och teorier: The International Journal of Žižek Studies. Med sin lite lätt dåraktiga och virriga men avväpnande och charmerande stil har han samlat på sig en mängd epitet – “the Borat of philosophy”, the Elvis of cultural theory” och “the world’s hippest philosopher

Han påstår att han avskyr de här epiteten och det är säkert sant, de skymmer på sätt och vis hans storhet som teoretiker och kulturkritiker. Men humorn är inte bara något han plockar fram vid föreläsningar och intervjuer, humorn ingår i själva verket som en naturlig del av hans filosofiska praktik. I Žižeks Jokes, en underbar liten volym, har man samlat samtliga skämt som finns med i hans böcker på engelska och de har av redaktören, Audun Mortensen, ordnats tematiskt.

Boken är knappt 200 sidor lång men rymmer en uppsjö skämt av olika karaktär, många av dem är så kallade öststatsskämt, ofta skabrösa och regimkritiska roliga historier, många av dem handlar om religion eller sex. Det är alltså inte i första hand Žižeks egna skämt, som de oneliners han överöser intervjuare med, utan skämt som finns med i hans böcker och illustrerar någon filosofisk poäng:

Recall this joke that perfectly renders the logic of the (in)famous Hegelian triad: Three friends have a drink at a bar; the first one says, ”A horrible thing happened to me. At the travel agency, I wanted to say ”A ticket to Pittsburgh!” and I said ”A picket to Tittsburgh!” The second one replies, ”That’s nothing. At breakfast, I wanted to say to my wife ‘Could you pass me the sugar, honey?’ and what I said was ‘You dirty bitch, You ruined my entire life!'” The third one concludes, ”Wait till you hear what happened to me. After gathering my courage all night, I decided to say to my wife at breakfast exactly what you said to yours, and ended up saying ‘Could you pass me the sugar, honey?'”

Žižek dissekerar gärna populärkulturella produkter – låtar, filmer, teveserier – med sina finkulturella teoretiska verktyg. Redan den här blandningen av högt och lågt, att illustrera triaden tes-antites-syntes med hjälp av en ganska fånig rolig historia är humoristiskt i sig. Žižek utnyttjar spänningen mellan högt och lågt på ett väldigt underhållande och, om man så vill, lite bachtinskt och karnevaleskt vis. Han verkar vara särskilt förtjust i Monty Python och bröderna Marx.

Boken riktar sig väl främst till dem som redan är lite bekanta med Žižeks verk och omslaget är antagligen försett med det där Wittgenstein-citatet för att motverka bilden av den slovenske kulturkritikern som alltför ensidigt rolig.

Om du vill läsa mer om och av Žižek har The Guardian en särskild sida ägnad honom. På svenska finns en handfull titlar översatta.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Paul Krugman har utsett årets, kanske decenniets viktigaste bok i ämnet ekonomi

Via Verso

Via Verso

Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, har utsett helt aktuella Capital in the Twenty-First Century (Belknap Press), av den franske ekonomen Thomas Piketty, till ”årets bok i ämnet ekonomi – och kanske decenniets.” Piketty anser att situationen med ett fortsatt mycket ojämlikt fördelat välstånd är ohållbart, och förespråkar en världsomfattande beskattning av förmögenhet. Det här är ett utdrag ur en mejlintervju med den franske ekonomen publicerad i New York Times:

Q. Some economists argue that inequality, in the United States, at least, is a good thing. It acts as an incentive for entrepreneurs to take risks and innovate, thus driving economic growth. Is there anything to that argument?

A. In theory, yes. But in practice you see inequality everywhere, except in the productivity statistics. The rate of productivity growth has not been particularly good in the U.S. since 1980. Inequality is desirable up to a point. But beyond a certain level it is useless. One of the key lessons of the 20th century is that you can have high growth without the inequality of the 19th century.

Q. Might inequality in the United States be less damaging than it is in Europe because the very rich were not born into wealth, but earned their money by creating new products, services and technologies?

A. This is what the winners of the game like to claim. But for the losers this can be the worst of all worlds: They have a diminishing share of income and wealth, and at the same time they are depicted as undeserving.

Q. What are the risks from allowing an ever-increasing concentration of wealth and incomes? Is there a point when inequality becomes intolerable? Does history offer any lessons in this regard.

A. U.S. inequality is now close to the levels of income concentration that prevailed in Europe around 1900-10. History suggests that this kind of inequality level is not only useless for growth, it can also lead to a capture of the political process by a tiny high-income and high-wealth elite. This directly threatens our democratic institutions and values.

Thomas Piketty

Thomas Piketty

I New Yorker har John Cassidy skrivit en lång introducerande artikel – ”Forces of Divergence” – om Thomas Piketty, hans nya bok och teorier. Cassidy beskriver lite mer i detalj hur en skatt enligt Pikettys modell skulle fungera.

Doug Henwood ger Capital in the Twenty-First Century en bitvis mycket uppskattande recension, men han tycker att fransmannens politiska visioner är väl försiktiga med tanke på hur snabbt och mycket ojämlikheterna vuxit. ”Capitalism vs. Democracy” är en mycket bra fördjupande artikel, med mycket länkar och grafer som kan hålla en ordentligt sysselsatt, av Thomas B. Edsall.

Och för oss som behöver fila lite på kunskaperna i ekonomi, en riktigt mastig och lång lista från Verso med rekommenderad läsning: ”Post-crash economics: a reading list

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar

Allt fler unga amerikaner diggar socialismen

A portrait of Karl Marx.

Karl Marx. (Photo credit: Wikipedia)

”In the United States, of course, Marxism remains an intellectual current rather than a mass movement. Certainly, millennials are famously progressive; a much-discussed 2011 Pew poll found that 49 percent of people between 18 and 29 had a favorable view of socialism, while only 46 percent felt positively about capitalism. It’s hard to say exactly what this means—it’s not as if young people are sending Das Kapital racing up the best-seller lists or reconstituting communist cells. Still, it’s been decades since so many young thinkers have been so engaged in imagining a social order not governed by the imperatives of the market.”

Citerat ur artikeln ”A Generation of Intellectuals Shaped by 2008 Crash Rescues Marx From History’s Dustbin” i Tablet. Artikeln är skriven av Michelle Goldberg, knuten till The Nation, och handlar om unga amerikaners tro på socialismen och hur det märks i utbudet av vänstertidskrifter.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar