Etikettarkiv: litteratur

Tom Gauld: seriestripp 2

TGcartoon498.jpg
© Tom Gauld

Ett varmt tack till Tom Gauld, för att vi fått tillstånd att publicera några av hans seriestrippar. De finns nu tillgängliga i en fin vykortsbox: The Snooty Bookshop: Fifty Literary Postcards. Gauld är en illustratör med världsrykte, hans strippar är ett stående inslag i The Guardian och han har illustrerat omslag till New Yorker. Besök hans hemsida och följ honom på Twitter: @tomgauld OBS! Böcker som uppges vara slut på hans hemsida kan finnas i nätbokhandeln.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

50 hysteriskt roliga litterära vykort signerade Tom Gauld

the-snooty-bookshop-cards-cover-9781786891525.440x0

Tom Gauld
The Snooty Bookshop
Canongate

Tom Gauld är, tycker jag, en av samtidens mest egensinniga illustratörer. Han har gjort omslag till New Yorker och egna böcker, men mest känd är han förmodligen för sina serier i The Guardian. De handlar, på ett eller annat sätt, om litteratur och får mig att tänka på Monty Python, som kunde skämta om Marcel Proust och grekiska och tyska filosofer. Det kanske kan betraktas som exkluderande, men inte som ett uttryck för snobbism. Det här var bara en del av deras humor.

På samma sätt kan Tom Gauld bygga ett skämt på att man är bekant med hur Jonathan Franzen förhåller sig till sitt kändisskap, men oftast räcker det med att man gillar böcker och litteratur för att man ska uppskatta humorn. I The Snooty Bookshop samlas 50 av Gaulds serier i form av lika många vykort.

Många av Gaulds serier befolkas av docklika och aningen morbida figurer. De befinner sig i miljöer som bokhandlar, bibliotek och förlag, vars interiörer ofta är groteskt uppförstorade (se omslaget ovan). Serierna är ofta påtagligt koncentrerade, de vittnar om en stor kärlek till och kunskap om böckernas värld och Gaulds humoristiska tajming är enastående. Många serier är mer konceptuella, vissa bygger på en slags upprepningshumor.

gggg
© Tom Gauld

 
Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Dramatisk men inte särskilt chockerande ökning av svordomar i litteraturen

En artikel i The Guardian, ”Shocking figures: US academics find ‘dramatic’ growth of swearing in books”, berättar om en ny forskningsrapport. Enligt den har antalet svordomar ökat dramatiskt i litteraturen sedan 50-talet, vilket kanske är mest intressant som ett exempel på att forskning om böcker med hjälp av så kallad big data sällan leder till spännande resultat. Jag minns ett annat exempel där man undersökte romaner från 1700-talet och kom fram till att de hade sällsynt långa titlar.

Forskarna har hursomhelst sökt igenom ungefär en miljon böcker publicerade mellan 1950 och 2008 i jakt på orden “shit”, “piss”, “fuck”, “cunt”, “cocksucker”, “motherfucker” och “tits”. Det är de sju ord komikern George Carlin 1972 hävdade att man inte fick säga på teve.

Enligt studien användes ”motherfucker” 678 gånger oftare vid mitten av 00-talet än vid början av 50-talet. Förekomsten av ”shit” var 69 gånger så vanlig och ”fuck” 168 gånger så vanlig. Och det här är den aningen slappa förklaringen man lanserar: ”American culture increasingly values individual self-expression and weaker social taboos, and these trends are manifested in the increasing use of swearwords.”

Och apropå svordomar, en bra (satirisk) låt:

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Recension: ”Satantango” av László Krasznahorkai

László Krasznahorkai
Satantango
Övers. Daniel Gustafsson Pech
Norstedts

Förra året vann den ungerske författaren László Krasznahorkai, född 1954, något otippat, Man Booker International Prize. Det var otippat eftersom Krasznahorkai är en väldigt svårläst författare. Han introducerades på svenska med Motståndets melankoli 2014 – romanen gavs ut 1989 på ungerska. Och i slutet av förra året gavs Krasznahorkais vidunderliga debutroman, Satantango, från 1985 ut.

Apropå att det är svårt att läsa Krasznahorkai. Han är väldigt skeptisk till korta meningar, och det verkar främst bero på att han inte tycker att korta meningar är realistiska. Hans egna meningar är vindlande och stakar sig om vartannat, men de är alltid långa, så också i Satantango. Dessutom saknas styckeindelning.

En av Krasznahorkais översättare, poeten George Szirtes, har liknat hans prosa vid ”a slow lava-flow of narrative, a vast black river of type.” Är det värt all den möda som krävs för att ta sig igenom den här lavafloden? Jag tycker absolut att det är det, Motståndets melankoli var en av 2014 års bästa böcker och Satantango var, tycker jag, en av förra årets intressantaste. Jag kan inte ett ord ungerska, men översättningarna av Daniel Gustafsson Pech ger ett mycket gediget intryck.

Handlingen utspelar sig på den ungerska landsbygden. Runt något som kallas anläggningen, möjligen något slags uttjänt kollektivjordbruk, ligger några gistna och slitna bostadshus som utslängda på en gigantisk leråker. Regnet öser ned och den allestädes närvarande leran är som ett existentiellt grundvillkor. Det är fuktigt, röta, mögel och rost sprider sig över allt. Inget fungerar. Allt förfaller. Alla misstror alla.

I det här lilla samhället, i byn som gud glömde, bor bland andra doktorn, rektorn, Futaki, Schmidts, Halics och Kráners. Det enda egentliga tidsfördrivet som står till buds är att supa på bykrogen, vilket många också gör, super och dansar eller super och raglar. Bitvis har romanen drag av fars, fars med beckettska drag. Krasznahorkai har många gånger berättat om hur förvånad han blev över att Satantango kunde ges ut i Ungern under kommunisttiden. Den ligger så långt man kan tänka sig från socialrealismen. Den är helt renons på framtidshopp, den är så dyster att det ofta slår över i komik.

Samhället får emellertid besök av den diaboliske Irimiás och hans kafkaartade sidekick, Petrina. Tillvaron är så usel i det lilla samhället att all förändring verkar löftesrik. Äntligen händer något. Irimiás är kanske besläktad med någon av Dostojevskijs nihilister, men i Satantango finns det väl egentligen ingen gud att göra uppror mot. Petrina påminner om de irriterande ”hjälparna” i Kafkas Slottet.

På en intervjufråga, om vad han läste förutom Kafka, svarade Krasznahorkai med att väldigt tydligt placera Kafka allra högst upp på sin parnass:

”When I am not reading Kafka I am thinking about Kafka. When I am not thinking about Kafka I miss thinking about him. Having missed thinking about him for a while, I take him out and read him again. That’s how it works. It’s precisely the same with Homer, Dante, Dostoevski, Proust, Ezra Pound, Beckett, Thomas Bernhard, Attila József, Sándor Weöres and Pilinszky…”

Satantango är bitvis riktigt obehaglig, men jag tycker att det farsartade och humoristiska tar överhanden. Som när Irimiás och Petrina är på någon myndighet inne i staden och plötsligt blir inkallade på ett rum av en tjock lite man: ”Och vjad vjäntaj hejajna på då?” Eller de två kontoristerna i samma kapitel, som också kunde vara ett utslag av byråkratihumorn i Slottet: ”Kontoristerna rusar nervöst omkring mellan en massa skrivbord, och om de någon gång hamnar mitt emot varandra i de trånga gångarna knuffar de otåligt varandra åt sidan med ursäktande leenden, vilket gör att skrivborden får sig törnar, varför golvet skrapats upp med vassa spår.”

Ibland känner jag mig lite osäker på om intentionen är seriös eller om en överdrift är skämtsam, som när ett sjavigt kontorsrum, i vilket ett par lysrör vibrerar med ”spöklikt sken”, verkar så dystert att det slukar allt ljus: ”och ljusstrålarna som strömmar in genom persiennerna upplöses i intet, som om de slukades underifrån av den dävna luften.” Men Satantango är tveklöst mystisk.

Apropå mystiken så skriver Krasznahorkai, vilket Jens Christian Brandt framhåller i sin recension i DN, fram saker med stor skärpa för att sedan undergräva och sudda ut dem. Det är ett väldigt framträdande drag i både Satantango och Motståndets melankoli. Man måste verkligen skärpa koncentrationen för att hänga med i Krasznahorkais ”lavaström”. Ibland behandlar han orden med en slags ömhet och ger dem nästan fysiska kvaliteter: ”Orden som tycks sudda ut varandra börjar virvla runt riktningslöst i flera minuter, innan de läggs samman i sköra och smärtsamt uddlösa meningar […]”

En av de bästa översiktliga artikelarna om Krasznahorkais författarskap tycker jag fortfarande är ”Madness and Civilization. The very strange fictions of László Krasznahorkai” av James Wood. Så här beskriver han hur det kan kännas att läsa Krasznahorkais undanglidande och gåtfulla texter:

”Reading him is a little like seeing a group of people standing in a circle in a town square, apparently warming their hands at a fire, only to discover, as one gets closer, that there is no fire, and that they are gathered around nothing at all.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

15 fantastiska mjuka klappar för bokälskare från Out of Print

U-1018_Where-the-Wild-Things-Are_Long_Sleeve_2_1024x1024

Kläderna från Out of Print inspireras av litterära klassiker, allt ifrån
sagor, Stolthet och fördom och Borta med vinden till Poe, Hemingway
och A Clockwork Orange.

Klädmärket Out of Print är något utöver det vanliga. Det grundades av entusiastiska entreprenörer i Brooklyn och idén kan verka enkel, att göra kläder och accessoarer inspirerade av litterära klassiker och klassiska bokomslag. Men Out of Print gör dem sensationellt snygga och genomtänkta. Vissa är tveklöst coola. Vissa är stiliga och vissa är söta.

Vi fick recensionsexemplar av två t-shirts och en collegetröja. Vi kan intyga att de är lika sköna och mysiga som de ser ut, som en favoritbok som man läst och kommer att läsa åtskilliga gånger igen. Om du zoomar in vissa plagg kan du se att ytan är lite lätt ruggad.

Vi fick även recensionsexemplar av två totebags och de är lika robusta som de ser ut och trycket på dem är av högsta kvalitet. Du kan med andra ord lita på det visuella intrycket du får av produkterna nedan och på Out of Prints hemsida.

Vi tycker att Out of Prints kläder och accessoarer är helt perfekta som julklappar – de är stiliga, priserna är högst rimliga och de är gjorda med omsorg om minsta detalj. Handlar du hos Out of Print stödjer du dessutom indirekt projektet Books for Africa.

Observera att priserna kan variera något beroende på olika erbjudanden.

U-1005_clockwork-orange_Long_Sleeve_1_large

A Clockwork Orange En riktigt skön collegetröja ur en av våra
favoritkollektioner som hämtat inspiration från ett klassiskt
pocketomslag designat av David Pelham Pris: $ 33.60

TOTE-1001_clockwork-orange_Totes_1_large

A Clockwork Orange En rejäl och tålig totebag i samma kollektion,

med Anthony Burgess och boktiteln tryckt på andra sidan Pris: $ 14.40

L-1030_clockwork-orange_WomensTees_1_51b545fb-9543-478b-9bd8-424ad13a4fc4_large

A Clockwork Orange Tjejmodellen av t-shirt i samma kollektion Pris: $ 16

U-1004_great-gatsby_Long_Sleeve_1_large

The Great Gatsby: First Edition Collegetröja inspirerad av det klassiska original-
omslaget till Scott Fitzgeralds stora roman Pris: $ 33.60

L-1029_great-gatsby_WomensTees_1_37c1401f-606a-4d93-8841-5062b5642ad6_1024x1024

The Great Gatsby: First Edition Tjejmodellen Pris: $ 22.40

L-1100_Womens_TS_Aled-red_1024x1024

The Great Gatsby: Lewis Edition 
Tjejmodell i en annan utgåva Pris: $ 22.40

TOTE-1022_edgar-allan-poe-ka-dots_Totes_1_large

Edgar Allan Poe-ka Dots
En underbar totebag i Poe-kollektionen Pris: $ 14.40

tote-1019_library-card-yellow_totes_1_large-e1418421802920

Library Card: Yellow En annan härlig totebag,
ur kollektion inspirerad av bibliotekskort Pris: $ 16

tote-1018_library-card_totes_1_large

Library Card: Grey En mer diskret variant Pris: $ 16

B-1062_for-whom-the-bell-tolls_MensTees_1_0c36b1d3-e64a-4f58-8938-476b68c19838_large

For Whom the Bell Tolls En perfekt present,
till någon som inte är så förtjust i bisatser Pris: $ 22.40

L-1027_pride-and-prejudice_LongSleeve_1_237a021a-53d0-44ad-94e4-0814423e9a21_large

Pride and Prejudice En riktigt stilig myströja,
för Austen-fantasten Pris: $ 33.60

L-1064_pride-and-prejudice-purple_WomensTees_1_319ec4be-508e-434b-a1a5-a8b4d60abb44_large

Pride and Prejudice
En t-shirt med samma snygga tryck Pris: $ 22.40

tote-1023_pride-and-prejudice_totes_1_large

Pride and Prejudice
Och så en en elegant totebag i samma kollektion Pris: $ 22.40

U-1018_Where-the-Wild-Things-Are_Long_Sleeve_1_large

Where the Wild Things Are Vi rekommenderar varmt college-
tröjorna som är sensationellt sköna Pris: $ 33.60

U-1013_little-prince_Long_Sleeve_1_large

The Little Prince Och så avslutningsvis, en tröja inspirerad av en annan av
1900-talets stora sagoberättare, den franske författaren och flygaren
Antoine de Saint-Exupéry Pris: $ 33.60

Z-COAST-2001_Coasters_Library_group1_large

Det här är naturligtvis bara vårt lilla urval. Out of Print har fler kollektioner och säljer andra saker än kläder och totebags, de har exempelvis även smycken, anteckningsböcker, glasunderlägg och pennfodral. På hemsidan kan man utforska hela utbudet och läsa mer om företaget och följa deras blogg.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Susan Sontag, 35 citat om kärlek, konst och litteratur

Via Flavorwire

Via Flavorwire

Denna månad är det 10 år sedan Susan Sontag gick bort och ikväll visas HBO-dokumentären Regarding Susan Sontag. Alison Nastasi och hennes kollegor på Flavorwire har påpassligt sammanställt en fantastisk lista med citat av Susan Sontag, om allt från relationer och kärlek till konst, litteratur och skrivande:

”My idea of a writer: someone interested in everything.”

”Literature is dialogue; responsiveness. Literature might be described as the history of human responsiveness to what is alive and what is moribund as cultures evolve and interact with one another.”

9780141190068

Köp

”To me, literature is a calling, even a kind of salvation. It connects me with an enterprise that is over 2,000 years old. What do we have from the past? Art and thought. That’s what lasts. That’s what continues to feed people and give them an idea of something better. A better state of one’s feelings or simply the idea of a silence in one’s self that allows one to think or to feel. Which to me is the same.”

”The aim of all commentary on art now should be to make works of art — and, by analogy, our own experience — more, rather than less, real to us. The function of criticism should be to show how it is what it is, even that it is what it is, rather than to show what it means.”

”All aesthetic judgment is really cultural evaluation.”

Läs hela listan, men stanna gärna på Flavorwire, de är specialister på listor, ofta väldigt långa och välgjorda, om böcker, konst, design, musik, teve och film. De har gjort flera årsbästalistor, och fler lär vara på väg.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Dystopiska ungdomsromaner lär ut nyliberalism

Romaner som The Hunger Games, The Giver och Divergent handlar om att göra uppror mot staten och förmedlar, underförstått, en högerinriktad nyliberalism. Det hävdar i alla fall Ewan Morrison i The Guardian: ”YA dystopias teach children to submit to the free market, not fight authority”.

Det är en ganska lång och välskriven artikel och flera av Morrisons argument går att köpa, helt eller delvis. Det verkar i själva verket vara en stark trend att uttolka en ideologi ur nämnda böcker, det har skrivits väldigt mycket om det. Samtidigt har man förutspått YA-dystopins död. Men vi undrar också om man inte i de här diskussionerna ofta underskattar YA-läsarna?

O.W.

Lämna en kommentar

Under Notiser