Kurt Vonnegut speaking at Case Western Reserve University (Photo credit: Wikipedia)
I århundraden har litteraturvetaren varit en person, oftast en man, som ensam på sin studerkammare suttit och plöjt bok efter bok av en stor författare, oftast en man, och gjort närläsningar och sedan detaljerat skildrat Den stora författarens verk. Riktigt så ser det inte ut överallt längre, dagens litteraturforskare behöver inte ens läsa skönlitterära böcker, vare sig på jobbet eller fritiden.
Forskare, ofta hela team, som använder kraftfulla datorer som kan behandla enorma mängder data, utmanar allt mer den traditionella litteraturforskningen. Kvantitativa språk- och litteraturanalyser är ingen nyhet, det ägnade sig de ryska formalisterna sig åt redan på 20-talet och redan på 40-talet togs datorer i bruk. En pionjär var jesuitprästen fader Busa, som skapade mjukvara för att kunna göra sökningar i medeltidsfilosofen Thomas av Aquinos samlade verk. Det nya är det som på engelska kallas big data, möjligheten att bearbeta och analysera tidigare helt otänkbara mängder information. En milstolpe var när Google 2004 utvecklade en scanner som kunde digitalisera böcker. När deras arkiv lades ut online anslöt snart fem av världens största bibliotek som partners.
I en stort uppslagen artikel i Finincial Times presenteras Franco Moretti som inofficiell ledare för en global rörelse som håller på att förändra litteraturstudiet i grunden. Moretti är professor i engelska vid Stanford University och en av grundarna av Literary Lab. Han ser bara fördelar med att använda datorer vid studiet av litteratur: ”The use of technology to study literature is only radical when you consider it in the context of the humanities – the most backward discipline in the academy. Mining texts for data makes it possible to look at the bigger picture – to understand the context in wich a writer worked on a scale we haven’t seen before.”
Moretti är också aktuell med en bok, Distant Readings, som man får förmoda skämtsamt syftar på en mer modern och fruktsam antites till klassiska close readings. I en av texterna, ”Conjectures on World Literature”, formulerar Moretti något som låter som en programförklaring, låt vara något diffus: ”At bottom … [literary study is] a theological exercise – very solemn treatment of very few texts taken very seriously – whereas what we really need is a pact with the devil: we know how to read texts, now let’s learn how not to read them.”
Jaha, man får förmoda att Moretti skämtar lite med alla dammiga akademiker, djävulen är väl närmast synonymt med vetenskapen, litteraturvetenskapen ska alltså äntligen bli vetenskaplig, på riktigt. Det kanske inte är en så dålig idé, men vart har Morettis vetenskap lett honom och kollegorna på Literary Lab? I ”Style, Inc”, beskriver Moretti hur man ”matat in” 7000 brittiska romaner publicerade mellan 1740 och 1850 i en dator. Resultatet visar att böcker med långa titlar sjönk drastiskt under denna period. Men det behöver man inte ens en PC för att komma fram till, faktum är att man lär sig det, eller bara lägger märke till det, om man läser en grundkurs i romanens historia.
Om det här är humanioras framtid, tänker man spontant, då är det verkligen fara och färde: ”There are, insists Moretti, interesting questions to be asked about the short titles that took their place. For example, why are adjectives so common in titles about mothers and fathers, but absent in titles about vampires and pirates? ‘By becoming short,’ according to Moretti, ‘[titles] adopted a signifying strategy that made readers look for a unity in the narrative structure.’ This is an important stylistic development – ‘a perceptual shift which has persisted for 200 years.'”
John Sunyers långa artikel i Financial Times är verkligen intressant, men kanske inte riktigt på det sätt Moretti hade tänkt sig. Det är ett genidrag av Sunyer att hänvisa till ett gammalt kornigt YouTube-klipp med Kurt Vonnegut, som skämtar lite på temat datorer och litteratur. Ser man det känns det genast lite bättre.
BB
BearBooks 