Etikettarkiv: London

Storbritannien, som 23 internationella fotografer har sett det

 
Strange and Familiar von
 
Strange and Familiar
Britain as Revealed by International Photographers
Red. Alona Pardo & Martin Parr
Prestel

Med tanke på Brexit, och allt mer utbredd euroskepsis, måste utställningen betraktas som osedvanligt vältajmad och aktuell. På Barbican i London visades, mellan 16 mars och 19 juni 2016, en stor utställning med det långa självförklarande namnet Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers.

Utställningen har nu dragit vidare till Manchester, men Barbican har, i samarbete med kvalitetsförlaget Prestel, gett ut en sensationellt välgjord och intressant bok, i vilken utställningens samtliga 23 icke-brittiska fotografer finns representerade. Den heter, naturligtvis, Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers.

Det är foton som är tagna från mitten av 30-talet fram till idag. De presenteras kronologiskt – först vansinnigt fina socialt engagerade foton, de flesta tagna i London, av den österrikiska kommunisten Edith Tudor-Hart (1908-1973) och sist foton av holländaren Hans Eijkelboom, född 1949, som fotat mängder med människor i ett shoppingcenter i Birmingham.

Eijkelbooms blick är antropologisk, han fäster sig vid att tecken på individualism och rebelliskhet – dödskallar, kläder som hämtat inspiration från baseboll och amerikansk fotboll samt jeans tillverkade med revor – förvandlats till massproducerade stereotyper. Han visar flera foton av personer med liknande utstyrslar bredvid varandra, så att effekten blir både komisk och lite sorglig.

1. Strange and Familiar. Cartier-Bresson

Henri Cartier-Bresson. Coronation of King George VI, Trafalgar Square, London, 12 May 1937 © Henri Cartier-Bresson / Magnum Photos

 
Den allra mest inflytelserika fotografen av de 23, möjligen i hela fotografihistorien, är förmodligen fransmannen Henri Cartier-Bresson (1908-2004), även kallad l’oeil du siècle – århundradets öga. Enligt fotografihistorikern David Chandler, som har skrivit bokens briljanta inledande essä, ”Strangers in a Strange Land”, tillförde Cartier-Bresson element som vare sig utländska eller inhemska fotografer tidigare hade arbetat med i Storbritannien. Ett av dessa element var en surrealistisk sensibilitet, eller mer allmänt, en modernistisk estetik. Genomgående beskrivs brittiska fotografer som mer konventionella och traditionella.

Cartier-Bresson var också vänstersympatisör, anmärkningsvärt många fotografer var det under första halvan av 1900-talet, och möjligen var det därför han ofta riktade sin uppmärksamhet mot publiken istället för de kungligheter vars kröningar och jubileum han ibland anlitades att bevaka. Den finns en väldigt fin bild i boken från kröningen av George VI, en hel rad åskådare står och kämpar med speglar fästa vid pinnar och hemgjorda periskop, för att få en skymt av den nye kungen.

9. Strange and Familiar. Cas Oorthuys

Cas Oorthuys London, 1953 © Cas Oorthuys / Nederlands Fotomuseum

 
Under första halvan av 1900-talet och en bit in på den andra, dominerade fotojournalistiken och det dokumentära och samhällstillvända fotot. Många gjorde som holländaren Cas Oorthuys (1908-1975), som reste runt i Europa och fotade i knappt 15 år. Han var uppbackad av ett förlag och producerade över 40 fotografiska reseböcker. Vanligare var att fotografer fick uppdrag från tidningar och tidskrifter, som kunde anlita fotografer för månadslånga uppdrag. I regel fick fotograferna fria tyglar.

Oorthuys identifierade också ovanligt tidigt, sådant som senare skulle bli stapelvaror i lagret av klichéer om Storbritannien – tunnelbanependlare, bowler-hattar i City, Oxford-studenter, mjölkflaskor – men han fotade också immigranter och demonstrationer mot kärnvapen. Hans karriär, den enorma produktionen av böcker, sammanfaller också med utvecklingen av ett nytt fenomen: massturismen. Suget efter bilder från främmande länder växte våldsamt.

GB. ENGLAND. London. Baker Street underground station. 1958-1959.

Sergio Larrain London. Baker Street underground station. 1958-1959. © Sergio Larrain / Magnum Photos

 
Efterkrigstidens Storbritannien framstår som ganska dystert. Man har knappt hämtat sig efter kriget, ekonomin haltar, de strikta klasshierarkierna hämmar och imperiet förtvinar. En vanligt förekommande svartvit bild föreställer en avsmalnande gata som kantas av identiska tegelbyggnader. Allt är insvept i en fuktkall dimma. Ett barn, en flicka i ljus klänning, leker ensam på trottoaren. Det verkar som om de utländska fotograferna inte var lika angelägna om att skildra Storbritannien i ett försonligt ljus som de inhemska fotograferna, oavsett om de fotade i London, gruvarbetare i Wales och, senare, the Troubles i Nordirland.

Men många av fotograferna fångade också en hel del poesi i sitt möte med Storbritannien, inte minst chilenaren Sergio Larrain (1933-2012) och schweizisk-amerikanske Robert Frank, född 1924. Det är intuiva och uttrycksfulla foton, mer poesi än fotojournalism med sina skuggspel, regnvåt sten, tät dimma och dramatiska himlar. Några av bokens höjdpunkter. Amerikanen Paul Strand (1890-1976) tog också sensationellt vackra och poetiska foton av människor och miljöer på skotska Hebriderna.

5. Strange and Familiar. Akihiko Okamura

Akihiko Okamura Northern Ireland, 1970s © Akihiko Okamura / Courtesy of the Estate of Akihiko Okamura, Hakodate, Japan

 
London, inte minst ”Swinging London”, hade en självklar dragningskraft på de internationella fotograferna, men bokens redaktörer, Martin Parr och Al0na Pardo, har vinnlagt sig om att bokens innehåll ska motsvaras av titeln – den handlar om Storbritannien. Under första halvan av boken dominerar foton från London ganska tydligt, även om exempelvis både Robert Frank och Bruce Davidson fotar i Wales, klassiska foton av gruvarbetare, men boken innehåller, som det står i förordet, foton från ”the Hebrides to Dover, Belfast to Cardiff.”

Men fotona från den andra halvan av 1900-talet fram till idag känns mer mångsidiga, fotograferna hittar nya och annorlunda sätt att skildra Storbritannien, som också verkar allt svårare att fånga med en uppsättning klichéer. Man får känslan av att 60- och 70-talet har en befriande inverkan och globaliseringen slätar ut ojämnheter, även om Storbritannien fortsätter att uppvisa särdrag.

2. Strange and Familiar. Tina Barney

Tina Barney The Red Sheath, 2001 © Tina Barney, Courtesy of Paul Kasmin Gallery

 
Fotojournalisterna under den första halvan av 1900-talet och en bit in på den andra, skildrade ofta arbetarnas villkor, dåliga bostadsförhållanden och, mer allmänt, konsekvenserna av ett hårt och stelbent klassamhälle. Som en del i ett större projekt om den europeiska överklassen, The Europeans, skildrar amerikanskan Tina Barney, född 1945, den brittiska överklassen.

Barney, som själv tillhör den amerikanska överklassen, fick genom kontakter tillgång till en rad personer, som hon ofta tar ganska traditionella porträttfoton av, lite uppstyrda med en hel del betydelsebärande rekvisita. En äldre dam fotograferas framför sin bokhylla och läsfåtöljer. Framför henne ligger ett par nummer av tidskriften Country Life. Föremålen säger någon om personernas identitet, och de skildras med mild ironi.

11. Strange and Familiar. Hans van der Meer
Hans van der Meer Mytholmroyd, England, 2004 © Hans van der Meer / Courtesy of the Artist

 
Det finns väl få saker som är så brittiskt som fotboll, men den nederländske fotografen Hans van der Meer, född 1955, har struntat helt i Premier League och sökt sig till amatörfotbollens lägre divisioner. Spelarna ser nästan ut som små figurer inbegripna i en vagt absurd verksamhet, placerade i en landskapsmålning med gröna kullar, små pittoreska hus och molngrå himlar. Fotona är både humoristiska och otippat rörande.

Det finns en betydande skillnad mellan de tidiga och sena fotograferna i den här boken. De förra var i regel fotojournalister, medan de senare i regel är fria konstnärer som arbetar på en global marknad. De tidiga jobbade för pressen, medan de senare snarare visar sina verk på gallerier. Båda har sina poänger. Jag tycker att de tidiga ofta presterade vackrare fotografier, medan de senare, som arbetar mer som konceptkonstnärer, kan vara intressantare.

En sak kan vara bra att veta. När man recenserar en bok av det här slaget får man välja ett litet antal foton ur ett på förhand framställt pressmaterial. De här på förhand utvalda fotona är sällan de allra bästa bilderna. Dels har det säkert med rättigheter att göra, dels vill man säkert värna om bokens exklusivitet. Men Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers är full med makalösa foton, tagna av några av det förra och innevarande seklets främsta fotografer.

Det här är en av de intrssantaste och mest underhållande fotoböcker jag har läst på länge. Den funkar som avsett, att stimulera till reflektera kring de brittiska identiteterna och försöka få korn på hur de har förändrats över tid. Men det är inte bara fotot och temat som gör den här boken till något utöver det vanliga. Den inledande och introducerande essän är fantastisk. Desssutom presenteras varje fotograf med en komprimerad och översiktlig artikel. Perfekt present, inte bara till anglofiler.

Ola Wihlke

3 kommentarer

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Suverän roman om 1600-talsgeniet Margaret Cavendish

Danielle Dutton
Margaret the First
Catapult

Margaret Cavendish skrev ett tjugotal verk och stack inte under stol med att hon ville bli berömd. Hon var intresserad av och kunnig om vetenskap och filosofi. Hon hade utbyten med och kritiserade några av samtidens främsta filosofer och tänkare. Hon förde resonemang om och kritiserade stereotypa föreställningar om män och kvinnor.

Cavendish skrev också en genreöverskridande sciencefiction-bok, som bland annat berättar om en u-båt. Hon månade om djurens välmående. Ingenting av det här vore märkligt, om det inte vore för att Margaret Cavendish levde mellan 1623 och 1673. Hon blev hertiginna 1945, när hon gifte sig med William Cavendish, hertig av Newcaste.

Margaret the First av amerikanskan Danielle Dutton handlar om Margaret Cavendish och det är en historisk roman, men den bär inte på all den bråte som konventionella historiska romaner gör. Den är bara drygt 160 sidor lång och är inte överlastad med fakta, har inga transportsträckor och inga döda punkter. Dutton gör nedslag i Margarets liv och bygger på så sätt upp en fiktionaliserad biografi, berättarjaget är i ungefär halva boken Margaret själv som berättar om sitt märkvärdiga liv.

Som så många framhållit är romanen feministisk – Margaret var en feminist avant la lettre – men dess ämnen och teman är långt mer universella än så. Virginia Woolf skrev om henne i A Room of Ones Own, men Margaret the First väcker snarare associationer till en annan av Woolfs böcker, romanen Orlando.

Den unge Margaret är en av drottningens hovdamer och under inbördeskriget lämnar hon, i likhet med många andra rojalister, England för Paris, där den unge kungen upplåter Louvren åt det engelska hovet. Redan tidigt märks det att Margaret är annorlunda, att hon tänker annorlunda:

”Alone in the carriage, flying trough England, I imagined myself a beauty in satin; I imagined a crown of diamonds on my head; I imagined I’d soon be married to a celebrated general, but that days after the wedding my husband would fall in battle, so that I, in a silver coat to my waist, with a broad sword in my hand, would have no choice but to rally his troops and lead them onto the field; I imagined a royal reception, the road strewn with petals, bells.”

Margaret har en fantastisk fantasi, men är i unga år ganska blyg och boksynt; Paris tråkar ut henne, men det är där hon gifter sig med sin betydligt äldre make. De bor på några olika platser på kontinenten, återvänder sedan till England, till London och hertigens och hertiginnans herresäte.

Margaret the First är en feministisk historisk roman, men den är också en bildningasroman, en roman om driften att tänka fritt, läsa och skriva och en rörande kärleksroman. William Cavendish är påtagligt stolt över sin skrivande och filosoferande hustru, som ibland får höra glåporden ”Mad Madge, Mad Madge, Mad Madge,” när hon åker vagn längs Londons gator.

Jag kommer att tänka på Italo Calvino när jag läser den här romanen – jag tror att han skulle ha gillat både boken och dess föremål – och särskilt hans Sex punkter för nästa årtusende (hans amerikanska föreläsningar) i vilken han lägger ut texten om fem av sina estetiska ideal. Det är särskilt tre av dem jag kommer att tänka på när jag läser Dutton: lätthet, snabbhet och synlighet. Man känner sig, både bokstavligt och bildligt talat, lätt när man läser den här underbara och, ända ner på meningsnivå, sällsynt njutbara boken.

Och så en förklaring till romanens titel: Margaret the First. Den bok Margaret skrev som har utsetts till ett av de tidigaste exemplen på science fiction har en obetalbar titel mer i stil med den tidens ideal: Observations Upon Experimental Philosophy and the Description of a New World, Called the Blazing World, Written by the Thrice Noble, Illustrious, and Excellent Princesse, the Duchess of Newcastle.

I förordet till denna mycket egensinniga bok hävdar Margaret att hon är ”as Ambitous as ever any of my Sex was, is, or can be; which makes, that though I cannot be Henry the Fifth, or Charles the Second, yet I endeavour to be Margaret the First”.

Läs utdrag ur boken.

Läs intervju med Danielle Dutton.

Dutton är förutom författare, grundare av förlaget Dorothy, a publishing project. Det ger ut fantastiska böcker, uteslutande av kvinnliga författare, tror jag. Mest kända är nog Joanna Walsh och Nell Zink.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Arkitektur/foto: ”Nicholas Hawksmoor: London Churches”

Nicholas Hawksmoor:
London Churches
Red. Mohsen Mostafavi
Foto: Hélène Binet
Lars Müller Publishers

Konjunkturerna för den engelske arkitekten Nicholas Hawksmoor (ca 1661 – 1736) har skiftat. Under sin levnad var han något av en stjärna, men senare hamnade han i skuggan av sina samtida kollegor, Christopher Wren och John Vanbrugh. Under 1900-talet kom han åter i ropet och flera av hans kyrkor i London, hans mest kända och ansedda skapelser, har räddats från förfall.

Under 1960- och 70-talet fick han ett uppsving bland postmoderna arkitekter som inspirerades av Hawksmoors eklektiska barockstil, som riktade blickarna bakåt i historien och lät sig inspireras av ”hedniska” traditioner. Han var oerhört förtjust i olika religiösa stilar, från det antika Egypten, Grekland, Rom och den muslimska världen. Hawksmoor, vars historia vi inte känner så väl, var dessutom frimurare och har till och med kallats ”djävulens arkitekt. Man brukar säga att hans vördnadsbjudande kyrkor lämpar sig bättre för begravningar än för bröllop.

All imgages © Lars Müller Publishers

Författare som Iain Sinclair och Peter Ackroyd har i skönlitterära texter utforskat och vävt myter kring Hawksmoor. Och när man ser spiran på St Georges, Bloomsbury, kan man ju undra. Den anses vara en av de märkligaste i England. På en pyramid står George I staty klädd i romersk skrud och längs pyramidens bas klättrar lejon och enhörningar. Ingen annan samtida arkitekt tog sig sådana friheter – idag räknas Hawksmoor som en av Englands allra främsta historiska arkitekter.

Däremot har det fortsatt varit dåligt med dokumentationen och med syfte att råda bot på det har en väldigt stilig bok getts ut, Nicholas Hawksmoore: London Churches, med Mohsen Mostafavi som redaktör och med fantastiskt foto av Hélène Binet. Boken visar inte bara kyrkorna var för sig – de var del i ett jätteprojekt i London med 50-talet planerade byggnader – den visar hur de var tänkta att fungera som en enhet. Den visar också, i text och bild, hur kyrkorna fungerar i den urbana miljön. Spirorna är anmärkningsvärt mångskiftande och uppfördes helt avsiktligt så att de skulle fungera som landmärken. Boken är också välförsedd med skisser och kartor.

Förutom den eklektiska och vågade stilen, helhetens vördnadsbjudande verkan och spirorna, är Hawksmoor känd för hur han kontrasterade olika skalor på ett effektfullt sätt, för att medvetet arbeta med ljus och skuggor på ett dramatiskt vis. Några av de andra halvdussinet kyrkor i boken är St Mary Woolnoth, Christ Church, Spitafield, och St Annes, Limehouse. Även om den här boken säkert har personer med ett särskilt intresse för arkitektur som främsta målgrupp, så är Mohsen Mostafavis texter lättillgängliga och underhållande. Det är en i alla avseenden mycket vacker bok.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok med bröllopskyssar, London 50-tal

 

hackneykissescover-600x600
 
Steven Gill
Hackney Kisses
Archive of Modern Conflict, 2014

Den brittiske fotografen Steven Gill, född 1971, trodde att han hade gjort ett riktigt kap på eBay. Han köpte 9000 negativ som påstods vara bilder från East End i London på 50-talet, klassiska arbetarklasskvarter. Han hade hoppats att bilderna skulle vittna om East Ends myllrande folkliv under den här tiden. Hackney är ett av hans specialintressen. Det han hittade när han packade upp bilderna var istället tusentals bröllopsfoton.

Det var naturligtvis en besvikelse. Men Gill kom på en briljant idé – varför inte välja ut ett antal foton av bröllopskyssar och göra en bok? Resultatet, Hackney Kisses, är en lika udda som underbar bok, vackert tyginbunden, med 67 svartvita foton av kyssande brudpar. Archive of Modern Conflict gör sagolika böcker, riktiga samlarobjekt, och den här titeln passar perfekt i deras egensinniga utgivning.

hackneykisses3-600x600

Alla foton var tagna av en och samma fotograf, men eftersom de bytt ägare flera gånger förblir han eller hon okänd. Gill skriver i sin korta text att det enda vi vet om honom eller henne är att han eller hon använde en bra kamera i mellanformat och blixt, vilket resulterat i en fantastisk detaljrikedom i tyger och textur och de överdådiga bakverken. Gill tror att fotona är tagna mellan 1956 och 1959. Att många brudpar är lite äldre, det tror han hänger samman med att många gifte om sig vid den här tiden, eftersom många miste sin första make eller maka i kriget.

hackneykisses1-600x600

Gill berättar också att det under vissa bröllop hade tagits foton motsvarande tre eller fyra filmer, medan det under andra bara hade tagits sex sju foton. Han tror att det speglar bröllopsparens och deras föräldrars ekonomiska situation; en påminnelse om hur annorlunda situationen är idag, med det digitala fotografiets oändliga möjligheter. Samtidigt har naturligtvis ett fotos värde i någon bemärkelse devalverats radikalt.

hackneykisses2-600x600

När Gill gick igenom sin enorma samling med bröllopsfoton noterade han att fotona av just bröllopskyssarna stod ut från de övriga. Det är som om fotografen plötsligt anstränger sig extra mycket, kompositionen blir mer genomtänkt och man kan ana att fotografen lade ner själ och hjärta i just de här fotona: ”I felt that you could almost feel the photographer holding his breath as he or she firmly planted there feet on the ground.”

hackneykisses4-600x600

Hackney Kisses är en studie i bröllopskyssar, samlade får fotona drag av antropologisk studie. De förmedlar också en massa glädje, men också något kravfyllt – just i det här ögonblicket förväntas man vara lyckligare än man någonsin varit tidigare. Bröllopskyssen är väl, vid sidan av själva vigselakten, bröllopets dramatiska höjdpunkt?

hackneykisses5-600x600

Det är otippat spännande och intressant att titta på 67 foton av bröllop i en följd. Man upptäcker en massa likheter och skillnader. En fantastisk tårta verkar mer eller mindre obligatorisk. Men kläder, poser och inte minst kyssteknik, om man kan kalla det det, varierar. Vissa kyssar sitter som en smäck, andra ser lite valhänta och fumliga ut. Några grimaserar lite grand. En kvinna kysser med öppna ögon, en man håller nonchalant en cigarett i handen när han kysser sin fru. I vissa fall ser det rentav lite ut som om den ena parten inte riktigt är med på noterna.

hackneykisses6-600x600

Hackney Kisses är, som sagt, en mycket vacker bok, men fotona i mellanformat ser avgjort bättre ut på det mjuka, matta och nästan crèmefärgade pappret än digitalt. Boken är en utmärkt present, men kanske inte som bröllopsgåva? Jag har bläddrat i den 6-7 gånger och jag tycker hela tiden att jag hittar något nytt, även om det kanske bara är små detaljer, en gest eller en blick. Det är en charmig och romantisk bok, humoristisk och vagt melankolisk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Snygga bibliotekskort och märkliga frågor till bibliotekarierna på NYPL

Kensington and Chelsea library card

I en artikel i The Guardian rankar man bibliotekskorten på Londons bibliotek: ”London’s 10 best library cards”.

San Francisco’s library cards

I en annan artikel har man bett läsarna skicka in bilder på bibliotekskort, än så länge är resultatet ganska magert: ”Library cards around the world – in pictures”.

0ef52bb6-beb2-47f2-bc42-e8039729f96d-620x620

”Vad betyder det när man drömmer att man bli jagad av en elefant?” 27/5 1947

Roligast är en serie bilder på gamla kartotekskort från New York Public Librarys Instagram-konto med frågor som bibliotekarier fått: ”Dear librarian: New York Public Library’s quirkiest inquiries”.

931abcb2-33db-400f-8959-e6f2e07518fb-bestSizeAvailable

”Är det här man ställer frågor som man inte kan få svar på?” 13/9 1947

Av de här frågorna att döma betraktades bibliotekarien ibland som en blandning av uppslagsbok och orakel. Men faktum är att NYPL fortfarande har en frågetjänst för dem som inte har möjlighet att ta reda på informationen själva.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Foto: James Ostrers sockerchock på Gazelli Art House i London

Fotografen James Ostrer har tagit en serie märkliga och tvetydiga fotografier, som han ställer ut under titeln Wotsit All About Gazelli Art House i London fram till 14 september. Fotografierna föreställer personer som har blivit insmetade i allt sött och dessertaktigt man kan tänka och sedan dekorerade med ännu mer sötsaker och sånt som vi vanligtvis förknippar med fredagsmys.

Fotona är exceptionellt effektfulla, eftersom de också är väldigt visuellt tilltalande. När man tittar på dem kan man flera gånger pendla mellan att njuta av dem och fyllas med avsmak och äckel. Det är nästan svårt att inte tolka bildserien som en kommentar till vår masskonsumtion av industriellt producerad mat, i synnerhet sådant som ligger utanför de obligatoriska inslagen på en välbalanserad kostcirkel.

Men jag tycker att bilderna är djupare än så, att de har en existentiell klangbotten, och väcker frågor om vår civilisation och vad det egentligen innebär att vara civiliserad. Motiven på vissa foton har drag av afrikanska masker eller kanske snarare pastischer på afrikansk och annan traditionell konst. Det finns också en glidning mellan det mänskliga och det djuriska/förtingligande i fotografierna, som gör dem djupare än de först kan verka.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Nya läsbänkar i London inspirerade av kända böcker

1984-1Londonborna kan glädja sig åt 50 nya läsbänkar, som har formen av uppslagna böcker, varav många utspelar sig i just London. Projektet kallas Books aboout Town och lanseras av bland andra National Literary Trust. Bänkarna har designats av lokala konstnärer, som en hyllning till Londons litterära arv.

Samtidigt lanserar National Literary Trust glädjande forskning om barns och ungdomars inställning till läsning. Siffrorna pekar uppåt, om man jämför med liknande undersökningar som gjorts sedan 2005. Det är fler som uppger att de tycker mycket eller ganska mycket om att läsa. Bara 10% uppger att de inte alls tycker om att läsa.

Inte helt förvånande läser fler barn och ungdomar e-böcker och läsningens status har också ökat. Kanske finns det ett samband? Nästan 40% av de tillfrågade säger att de tycker att det är coolt att läsa, jämfört med bara 31,9% 2010. Men fortfarande uppger ungefär 20% av de tillfrågade att de skulle tycka att det vore pinsamt om de skulle bli ertappade av kompisar med att läsa en bok.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter