Etikettarkiv: Laurence King

Ny bok om 75 av konstens visionärer

9781780675770-in021

Mark Getlein & Annabel Howard
Art Visionaries
Laurence King

Jag är väldigt svag för det brittiska förlaget Laurence Kings böcker. De ger ut relativt billiga men välskrivna och välproducerade böcker i ämnena konst, arkitektur, mode, foto, reklam och design. Böckerna är opretentiösa, underhållande och lärorika, inte sällan har de en folkbildande ambition eller ton.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Några av mins favoritböcker från Laurence King är deras serie Visionaires, perfekta om man vill repetera och uppdatera sina kunskaper om de stora gestalterna inom fotografi, grafisk design, arkitektur och mode. Vi har tidigare recenserat Graphic Design Visionaries, en genuint underhållande bok.

Art Visionaires, av Mark Getlein och Annabel Howard, är uppbygd på ett likartat sätt. Sammanlagt presenteras 75 av de mest inflytelserika konstnärerna från 1900-talets början fram till idag. Varje presentation inleds med ett signifikant citat:

”The content of a painting is painting. Nothing has to be decipherd.”
Wasilij Kandinskij

”The sqare is a living royal infant.”
— Kazimir Malevitj

”I belive that nothing can be more abstract, more unreal, than what we actually see.”
Giorgio Morandi

”One eye sees, the other feels.”
Paul Klee

”Every action changes me radically.”
Joseph Beuys

”Uncertainty is the footprint of truth.”
Sophie Calle

Bara för att nämna sex. Citatet fungerar som en ingång till den text som presenterar de olika konstnärsskapen. Texten är cirka en sida lång och berättar om det centrala i konstnärsskapen. Texten är kryddad med underhållande fakta och, i många fall, fler citat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För varje konstnär finns också en tidslinje med uppgifter om centrala händelser i konstnärernas privata och konstnärliga liv. Jag älskar att bläddra och läsa i den här boken. Tycker man att Picasso, Matisse och Warhol är aningen uttjatade kan man ju bara bläddra förbi dem. Jag hittade flera fantastiska konstnärer som jag inte kände till eller bara kände till namnet, som Giorgio Morandi, David Smith och Eva Hesse.

Först ett citat och en kort text alltså. Sedan en porträtt och 3-4 av de mest kända verken. Det man förlorar i djup vinner man i överblick. Jag läser Art Visionaires som repetition och för att få inspiration att utforska nya eller nygamla konstnärsskap. Jag blev otippat drabbad av Giorgio Morandis sobra stilleben.

Boken påstås presentera konstnärer ”from around the world.” Jag kan inte låta bli att räkna lite på det. Det här är det resultat jag fick fram, om man räknar både ursprungs- och verksamhetsland. Det här är de länder som är representerade med mer än två konstnärer: USA (29), Frankrike (12), Tyskland (9), Storbritannien (7), Italien (5), Spanien (4), Nederländerna (3) och Ryssland (3).

Ingen afrikansk konstnär. Bara två från Sydamerika eller Mellanamerika, bägge från Mexiko. En från Japan, en från Korea och en från Indien. Det är inte riktigt vad jag skulle kalla konstnärer från ”around the world”, men man får ha i åtanke att boken är kronologiskt ordnad.

I bokens början är det konstnärer från kulturländer som Frankrike, Tyskland och Italien som dominerar. Ju längre fram i boken man kommer, desto större USA-dominans, och det speglar ju hur inflytandet över konstmarknaden förskjutits från Europa till USA. De trots allt oproportionerligt höga siffrorna för USA döljer dessutom att många av dessa konstnärer ursprungligen kommer från andra länder, och har dubbla medborgarskap.

Möjligen är den skrala kvinnliga representationen ännu mer problematisk. Bara 10 av de 75 konstnärerna är kvinnor: Frida Kahlo, Yayoi Kusama, Coosje van Bruggen, Jeanne Claude, Eva HesseMarina Abramović, Mona Hatoum, Sophie Calle, Cindy Sherman och Rachel Whiteread. Om man vill lyfta fram något positivt med den här snedfördelningen, så är det att den kvinnliga representationen blir allt större ju närmre nutiden i bokens kronologi man kommer.

Men jag tycker att Art Visionaires är en sällsynt underhållande, uppsluppen och lättillgänglig konstbok, även om man kanske bör ha snedfördelningen i representation i åtanke när man läser den. Det finns ju fler betydande kvinnliga modernister än Frida Kahlo och det finns konstnärliga visionärer också från den afrikanska kontinenten och Sydamerika.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Recension: ”Graphic Design Visionaries” av Caroline Roberts

Graphic Design Visionaries_Front

Caroline Roberts
Graphic Design Visionaries
Laurence King

Grafisk design omger oss hela tiden men grafiska designers håller en ganska låg profil, om man jämför med exempelvis arkitekter och modeskapare. Det är lite märkligt med tanke på att grafiska designers är specialister på att göra saker synliga och ihågkomna. Hur många grafiska designers känner man till namnet? Hur många känner man till utseendet? Det vanligaste är nog att man bara känner igen deras arbeten, oavsett om det är bokomslag, typsnitt eller logotyper.

Det kan kanske låta lite småtråkigt men Graphic Design Visionaries av Caroline Roberts är som en introduktionskurs i den grafiska designens historia – det är en underbar  bok, häftad men lyxig, som presenterar 75 grafiska designers. Boken ingår i Visionaries-serien utgiven av Laurence King, ett förlag som är specialist på den här typen av böcker.

Graphic Design Visionaries_Spread_1

Definitionen av en visionär är, skriver Roberts i den introducerande texten, ”a person with original ideas about what the future will or could be like”. Det är väl egentligen i en ganska begränsad bemärkelse bokens grafiska designers är visionärer. Men det som förenar dem är, enligt Roberts, en vilja att bryta ny mark, kombinerat med en stark drivkraft att hela tiden höja ribban.

Graphic Design Visionaries_Spread_2

Varje designer eller byrå presenteras med en sida text och fyra sidor med illustrationer. En tidlinje ger en snabb överblick över de viktigaste händelserna i karriärerna. Upplägget är kronologiskt efter respektive designer födelseår alternativt när en byrå grundades. Roberts tar oss från Piet Zwart (1885) till M/M Paris (1992), via storheter som Jan Tshichold (1902), Saul Bass (1920), Tadanori Yokoo (1936), Irma Boom (1962), Hipgnosis (1968) och Studio Dumbar (1977), och de allra flesta av dem presenteras med porträtt. Den tankfulle mannen på omslaget är för övrigt Paul Rand (1914-1996) som antagligen inte var Roberts svåraste val av visionär designer.

Graphic Design Visionaries_Spread_4

När jag började läsa boken trodde jag att det skulle bli en ganska angloamerikansk historia, eftersom det är en engelsk bok. Det är naturligtvis nördigt men jag kollade hur urvalet fördelade sig efter olika nationaliteter. Det här är resultatet: Storbritannien (18)USA (12)Schweiz (9), Holland (8)Tyskland (6), Frankrike (4), Italien (4), Japan (4), Österrike (3) samt Brasilien, Ryssland, Spanien, Tjeckien, Ukraina och Ungern med en designer per land. Och visst är den angloamerikanska dominansen ganska stor, men det finns också små länder, som Holland och Schweiz, med urstarka traditioner, som utmärker sig. Tänker man sig språkområden som gemensamma kulturer representeras det engelska språkområdet av 30 designers och byråer, medan det tyska språkområdet, även om Schweiz är flerspråkigt, representeras av 18. Ser man däremot till den senare delen av historien blir den angloamerikanska dominansen mer uttalad.

Graphic Design Visionaries_Spread_5

 

Mer anmärkningsvärt är att det är så få kvinnor med i boken. De är Cipe Pineles (1908) från Österrike, Lora Lamm (född 1928) från Schweiz, Paula Scher (född 1948) från USA och Irma Boom (född 1960) från Holland. Margaret Calvert (född 1936) från Storbritannien presenteras jämte Jock Kinneir (1917-1994) – de är framförallt kända för att ha utvecklat Storbritanniens vägskyltar. Caroline Roberts tar upp den här obalansen i sin inledande text, hon inser att det ser illa ut, men hävdar att det är så här den grafiska designens kanon ser ut.

Graphic Design Visionaries_Spread_6

Roberts är trots allt optimistisk, men hävdar att hela branschen måste förändras inifrån: ”Publications, conferences and awards have a responsibility not simply to default to the same old faces, but to seek out the less visible – but equally talented – female designers. While there are some high-profile female designers, they are all too often the ‘token female’ on the panel or in the line-up. These women designers also have a responsibility to push for greater representation, no matter how boring it might be to answer endless questions about women and design.” Jag tycker att Roberts lägger lite väl mycket av ansvaret på kvinnorna, och förändringarna måste antagligen inledas redan under utbildningarna, men hon tror att förändringen redan har inletts.

Graphic Design Visionaries_Spread_8

Faktum är att Roberts ser en ännu större snedfördelning om man ser till klass och etnicitet. Hon avslutar sin text med en blandning av resignation och optimism: ”Whether graphic design will ever be anything other than a primary white and midddle-class profession is somewhat in the hands of governments and education systems. On a much brighter note, one can imagine that any future editions of this book will look quite different, if not from a class, at least from a gender perspective.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner