Etikettarkiv: korpar

Cord Riechelmann: Kråkor

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är thumbnail_facc8aglar_reichelmann_front.jpg

Cord Riechelmann
Kråkor. Ett porträtt
Övers. Nina Katarina Karlsson
Erzats

”Jag tycker om kråkor, jag tycker om hur de går, flyger och skriker åt varandra. Jag lyssnar gärna på deras kraxande […]”
— Cord Riechelmann

Cord Riechelmann gör ingen hemlighet av att han gillar kråkfåglar, i den tunna men spränglärda essäboken Kråkor. Människan har en lång historia tillsammans med kråkfåglarna; djur som jagar storvilt – exempelvis isbjörnar, vargar och späckhuggare – lever också som i symbios med dem:

”Eftersom de hör hemma nästan överallt i världen är de inte exotiska någonstans. Kråkor förblir mystiska utan att vara exotiska, vilket är ett mycket sällsamt fenomen.”

Boken är en blandning av natur- och kulturhistoria samt de senaste rönen om kråkfåglarnas förbluffande intelligens. De kan leka, luras, ge gåvor och använda verktyg, lösa problem och planera. Inom mytologin finns föreställningar om att kråkfåglar skapat världen, och kråkfågeln har ofta drag av trickster:

”Men korpens tricksterdrag blir aldrig tolkade som ondsinta. När allt kommer omkring har korparna tricksat fram jorden och även ljuset och solen.”

Det är ett förbluffande fenomen, som har observarats i både Kanada och Japan. Kråkfåglar sitter uppe på en elledning vid en väg. När bilarna stannar för rött släpper de ned nötter på vägbanan. När bilarna kör knäcker de nötterna. När det blir rött igen seglar fåglarna ned och plockar upp innehållet i nötterna. Det här är alltså något de lärt sig, och lär ut till andra individer.

Kråkor är en riktig page turner. Det är full av sagolika illustrationer. Jag kan egentligen bara komma på ett skäl att inte käsa den, om man tycker genuint illa om kråkfåglar. Boken, som är riktigt snygg, ingår i Ersatz serie Naturläror. Det finns tre till volymer, om fjärilar, sill och vargar.

YouTube-klipp med nötknäckande kråkfåglar.

YouTube-klipp med kråkfågel som åker kälke.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Djur har kanske också mänskors känslor

13080307_O_1

Peter Wohlleben
Djurens gåtfulla liv
Kärlek. Sorg. Omtanke.
Fantastiska inblickar i en sluten värld
Övers. Jim Jakobsson
Norstedts

Filosofen René Descartes (1596–1650) hävdade att djur är ”själlösa automater”. Det har varit ett inflytelserikt synsätt, verksamt ända in i vår tid. Vår tid är kanske mer upplyst, men många ser fortfarande på djur som ”genetiska automater” helt styrda av instinkter.

13073590_O_1

Det här synsättet delar inte den tyske skogvaktaren Peter Wohlleben, som har skrivit en otippad bästsäljare om träd, Trädens hemliga liv (2016), men hans nya bok handlar alltså om djur: Djurens gåtfulla liv. Wohlleben och hans familj har haft rader av tamdjur på sin gård – hundar, hästar, höns och getter – men det är kanske framförallt arbetet som skogvaktare, med specialiseringen att bevara urskogar, som har gett honom en särskild blick för djurs olika beteenden och förmågor.

Enligt Wohlleben har många djur ett förbluffande rikt inre liv, och för att visa det så anför han exempel från egna erfarenheter samt forskning om olika djurarter. Wohlleben presenterar oss för vildsvin och ekorrar som luras, korpar vars intelligens (förmågan att planera och lösa problem) kan mäta sig med och till och med överträffa chimpansers och andra primaters intelligens.

Wohlleben berättar om hjortar som sörjer och om en kråka som åker pulka, för att det är kul, inte för att det ingår i dess genetiska program. Han berättar om den sydamerikanska vampyren, som altruistiskt delar på maten med andra vampyrer som haft sämre jaktlycka, maten delas till och med med individer som de inte ens är avlägset släkt med.

Djurens gåtfulla liv är populärvetenskaplig, bara drygt tvåhundra sidor lång och de cirka fyrtio texterna är ungefär som krönikor – kanske publicerades de först separat? – och det gör boken lättläst. Wohllebens entusiasm, medkänsla och kunskap, gör det här till en underhållande pageturner. Jag får lust att läsa mer om djur – och här är några tips på böcker om djur för den intresserade.

Jag blir inte övertygad av alla Wollehbens argument, särskilt inte när han bara slår fast att något är ”självklart” eller ”uppenbart”, men jag gillar hans grundinställning, att vi bör lära oss mycket mer om djur och att vi bör använda en slags försiktighetsprincip i vårt förhållande till dem. Det står kanske i motsatsställning till vissa vetenskapliga ideal, men eftersom vi inte har något gemensamt språk med djuren så kanske mycket kommer att förbli ovetbart.

Att döma av boken gör dock vetenskapen hela tiden framsteg – sakta men säkert tecknas en bild av djurens inre liv som inte bara skulle få René Descartes att tappa hakan, men som för bara för femtio år sedan skulle framstå som häpnadsväckande.

Det är inte omöjligt att människor om 150 år blickar tillbaka på de inledande decennierna av 2000-talet och exempelvis förfasar sig över vår industriella köttproduktion. Wohlleben nämner ett exempel från Tyskland, att man ännu ett tag kommer att kastrera smågrisar utan bedövning, för att det är kostnadseffektivt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner