Etikettarkiv: Laura Miller

Salon: Intervju med Ursula K. Le Guin

Via Tumblr

Via Tumblr

”Way back, around 1960, I did make a conscious decision to see if I could write for the science fiction magazines, because editors in other fields kept telling me they didn’t understand my stories, and I thought maybe sf editors might. I got my first two acceptances in one week. One story sold to a science fiction magazine, and another, not aimed at any market, was accepted by a small literary magazine.  The fact that the sf magazine paid encouraged me to go on learning how to write fantasy and sf.”

Citerat ur ”Ursula K. Le Guin: Amazon has too much control over what books get published” av Laura Miller i Salon, 18 november. Fin intervju med Le Guin som skrivit sciencefiction och speculative fiction i drygt 50 år. På National Book Awards årliga gala ikväll kommer Neil Gaiman dekorera henne med Medal for Distinguished Contribution to American Letters. Hon är 85, men verkar fortsätta skriva.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

Laura Miller har hittat alternativ till Amazon

”The surprising thing about the change I made is that it wasn’t that difficult. I once more patronize local book stores, which are far more enjoyable to browse. I’ve bought e-books for my iPad from four different non-Amazon vendors (Apple, Google, Barnes and Noble and Kobo), easy as pie, and I buy used print books from AbeBooks and Powells.com. I subscribe to Oyster, a new Netflix-for-books service. I also belong to Paperbackswap.com, a site that, for a small fee, enables its members to trade in their used books for credits that can be redeemed for the used books of other members. In fact, books have been the easiest thing to shop for since I made it my policy to avoid Amazon.”

Citerat ur  ”Goodbye, Amazon: We’re through!” av Laura Miller i Salon, 21 maj 2014.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Laura Miller intervjuar Franco ”Big data” Moretti

Wikimedia Commons

Wikimedia Commons

Vi tror inte att big data kommer att revolutionera litteraturvetenskapen, åtminstone inte till det bättre, men det tror däremot litteraturforskaren Franco Moretti. Nej, han tror inte, han är övertygad. Den traditionella litteraturvetenskapen, att söka intressant litteratur och utforska vad som är fantastiskt med den, det avfärdar Moretti som ”en teologisk övning”.

Den extremt produktiva litteraturkritikern Laura Miller, som till skillnad från Moretti läser de böcker hon arbetar med, har gjort en ganska lång och lyxig intervju med bildstormaren Moretti i Salon: ”Take notes, Nate Silver! Reinventing literary criticism with computers”. Vi tycker att Moretti mer och mer framstår som en alkemist.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

e-böcker som registrerar hur du läser

Föreställ dig att du är författare. Skulle du vilja veta i detalj hur dina böcker läses? Skulle du vilja veta sånt som om dina läsare skummar vissa partier och läser andra långsamt eller om de hoppar över vissa kapitel och om de ens läser färdigt böckerna?

Flera nystartade amerikanska företag samlar in den här typen av information om läsarnas beteende. Amazon och Barnes & Noble har gjort det länge med hjälp av sina läsplattor, men den informationen behandlas som affärshemligheter. Företag som Oyster, Scribd och Entitle har däremot, berättar en artikel i New York Times, för avsikt att tjäna pengar på den information man samlar in. Författare ser ut som den mest naturliga målgruppen.

Mot en fast månadsavgift på ungefär 10 dollar får man av de här företagen tillgång till ungefär 100.000 olika e-böcker, och så länge man är prenumerant får man läsa hur många titlar man vill. Det ser ut som en riktigt bra deal för prenumeranterna, men de bjussar alltså företagen på information om hur de läser.

Artikeln är lite vag, men ämnet är onekligen fantasieggande. Tänk om en majoritet av alla författare började skriva mer i enlighet med detaljerad feedback från sina läsare. Det troliga är väl att det skulle leda till en mer strömlinjeformad litteratur? Eller till den ultimata romanen?

Scribd har precis börjat analysera den data man samlat in från sina läsare. Resultaten är både väntade och lite överraskande:

The longer a mystery novel is, the more likely readers are to jump to the end to see who done it. People are more likely to finish biographies  than business titles, but a chapter of a yoga book is all they need. They speed through romances faster than religious titles, and erotica fastest of all.

Data från Oysters läsare visar att det är 25% större sannolikhet att en bok blir läst till slutet om den är indelad i kortare kapitel. Man tycker att utvecklingen borde gynna novellen, men det kanske bara är önsketänkande.

Förlagsbranschen är, än så länge, inte eld och lågor:

Before writers will broadly be able to use data, the services must become viable by making deals with publishers to supply books. Publishers, however, are suspicious of yet another disruption to their business. HarperCollins has signed up with Oyster and Scribd, but Penguin Random House and Simon & Schuster have thus far stayed away.

Och alla undrar, naturligtvis, vad Amazon tänker göra. Gissningsvis har marknadens enda supermakt råd att köpa både Oyster, Scribd och Entitle. Eller kanske troligare, köp av ett av företagen och sedan sänka de två andra med oslagbara priser.

Mer på samma tema: ”Big data’s next frontier: Crowd-testing fiction” av Laura Miller i Salon, 9 januari, 2014

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter

Liten guide till litterära attacker på kända författare

English: Anglo-Irish playwright George Bernard...

English: Anglo-Irish playwright George Bernard Shaw writing in notebook at time of first production of his play ”Pygmalion.” (Photo credit: Wikipedia)

För en tid sedan skrev vi ett inlägg om en hård attack på filmaktuella romanen The Great Gatsby, en av den moderna amerikanska litteraturens verkliga kelgrisar. Artikelns författare, Kathryn Schulz, hävdade att hon knappt kunde hitta någonting i F. Scott Fitzgeralds roman som tilltalade henne.

För en tid sedan skrev vi också om en radikal attack på hela Franz Kafkas författarskap, inklusive en hel drös med specialister som tvärtom anser att Kafka är unikt bra. Vi utnämnde Joseph Epsteins genomsura artikel i Atlantic Monthly till ”Årtiondets Kafka-attack”.

Däremot skrev vi inte om Christian Lorentzens tvärsågning av Dear Life, i praktiken hela Alice Munros författarskap, i London Review of Books, i vilken han hävdar att Munros noveller är tråkiga, enformiga och, kanske mest märkligt, för sorgliga.

Kritikern Laura Miller, själv ganska godmodig och inte så benägen att hårdsåga, uppmärksammar samtliga de här tre attackerna i en spännande artikel i Salon: ”The greatest literary takedowns of all time”. De tre attackerna är inget att förvånas över hävdar Miller, de följer en given medielogik som är särskilt attraktiv under de ur boksynpunkt lugna sommarmånaderna. När artiklar av det här slaget publiceras rasslar det i regel till ordentligt i kommentarsfälten.

Men Millers artikel blickar mest bakåt, handlar om några av historiens – sedd ur ett engelskspråkigt perspektiv – mest minnesvärda attacker på etablerade författare. Artikeln är ganska skissartad, men Miller skriver underhållande om olika typer av attacker och argumenterar övertygande för att de mest effektiva i regel är humoristiska, åtminstone delvis.

Som exempel på en sällsynt lyckad, minnesvärd och träffsäker attack nämns Mark Twains ”Fenimore Cooper’s Literary Offenses”, i vilken en av storheterna inom genren äventyrsskildring i vildmarksmiljö får sig en rejäl omgång. Twain skriver om Coopers The Deerslayer att ”in the restricted space of two-thirds of a page, Cooper has scored 114 offenses against literary art out of a possible 115. It breaks the record,” hävdar Twain och fortsätter i samma humoristiska stil att rada upp brott mot fiktionens lagar och regler.

George Bernard Shaws drapa om William Shakespeare är komisk, men ofrivilligt komisk. Ta ett djupt andetag och läs vad Shaw skrev om den store barden i Saturday Review: ”this ‘immortal’ pilferer of other men’s stories and ideas, with his monstrous rhetorical fustian, his unbearable platitudes, his pretentious reduction of the subtlest problems of life to commonplaces against which a Polytechnic debating club would revolt, his incredible unsuggestiveness, his sententious combination of ready reflections with complete intellectual sterility, and his consequent incapacity for getting out of the depth of even the most ignorant audience, except when he solemnly says something so trancendentally platitudinous that his more humble-minded hearers cannot bring themselves to believe that so great a man really meant to talk like their grandmothers.” Pust.

Ett mer modernt exempel som Miller tar upp är David Foster Wallace ”John Updike, Champion Literary Phalllocrat, Drops One”, som inte är fullt så rolig som den utger sig för att vara. Den är intelligent och bitvis träffsäker, men för drypande av illasinnad ironi.

Ett ännu senare exempel är en attack mot just David Foster Wallace, men den är mer passivt aggressiv. Geoff Dyer skriver i ”My Literary Allergy” att han verkligen vill och verkligen har försökt tycka om DFW:s böcker, men att ”a page – sometimes even a sentence, or an essay title – brings me out in hives.” Faktum är att den här varianten, att beskriva motståndet mot ett författarskap som något naturgivet och inte som en estetisk tvistefråga, funkar bättre än exempelvis David Foster Wallace egen attack på John Updike.

Att döma av Laura Millers exempel verkar humor och fantasi faktiskt funka bäst, vilket helt diskvalificerar åtminstone Joseph Epstein och George Bernard Shaw – självförtroendet är det inget fel på – men kanske även David Foster Wallace, Kathryn Schulz och Christian Lorentzen, även om de är betydligt mer nyanserade och använder sig av skarpare och mer genomtänkta argument. Skriv gärna och berätta om du känner till några svenska exempel på litterära attacker, lyckade såväl som mindre lyckade.

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar