Tag Archives: konstbok

Den schweiziska popkonsten

 
9783858815361_300dpi (1)

Swiss Pop Art. Forms and Tendencies of Pop Art in Switzerland 1962–1972
Red. Madeleine Schuppli & Aargauer Kunsthaus, Aarau
Scheidegger & Spiess

Utställlningen med schweizisk popkonst på Aargauer Kunsthaus har nyligen slagit igen portarna, efter att ha förlängt. Men utställningskatalogen, snarare en påkostad och färgstark bok, en tung pjäs, fångar utställningens omfång och djup väldigt väl. Popkonsten spred sig snabbt från Storbritannien och USA till stora delar av världen, och Schweiz var alltså inget undantag.

image (3)

Franz Gertsch, Mireille, Colette, Anne, 1967
Dispersion auf Papier auf Pavatex, 118 x 77 cm
Aargauer Kunsthaus, Aarau

 
Det mesta som kännetecknar den anglo-amerikanska popkonsten – optimismen, det halvironiska bejakandet av konsumtionen och uppluckrade gränser mellan reklam och konst – hittar man i den schweiziska motsvarigheten. Men det finns också tydliga inhemska drag, som i vissa fall kanske också ska uppfattas som (själv)ironiska blinkningar.

image (2)

Barbara Davatz, Souvenirs aus Appenzell, 1968
Silbergelatineabzug auf Barytpapier, handkoloriert, 38.2 x 28.4 cm
Leihgabe der Künstlerin

 
Swiss Pop Art, både boken och utställningen, täcker åren 1962–1972. Bokens drygt 10 skribenter gör kopplingar till samhällsutvecklingen under det här decenniet. En viktig sådan var kampen för den kvinnliga frigörelsen, vilken satte tydliga avtryck i många av konstverken.

image (11)
Rainer Alfred Auer, B.B. / objekt, 1968
Kunstharz, 61 x 71 x 54 cm
Leihgabe von Christian und Beatrice Auer
Foto: Primula Bosshard

 

När man under ledning av Madeleine Schuppli skulle förbereda utställningen, var ämnet schweizisk popkonst i stort sett outforskat. Under efterforskningarna upprättade man en lista med 170 bildkonstnärer. Av dem valde man sedan verk av drygt 50, den i Sverige mest kända, kanske till och med folkkära, är nog Niki de Saint-Phalle:

Hans-Peter von Ah, Alfred Auer, Susi und Ueli Berger, Livio Bernasconi,
Fernando Bordoni, Francois Boson, Anton Bruhin, Carl Bucher, Samuel Buri,
Roman Candio, Ellen Classen, Barbara Davatz, Urs Dickerhof, Herbert Distel,
Franz Eggenschwiler, Marc Egger, Emilienne Farny, Franz Fedier, Renzo
Ferrari, Bendicht Fivian, Franz Gertsch, Trix und Robert Haussmann, Margrit
Jäggli, Markus Kaufmann, Friedrich Kuhn, Rosina Kuhn, Jean Lecoultre, Urs
Lüthi, Max Matter, Markus Müller, René Myrha, Flavio Paolucci, Markus
Raetz, Monika Raetz–Müller, Pierre Raetz, Werner Ritter, Dieter Roth,
Christian Rothacher, Niki de Saint-Phalle, Jean-Claude Schauenberg, Willi
Schoder, Hugo Schuhmacher, Albert Siegenthaler, Daniel Spoerri, Peter
Stämpfli, Jean Tinguely, Max Wiederkehr, Marianne Wydler.

image (4)

Markus Müller, Fulvia, um 1968
Öl auf Baumwolle, 150 x 200 cm
Aargauer Kunsthaus, Aarau
Foto: Brigitt Lattmann

   
image (15)

Markus Müller, Bolide, 1968
Öl auf Leinwand, 160 x 180 cm
Aargauer Kunsthaus, Aarau / Schenkung aus dem Nachlass Robert Beeli

  

Urs Lüthi, Supercortemaggiore, 1967
Acryl, Holz, Gummiband, 185 x 164 x 4 cm
Aargauer Kunsthaus, Aarau

   
image (6)

Peter Stämpfli, PUDDING, 1964
Öl auf Leinwand, 146 x 165 cm
Aargauer Kunsthaus, Aarau
Ankauf ermöglicht durch die UBS Kulturstiftung
Foto: Archiv P.S.

  
För vissa av de här konstnärerna, exempelvis Niki de Saint-Phalle, blev popkonst något de ägnade sig åt en kortare period. Andra ägnade resten av sina verksamma liv åt popkonsten. Swiss Pop Art är unik i sitt slag, den första boken/utställningen som tar ett samlat grepp om den schweiziska popkonsten och sätter den i samband med sociala, politiska och konstnärliga strömningar i tiden. Den schweiziska popkonsten håller hög internationell klass, samtidigt som den värnar om sina egenheter. Boken som den presenteras i är överdådig.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Ny bok om 75 av konstens visionärer

9781780675770-in021

Mark Getlein & Annabel Howard
Art Visionaries
Laurence King

Jag är väldigt svag för det brittiska förlaget Laurence Kings böcker. De ger ut relativt billiga men välskrivna och välproducerade böcker i ämnena konst, arkitektur, mode, foto, reklam och design. Böckerna är opretentiösa, underhållande och lärorika, inte sällan har de en folkbildande ambition eller ton.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Några av mins favoritböcker från Laurence King är deras serie Visionaires, perfekta om man vill repetera och uppdatera sina kunskaper om de stora gestalterna inom fotografi, grafisk design, arkitektur och mode. Vi har tidigare recenserat Graphic Design Visionaries, en genuint underhållande bok.

Art Visionaires, av Mark Getlein och Annabel Howard, är uppbygd på ett likartat sätt. Sammanlagt presenteras 75 av de mest inflytelserika konstnärerna från 1900-talets början fram till idag. Varje presentation inleds med ett signifikant citat:

”The content of a painting is painting. Nothing has to be decipherd.”
Wasilij Kandinskij

”The sqare is a living royal infant.”
— Kazimir Malevitj

”I belive that nothing can be more abstract, more unreal, than what we actually see.”
Giorgio Morandi

”One eye sees, the other feels.”
Paul Klee

”Every action changes me radically.”
Joseph Beuys

”Uncertainty is the footprint of truth.”
Sophie Calle

Bara för att nämna sex. Citatet fungerar som en ingång till den text som presenterar de olika konstnärsskapen. Texten är cirka en sida lång och berättar om det centrala i konstnärsskapen. Texten är kryddad med underhållande fakta och, i många fall, fler citat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För varje konstnär finns också en tidslinje med uppgifter om centrala händelser i konstnärernas privata och konstnärliga liv. Jag älskar att bläddra och läsa i den här boken. Tycker man att Picasso, Matisse och Warhol är aningen uttjatade kan man ju bara bläddra förbi dem. Jag hittade flera fantastiska konstnärer som jag inte kände till eller bara kände till namnet, som Giorgio Morandi, David Smith och Eva Hesse.

Först ett citat och en kort text alltså. Sedan en porträtt och 3-4 av de mest kända verken. Det man förlorar i djup vinner man i överblick. Jag läser Art Visionaires som repetition och för att få inspiration att utforska nya eller nygamla konstnärsskap. Jag blev otippat drabbad av Giorgio Morandis sobra stilleben.

Boken påstås presentera konstnärer ”from around the world.” Jag kan inte låta bli att räkna lite på det. Det här är det resultat jag fick fram, om man räknar både ursprungs- och verksamhetsland. Det här är de länder som är representerade med mer än två konstnärer: USA (29), Frankrike (12), Tyskland (9), Storbritannien (7), Italien (5), Spanien (4), Nederländerna (3) och Ryssland (3).

Ingen afrikansk konstnär. Bara två från Sydamerika eller Mellanamerika, bägge från Mexiko. En från Japan, en från Korea och en från Indien. Det är inte riktigt vad jag skulle kalla konstnärer från ”around the world”, men man får ha i åtanke att boken är kronologiskt ordnad.

I bokens början är det konstnärer från kulturländer som Frankrike, Tyskland och Italien som dominerar. Ju längre fram i boken man kommer, desto större USA-dominans, och det speglar ju hur inflytandet över konstmarknaden förskjutits från Europa till USA. De trots allt oproportionerligt höga siffrorna för USA döljer dessutom att många av dessa konstnärer ursprungligen kommer från andra länder, och har dubbla medborgarskap.

Möjligen är den skrala kvinnliga representationen ännu mer problematisk. Bara 10 av de 75 konstnärerna är kvinnor: Frida Kahlo, Yayoi Kusama, Coosje van Bruggen, Jeanne Claude, Eva HesseMarina Abramović, Mona Hatoum, Sophie Calle, Cindy Sherman och Rachel Whiteread. Om man vill lyfta fram något positivt med den här snedfördelningen, så är det att den kvinnliga representationen blir allt större ju närmre nutiden i bokens kronologi man kommer.

Men jag tycker att Art Visionaires är en sällsynt underhållande, uppsluppen och lättillgänglig konstbok, även om man kanske bör ha snedfördelningen i representation i åtanke när man läser den. Det finns ju fler betydande kvinnliga modernister än Frida Kahlo och det finns konstnärliga visionärer också från den afrikanska kontinenten och Sydamerika.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Konstbok: ”Ur varselklotet” av Simon Stålenhag

Varselklotet_frontcover_small

Simon Stålenhag
Ur varselklotet. Illustrerade sägner ur Slingans landskap 1984-1994
Fria Ligan

När konstnären Simon Stålenhag samlade sina bilder i bokform 2014 slog han världen med häpnad. Ur varselklotet, som även innehåller texter, är en mycket egensinnig bok, den gestaltar en värld som verkar ha hämtat inspiration från såväl Gunnar Brusewitz, Sten Eklund och Barnens ö som från Transformers och Star Wars.

Guy Lodge var en av dem som prisade Stålenhags bok, i The Guardian utsåg han Ur varselklotet till en av världens 10 främsta dystopier, någonsin, tillsammans med exempelvis Kafkas Processen. Jag är lika entusiastisk som Lodge, Ur varselklotet måste redan nu räknas som en klassiker, men jag är inte helt säker på att det är korrekt att kalla den dystopi.

Varselklotet2Alla bilder / All images © Simon Stålenhag / Fria Ligan

 
Det är inte helt lätt att beskriva Ur varselklotet. Det är en science fiction-berättelse, men den utspelar sig inte i framtiden i en främmande galax, utan på 80- och 90-talet i Mälardalens glesbygd. Det är en kontrafaktisk berättelse; hela Mälardalen verkar vara full av märkliga maskiner och varelser, som samsas om utrymmet med tidstypiskt kantiga bilar av märket Saab och VOLVO. Omsogen om detaljerna är oerhört imponerande.

varselklotet

Men mer än något annat är Ur varselklotet nog en barndomskildring. Berättaren skildrar olika händelser och episoder ur barndomen, och de handlar ofta om hur han och hans kamrater lekte med och utforskade maskiner och varelser, som var en helt natulig del av vardagen. För dem är det ingen större märkvärdighet med artificiella nervsystem eller att hitta några skrotade cyborger.

passerines

Stålenhag är en skicklig berättare, inte bara en sällsynt skicklig konstnär, och flera gånger tänjer han på berättandets gränser genom att låta rykten och skrönor ta plats i historien. Någon, en klasskamrat, påstår sig ha sett en dinosaurie. Det kanske är osannolikt, men under jord i Mälardalen ligger trots allt värdens största partikelaccelerator, en forskningsstation för experimentell fysik, i folkmun kallad Slingan. Hävdar berättaren sakligt, som om det vore en inte helt orimlig förklaring: ”I de kosmiska energiernas kölvatten uppstod virvlar i rumtiden, portaler mellan vår tid och det förgågna.”

lodjur

Frånvaron av vuxna är väldigt påtaglig – många av föräldrar arbetar nere i Slingan – men de allra flesta barnen verkar klara sig bra. Det är nästan som om maskinerna, fantasierna om dem, fyller tomrummet de vuxna lämnar efter sig. Däremot är många av målningarna uttalat vemodiga, jag tycker att Ur varselklotet är betydligt mycket mer melankolisk än dystopisk. Till det melankoliska bidrar att Stålenhag gestaltat så mycket av tekniken som om den vore gårdagens spjutspetsteknologi.

decoy

Men Ur varselklotet är utpräglat mångsidig. Den är en vemodig barndomsskildring, men den är också väldigt humoristisk. Den sjuder av fantasi. Vemod, men också väldigt mycket nostalgi. Jag blev smått överraskad av hur känslomässigt starkt jag reagerade på den här berättelsen, orden och bilderna. Den är sublim.

rymlingen

Det kommer, om jag förstått saken rätt, en fortsättning på Ur varselklotet. Ett besök på Stålenhags hemsida rekommenderas varmt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Konstbok: ”Raymond Pettibon: Surfers 1985–2015”

SeRaymond_Jacket-3_2.indd

Raymond Pettibon
Raymond Pettibon: Surfers 1985–2015
Förord: Adam Lindemann
Text: Carlo McCormick
David Zwirner Books /
Venus Over Manhattan

Det finns få sporter, eller verksamheter, som väcker så starka associationer till frihet som surfing. Det finns få sporter, eller verksamheter, vars utövare så ofta beskriver sina upplevelser i andliga termer som surfare. Åtskilliga vittnar om en svindlande och sublim känsla av att vara en liten del av en mäktig större helhet när de rider en jättelik våg. Det finns den hårt mediabevakade proffscirkusen, och så finns det dem som vägrar att låta sig fotas eller filmas när de surfar, ensamma eller i små grupper.

Jag föreställer mig att det är surfare av det senare slaget som Raymond Pettibon, amerikansk konstnär född 1957 i Tucson, Arizona, avbildar i sin mäktiga och sublima surf-serie. Den första upplagan av Raymond Pettibon: Surfers 1985–2015 tog slut på nolltid; den här andra upplagan är försedd med ytterligare 20 bilder. Det är en väldigt stilig och cool bok i mjukband – David Zwirner Books har inte sparat på krutet. Priset är också mycket rimligt.

Pettibone Book sprd 01

© Raymond Pettibon Courtesy of David Zwirner Books

Konstnärligt har Pettibon sin rötter i Los Angeles punkscen och serie- och populärkulturen. Under andra halvan av 70-talet gick han tillsammans med sin bror med i punkbandet Black Flag; Pettibon skapade bandets legendarisk logga (mycket vanligt motiv för tatueringar), skivomslag, flyers och t-shirts. Han skapade också mycket för bandets skivbolag, SST Records. I en bok som David Zwirner Books ger ut i mars i samband med en stor utställning i Europa, Raymond Pettibon: Homo Americanus. Collected Works, får man en helhetsbild av Pettibons i själva verket mycket mångskiftande konstnärsskap.

Det finns många andra återkommande motiv i Pettbons bildvärd förutom surfare, exempelvis basebollspelare, atombomber och seriefiguren Gumby. Men surfaren som rider en gigantisk våg, många av bilderna har som sagt en sublim kvalitet, är kanske den figur som ligger närmast Pettibon själv, hans egensinne och oförmåga att vara konvetionell.

Pettibone Book sprd 02

© Raymond Pettibon Courtesy of David Zwirner Books

Ja, på den högra bilden ovan till höger dyker Gumby upp, men Pettibons surf-serie är ett av många exempel på att man vare sig kan eller bör begränsa hans konstnärskap genom att uteslutande associera det med punkscenen på 70-talet och serie- och populärkulturen. Surf-serien är exempelvis full av litterära citat. Pettibon är en sällsynt litterär bildkonstnär. Han är också, skulle jag hävda, en väldigt amerikansk konstnär.

Men hans konst står också i förbindelse med annan konst och har ett filosofiskt drag. En viktig orsak till att Pettibon räknas som en av Amerikas främsta samtida konstnärer är antagligen att han inte filtrerar sina intryck av världen med begrepp som högt och lågt, finkulturellt och populärkulturellt, utan snarare söker efter det relevanta, intressanta och uttrycksfulla.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotokonst: ”Penumbrae” av Juul Kraijer

ANNABIJNS

Juul Kraijer
Penumbrae
Kehrer Verlag

Jag ska erkänna att jag har låtit den holländske konstnären Juul Kraijers bok Penumbrae, en titel som passande nog betyder halvskugga, bli liggande ett tag. För det är tveklöst något ambivalent över hennes bilder, till vilka hon har anlitat modeller, som är vana vid djuren och avslappnat kan umgås med dem, de intar ju en central position i många av porträtten.

Jag har inte låtit boken ligga för att jag inte gillar den, jag har snarare känt att jag inte har vare sig det språk eller de teoretiska verktyg som behövs för att avkoda fotona.

Men boken har legat på skrivbordet vid datorn och jag har tittat lite i den då och då. De första gångerna jag tittade på fotona tyckte jag att de i första hand väckte obehag. Men ju mer jag tittade desto mindre obehag väckte bilderna och jag såg hela bilderna, inte bara de förment otäcka reptilerna och de andra djuren. Alla foton © Juul Kraijer

sculptuur brons

I en intervju med Lens Culture har Kraijer talat om sina inspirationskällor:

”As an artist, I am inspired by Surrealist photography featuring parts of the human body. I am equally inspired by fin-de-siècle medical photography and photographic documentation of séances. Some of the photos of Julia Margaret Cameron have deeply influenced me, as well.”

Men det intressantaste citatet tycker jag kommer i slutet av intervjun. Kraijer berättar att hon var intresserad av att kasta om den gängse hierarkin mellan människa och djur, och det tycker jag att hon lyckats med; det är djuren som innehar någon slags huvudroll, modellerna är avsminkade och klädda i kläder som smälter in i bakgrunden. Ormarna krälar runt på modellerna som om de vore statyer i en övervuxen trädgård.

sculptuur brons

Bilderna har tveklöst surrealistiska kvaliteter men, som det står i pressreleasen, så får modellernas lugn och stillhet associationerna att löpa till renässansen och dess porträttkonst. I pressreleasen finns också ett citat som är viktigt för att förstå Juul Krajers intentioner: ”Without being literal, I’m employing the Surrealist grammar of alienation; mirroring, fusing of disparate entities, animating an object, objectifying a human body part, or casting a dazzling web of shadows on it.”

1_Juul Kraijer_Untitled 2014

Först såg jag bara kvinnor med otäcka djur i ansiktet, men ju mer jag tittat på Juul Kraijers märkliga porträtt desto mer framstår de som konstverk, väldigt lyckade konstverk förankrade i historien och bärare av en speciell estetik, en estetik som jag nu förstår bättre, men som jag inte behöver förstå ännu bättre för att njuta av bilderna. Fotona i Penumbrae har ett arkaiskt och dunkelt drag, men deras ambivalenta skönhet går att uppfatta intuitivt. Det är en ganska tunn, men väldigt vacker bok.

Juul Kraijer, född i Holland 1970, har fokuserat på fotografi de senaste åren, men tidigare har teckning varit hennes huvudsakliga medium. Hennes verk har ställts ut världen över och de finns bland annat på MoMA, KIASMA, Museum Kunst Palast, Kupferstichkabinett Berlin och Museum Moderner Kunst.

Vi rekommenderar ett besök på Juul Kraijers hemsida

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner