Etikettarkiv: kollage

Fotobok: ”Fictions” av Filip Dujardin

Filip Dujardin
Fictions
Hatje Cantz

Den belgiske konstnären och fotografen Filip Dujardin, född 1971, inledde sin karriär med att fotografera arkitektur. Han lärde sig många av de knep arkitekter använder för att få sina skapelser att se spännande ut, exempelvis att få det att se ut som om de trotsar tyngdlagarna.

Men så började Dujardin 2007 skapa egna byggnader med hjälp av befintliga foton och digitala verktyg, egendomliga byggnader som vid första anblicken ser verkliga ut, men som vid en närmare granskning visar sig vara omöjliga konstruktioner. Det är just den här dubbla egenskapen som gör hans kollage så sublima och fängslande. De kan vara sammansatta av uppemot 150 olika bildelement. Alla foton © Hatje Cantz och Filip Dujardin.
menu_news

Dujardins fotoserie har samma namn som en nyutgiven bok, Fictions, och i den finns några texter om hans egendomliga kollage eller bricolage. I en intervju säger han så här om tekniken han använder:

”Initially I started out from existing buildings or groups of buildings. Later on I started making models with Lego bricks, and later still i switched to computer models, which gives me greater freedom. But I do stick to fixed measurements – for example, related to the typical height of a storey – to retain the reality factor. I then choose an interesting angle and import the image into Photoshop, where I continue working on it. So first I create a design and then I go out to take photos of buildings I want to use. I sample reality.”

Dujardin har fått göra arbeten på uppdrag, bland annat i Portugal och Holland, men hans verk är ofta som kommentarer till den belgiska arkitektur han vuxit upp med och är omgiven av. Han berättar att en hemlighet är skuggorna, precis som ljuset i det klassiska måleriet så är skuggorna väldigt viktiga för Dujardin när han ska skänka sina märkliga skapelser drag av realism. Han ger också sina byggnader, arkitektoniska skulpturer, en patina, så att de snara ser ut som modernistiska mästerverk ritade av någon i stil med Rem Koolhaas eller Frank Gehry, mästerverk utslängda på en grön åker dit arkitekturentusiaster vallfärdar för att fotografera. snarare än något som associerar till science fiction.

”The key element of my work is the hyperreality – to make people wonder if the building is real or not,” har Dujardin sagt i en annan intervju. Och det märkliga är att Dujardins trick fungerar om och om igen – trots att man vet att byggnaderna är fiktiva, redan seriens titel avslöjar ju det, så får man samma hisnande känsla varje gång man ser en ny bild. Är det där verkligen möjligt? Hur går det där till?

Det finns en kritisk ådra i Dujardins verk, men jag tycker att han snarare är lekfullt filosofisk är strängt kritisk. Jag tycker att han är en stor humorist, många har associerat till Dujardins landsman René Magritte, en annan visuell trolllkonstnär, men jag tycker på sätt och vis att Dujardins kollage och bricolage är både intressantare och mer underhållande än många av den gamle mästarens verk. Både idén och utförandet är humoristiskt.

Den här sista bilden är en av mina favoriter, byggnaden ser så vansinnig ut, som arkitektur från 1900-talet ofta gör, och den är tveklöst cool och skulle kunna vara från 60-talet. Jag föreställer mig att jag är på bilsemester i Dujadrins Belgien och att vi närmar oss hans hemstad Gent i Östflandern. Plötsligt får vi se den här märkliga skulpturen mitt i ett grönområde i ensamt majestät, så att säga. Tveklöst skulle man stanna och undersöka vad det var för byggnad. Pågår det någon verksamhet i den? Är det något slags arkiv?

Fictions är ett mindre praktverk om Filip Dujardins trollbindande serie med samma namn. Förutom ett rikt bildmaterial innehåller boken bland annat en inledande essä av Pedro Gadanho om ”architecture fiction”, en knivig men väldigt intressant essä, och en bra och lite längre intervju (”Without reality, theere’s no fiction”) med Dujardin gjord av Stefan DevoldereFictions är en väldigt vacker och fantasifull bok.

Ett besök på Filip Dujardins hemsida rekommenderas varmt. Där finns rader av andra foton i serien Fictions, där finns foton från projekten i Portugal och Holland och en hel del annat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Cut & Paste – 21st Century Collage”

Cut and Paste_3DCut & Paste – 21st Century Collage
Richard Brereton och Caroline Roberts
Laurence King

Ordet kollage (fr. colle – lim) leder tankarna till det maniska ihoplimmandet av tidningsurklipp som de flesta har en direkt relation till från småskoleårens bildlektioner. Kollagekonsten är dock bredare än så och används av såväl bild-, foto- och videokonstnärer som av modeskapare, grafiska designers, reklammakare och illustratörer. Inte en dag går utan att du kommer i kontakt med kollage – i reklamfilm, vinjetter till tv-program, på bokomslag och i tidningar.

Kollaget som arbetssätt och konstnärlig idé har använts i hundratals år, men själva begreppet papiers collés myntades av kubisterna i början av 1900-talet. Här menas främst papperskonstverk, men ett kollage kan bestå av vilka material som helst. En gemensam nämnare är att material, objekt eller bilder sammanfogas utan synbar logik. De skarpa kontraster som uppstår mellan komponenterna i verket kallas, med en grammatisk term, ”juxtaposition” som betyder ”avsaknad av sammanlänkande element”. Lite som att plocka bort ”&” ur ”Cut & Paste”.

Cut and Paste_Spread_4

Den tyske surrealisten Max Ernst (1891-1976) är en av förgrundsgestalterna inom den figurativa kollagekonsten. I mer abstrakta kollageverk som de av Kurt Schwitters (1887-1948) består juxtapositionen i kontrasten mellan materialen då exempelvis tidningspapper, tapeter och fotografier används sida vid sida.

Cut & Paste – 21st century collage är ett samlingsverk med över 250 bilder av drygt 40 nutida kollagekonstnärer. Upplägget är kompakt informativt med en kortfattad text om varje konstnär och ett utvalt verk intill. På nästföljande uppslag presenteras ytterligare ett antal verk av samme konstnär vilket ger en bra överblick över dennes produktion. Boken är överskådlig, snygg och intressant och blir i sig till ett kollageverk där juxtapositionen består i krocken mellan de olika konstnärliga stilarna.

Cut and Paste_Spread_8

Här samsas, eller snarare krockar, Jan Stenmark-besläktade Andy Ducetts komiska retrofoton med Sigmund Freud-inspirerade Eva Eun-Sil Hans drömska National Geographic-landskap; Victor Kaifas råa, vagt pornografiska porträtt av ögonlösa människor i masker med Sam Chamberlains romantiska blomsterängar och Quisqueya Henriquez surrealistiska, mänskligt omänskliga figurer med Tsilli Pines överblivna garnstumpar och hålslagskonfetti.

Bli inte förvånad om du vill riva ut varannan sida och hänga upp på väggen. Bli inte heller förvånad om du kommer på dig själv med att tänka ”det där hade jag väl kunnat göra själv”.

Det slår mig när jag låter blicken hoppa mellan naivt tecknade figurer som tittar fram bakom vägskyltar, prydligt ihopklistrade bitar av sönderrivna veckotidningar och superrealistiska fotomontage av nakna kvinnokroppar nedstoppade i skor att kollagekonsten är en sant demokratisk konstform. Tekniken och materialet är inte det viktiga, utan idén och uttrycket. Som ett bildkonstens ”man tager vad man haver”, med stort utrymme för improvisation och kreativitet.

Malin Lindgren

Malin Lindgren är uppvuxen i Färila, arbetar som visuell kommunikatör och har en magisterexamen i Keramik- och Glasformgivning från Konstfack.

Lämna en kommentar

Under Recensioner