Tag Archives: László Krasznahorkai

Skönlitteratur – några av de bästa böckerna hösten 2017

HostensBocker2017_2
Det fanns bara en liten, liten katalogbild

Varje säsong brukar vi lyfta fram några böcker ur utgivningen som vi tror är något utöver det vanliga. Som vanligt finns risken att vi favoriserar amerikansk litteratur och moderna klassiker, men förhoppningsvis blev det en rolig blandning.

Augusti:

9789100172732_200x_ah-lunargatan_haftad

Viktoria JäderlingÅh Lunargatan (Albert Bonniers)

Detta utlovas: ”Viktoria Jäderling debuterar med femton noveller som handlar om jakt och avrättningar, enorma bränder och extrem sexighet, om mödrar, falska mödrar, barnlösa mödrar – om magnifika misslyckanden och popens död.”

169343_13080673_o_1

Per Odensten – Skärvan i bergets natt (Norstedts)

Förlagets beskrivning: ”Detta är en gudasaga, som också hämtar styrka ur folksagans enkelhet, en berättelse med rötter i nordisk mytologi. Den handlar om de allt maktlösare gudarna i en åldrande värld. Om mänsklig, jordisk överlevnadsvilja och kärlek. I Skärvan i bergets natt återvänder Per Odensten till sagan och myten i Gheel.”

9789100171247

Agnes Gerner – Sus (Albert Bonniers)

Citerat ur förlagsinfo: ”Sus är en diktsamling som kretsar kring grisar, om grisuppfödning, djurhållning och grisslakt – om grisen som en del i en effektiviserad och industriell matproduktion. 2014 kom Agnes Gerners debut Skall för vilken hon tilldelades Katapultpriset och nominerades till Borås Tidnings debutantpris.”

September:

169336_13073057_o_1

László Krasznahorkai – Seiobo där nere (Norstedts)

”László Krasznahorkais mästerverk Seiobo där nere är en berättelsesamling där varje nedslag vecklar ut en större historia enligt Fibonaccis berömda sekvens.”

9789100167745

Hakan Günday – Mer (Albert Bonniers)

Günday beskrivs som den turkiska litteraturens enfant terrible. Han gestaltar i denna roman flyktingkrisens allra mest fruktansvärda sidor. Skrev Kirkus Reviews: ”Ett oroande, politiskt laddat porträtt av flyktingkrisen. En Blecktrumman för en ny generation.”

9789100173371

Axel Lindén – Fårdagboken (Albert Bonniers)

Citerat ur förlagets beskrivning: ”En akademiker flyttar ut på landet med sin familj och får ansvaret för skötseln av en flock får. Men samvaron med fåren kommer att bli något annat än han kunde förvänta sig. En bok om de vägval vi gör i livet, stora som små, där vardagen avslöjar livets realitet, men också tillvarons under.”

ravn_den_vita_rosen_omslag_mb

Olga Ravn – Den vita rosen (Modernista)

Citerat ur förlagstexten: ”Verket är ett slags romantisk maskin, där dikten filtreras genom en tradition av elementardiktning; kombinerande elementen vit ros, svart vatten, olja, cigarett, ansikte, händer, handske, jag, du, vi, den sjuka, den vårdande. Resultatet är den både mest rörande och mest intelligenta systemdikten som skrivits i Norden på åratal.”

Borges1

Jorge Luis Borges – Borges 1: 1923-144 (Bokförlaget Tranan)

Skriver förlaget: ”Argentinaren Jorge Luis Borges är en av 1900-talets mest inflytelserika och mytomspunna författare, men på svenska har han aldrig tidigare presenterats på ett övergripande sätt. De kommande åren kommer vi att ge ut ett generöst urval ur hela hans produktion i tre band.”

September:

9789186703691_200x_lutan-och-arren

Danilo Kiš – Lutan och ärren (Rámus)

I The Guardian kallades den engelska versionen av den här novellsamlingen för ”en mer eller mindre perfekt bok”, den svenska utgåvan har dessutom kompletterats med en rad kritiska texter av Kiš om bland annat Simone de Beauvoir. Citerat ur förlagstexten:

”I sex berättelser berör Kiš exilen, livet i en auktoritär stat, den konstnärliga friheten och inte minst döden, och att inför den fylla det liv som har passerat med betydelse. Storslagna historier som fångar trauman från den europeiska efterkrigshistorien såväl som dess intellektuella diskussioner.”

Danilo Kiš föddes 1935 i Subotica i dåvarande Kungariket Jugoslavien och avled 1989 i Paris.

perec_forsvinna_omslag_mb

Georges Perec – Försvinna (Modernista)

Perec var osannolikt rolig: ”Försvinna [La Disparition] utkom på franska 1969 och är ännu unik i sitt slag. Romanen saknar helt en av alfabetets vanligaste vokaler: bokstaven ‘e’. Självpåtagna tvång och frivilliga inskränkningar frigör skaparkraft i och frammanar en sällsam närvaro ur gåtfull frånvaro.”

perec_vilken_liten_moped_omslag_mb

Georges Perec – Vilken liten moped med kromat styre längst in på gården? (Modernista)

Perec var förbluffande rolig, en riktig upptågsmakare: ”Den humoristiska kortromanen Vilken liten moped med kromat styre längst in på gården? [Quel petit vélo à guidon chromé au fond de la cour?, 1966] är en språklig berg-och-dalbanefärd där Perec med smittsam ordglädje svingar sig från den ena retoriska figuren till den andra, mellan fars och gravallvar, samt bjuder på vildvuxna utvikningar i alla möjliga väderstreck.”

Oktober:

nelson_blatt_omslag_inb

Maggie Nelson – Blått (Modernista)

Ur förlagets beskrivning: ”Maggie Nelson har etablerat sig som en av de absolut hetaste författarna i världen, vilket bekräftades genom den förra året prisbelönta bestsellern ArgonauternaBlått [Bluets] var hennes genombrottsbok i USA, en hybrid mellan poesi och essä, som år efter år hyllats sedan den utkom [2009]. En lyrisk, filosofisk och inte minst självutlämnande undersökning av lidande, av kärlekens och önskningarnas tillkortakommanden – allt reflekterat genom färgen blå.”

9789100169275

Zadie Smith – Swing time (Albert Bonniers)

”Det kan mycket väl vara Zadie Smiths största triumf hittills”, skrev Expressen om den engelska originalutgåvan. Utspelar sig på flera platser i världen och handlar om två systrar som har helt olika förutsättningar. Dans, vänskap, rasism och rotlöshet. Och Lotta Kühlhorn har gjort omslaget!

30371513886_ac67b77a26_k

Robert Bolaño – Noveller 3: Den odräglige gauchon + Noveller 4: Det ondas hemlighet (Bokförlaget Tranan)

Vi fixar rätt omslag när de dyker upp. Ur förlagets presentation: ”Vår utgivning av Bolaños novellsamlingar når nu hamn. De två första samlingarna, som fortfarande är tillgängliga, har fått mycket uppskattning från läsare och kritiker. Med tanke på att han är mest känd för sina romaner De vilda detektiverna och 2666, som är på 800 respektive 1100 sidor, har många förvånats över hur skicklig han också var som novellist.”

images (1)

Gerard Reve – Kvällarna (Ersatz)

Vi byter till rätt omslag när det blir tillgängligt. Det här låter lovande: ”Gerard Reves till stora delar självbiografiska debutroman Kvällarna är ett mästerverk i svartsynthet och väckte starka reaktioner när den utkom i Holland 1947 – i dag betraktas den som en modern klassiker. En del kritiker uttryckte oro över upphovsmannens psykiska hälsa, andra tog fasta på den groteska och befriande humorn som genomsyrar boken och hyllade den unge författaren som sin generations röst.”

vuong_natthimmel_med_kulhal_omslag_mb

Ocean Vuong – Natthimmel med kulhål (Modernista)

Provläs dikt

9789137148076

Julian Barnes – Tidens larm (Forum)

”Det här är en djupt berörande roman, ett förtätat mästerverk som utforskar [Dmitrij Sjostakovitjs] livslånga samvetskamp och kamp för konsten, mot diktaturens outhärdliga påtryckningar.”
— The Observer

9789172474925_200x_kort-sagt_haftad

Anne CarsonKort sagt (ellerströms)

Citerat ur förlagets presentation: ”Liksom Anne Carsons övriga böcker är Kort sagt svårdefinierad: poesi, essä, prosa – eller en helt egen genre? Hur som helst, multum in parvo, mycket i det lilla, för att tala med antikforskaren Carson – och långtråkigheten lyser naturligtvis med sin frånvaro. ‘Nobody has not bought this book after opening it’ som en recensent formulerade saken.”

9789173895804_200x_anteckningar

Joan Didion – Anteckningar (Bokförlaget Atlas)

South and West: From a Notebook  reveals the author at her most fascinatingly unfiltered, recording folksy vernacular at a motel pool, having G&Ts with Walker Percy, and searching fruitlessly for Faulkner’s grave in an Oxford cemetery… her riffs on everything from Gertrude Atherton to crossing the Golden Gate bridge for the first time in three-inch heels captures the thrill of a writer discovering her richest subject: the American mythologies that governed her own romantic girlhood, a yearning for an MGM-style heritage that never really was—a yearning that feels freshly perilous in its delusions.”
— Megan O’Grady, Vogue

9789188629067_200x_pa-a-svarar-jag-hej-da_haftad

Nina Hemmingsson – På A svarar jag hej då (Orosdi-Back)

The one and only: ”Nina Hemmingssons fria kombination av konst och humor är unik. Här samlar hon sina bilder från skissboken. En absurd samling tankar och infall som bland annat publicerats i Aftonbladet. Resultatet blir en ångestdämpande blandning av konst och tecknade serier.”

9780241290088_200x_exit-west

Mohsin Hamid – Exit väst (Natur & Kultur)

Alla Hamids romaner handlar om kärlek, men i hyllade Exit väst tvingas kärleksparet fly eftersom deras hemstad håller på att pulveriseras i ett inbördeskrig. Men Nadia och Saeed har hört talas om att det finns dörrar att fly igenom. Det handlar alltså om migration, en av vår tids allra största frågor, men i likhet med Colson Whitehead i Den underjordiska järnvägen – det är en historisk roman om slaveriet – tänjer Hamid på realismens gränser.

November:

images (5)

Kate Kitamura – Separationen (Etta)

Det svenska omslaget lägger vi till när det blir tillgängligt. En ung kvinna kommer överens med sin otrogne make att de skall separera, men de gör det inte offentligt, så att säga. När den unga kvinnans svärmor ringer och berättar att maken försvunnit, i Grekland, tar hon motvilligt på sig uppgiften att leta reda på honom. Om jag har förstått saken rätt så är det här, bland annat, en klasskildring, av överklassen. Skriver Alexandra Schwartz i sin recension i The New Yorker:

”On page after page, we hear that Christopher was all surface, no substance, a vain, vanished man … These are stirring questions, pointing toward a deep, buried sorrow and regret, and yet the novel itself seems as repulsed by such emotions as its narrator is.”

Karl Ove Knausgård tackas i boken, i egenskap av tidig läsare.

En lista är bara en lista, men förhoppningvis är den inspirerande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor

Recension: ”Så nära livet man kan komma” av James Wood

13069524_O_1

James Wood
Så nära livet man kan komma
Övers. Staffan Söderblom
Norstedts

”Mycket av den litteraturkritik som jag skattar högst är inte särskilt analytisk utan egentligen ett slags lidelsefullt återberättande. […] Jag ser gärna den här sortens kritiska återberättande som ett sätt att skriva genom böcker, inte bara om dem.”
— James Wood

James Wood, litterär chefsideolog på New Yorker, är en av världens främsta, mest kända och inflytelserika litteraturkritiker. Ur hans penna flyter formuleringar, som ”hysterisk realism”, som snart blir vedertagna litterära begrepp. Hans texter är intensiva, kunniga och präglade av starka åsikter om vad som funkar och inte funkar litterärt.

Woods texter har även ofta skönlitterära kvaliteter och ringar med elegans in det utmärkande i ett verk eller författarskap. Så här skriver han exempelvis i en fantastisk text om László Krasznahorkai och hans egensinniga och mystiska romaner:

”Reading him is a little like seeing a group of people standing in a circle in a town square, apparently warming their hands at a fire, only to discover, as one gets closer, that there is no fire, and that they are gathered around nothing at all.”

13076294_O_1

I höst kommer, äntligen, Woods mest kända bok på svenska, Konsten att berätta (Norstedts), men redan förra året kom hans senaste, och mest personliga, bok ut på svenska: Så nära livet man kan komma (Norstedts). Tycker du om att läsa böcker om att läsa och om litteratur, är det troligt att du kommer att älska den här boken.

Woods, som nu alltså bor i USA, växte upp i DurhamEngland i ett strängt religiöst hem. När han växte upp började han ifrågasätta föräldrarnas och församlingens religiositet, men inte öppet och revolterande. Han blev en mästare på att ljuga och han dolde till en början sin ateism. Han sökte en annan sorts sanningar och en ny frihet:

”Litteraturen och i synnerhet romanerna erbjöd en flykt från det här rutinmässiga hemlighetsmakeriet – delvis för att litteraturen innehåller en symmetriskt analog version av lögnerna, en böckernas värld där lögn (eller fiktion) används för att skydda viktiga sanningar. Jag minns fortfarande min ungdomliga upphetsning, min sublima upptäckt av romanen och novellen som ett fritt rum, där vad som helst kan tänkas, vad som helst sägas.”

Och så följer en mindre katalog över vad man kunde möta i litteraturens värld, utan att det fick några konsekvenser: ”ateister, libertiner, äktenskapsbrytare, mördare, tjuvar, galningar som red över den kastilianska slätten eller planlöst vandrade på Oslos eller Sankt Petersburgs gator […]” Eller en människa som förvandlas till en skalbagge. Eller så kunde man läsa en japansk roman i vilken berättaren var en katt. Och böcker som det skrivits avandlingar om och som getts ut som Penguin Modern Classics, kunde vara skrivna av författare som var blasfemiska, högmodiga och rebelliska.

Den här spänningen som Wood lyfter fram ledde naturligtvis till att litteraturen, och böckerna i sig, fick en stark laddning: ”Jag kunde komma hem från bokhandeln med de glödheta pocketböckerna, som strålade av laddningen i sitt innehåll, hetsade som pornografi, och jag smugglade in dem på mitt rum, förbi mina intet ont anande föräldrar.”

Men även om böckerna representerade flykt och frihet, så ser Wood att det förutom skillnader mellan fiktionen och de religiösa texterna, också finns många likheter. Den litterär traditionen är ju dessutom djupt präglad av den religiösa. Men litteraturen är privat, man får tänka vad man vill, tanken har ingen koppling till handlingen. Wood jämför det med den stränge Jesus som sade att varje man som ser på en kvinna med åtrå i sitt hjärta har begått äktenskapsbrott. Skriver Wood: ”Han insisterar på att göra ens privata tankar offentliga.”

När vi kikar in i fiktionen, hävdar Wood, har vi en priviligierad position; vi vet att fiktionen inte hör till det verkliga och därför kan vi flytta fokus från de moralistiska till igenkännandet, medkänslan och samhörigheten: ”Vi har samma kusliga makt som den övervakande Jesus, men också den mänskliga insikten hos den förlåtande Jesus, mästaren som sa att vi alla är lika syndiga som kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott.”

Det börjar med barn- och ungdomen, religionen och böckerna. Sakta med säkert förklarar Wood hur hans syn på litteraturen har vuxit fram och formats, om dess relation till verkligheten och döden. Vid 15 upptäcker han Novels and Novelists: A Guide to the World of Fiction av Martin Seymour-Smith och blir förtrollad. Han studerar litteratur vid Cambridge och arbetar på The Guardian, New Republic och sedan New Yorker.

Bitvis har de fyra texterna i Så nära livet man kan komma drag av manifest till litteraturens och fiktionens försvar, i en tid när suget efter based on a true-story verkar dominera. Det är oerhört medryckande och inspirerande. Wood har en enastående förmåga att väcka ens läslust, oavsett om det handlar om klassiker, som Franz Kafka eller Virginia Woolf, eller samtida författare, som Teju Cole eller Aleksandar Hemon.

De fyra texterna bygger på föreläsningar som Wood hållit, de tre första vid Brandeis University och den fjärde vid British Museum. Blandningen av memoar och kritik funkar väldigt bra.

Jag tycker att det är allra roligast att läsa om hans syn på litteraturkritiken, och som kritiker är han själv oteoretisk, även om han naturligtvis lärt den postmoderna läxan. Han skriver litterärt, medskapande kanske man kan säga, och lägger stor tonvikt vid själva upplevelsen av det recenserade verket. Han har ett tjechovskt sinne för betydelsebärande detaljer och motsättningar. Ett spännande bildspråk. Anspråken är höga och han ställer samma krav på kritiken som på litteraturen.

Jag tycker att Så nära livet man kan komma är helt i klass med How Fiction Works/Konsten att berätta. Översättningen av Staffan Söderblom är helgjuten, och jag tycker mycket om omslaget designat av Lukas Möllersten.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Intervju med översättaren Daniel Gustafsson

Böcker av László Krasznahorkai utgivna av Norstedts och New Directions

 
2015 tilldelades den ungerska författaren László Krasznahorkai det sjätte Man Booker International Prize. Valet av pristagare var allt annat än publikfriande, snarare modigt, eftersom Krasznahorkais prosa är tät – meningarna sträcker sig ofta över flera sidor – och eftersom hans litterära universum är beckettskt mörkt, pessimistiskt och gränsande till det mystiska. Litterära valfränskaper är, bland många andra, Franz KafkaFjodor Dostojevskij och William Faulkner, vilket ger en viss ledning. Böckerna är visionära, kompromisslösa och djupt originella.

James Wood har skrivt en, trots att den är från 2011, svårslagen introducerande artikel om Krasznahorkai i New Yorker”Madness and Civilization. The very strange fictions of László Krasznahorkai” Det här en av Woods många eleganta beskrivningar av mötet med Krasznahorkais texter:

”Reading him is a little like seeing a group of people standing in a circle in a town square, apparently warming their hands at a fire, only to discover, as one gets closer, that there is no fire, and that they are gathered around nothing at all.”

Krasznahorkais översättare har fått mycket och välförtjänt uppmärksamhet. Det handlar om mycket svåröversatta böcker och en av översättarna, George Szirtes, har liknat prosan vid ”a slow lava-flow of narrative, a vast black river of type.”

arbetsplats

Jag har haft förmånen att få ställa några frågor till Daniel Gustafsson, som översätter prosa, poesi och dramatik från ungerska till svenska. Han har översatt de två romaner av Krasznahorkai som på svenska har fått titeln Motståndets melankoli (1989/2014) och Satantango (1985/2015), och han håller på att översätta en tredje, som kommer att heta Seiobo där nere. Romanerna och översättningarna har fått lysande kritik.

Skulle du vilja berätta lite om din bakgrund, om ditt intresse för litteratur – kanske något om favoritböcker – och hur det ledde vidare till att du blev översättare?

– För mig har det aldrig varit språket i sig, utan litteraturen som varit drivkraften att översätta, eller rättare sagt en kombination av de båda: det litterära språket. Redan när jag började lära mig ungerska satte jag igång att översätta – en ren och skär omöjlighet naturligtvis, med tanke på språkets komplexitet. Men jag fångades av den ungerska litteraturen, är ju själv hängiven läsare sedan ganska tidigt i livet och läste sedan litteraturvetenskap, teatervetenskap etc. i Uppsala och Stockholm. Jag kände nog alltid att jag på ett eller annat sätt skulle syssla med litteratur, även om jag idag har allt mindre tid för ren lustläsning.

14056658948_743ac8b4aa_k

– Favoritböcker är svårt naturligtvis, men i mitt intresse för Centraleuropa har jag dragits till författarskap som Thomas Bernhard, Witold Gombrowicz, Péter Nádas. Och Marguerite Duras är en annan författare som jag tror påverkat min syn på vad litteratur kan vara. Men det finns även en rad svenska författare som jag verkligen tycker om, inte minst språkligt: Cecilia Davidsson, Magnus Florin, Ida Linde och nu senast Mikael Berglund (som debuterade för ett par år sedan med den fantastiska romanen Ett föremåls berättelse om obesvar) bara för att nämna några. Det är författare som tar språket på allvar, ser dess möjligheter och utnyttjar dem. Sedan är jag också lyrikläsare, såväl svenskt som översatt, men det har gått i perioder. Blev väldigt glad för introduktionen av ny dansk lyrik som pågått ett tag, Maja Lee Langvad, Olga Ravn, Julie Sten-Knudsen med flera. Här finns många guldkorn.

Vilka var dina allra första uppdrag? Vilka är de största skillnaderna mellan att översätta då och nu när du är rutinerad?

– Mitt första uppdrag var romanen Stillheten av Attila Bartis, ett jobb jag tog mig an nästan helt utan förkunskaper. Jag hade som projektledare på Svenska institutet länge arbetat med utländska översättare som har svenska som källspråk, hade anordnat fortbildningar och seminarier, så jag tyckte att jag hade koll. Men när jag själv satte igång var det som att kasta sig ut över ett stup. Tack och lov hade jag en lysande redaktör för boken – Peter Karlsson – som behärskar ungerska, så översättningen blev ett slags översättarseminarium för mig, med honom som handledare.

13057767_o_1

– Även nu när jag översatt ett antal böcker, bland annat den krävande Krasznahorkai, känner jag att ungerskan på sätt och vis är mig helt främmande, ett universum jag aldrig kan bli en del av, att jag är en utomstående som kikar in – ibland rentav en bluff – och att varje mening är en enorm ansträngning att ta sig an. Men jag känner också en större trygghet, att jag kan behärska skräcken och på sikt ta mig förbi hindren, även om avgrunden fortfarande öppnar sig med jämna mellanrum.

Det finns ju många olika ideal om hur man bäst bör översätta en skönlitterär text. Arbetar du i enlighet med några teorier eller principer, eller är översättandet mer som ett hantverk i vilket språkkänslan och intuitionen är helt avgörande?

– Eftersom jag själv lärt mig översättandet i ett slags hantverksform och aldrig gått någon direkt utbildning, har jag svårt att applicera teorier. Men jag ser naturligtvis svårigheterna klarare nu, efter några år. I höstas var jag handledare för ett kortare svensk-ungerskt översättarseminarium – förhoppningsvis blir det fler tillfällen – och var tvungen att tänka mer strukturellt kring svårigheterna med att föra över ungerska till svenska. Men i slutändan handlar det nog för mig mest om känsla ändå, att destillera en litterär svenska som på något sätt motsvarar, eller snarare reflekterar, originalets litterära universum.

13059457_o_1

– En viktig aspekt för mig, kanske är det min enda teori egentligen, är att jag måste förhålla mig ”spatialt” till en text. Textens värld måste vara någorlunda bekant för mig, jag måste kunna se, dofta, höra den värld som källtexten skapar – utan att ha varit i ungerska  byar och småstäder på landet, med sina sjabbiga krogar och blåsiga gator, hade det varit så mycket svårare att översätta t ex Krasznahorkai. Nu, i hans senaste bok, som har en global utblick, innebär det stora svårigheter för mig att kliva in i textrummet, jag har ju aldrig varit i ett japanskt zenbuddistiskt tempel, och min tolkning av det på svenska blir därför mer av en fantasi, och det ställer helt klart högre krav. Sedan uttrycker ju alltid skönlitterär text sådant som är universellt och som jag som människa kan relatera till – känslor, ljud, intryck. Men när jag känner mig kontextuellt hemma i en text blir det så mycket enklare – och jag kan låta mig själv dras med på ett annat sätt.

Hela bokbranschen har ju genomgått stora förändringar på senare år, inte minst på grund av den extremt snabba teknologiska utvecklingen. Hur har översättarnas villkor påverkats? Hur ser villkoren ut idag jämfört med tidigare?

– Jag har svårt att uttala mig om det, har ju själv bara hållit på i knappt tio år som översättare. Men villkoren är ganska dåliga, särskilt för den som översätter mer krävande litteratur. Men vad gäller teknologin – läs internet – tror jag att översättningar bara går snabbare och blir bättre. Bildsökningar är t ex något jag ofta använder mig av för att hitta namn på knepiga föremål och annat. Det mesta går att hitta utan att man behöver ta sig till KB och kika i tjocka encyklopedier.

Du är inne på din tredje roman av László Krasznahorkai, en ungersk mästare som anses vara en av Europas, ja kanske världens, mest egensinniga och intressanta författare just nu. Han är svårläst och är, bland annat, känd för sina utstuderat långa meningar. En av hans översättare till engelskan har beskrivit hans prosa som en framflytande lavaström. Hur skulle du beskriva hans prosa? Vilken funktion fyller de långa meningarna i romanmaskineriet?

– Jag har väl hittat min egen ingång till hans språk, genom att rent praktiskt arbeta med det. Och jag kan efterhand börja hålla med Krasznahorkai i hans egen beskrivning av språket: att det är såhär människor talar, tänker, gör. De långa meningarna liknar i det avseendet livet, en slags språklig naturalism, som kan se knepig ut vid första anblicken. Hans berättelser och hans språk är dessutom intimt sammanflätade – narrativet är inte överordnat språket, som i bruksprosan, utan de är förutsättningar för varandra. Det är det, antar jag, som gör detta till stor romankonst. Jag känner mig tacksam över att få arbeta med hans texter, även om det varje gång är det samma skräck och förfäran över att behöva stiga ner i den där flammande lavafloden, som hans engelska översättare George Szirtes talar om.

Vad finns det för skillnader och likheter mellan de tre romanerna?

– De första två romanerna jag översatte – Motståndets melankoli och Satantango – utspelar sig en slags dystopisk ungersk miljö: den eftersatta, fattiga landsbygden i en slags tidlös tid, medan den senaste jag jobbar med – Seiobo där nere – rör sig globalt. Samtidigt hålls författarskapet ihop av Krasznahorkais säregna diktion. Och de teman han jobbar med – maktordningar, mänsklig svaghet och individens hopp om en mening med alltihop – går igen i hans texter.

– Det är en ganska pessimistisk syn på världen han för fram, men som räddas av det medryckande berättandet, det organiska språket och en slags svart humor. Berättelserna bygger gärna på litterära klichéer men stöpta i en ny form, och det fina är väl att det aldrig blir tråkigt – det finns inga transportsträckor i hans romaner. Allt på något sätt glöder av ett engagemang och en kärlek till texten och språket som meningsfulla domäner att befinna sig i och där det mänskliga predikamentet kan rannsakas.

Jag antar att humorn, som finns där inbäddad i mörkret, och grova eder kan ge upphov till problem vid översättningen. Vad har varit svårast respektive mest stimulerande när du arbetat med hans romaner?

– Svårast är nog att återskapa det flyt han har i sitt litterära språk, för även om meningarna tycks långa och stundtals invecklade finns där en slags ”andning” som måste genomsyra även översättningen. Det gäller alltså att hitta rätt ton, där det naturliga drivet inte stoppas upp av en alltför krånglig statsbyggnad. Det är oerhört tillfredsställande när detta lyckas, eller när jag upplever att det lyckas, när jag kan rumstera om i hans textrum utan att köra fast för ofta, utan få njuta av det sinnliga av att befinna sig där. Men över huvud taget har hans prosa med tiden blivit allt mer lärd och pepprad med fakta – även om en ramberättelse i den nya boken till exempel handlar om en kringdrivande arbetslös östeuropeisk murare i Barcelona, utmynnar det sedan i en exposé om ikonens historia från Bysans till Ryssland och diverse teologiska problem, vilket kräver en hel del vad gäller faktakoll, stavning etc.

Ungerskan är ju ett ensartat finskugriskt språk – Krasznahorkai har själv sagt att han är förvånad över hur många av hans översättare, som han sätter stort värde på, det är som inte är ungrare. Förvånad, eftersom ungerskan är så svår att behärska. Det vore spännande om du ville berätta lite om ungerskans särart och hur dess egenheter påverkar översättandet.

– Ungerskan är ju inte indoeuropeiskt, och har en helt annan, så kallat agglutinerande grammatik, än den vi är vana vid – det mesta sker genom deklinationer och olika typer av kasusbildningar med suffix (ändelser). Men detta går på något vis att ersätta, svårare är det då med den friare meningsstrukturen, där det ibland blir otydligt med syftningar, eller verbformer som inte går att överföra, till exempel ungerskans förkärlek för imperativ, som inte riktigt liknar vårt användande.

– Språket saknar även genus – ”hen” finns naturligt i språket – så ibland skapar det också otydligheter som måste redas ut på svenskan. Dessutom är språket oerhört ordrikt och nyansrikt, och en författare som Krasznahorkai använder gärna hela språkets arsenal, från det högstämda till det extremt vardagliga, både vad gäller ordval och meningsbyggnad, ibland i en och samma mening. Detta kan naturligtvis bli svårt att hantera i översättningen.

Krasznahorkai har själv beskrivit ungerskan som ett fragilt eller skört språk. Jag har hört andra beskriva det som elastiskt, vilket snarare associerar till slitstyrka. Ligger det kanske något i båda beskrivningarna?

– Jo, det kan det nog göra. Med skört kanske man kan förstå det som att en sats på ungerska kan töjas ut nästa i det oändliga, tills den nästan blir en slags möbiusfläta, utan egentligt centrum, med oklara syftningar och en slags flyktighet över sig. Och det bygger ju i sig på en elasticitet, något som den litterära svenskan, upplever jag, ibland kan sakna i det att idealet här ofta är en slags klarhet och renhet, och där det mer avancerade språket ibland kan uppfattas som märkvärdigt eller elitistiskt.

9789100156602

– Men jag tror ju att även svenskan håller för ett mer komplext litterärt språk, och att översätta författare som Krasznahorkai leder förhoppningsvis till en större acceptans för det. Det var oerhört fint att läsa den magnifika postumt utgivna romanen Den skeva platsen, av Caterina Pascual Söderbaum, som på sätt och vis rör sig i denna litterära terräng. Tror bokens första mening löper över en hel sida – det är något jag kan gå igång på. Det går att göra så! Och det kan bli riktigt bra litteratur av det.

Kan vi se fram emot fler böcker av Krasznahorkai på svenska? Och, vilka andra ungrare skulle du vilja översätta framöver? Berätta gärna lite om dem och något om den samtida ungerska litteraturen.

– Som sagt kommer Seiobo där nere redan nu i höst (om jag blir färdig någon gång!), och så har han skrivit en ny stor roman (Baron Wenckheims återkomst) som kom ut i Ungern fjol – ett återvändande till den ungerska kontexten efter att i närmare 25 år ha sysslat med ett mer globalt berättande. Vi får se om den kommer på svenska en vacker dag. Tvärtom mot vad man kan tro hänger jag inte så bra med i vad som händer på den ungerska litterära scenen, jag är fullt upptagen att brottas med de uppdrag jag får. Men att översätta en favoritförfattare som Péter Nádas någon gång vore hedrande – även han är ju en språkkonstnär av rang.

730521

– Jag översätter även gärna dramatik och lyrik – en fantastisk poet jag jobbat med är Dénes Krusovszky som Rámus gav ut härom året (läs dikt). Och i pipeline ligger ett riktigt önskeprojekt: översättningen av en tyskspråkig poet tillsammans med min goda vän Cecilia Hansson, som är en lysande poet och lyriköversättare. Nu översätter jag även från engelska, och nästa bok jag gör är faktiskt en amerikansk debutant, delvis ny terräng för mig – men boken utspelar sig i Bulgarien, och jag kan på sätt och vis relatera till den värld som beskrivs i boken.

– Men det viktiga för mig just nu är att inte fastna i översättandet fullständigt – det är ett oerhört slitsamt och ensamt yrke – och därför jobbar jag även med en del projekt på litteraturområdet, bland annat är jag med och arrangerar Stockholms litteraturmässa i maj, men är även programläggare för något som heter Rum för poesi på bokmässan – en särskild samtalsscen för översättarrelateraden ämnen. Utöver det försöker jag även få tid över till att skriva en del eget, både skönlitterärt och artiklar för tidskrifter.

Vad är viktigast när du översätter – koffein eller musik? Vad föredrar du för kaffe och vad lyssnar du helst på när du arbetar?

– Musiken är kanske (eller har blivit) viktigare än kaffet faktiskt. Just nu lyssnar jag på en massa gammal jazz när jag jobbar, som Thelonoius Monk och Charles Mingus, det ger ett bra driv tycker jag. Kaffet försöker jag dra ner på, har en helt vanlig moccabryggare som går varm med espressokaffe (Lavazzas röda), men för mycket kaffe kan man ju bli lite stissig av, och det är inte bra för koncentrationen. Däremot har nikotinet alltid följt mig som en skugga och där är är jag allätare, försöker som småbarnsförälder minimera intaget, cigariller och nedtrappning är ledord för dagen.

Och avslutningsvis: Om jag fick tillfälle att intervjua ett par tre andra svenska översättare, vilka tycker du att jag borde fråga då?

– Jag hyser ju den största respekt för giganter som till exempel Anders Bodegård och Inger Johansson, som båda tagit sig an för mig viktiga författarskap på polska, franska, rumänska, och som inspirerar för att de visar vad man faktiskt kan åstadkomma som översättare. John Swedenmark är en annan ledstjärna, som utöver att vara en briljant översättare även har den unika förmågan att även tänka, skriva och diskutera kring översättning på ett alltid snarast sinnesutvidgande sätt.

Schulz_omslag.indd

– Ett par yngre översättare som kämpar på med att introducera omistliga författare är Jens Ahlberg som jobbar med Robert Walsers texter och så Emi-Simone Zawall som nyss gjorde ett smått fantastiskt urval av oöversatta Bruno Schulz-texter – stora insatser för den översatta litteraturen tycker jag. Min goda vän Slavica Agatonovic är en helt tvåspråkig översättare (till och från serbiska), en unik förmåga som jag verkligen kan fascineras av och som har ett dubbelt perspektiv på sina två modersmål.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Intervjuer

Recension: ”Satantango” av László Krasznahorkai

László Krasznahorkai
Satantango
Övers. Daniel Gustafsson Pech
Norstedts

Förra året vann den ungerske författaren László Krasznahorkai, född 1954, något otippat, Man Booker International Prize. Det var otippat eftersom Krasznahorkai är en väldigt svårläst författare. Han introducerades på svenska med Motståndets melankoli 2014 – romanen gavs ut 1989 på ungerska. Och i slutet av förra året gavs Krasznahorkais vidunderliga debutroman, Satantango, från 1985 ut.

Apropå att det är svårt att läsa Krasznahorkai. Han är väldigt skeptisk till korta meningar, och det verkar främst bero på att han inte tycker att korta meningar är realistiska. Hans egna meningar är vindlande och stakar sig om vartannat, men de är alltid långa, så också i Satantango. Dessutom saknas styckeindelning.

En av Krasznahorkais översättare, poeten George Szirtes, har liknat hans prosa vid ”a slow lava-flow of narrative, a vast black river of type.” Är det värt all den möda som krävs för att ta sig igenom den här lavafloden? Jag tycker absolut att det är det, Motståndets melankoli var en av 2014 års bästa böcker och Satantango var, tycker jag, en av förra årets intressantaste. Jag kan inte ett ord ungerska, men översättningarna av Daniel Gustafsson Pech ger ett mycket gediget intryck.

Handlingen utspelar sig på den ungerska landsbygden. Runt något som kallas anläggningen, möjligen något slags uttjänt kollektivjordbruk, ligger några gistna och slitna bostadshus som utslängda på en gigantisk leråker. Regnet öser ned och den allestädes närvarande leran är som ett existentiellt grundvillkor. Det är fuktigt, röta, mögel och rost sprider sig över allt. Inget fungerar. Allt förfaller. Alla misstror alla.

I det här lilla samhället, i byn som gud glömde, bor bland andra doktorn, rektorn, Futaki, Schmidts, Halics och Kráners. Det enda egentliga tidsfördrivet som står till buds är att supa på bykrogen, vilket många också gör, super och dansar eller super och raglar. Bitvis har romanen drag av fars, fars med beckettska drag. Krasznahorkai har många gånger berättat om hur förvånad han blev över att Satantango kunde ges ut i Ungern under kommunisttiden. Den ligger så långt man kan tänka sig från socialrealismen. Den är helt renons på framtidshopp, den är så dyster att det ofta slår över i komik.

Samhället får emellertid besök av den diaboliske Irimiás och hans kafkaartade sidekick, Petrina. Tillvaron är så usel i det lilla samhället att all förändring verkar löftesrik. Äntligen händer något. Irimiás är kanske besläktad med någon av Dostojevskijs nihilister, men i Satantango finns det väl egentligen ingen gud att göra uppror mot. Petrina påminner om de irriterande ”hjälparna” i Kafkas Slottet.

På en intervjufråga, om vad han läste förutom Kafka, svarade Krasznahorkai med att väldigt tydligt placera Kafka allra högst upp på sin parnass:

”When I am not reading Kafka I am thinking about Kafka. When I am not thinking about Kafka I miss thinking about him. Having missed thinking about him for a while, I take him out and read him again. That’s how it works. It’s precisely the same with Homer, Dante, Dostoevski, Proust, Ezra Pound, Beckett, Thomas Bernhard, Attila József, Sándor Weöres and Pilinszky…”

Satantango är bitvis riktigt obehaglig, men jag tycker att det farsartade och humoristiska tar överhanden. Som när Irimiás och Petrina är på någon myndighet inne i staden och plötsligt blir inkallade på ett rum av en tjock lite man: ”Och vjad vjäntaj hejajna på då?” Eller de två kontoristerna i samma kapitel, som också kunde vara ett utslag av byråkratihumorn i Slottet: ”Kontoristerna rusar nervöst omkring mellan en massa skrivbord, och om de någon gång hamnar mitt emot varandra i de trånga gångarna knuffar de otåligt varandra åt sidan med ursäktande leenden, vilket gör att skrivborden får sig törnar, varför golvet skrapats upp med vassa spår.”

Ibland känner jag mig lite osäker på om intentionen är seriös eller om en överdrift är skämtsam, som när ett sjavigt kontorsrum, i vilket ett par lysrör vibrerar med ”spöklikt sken”, verkar så dystert att det slukar allt ljus: ”och ljusstrålarna som strömmar in genom persiennerna upplöses i intet, som om de slukades underifrån av den dävna luften.” Men Satantango är tveklöst mystisk.

Apropå mystiken så skriver Krasznahorkai, vilket Jens Christian Brandt framhåller i sin recension i DN, fram saker med stor skärpa för att sedan undergräva och sudda ut dem. Det är ett väldigt framträdande drag i både Satantango och Motståndets melankoli. Man måste verkligen skärpa koncentrationen för att hänga med i Krasznahorkais ”lavaström”. Ibland behandlar han orden med en slags ömhet och ger dem nästan fysiska kvaliteter: ”Orden som tycks sudda ut varandra börjar virvla runt riktningslöst i flera minuter, innan de läggs samman i sköra och smärtsamt uddlösa meningar […]”

En av de bästa översiktliga artikelarna om Krasznahorkais författarskap tycker jag fortfarande är ”Madness and Civilization. The very strange fictions of László Krasznahorkai” av James Wood. Så här beskriver han hur det kan kännas att läsa Krasznahorkais undanglidande och gåtfulla texter:

”Reading him is a little like seeing a group of people standing in a circle in a town square, apparently warming their hands at a fire, only to discover, as one gets closer, that there is no fire, and that they are gathered around nothing at all.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

De bästa engelskspråkiga böckerna 2015, lista med listor

Listorna med årets bästa engelskspråkiga böcker droppar in varje dag och här samlar vi, precis som förra året, dem vi tycker är mest intressanta. Vi lägger till nya efterhand och tar gärna emot tips.

Listan är inspirerad av av den fenomenala bok- och musikbloggen Largehearted Boy, som sedan flera år tillbaka gör en lista med praktiskt taget alla årsbästalistor. Vår lista är mindre anspråksfull och, hoppas vi, lite mer överblickbar.

unnamed

The A.V. Club (favoritböcker)
The A.V. Club (grafiska romaner med mera)
The A.V. Club (tecknade serier)

Amazon (de bästa konst- och fotoböckerna)
Amazon (ljudböcker)
Amazon (biografier och memoarer)
Amazon (de bästa böckerna)
Amazon (serier och grafiska romaner)
Amazon (kokböcker, mat- och vinböcker)
Amazon (debutanter)
Amazon (modeböcker)
Amazon (presentböcker)
Amazon (historia)

AManuelforCleaningWomen_mech_1.indd
Amazon (humor och underhållning)
Amazon (skönlittteratur)
Amazon (mystery och thrillers)
Amazon (sakprosa)
Amazon (romance)
Amazon (vetenskap)
Amazon (sciencefiction och fantasy)
Amazon (sport och fritid)
Amazon (bestsellers)
Amazon.ca (bestsellers)
Amazon.ca (de bästa böckerna)

the-argonauts-cover

Anthony Doerr (favoritböcker)
Architectural Digest (arkitektur och design)
Architectural Digest (designhistoria)
Architectural Digest (trädgårdsböcker)
The Atlantic (de bästa böckerna lästa i år)
The Australian (de bästa böckerna)
Australian Book Review (de bästa böckerna)
Autostraddle (queer & feminism)

Barnes and Noble (de bästa böckerna)
Barnes and Noble (sakprosa)
Barnes and Noble (sciencefiction & fantasy)
Barnes and Noble (förbisedda inom sciencefiction & fantasy)
Bill Gates (de bästa böckerna)
Blackwells (årets bästa)
Book Riot (årets bästa)
Book Riot (de bästa som du kanske missat)
Book Riot (TED talks om litteratur)

Book Riot (böcker framröstade av läsarna)
The Bord Gáis Energy Irish Book Awards (irländska böcker)
Boston Globe (de bästa böckerna)
Brain Pickings (konstböcker)
Brain Pickings (vetenskap)

Brain Pickings (böcker)
British Comic Awards (brittiska comics)
BuzzFeed (australiensiska böcker)
BuzzFeed (fantasy)
BuzzFeed (skönlitteratur)
BuzzFeed (sciencefiction)
BuzzFeed (roligast tweets om böcker)
BuzzFeed (de snyggaste bokomslagen)

The Casual Optimist (årets bokomslag)
CBC Books (kanadensisk skönlitteratur)
CBC Books (graphica)
CBC Books (poesi)
Chicago Tribune (de bästa böckerna)
Christies (konstböcker)
Clutch (de bästa böckerna skrivna av färgade kvinnor)
Scientific American/CultureLab (best books)

barbarian-days-edited.jpg

The Daily Beast (den bästa skönlitteraturen)
The Daily Beast (biografier)
The Daily Beast (coffee table-böcker)
Daily Mail (de bästa böckerna)
Denver Post (skönlitteratur)
Denver Post (sakprosa)
Design Observer – Michael Bierut (de bästa böckerna)
Don Winslow (favoritböcker)
Drew Barrymore (favoritböcker)

9781594206627_large_Eileen_draft-677x1024

Ellen DeGeneres (favoritböcker)
Entertainment Weekly (popkultur)

Entertainment Weekly (musikböcker)
Entertainment Weekly (böcker för armchair travelers)
Entertainment Weekly (böcker för historieälskare)
Entropy (comics och serieromaner)
Entropy (skönlitteratur)
Entropy (sakprosa)
Entropy (bästa förlagen och tidskrifterna)
Eric Forbes (favoritböcker)
Erik Larson (favoritböcker)

cover image for Robert Walser

Fernando Sdrigotti (de bästa böckerna)
Financial Times (bästa böckerna)
Flavorwire (bästa böckerna utgivna av akademiska förlag)
Flavorwire (bästa böckerna från indieförlag)
Flavorwire (poesi)
Flavorwire (konstböcker)
Flavorwire (bra böcker som du kanske missat)

Flavorwire (fackböcker)
Flavorwire (medarbetarnas favoriter)

Foreign Affairs (de bästa böckerna)
FSG (favoritböcker)
Full Stop (de bästa böckerna)

gerard

Gillian Flynn (favoritböcker)
Gizmodo (science books)
Glasgow Herald (de bästa böckerna)
Global Possibilities (landskapsarkitektur)
Globe and Mail (de bästa böckerna)

På Goodreads är det läsarna som bestämmer vilken bok som är bäst i respektive kategori.

Goodreads (bästa böckerna)
Goodreads (best Goodreads debut author)
Goodreads (fantasy)
Goodreads (skönlitteratur)
Goodreads (mat- och kokböcker)
Goodreads (graphic novels och comics)
Goodreads (historisk fiktion)
Goodreads (historia och biografi)
Goodreads (skräck)
Goodreads (humor)
Goodreads (självbiografi och biografi)
Goodreads (mystery och thriller)
Goodreads (sakprosa)
Goodreads (poesi)
Goodreads (romance)
Goodreads (vetenskap och teknologi)
Goodreads (sciencefiction)

Guardian (de bästa böckerna om arkitektur)
Guardian (kost)
Guardian (biografier)
Guardian (biografier och memoarer)
Guardian (de bästa böckerna 1)
Guardian (de bästa böckerna 2)
Guardian (kändisbiografier)
Guardian (crime & thriller)
Guardian (drinkböcker)
Guardian (skönlitteratur)
Guardian (matböcker)
Guardian (tecknat)
Guardian (historia)
Guardian (musik)
Guardian (natur)
Guardian (pocket)
Guardian (foto)
Guardian (poesi)
Guardian (politik)
Guardian (vetenskap)
Guardian (sciencefiction & fantasy)
Guardian (sport)
Guardian (bästa julklappsböckerna)

Fates and Furies (Hardback)

Green Carnation Prize (bästa böckerna av HBTQ-författare)
GQ (graphic novels)
GQ (favoritböcker)

Harpers Bazaar (de bästa böckerna)
Huffington Post (skönlitteratur)
Huffington Post (böcker om film)
Huffington Post Canada (de bästa böckerna)

23446198

 

Independent (de bästa konstböckerna)
Independent (biografier)
Independent (deckare)
Independent (ekonomi)
Independent (fantasyromaner)
Independent (mode)
Independent (mat och dryck)
Independent (bästa presenterna till gamers)
Independent (serieromaner)
Independent (historia)
Independent (natur)
Independent (poesi)
Independent (vetenskap)
Independent (sport)
Independent (översatt skönlitteratur)
Independent (reseböcker)
Independent (litterär fiktion)
Independent (pocketböcker)
Independent (debutböcker)
Independent (skönlitteratur)
Independent (noveller)

Grief is the Thing with Feathers (Hardback)

io9 (comics & graphic novels)
io9 (sciencefiction & fantasy)
Irish Independent (böcker)
Irish Independent (favoritböcker)
Irish Post (irländska böcker)
Irish Times (musikböcker)
Irish Times (författarnas favoriter)
Irish Times (fackböcker)
Irish Times – Eileen Battersby (böcker)

 

25snacks

Jenkem (böcker om skateboarding)
Jesse Eisenberg (favoritböcker)
Joanna Walsh (de bästa böckerna)
Joanna Walsh (top books)
Jonathan Crowe (böcker om kartor)

FATES AND FURIES by Lauren Groff

Katy Waldman (favoritböcker)

Kirkus (de bästa självbiografierna)
Kirkus (de bästa böckerna om framstående personer inom humaniora)
Kirkus (debutanter)
Kirkus (skönlitteratur)
Kirkus (översatt skönlitteratur)
Kirkus (historisk skönlitteratur)
Kirkus (historia)
Kirkus (litterär fiktion)
Kirkus (mystery & thrillers)
Kirkus (natur- och reseböcker)
Kirkus (sakprosa)
Kirkus (sakprosa för litteraturnördar)
Kirkus (sakprosa för musikälskare)
Kirkus (sakprosa för politiskt engagerade)
Kirkus (sakprosa sidvändare)
Kirkus (sakprosa som väcker debatt)
Kirkus (populärlitteratur)
Kirkus (romance)
Kirkus (vetenskap)
Kirkus (sciencefiction & fantasy)
Kirkus (novellsamlingar)

You Too Can Have a Body Like Mine

LA Weekly (de bästa böckerna av LA-författare)
Largehearted Boy (mat och dryck)
Largehearted Boy (sakprosa)
Largehearted Boy (romaner)
Largehearted Boy (novellsamlingar)
Laura Miller (de bästa böckerna)
Literary Hub (de bästa böckerna)
Literary Hub (de bästa poesidebuterna)
Literary Hub (bokhandlarnas favoriter)
Literary Hub (de bästa förbisedda böckerna)
Literary Hub (essäsamlingar)
Literary Hub (förbisedda böcker av kvinnor)
Literary Hub (förbisedda romaner av färgade kvinnor)

ecb252fb4340ab45d2d34e4d1edc227c1efc76e0 (1)

Kanadensiska Libraire Drawn and Quarterly är både ett förlag, ett av världens främsta när det gäller serier och tecknat, och en bokhandel. Väldigt mycket bra tips på böcker som inte är lika synliga på de flesta andra listorna. 

Librairie Drawn and Quarterly – Alyssa (favoritböcker)
Librairie Drawn and Quarterly – Chantale (favoritböcker)
Librairie Drawn and Quarterly – Daphne (favoritböcker)
Librairie Drawn and Quarterly – Helen (favoritböcker)
Librairie Drawn and Quarterly – Kate (favoritböcker)
Librairie Drawn and Quarterly – Kira (favoritböcker)
Librairie Drawn and Quarterly – Saelan (favoritböcker)

Submission (Hardback)

London Evening Standard (de bästa böckerna)
London Evening Standard (cookbooks)
London Evening Standard (cookery books)
London Evening Standard (filmböcker)
London Evening Standard (trädgårdsböcker)
London Evening Standard (musikböcker)
London Evening Standard (foto)
London Review Bookshop (poesi)
LondonTheatre.co.uk (de bästa Broadway- och teaterböckerna)
Los Angeles Magazine (favoritböcker)
Los Angeles Times (böcker)
Los Angeles Times (kokböcker)

Marginal Revolution (skönlitteratur)
Marginal Revolution (sakprosa)
Mary-Louise Parker (favoritböcker)
Menswear Style (böcker om mode)
Mental Floss (smarta presentböcker)

UprightBeasts_FRONTCOVER

The Millions låter i vanlig ordning sina kritiker skriva om sina respektive favoriter under året. Väldigt inspirerande rekommendationer, som är lite utförligare än de vanliga tipsen.

The Millions (”year in reading”)
Minneapolis Star Tribune (kritikernas favoriter)

National Post (de bästa böckerna)
National Post (kokböcker)
National Outdoor Book Awards (”outdoor writing”)
Nerdist (favoritböcker)
The New Daily (sportböcker)
New Republic (böckerna som kritikerna gillade/ogillade)
New Scientist (de bästa böckerna)
New Statesman (årets böcker)

I Amerika är New York Times listor väldigt inflytelserika – det är alltid lika kul att läsa vad deras kritiker har vaskat fram under året. En av årets höjdpunkter är NPR:s rekommendationer, som är sammanfattade på en sida, en mycket välgjord guide, där man kan söka sig fram längs olika vägar. Det är kul att man tydligt exponerar bokomslagen, vilket annars är ganska ovanligt. 

New York Times (böcker om bakning)
New York Times (de bästa bokomslagen)
New York Times (årets 10 bästa böcker)
New York Times (kritikernas favoriter)
New York Times (”100 notable books of 2015”)
New Zealand Listener (de bästa böckerna)
Newsweek (de bästa och sämsta böckerna)
Nicholas Sparks (favoritböcker)
NPR Books (böcker)

Rock 'n' Roll Soccer: The Short Life and Fast Times of the North American Soccer League (Paperback)

Observer (de bästa matböckerna)
The Occult Museum (”most haunting reads”)
Of Pitch and Page (de bästa böckerna om fotboll)
Olives for Dinner (kokböcker för veganmat)
OR Books (favoritböcker)
The Oregonian (kokböcker för veganmat)
Ottawa Citizen (kokböcker)

Oprah (10 favoriter)


Paris Review (favoritböcker)
Paste (comics)
Pharrel Williams (favoritböcker)
Photo-Eye Blog (fotoböcker)
Politics and Prose (favoritböcker)
Powells (böcker)
PRINT (grafisk design)
Prospect (böcker)

Trans

Publishers Weekly (författarnas favoriter)
Publishers Weekly (de bästa böckerna)
Publishers Weekly (comics)
Publishers Weekly (skönlitteratur)
Publishers Weekly (livsstilsböcker)
Publishers Weekly (mystery)
Publishers Weekly (fackböcker)
Publishers Weekly (poesi)
Publishers Weekly (romance)
Publishers Weekly (SF/fantasy/skräck)

fiction_hot

Readings listor är bra om man är nyfiken på australiensiska böcker.

Readings (böcker om konst och design)
Readings (de bästa bokomslagen)
Readings (kokböcker)
Readings (deckare)
Readings (skönlitteratur)
Readings (fackböcker)
Readings – Nina Kenwood (favoritböcker)

Salon (bäst comics)
San Francisco Chronicle (böcker)
San Francisco Chronicle (författarnas favoriter)
San Francisco Chronicle (kokböcker)
The Scotsman (reseböcker)
Seattle Times (böcker)
Shaquille O’Neal (favoritböcker)
Slate (de bästa ljudböckerna)
Slate (de bästa citaten)
Slate (förbisedda böcker)
The Spectator (de bästa och de mest överskattade böckerna)
The Spectator (de 1oo bästa)
Steven J. Fowler (favoriter)
Sunday Times (skönlitteratur)
Sydney Morning Herald (de snyggaste böckerna)

Telegraph (de bästa böckerna)
Telegraph (de 100 bästa julklappsböckerna)
Telegraph (reseböcker)
Telegraph (färgläggningsböcker för vuxna)
Telegraph (deckare)
Telegraph (politik och samhälle)
Telegraph (trädgårdsböcker)
Telegraph (historia)
Telegraph (vetenskap)
Telegraph (böcker om andra världskriget)

21413846

Time (skönlitteratur)
Time (facklitteratur)
Time Out New York (de bästa böckerna)
The Toast (”Best books you didn’t read”)
Tor.com (de bästa böckerna)
Tor.com (comics)

The Cover of Dead Horse by Niina Pollari

Vanity Fair (de bästa böckerna)
Village Voice (favoritböcker)
Virago (böcker)
Vogue (de bästa böckerna)
Vogue (modeböcker)
Vol. 1 Brooklyn – Jen Vafidis (favoritböcker)
Vol. 1 Brooklyn – Mairead Case (favoritböcker)
Vol. 1 Brooklyn – Sean Doyle (favoritböcker)
Vol. 1 Brooklyn – Tobias Carroll (favoritböcker)
Vox (comics)
Vulture (de bästa konstböckerna)
Vulture (de bästa böckerna)
Vulture (comic books)
Vulture (graphic novels)

Washington Post (de bästa ljudböckern)
Washington Post (de bästa böckerna)
Washington Post (tecknade romaner)
Washington Post (mystery/thrillers)
Washington Post (poesi)
Washington Post (sciencefiction och fantasy)
Washington Post (särskilt bra skönlitteratur)
Washington Post (särskilt bra sakprosa)

Waterstones (årets böcker)
Waterstones (deckare)
Waterstones (fantasy)

9780300153323

 

Weird Fiction Review (weird fiction)
World of Tea (böcker om te)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor

Hösten 2015 – 15 skönlitterära böcker att hålla koll på

Idag var tydligen en av sommarens varmaste dagar, men vi har siktet inställt på hösten. Svensk bokhandels höstkatalog 2015 är sedan länge fullt med hundöron. Vi har, precis som de föregående tre säsongerna, valt ut 15 favoriter bland de skönlitterära böckerna. Det var svårt att bara välja femton skönlitterära böcker, men det blev så här:

jag_har_det_ratt_bekvamt

Lydia Davis – Jag har det rätt bekvämt, men det skulle kunna vara lite bekvämare (Etta förlag)

Förlagets text: ”Med finslipad prosa och listig humor tecknar Lydia Davis uppmärksamma observationer och detaljerade undersökningar av vardagliga ting. När man har läst Lydia Davis ser man på världen med nya ögon. Hon fångar de tankar som virvlar förbi oss andra helt obemärkt. Hennes texter är enkla men fulla med sprängkraft.” I Amerika är Davis snudd på gudomlig i vissa kretsar. Hon har ovanligt hängivna fans.

9789146226734

César Aira – Fri flykt framåt (Wahlström & Widstrand)

Det här är en samling med tre kortromaner, Airas specialgren. De brukar vara sällsynt lekfulla och fantasirika.

highsmith_framlingar_pa_ett_tag_omslag_inb_0

Patricia Highsmith – Främlingar på ett tåg (Modernista)

En av den amerikanska litteraturens mest klassiska debutromaner och dessutom förlaga till en av Alfred Hitchcocks mest klassiska filmer.

9789100155247

Hassan Blasim – Irakisk Kristus (Bonniers)

När Panache får ny form, signerad Nina Ulmaja, inleder man med en spektakulärt bra novellsamling. Läs vår recension.

9789127141209

Alejandro Zambra – Vägar hem (Natur & Kultur)

Zambra brukar beskrivas som en arvtagare till Roberto Bolaño, men han har en helt egen distinkt röst. Läs novell & läs novell.

13059457_O_1

László Krasznahorkai – Satantango (Norstedts)

László Krasznahorkais debutroman från 1985 som kommit att bli en modern klassiker. James Wood har skrivit en sällsynt bra introduktion till författarskapet.

Marilynne Robinson – Lila (Weyler)

2012 mottog hon ett pris av Obama för sin gärning och i år är hon med och tävlar om Man Booker-priset med tokhyllade Lila. Provläs.

Hilary Mantel – Mordet på Margaret Thatcher (Weyler)

Novellerna handlar inte om Henrik VIII men om våra samtida liv. Läs novell.

9789100145637

Cecilia Davidsson – Höga berg, djupa dalar (Bonniers)

Ur förlagets text: ”En ung kvinna på Kungsholmen kan bara tänka på badkaret som försvann. En annan kvinna är rädd, särskilt för unga män i flock. […] Med glasklar iakttagelseförmåga fångar Cecilia Davidsson i sina noveller vardagens små och stora ögonblick där livet framträder i sin helhet.”

9789100148881

Granta 6: Sex

Ur förlagets text: ”Granta #6 är ett försök att fånga in ämnet som lyckas vara både laddat och uttjatat, undangömt och överexponerat på samma gång.”

9789100152154

Lars Jakobson – De odödliga (Bonniers)

En kortroman av en av den svenska samtidslitteraturens mest egensinniga författare.

9789100153854

Michel Houellebecq – Underkastelse (Bonniers)

En kontroversiell roman, men den verkar mycket smartare än en ren provokation. Läs mer.

9789127141438

Klas Östergren – Samlade noveller (Natur & Kultur)

Det kommer ut många väldigt spännande novellsamlingar i höst och den här volymen beskrivs som ”en resa genom ett av vår tids mest betydande författarskap.” Jag tror att det är roligare än så.

Renhet (inbunden)

Jonathan Franzen – Renhet (Brombergs)

Hur man än vrider och vänder på det, så är väl det här en av årets tyngsta titlar? Hävdar förlaget: ”Mäktigt samtidsepos i samma klass som Frihet.”

Omslag saknas.

Frank O’Hara – Lunchdikter (Rámus)

Förlagets text: ”50 år efter att de först utkom kan vi nu på svenska tillgodogöra oss O’Haras klassiskt sorglösa iakttagelser från New York.” Och förordet är skrivet av ingen mindre än John Ashbery.

Självklart finns det andra böcker som borde ha varit med. Skriv gärna och berätta vad du tycker. Övertyga oss, så kan vi ändra i efterhand. Eller berätta bara om dina favoriter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor

Vinnaren av Man Booker International 2015 utsedd

17 May - Man Booker

The Man Booker International Prize delades i år ut för sjätte gången och prissumman är £60.000. Priset kan vinnas av någon som skrivit på engelska eller vars böcker i ganska stor utsträckning finns översatta till engelska.

Tidigare år har både finalisterna och vinnarna dominerats ganska stort av Nordamerikanska stjärnor. Det här är de tidigare vinnarna: Ismail Kadare från Albanien 2005, Chinua Achebe från Nigeria 2007, Alice Munro från Kanada 2009,  Philip Roth från USA 2011 och Lydia Davis från USA 2013.

Årets lista var däremot en mycket blandad historia. Man belönar inte böcker, man belönar författarskap, men vi har lagt till ett aktuellt omslag till varje författare – de flesta av dem finns översatta till svenska.

När de 10 finalisterna meddelades tidigare i år skrev vi: ”Vi går all in på César Aira och László Krasznahorkai.” Och årets vinnare är… László Krasznahorkai!

13054834_O_1

László Krasznahorkai (Ungern)

Vår recension av Motståndets melankoli (Norstedts)

Briljant text av James Wood i New YorkerMadness And Civilization

Övriga finalister:

Conversations

César Aira (Argentina)

disciples-passion-150

Hoda Barakat (Libanon)

Färden-genom-mangroven1-300x406

Maryse Condé (Guadeloupe)

Sjöjungfruns-andra-fot_pocket-300x485

Mia Couto (Mozambique)

isbn9781848544239-detail

Amitav Ghosh (Indien)

Fanny Howe (USA)

9780292723351

Ibrahim al-Koni (Libyen)

9789185849482

Alain Mabanckou (Kongo-Brazzaville)

9789185849567

Marlene van Niekerk (Sydafrika)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter