Etikettarkiv: Lars Müller

Recension: ”Poster Collection 25. Josef Müller-Brockmann”

PC25_Brockmann_Cover_20131112.indd

Poster Collection 25
Josef Müller-Brockmann
Red. Bettina Richter
Essä: Catherine de Smet
Insert: Lars Müller
Lars Müller Publishers

Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling med posters som har världsrykte och tillsammans med Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann. Den 25:e boken i serien är Josef Müller-Brockmann. Från 50-talet och framåt var Müller-Brockmann oerhört inflytelserik inom grafisk design, både i hemlandet och internationellt. Både hans praktiska och teoretiska arbeten – Müller-Brockmann skrev rader av böcker, föreläste och undervisade – gör honom till en av de främsta företrädarna för efterkrigstidens Swiss Style.

PC25_Brockmann_20131129.indd

Många av Müller-Brockmanns posters från 50-, 60- och 70-talet känns förbluffande tidlösa, inte minst hans konsertposters för Tonhalle Gesellschaft i Zürich. Skriver förläggare Lars Müller i sin korta översiktliga text, om posterns ställning under efterkrigstiden:

”After World War II, graphic designers proved adept at using the medium’s omnipresence and widespread acceptance to not only draw attention to the content advertised, but also – as a higher mission so to speak – to send a formal message with respect to a new aesthetic and a new kind of communication: relentlessly modern, objective, and constructive.”

Och ännu mer specifikt om Müller-Brockmanns posters för Tonhalle Gesellschaft, hur de utvecklades och efterhand blev som en naturlig del av Zürichs gatubild:

”Although they initially sparked criticism, as time went by and their number and the diversity of motifs multiplied, the posters proved appealing to both the concert audience and the lay public. Müller-Brockmann rightly also claimed this aestethic added value – beyond the advertising function alone – for his later, purely typographic, concert posters. These had a constructive rhythm that often recall scores for New Music, displaying a dynamism and coloration thoroughly in step with the spirit of the times.”

PC25_Brockmann_15

Som vanligt är texterna väldigt bra, ganska korta men koncentrerade och översiktliga. För Müller-Brockmann var 1950 en vattendelare. Det var då han började ifrågasätta sina arbeten, som han tyckte var för subjektiva. Han började söka ett mer objektivt och universellt visuellt uttryck. Han slutar använda illustrationer.

PC25_Brockmann_7

Josef Müller-Brockmann kan man följa utvecklingen mot ett allt mer radikalt visuellt uttryck, vars logiska slutpunkt är den rent typografiska postern.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Ex-formation” av Kenya HARA

cover_gross_2_3

Kenya HARA
Ex-formation
Lars Müller Publishers

Kenya Hara, född 1958, är en av Japans främsta och mest nytänkande grafiska designers. 2002 fick han en viktig rådgivande post på MUJI där han också tog över som art director. Han har en filosofisk hållning till design och har skrivit ett flertal böcker. Den mest kända, åtminstone i väst, är Designing Design, i vilken han bland annat filosoferar kring begreppet ‘tomhet’.

På sätt och vis måste man nog se Haras nya bok, Ex-formation, som en slags fortsättning på Designing Design. Den handlar om värdet av frånvaron av information, att tömma sig på information för att stimulera kreativiteten och hitta nya oväntade lösningar. Den handlar, kanske framför allt, om att bli medveten om hur lite man vet. Skriver Hara i sitt förord om tanken bakom metoden:

”If you can figure out how much you don’t know, the method by which you will know it will appear naturally.”

Det kanske låter flummigt, men blir mer begripligt när man läser den här lilla men drygt 450 sidor omfattande boken.

exformation_152-153_2

All images © Lars Müller Publishers

Ex-formation beskriver, i text och bild, resultatet av de seminarier som Hara lett under tio års tid vid Mushashino Art University. Varje år valde Hara och hans studenter ett tema, exempelvis FLOD, RESORT, VÄXTER, NAKENHET, LUFT och TOKYO. Utifrån dessa teman gjorde studenterna sedan olika projekt inspirerade av Haras metod. I boken beskriver och tolkar Hara de olika projekten, men huvuddelen av boken består av foton, dokumentation av projekten.

exformation_066-067_2

Det är inte lätt att sammanfatta projekten, men de är tveklöst fantasifulla, från det mer konceptuella och experimentella till idéer till produkter som säkert skulle kunna massproduceras. På temat RESORT har Shino Ito, Aya Kazama och Mona Tanaka experimenterat med mjukglass, både själva glassen, genom att använda olika munstycken, och struten. De har tagit fram en liten strut, mer som en munsbit, inspirerad av takoyaki, en japansk maträtt.

exformation_036-037_2

På temat RESORT har Makoto Tomita lekt med tanken på en resort-knapp på olika apparater, exempelvis på en bordsfläkt. Resort-knappen är i Tomitas version den knapp som gör att fläkten rör sig oregelbundet och i olika hastigheter. Det här är bara ett av bokens många projekt som snarare handlar om se saker på ett nytt sätt, än om att hitta på något helt nytt. Genomgående är projekten lekfulla och humoristiska, inte sälla lite vagt absurda.

exformation_256-257_2

Ett av mina favoritprojekt är de leksakspengar Katsuya Yamamoto tagit fram. Det är sedelbuntar i tyg, som är broderade så att man genast identifierar dem som just sedlar. Om det inte redan finns leksakspengar av det här slaget i valutorna dollar, svenska kronor med flera, så borde någon överväga att börja tillverka dem.

exformation_290-291_2

Det är väldigt svårt att välja favoriter bland alla de här projekten. Natsumi Toyodas illustrationer av olika djur som ömsar skinn är väldigt speciella. Hon har studerat hur insekter ömsar skinn och har föreställt sig hur det skulle se ut om exempelvis en elefant, en val eller människa skulle förpuppas.

Men mitt favorittema är TOKYO. På det temat har Moeno Suzuki gjort fantastiska uppdateringar, bland annat inspirerad av symbolen för wi-fi, av traditionella japanska tyger. Sachi Kodera har tagit fram ansiktsmasker som bygger på foton av hundra manliga och hundra kvinnliga ansikten som smälts samman, så att de ska utgöra ett slags genomsnitt.

Allra mest tycker jag om det camouflagetyg som Haruka Matsubara tagit fram. Matsubara har studerat olika stadsdelar i Tokyo, från färgstarka Shinjuku till mer dämpade Setagaya, och har sedan tagit fram tyger med tryck, som han sytt upp t-shirt och byxor av. De olika uppsättningarna smälter in förbluffande väl i respektive stadsdel.

Jag tror att de flesta som är intresserade av design, japansk design i synnerhet, kommer att gilla Ex-formation. Men de som är mer intresserade av Kenya Haras teorier i mer utvecklad form, tror jag snarare borde satsa på Designing Design.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Tung, vacker och unik volym full av bilder på träd

nbf_cover_f

Neubau Forst Catalogue: Urban Tree Collection for the
Modern Architect & Designer Generated & Edited by Neubau
Neubau Design Studio
Lars Müller Publishing, 2014

Som den bokomslagsnörd jag är går jag i spinn av den här boken redan innan jag öppnat den. Pärlgrått vävomslag. Blindpräglad text på framsidan, samma text i svart tryck på baksidan. Svarta prickar i ett till synes slumpartat mönster på framsidan, samma prickar blindpräglade på baksidan. Råskurna kanter, närapå kvadratiskt format.

NBF-Front_0513_20001

Jag ryser av välbehag när jag inser att det mystiska mönstret är en karta över träden i katalogen. På bokens första sidor upprepas mönstret och där anges i tur och ordning var i Berlin träden finns – med GPS-koordinater och adresser – vilka arter det är och vilka nummer respektive träd har i katalogen.

Det är nämligen en slags trädkatalog jag har framför mig. Neubau Forst Catalogue är en digital katalog samt en tryckt bok innehållande en enorm samling detaljerade trädsilhuetter och vektoriserade ”trädskulpturer” för moderna arkitekter och designers, som undertiteln berättar.

PNBF_1816_2000

Under fem års tid har 20 personer, med hjälp av en metod som utvecklats speciellt för detta projekt, för hand digitalt frilagt träden från sin ursprungliga stadsmiljö i Berlin. Materialet kännetecknas av sin omfattning, enastående kvalitet vad gäller detaljer och utmärkta upplösning.

De specifika träden valdes ut enligt en speciell och ganska nördig matris. Bokstäverna i namnet på designstudion ifråga, Neubau, lades ut över en karta av Berlin. De träd som var belägna på vissa specifika punkter under bokstäverna valdes ut att visas i katalogen. Under åren 2009-2013 fotograferades, dokumenterades, katalogiserades, frilades och vektoriserades sedan dessa träd systematiskt i såväl sommar- som vinterskrud.

3neubauforst-3

Katalogen innehåller totalt 683 nedladdningsbara digitala kompositioner – 41 vektorgrafiska trädsilhuetter, 315 frilagda träd och 327 trädmoduler med löv. Genom att kombinera träden och modulerna kan användaren skapa oändligt många egna kombinationer av trädplanteringar. Eftersom träden är så väl frilagda kan de även läggas omlott och bilda skogar utan att några vita konturer förstör illusionen. Ett bibliotek av träd som kan planteras digitalt varhelst det behövs, nedladdningsbart till en kostnad av knappt €300. Det är priset utan boken, som kostar lite drygt 400 kronor.

NBF_1805_20001

Neubau Design Studio har givit ut liknande publikationer tidigare, såsom Neubau Welt och Neubau Tools. Dessa kataloger innehåller frilagda bilder och silhuetter av föremål, möbler, människor, djur, fordon etcetera – även dessa är samlingar av vektorgrafik för användning i modern arkitektur och design. De har även givit ut samlingar av mönster, rutnätssystem, streckade linjer – allt kan moderniseras och vektoriseras verkar man tycka på Neubau Design Studio.

När utställningen Neubauism visades i Eindhoven 2008, och där designstudions tidigare vektorprojekt presenterades, visste de inte hur de skulle kunna toppa allt de hittills åstadkommit. Kollegorna på Neubau började spåna på om det vore möjligt att göra en vektorsamling av träd.

NBF_1815_20001

Efter genomförandet konstaterar de att de inte visste vad de gav sig in på. Liknande projekt hade varit på tal tidigare, men datorernas och programmens prestanda var inte tillräckliga. Ett träd med alla dess tusentals förgreningar behöver enorma mängder så kallade ankarpunkter för att kunna vektoriseras med den detaljrikedom som önskas, och det har tidigare inte varit möjligt att genomföra utan att programvaran kraschar.

Prestandan hos programmen har dock förbättrats enormt och Neubau utvecklade även viss egen programvara för ändamålet. Frågetecken uppstod dock ändå. Hur skulle det till exempel gå till att välja ut träden, fotografera dem i tillräckligt hög upplösning från exakt samma punkt under olika årstider och sedan frilägga dem på samma sätt trots att de var 20 personer som skulle genomföra projektet tillsammans? Mycket noggranna regler och system sattes upp för att få det att fungera.

NBF_1824_2000

Under de följande fem åren blev kamerorna så mycket bättre att vissa av träden fotades om efter ett antal år. Neubau Forst blev så nästan till ett evighetsprojekt, men roddes till sist i land. Jag som själv arbetar mycket digitalt och mer än en gång försökt frilägga ett träd förstår att den här katalogen är något av en sensation.

Som kuriosa berättar två kollegor från designstudion i ett samtal med förläggaren Lars Müller om ett sammanträffande under arbetet med Neubau Forst. Konstnären Joseph Beuys genomförde med hjälp av volontärer under 1980-talet ett konstprojekt som han kallade 7000 Eichen – Stadtverwaldung statt Stadtverwaltung. Under några år planterades tusentals ekar i Kassel. Det visade sig att en av volontärerna arbetade på Berlins Stadskontor och blev av en slump kontaktad av Neubau under projektet, då de behövde hjälp att artbestämma träden.

Tjänstemannen var först misstänksam mot projektet, men när designstudion gjorde jämförelsen mellan Neubau Forst och Joseph Beuys 7000 Eichen blev han eld och lågor och ägnade två veckor åt att tillsammans med Neubau-teamet artbestämma alla träd i katalogen.

NBF_1825_20001

Även om huvudingrediensen i Neubau Forst är av digital natur, anser Neubau själva att digitalt och analogt är lika mycket värt i projektet. De digitala nedladdningsbara vektorbilderna finns tryckta mot både vit och svart bakgrund i boken, som på så vis blir som ett visningsexemplar över hur skickligt frilagda träden är. Boken i sig är som en otroligt vacker och minimalistisk konstbok.

NBF_1832_200021

Jag är helt såld på Neubaus arbeten och det här är som sagt det mest omfattande projektet de företagit sig. Boken är lika estetiskt tilltalande som projektet är stort. Jag kan inte låta bli att undra vad som möjligen skulle kunna toppa Neubau Welt, Neubau Tools och Neubau Forst. Neubau Bacteria kanske? Eller Neubau Universe? Eller varför inte Neubau Coffee Stains, som skulle vara perfekt att använda i grafisk design när man vill lägga till lite patina. Vilket osökt leder mig in på en avslutande betraktelse.

NBF_1818_20001

I samma ögonblick som jag skriver första meningen i den här recensionen kommer servitrisen på caféet jag sitter på med mitt kaffe. Jag ser liksom i slow motion hur hon böjer sig fram och ställer det av latteskum kladdiga glaset rakt på boken! Innan jag hinner lyfta glaset har det bildats några oregelbundna ljusbruna fläckar på det annars så perfekta omslaget.

Jag får nästan andnöd, men servitrisen märker inte ens att hon kladdat på en bok – så minimalistiskt är alltså omslaget. När jag hämtat mig tänker jag att fläckarna får bli som en del av bokens historia – det är ju trots allt inte hela världen. Det är bara silhuetten av en god kaffe mitt emellan Karlsgartnerstrasse och Herrfurthplatz 7.

Malin Lindgren

Malin Lindgren är uppvuxen i Färila, arbetar som visuell kommunikatör och har en magisterexamen i Keramik- och Glasformgivning från Konstfack.

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Helvetica – Homage to a Typeface” av Lars Müller

133_aa

Lars Müller
Helvetica – Homage to a Typeface
Lars Müller Publishers, 2002/2013

För en tid sedan recenserade vi en fantastisk bok med den självförklarande titeln 100 Years of Swiss Graphic Design (Lars Müller Publishers, 2014). Det är en verklig bibel om man är intresserad av ämnet, som skildras i tematiska kapitel. Förläggaren själv, Lars Müller, född 1955 i Oslo och bosatt i Baden i Schweiz, är även grafisk designer och han har skrivit en av texterna, ”Helvetica”, som handlar om typsnittet Helvetica. Texten inleds med följande stycke:

”Fonts are the raw material of typography. Helvetica, designed in 1957 by Max Miedinger for the Haas’sche Schriftgiesserei AG. (Haas Typefoundry Ltd.) in Münchenstein, views itself in this sense as ‘all-purpose raw material.’ It is often criticized for this very reason. It has been called anonymous, characterless, neutral. Is that true? And if it is: Is it a bad thing?”

Alla som känner till Lars Müller vet att han inte tycker det. Han är en mycket varm, för att inte säga passionerad, anhängare av typsnittet Helvetica. I texten fortsätter han att berätta om typsnittets framgångsrika historia, inklusive anekdoten om hur man i Zürich vurmat för Helvetica medan man i Basel håller på typsnittet Univers. Müller beskriver konjunkturerna för Helvetica, oftast gynnsamma och han påpekar att Helvetica sedan mitten av 90-talet är på uppåtgående igen efter en viss svacka. Och han avslutar med att besvara frågan om det där med att Helvetica skulle vara anonymt, sakna karaktär och vara neutralt:

”Why was Helvetica so successful – and is it still? Let’s just chalk it up to the fonts balance, its normality, and its prosaic look. Not least of all its name – Helvetica, ‘the Swiss one’ reveals one of its typical traits: neutrality as a virtue. It displays modesty, but also obstinacy: for example with the lowercase a, the capital R, or the number 2. You either love them or you don’t notice them. Helvetica functions as a projection screen for every possible kind of message and meets the basic demands placed on a font by both typograpers and readers. Simply an all-purpose raw material.”

Det här är argumenten i koncentrat, men Lars Müller har dessutom gjort en bok, Helvetica – Homage to a Typeface, som har gått ut i åtta upplagor. Den innehåller en hel del citat – för och emot Helvetica. Den innehåller väldigt mycket bilder – allt du kan tänka dig med typsnittet Helvetica på: posters, logotyper, skivomslag, skyltar, tidningar och tidskrifter, bokomslag, konsertbiljetter med mera. Och så innehåller den några korta texter.

Helvetica_176

Du har antagligen redan för länge sedan räknat ut att det här är en ganska nördig bok, det är det verkligen, men det är också en väldigt charmig bok. För att man ska ha något utbyte av den måste man kanske redan ha ett ganska stort intresse för typografi, men det är ju också något man kan tillägna sig. Man bli inte Helvetica-nörd över en natt.

Helvetica_144

Jag tycker att många av citaten är roliga, eftersom de är så drastiska:

”Helvetica – the epitome of ugliness”
– Wolfgang Weingart

”For me, this typeface does not even exist”
– Helmut Schmid

”During the late 1960s and 1970s, Helvetica was not a typeface, it was a lifestyle”
– Micael Vanderbyl

”Helvetica is the jeans, and Univers the dinner jacket. Helvetica is here to stay”
– Adrian Frutiger

”I remember a time at Yale when my work was being critiqued by Paul Rand. Mr. Rand told me only to use Helvetica as a display face, never in text. Then he squinted, leaned in, and whispered in my ear, ‘because Helvetica looks like dogshit in text'”
– Kyle Cooper

133_04

133_07

Boken är liten men ordentligt fet. Det måste ha lagts ned mycket kärlek och arbete på att samla allt material som ryms mellan pärmarna. Jag tycker att baksidestexten (en liknande längre text finns inne i boken) förtjänar att citeras i sin helhet, eftersom den så väl sammanfattar bokens anda:

”This book sings the praises of the shift worker and solo entertainer of typefaces, of its forgotten creator and all those who have contributed to its unparalleled international march of triumph over the past forty years. The designs gathered together here in honor of Helvetica have been created by superb designers and anonymous amateurs from all over the world. They present a unique panoply of this icon of modern design. Helvetica is not only the preferred typeface of leading professionals, it is also an all-time favorite among the multitude of codes and signals and commands that enliven urban life. Helvetica is the perfume of the city.”

Det finns även en dokumentärfilm om Helvetica och Lars Müller har dessutom tillsammans med Viktor Malsy varit redaktör för och gett ut Helvetica Forever – Story of a Typeface, som ger ett lite mer vetenskapligt intryck.

039_aa

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”100 Years of Swiss Graphic Design”

100CHG_Cover_Presse_E

100 Years of Swiss Graphic Design
Red. Christian Brändle, Karin Gimmi, Barbara Junod,
Christina Reble, Bettina Richter, and Museum of Design Zürich.
Lars Müller Publisher, 2014

Den grafiska designen har i det lilla alplandet Schweiz en nästan osannolikt rik och stolt tradition. Bland många andra har personer som Max Bill, Karl Gerstner, Paul Richard Lohse, Josef Müller-Brockman, Hans-Rudolf Lutz, Emil Ruder och Cornel Windlin bidragit till att ge den schweiziska grafiska designen världsrykte, känd inte bara för sin koncentration och precision, men också för sin ironi och espri. Max Miedingers typsnitt Helvetica har lika många och lika hängivna fans som en fotbollsklubb.

När Museum für Gestaltung Zürich, som har en av landets främsta samlingar med grafisk design, flyttade till nya lokaler förra året, gav man i samband med det också ut en bok: 100 Years of Swiss Graphic Design. Det är en praktfull, in i minsta detalj välgjord bok, en bok som har goda möjligheter att bli ett standardverk.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH_10

Posters av bl.a. Niklaus Stoecklin, Donald Brun och Herbert Leupin. 40-tal

Boken handlar om ett stolt nationellt och historiskt arv, men valet av designbyrå, som fick i uppdrag att formge boken, NORM i Zürich, är snarast framåtblickande, den drivs av nya schweiziska stjärnor. I en intervju berättar två av dem, grundarna Dimitri Bruni och Manuel Krebs, om uppdraget. Det första man lägger märke till är kanske figuren på omslaget, som är två helt olika a:n som förts samman: ”François Rappos ‘a’ refers to Helvetica […]. In the end it was just a good match with Cornel Windlins font Moonbase Alpha […]”

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-76

Typsnitt spelar, inte helt oväntat, en betydande roll i boken. Förläggaren själv, Lars Müller, har skrivit en mycket fin text om Helvetica, som ju han vet mer om än de flesta. Tydligen är det så att man i Zürich ofta föredrar Helvetica och Universal i Basel – NORM hade tänkt sig Unica, vars tanke är att föra samman det bästa av UNI-versal och helvet-ICA.

Det funkade inte så bra och man bestämde sig för Akzidenz Grotesk, som är vanligt bland bokens objekt, även efter 1957, då Helvetica och Univers kom ut. NORM har lyckats göra 100 Years of Swiss Graphic Design till ett åtråvärt objekt i sig, boken är nästan löjligt snygg, till och med försättsbladen är ovanligt vackra.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-57

Uppslag med foto av Herbert Matter

Men man behöver absolut inte vara någon fontnörd för att uppskatta 100 Years of Swiss Graphic Design. Det är i själva verket en bred och inkluderande bok. Och jag tycker att det är en enorm fördel att man valt ett tematiskt, istället för ett kronologiskt upplägg. En uppradning av avsnittens rubriker skapar en viss överblick: Poster, Typo-Graphics, Photo-Graphics, Swiss Style, Signs and Symbols, Corporate Design, Advertising, Public Affairs, Type och Editorial Design.

Varje enskilt avsnitt är däremot kronologiskt organiserat och består i regel av 4-5 välskrivna essäer, som naturligtvis är skrivna av specialister inom respektive områden. Kvaliteten på texterna är genomgående mycket hög. Det längsta avsnittet, Corporate Design, är drygt 40 sidor långt och består av tio essäer om företag som Swatch, Swissair, Geigy och Bally. Genom boken löper också som en röd tråd – Schweiz som turistland.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-51

Posters, sent 60-tal och tidigt 70-tal

En del saker är lite udda, som Signs and Symbols, som innehåller essäer om sedlar, trafikskyltar och kartografi. Om jag får gissa kommer många läsare bläddra fram till Typo-Graphics, och läsa Hans Rudolf Bossards essä om den moderna typografins födelse eller kanske Barbara Junods essä om Hans-Rudolf Lutz och Wolfgang Weingart?

Någon annan bläddrar kanske genast fram till avsnittet Swiss Style, för att läsa Lars Müllers text om Helvetica? Ytterligare någon annan skyndar kanske fram till Type? Jag blev mycket positivt överraskad av The Comic Poster: A Genevan Phenomena, som jag hittade under Public Affair. Det finns mycket att välja mellan, oavsett om man är road av fonter eller inte.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-35

Ur essän ”Typography Enters the Modern Era”

Jag tror som sagt att 100 Years of Swiss Graphic Design har goda möjligheter att bli ett standardverk. NORM har bidragit till att göra boken riktigt stilig, det är en inbjudande bok, som man kan läsa från pärm till pärm, men det funkar utmärkt att hoppa fram och tillbaka mellan texterna och bilderna. Boken innehåller över 700 illustrationer. Den avslutas med intervjuer med fem samtida schweiziska designers, en bibliografi och ett index.

Besök Lars Müller Verlag, hemsidan är full med spännande och välgjorda böcker. 100 Years of Swiss Design gavs också ut i samband med att Museum für Gestaltung Zürich flyttade till nya lokaler:

100chd_cover_web_e_g

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner