Etikettarkiv: Los Angeles

Tommy Orange: ”There There”

9780525520375

Tommy Orange
There There
Knopf

There There inleds med en slags litterär essä om hur de vita kolonisatörerna i Amerika, ofta under brutalast tänkbara former, fördrev, massakrerade och osynliggjorde native (americans). Texten handlar även om hur bilden av natives skapats – indianerna jagade av John Wayne och räddade av Kevin Costner. En av de mest kända indianskådespelarna var av italienskt ursprung. I romanen Gökboet är berättaren native, men i filmen har han en biroll. På mynt, frimärken, dekaler och lagställ syns den mest konventionella bilden av indianen, ansiktet av en manlig indian med skarpskurna drag och fjäderskrud. Den här inledningen av romanen har en makalös energi och går inte att värja sig mot.

Tommy Orange är native och There There är, häpnadsväckande nog, hans debutroman. Han har arbetat med den i 5-6 år och det har gett resultat. ”A new kind of American epic”, skrev Alexandra Alter i New York Times. Kritikerna älskar boken och den säljer som smör.

Den resterande delen av boken, huvuddelen av boken, handlar om 12 natives, män och kvinnor i olika åldrar, som bor, inte på ett reservat, men i Oakland Kalifornien. Platsen är väldigt viktig i den här romanen. Tony Loneman, 21, är möjligen den mest tragiska karaktären. Han drabbades av alkoholskador i fosterstadiet. Han älskar MF Doom, särskilt raden ”Got more soul than a sock with a hole.” Samtliga karaktärer ska gå på en stor indiansk kulturfestival, Big Oakland Powwow, som utgör berättelsens fokus. Loneman och Octavio Gomez planerar att råna kulturfestivalen, med en 3D-printad pistol, för att kunna betala tillbaka skulder för droger.

För Edwin Black och Orvil Red Feather utgör besöket på Big Oakland Powwow en möjlighet att anknyta till sina rötter, lyssna på musik och titta på dans. Edwin hoppas att han ska få träffa sin pappa, för första gången. Den blivande dokumentärfilmaren Dene Oxendene får ett stipendium för att filma natives och låta dem berätta sin historia. Filmprojektet är nästan som en parallell till romanen. I ett kapitel anspelar Orange på ockupationen av Alcatraz.

There There handlar naturligtvis en hel del om identitet, en identitet som bitvis har destruerats, bitvis trivialiserats. De 12 karaktärerna kämpar på olika sätt med hur de ska få ihop sina identiteter. Edwin har säkert många frågor att ställa till sin far. Andra frågor: Om man har en vit förälder, räknas man då som indian? Måste man bry sig om traditionerna? Kan man bevara sin identitet som native om man bor i Los Angeles? Och hur ska man förhålla sig till alla märkliga förväntningar och fördomar? Ett citat apropå det: ”We’ve been defined by everyone else and continue to be slandered despite easy-to-look-up-on-the-internet facts about the realities of our histories and current state as a people.”

Grundtonen i den här romanen är kanske melankoli och sorg blandad med vrede, men den är också rik på andra stämningar och känslor. Karaktärerna, även dem som är minst sympatiska, är tecknade med omsorg och påtaglig ömhet. Vissa recensenter, men långt ifrån alla, har framhävt bokens humoristiska kvaliteter. Bitvis är den hysteriskt rolig, och det var länge sedan jag läste en så cool roman.

There There är i princip formfulländad och Orange är en fantastisk stilist, han har gett varje karaktär och dess kapitel en egen distinkt röst. Romanen förtjänar verkligen epitetet polyfon, den är som ett litterärt fyrverkeri. Årets debut.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Kortfilm: ”Wecome to the Last Bookstore” av Chad Howitt

Den här filmen handlar om en av världens mest spektakulära bokhandlar, The Last Bookstore i Los Angeles. Josh Spencer, som grundat och driver bokhandeln, råkade ut för en trafikolycka och blev rullstolsburen. Han berättar öppenhjärtigt om sin funktionsnedsättning och om kärleken till den fysiska boken. Han gav b0khandeln det ironiska namnet The Last Bookstore, eftersom han trodde att den skulle gå omkull efter några år. Men den har snarare blomstrat, mycket tack vare att man gjort de stora lokalerna så unika och trivsamma. Spencer är emellertid inte rädd för att misslyckas:

”I’ve lost things in my life much more traumatic than a business. … If I can deal with that, I can certainly deal with a business failing,” säger han bland annat.

Ett varmt tack till filmens skapare, Chad Howitt, som låter oss visa den på BearBooks.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Film video och ljud

Konstbok: ”Los Angeles Apartments” av Ed Ruscha

Ed Ruscha: Los Angeles Apartments

Ed Ruscha: Los Angeles Apartments
Red. Christian Müller
Steidl

”It’s all façades here – that’s what intrigues me about the whole city of Los Angeles – the façade-ness of the whole thing.”
– Ed Ruscha

När den amerikanske konstnären Ed Ruscha, född 1937, kommer på tal, brukar många associera till två saker: popkonst och Los Angeles. LA är Ruschas hemstad men han har sagt att han tycker att Los Angeles påverkan på hans konst har överbetonats, samtidigt medger han att staden ”läckt” in i hans måleri.

”I like to think the California sun has burnt out all unnecessary elements in his work,” har regissören David Lynch sagt. ”[He is] the visual deus ex machina of what has become the most over-scrutinised city on earth,” har James Ellroy hävdat. ”The coolest gaze in American art,” ansåg J.G. Ballard (1930-2009).

Vid början och mitten av 60-talet gav Ruscha ut en serie fotoböcker med nästan provocerande prosaiska titlar:

Twentysix Gasoline Stations (1962), Some Los Angeles Apartments (1965), Every Building on the Sunset Strip (1966) och Thirtyfour Parking Lots (1967).

Men titlarna höll vad de lovade, foton av bensinmackar, hyreshus och parkeringsplatser. Det här var vid en tid när populärkulturen fick allt större utrymme och gamla estetiska värdeskalor förändrades eller kastades om. Man intresserade sig för det artificiella och fasaden. Bilismen förändrade också hur man såg på saker och ting, inte minst staden. Los Angeles ansågs vara en ytlig stad, och det ryktet har den väl fortfarande.

Los Angeles Apartments gavs ut av det tyska kvalitetsförlaget Steidl i samband med Ed Ruscha-utställningen Los Angeles Apartments som hölls på Kunstmuseum Basel 2013. Den återknöt naturligtvis till Ruschas redan nämnda Some Los Angeles Apartments, den tredje i hans pågående serie med fotoböcker, och kompletterades med tio tillhörande teckningar, som avbildar hyreshus typiska för södra Kalifornien.

Utställningen visade bland annat de förberedande studierna till teckningarna, som är gjorda med fotona som förlaga. Med i boken finns också foton från Ruschas serie med bensinstationer, varav ett utgjorde förlaga till en av Ruschas allra mest kända målningar: Standard Oil, Amarillo, Texas (1963).

En sak som gör Los Angeles Apartments sällsynt spännande är att man får se foton, förberedande studier och teckningar jämte varandra, så att man tydligt kan se hur den konstnärliga processen framskridit.

Det finns både skillnader och likheter mellan fotona och de nästan fotorealistiska grafitteckningarna. Om deras verkan skriver Christian Müller i sin avslutande text, som rundas av med ett citat av Ruscha:

”Both modes of representation reveal the alienation of human beings not only from the world around but from themselves. […] Ruscha’s Los Angeles Apartments become signs of a residential culture that breeds interchangeability and arbitrariness by flaunting the pretense of individuality and promises it cannot keep. They simply are what they are: façades. ‘Los Angeles to me is like a series of storefront planes that are all vertical from the street, and there’s almost like nothing behind the façades. It’s all façades here – that’s what intrigues me about the whole city of Los Angeles – the façade-ness of the whole thing.'”

Steidl är experter på fotoböcker och det vore missvisande att kalla Los Angeles Apartments utställningskatalog; den är utgiven i samband med en utställning, men det är en in i minsta detalj välgjord bok. Texterna är bra. Det vackra gröna omslaget är klätt i tyg och det är försett med en liten svartvit infälld bild, pappret är grovt och halvblankt och bildåtergivningen är suverän.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Recensioner

Kalifornier som älskar sina bilar och bilarna som älskar dem

Vi hittade en bildserie i Slate som vi tyckte mycket om, LA-baserade fotografen Ryan SchudesThem and Theirs”. Vi mejlade honom och frågade om vi fick visa hans kaliforniska raggare och han hade vänligheten att låta oss göra det.

Eller raggare, personerna han har fotat tillsammans med sina favoritfordon är nog snarare ganska olika kaliforniska bilfantaster, men de utstrålar samma kärlek till sina fordon som raggare gör. Det syns verkligen att de gillar sina bilar och hela serien speglar den kaliforniska bilkulturen, som ju håller världsklass.

Om du vill läsa om bakgrunden till hur serien kom till rekommenderar vi ”A Gorgeous Look at Car Culture in California”. Lite kort bara – bildserien är tagen under flera år och många av dem som poserar på bilderna är vänner till Schude eller vänners vänner, men många har han hittat på gatan, så att säga. Slates bildredaktör valde de foton som var mest estetiskt utstuderade, men vi föll för de något mer mondäna och ostajlade.

Det är naturligtvis en kliché men vi tycker att man ser att vissa personer verkligen hör ihop med sina bilar och att de, än en gång, är väldigt stolta. Det ser ut som om de hämtar kraft ur närheten till sina bilar.

20-kestrin2

ronwade1860low

WitnessThis-RyanSchude-324581909_f8ad12cb4a_o

5-johnagnew1800low

Text: Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

Foto: Pizza in the Wild 1 & 2 av Jonpaul Douglass

Det finns en scen i filmen Magnolia (1999), i vilken för övrigt Tom Cruise gör sitt livs roll, som är mycket märklig och befriande på en och samma gång. Det är möjligt att vi har drömt det här, men i en scen börjar det plötsligt regna grodor. Helt plötsligt, i en i övrigt helt realistisk film.

Vi tycker att den LA-baserade fotografen Jonpaul Douglass uppnår något liknande i sina fotoserier Pizza in the Wild och Pizza in the Wild II. I många bilder slokar pizzorna över en kant, och väcker associationer till Salvador Dalis klockor, men mycket av humorn bygger naturligtvis på repetition och överraskning. Och att man kan föreställa sig hur Douglass faktiskt smugit runt med nygräddade pizzor och placerat dem på de mest oväntade ställen.

Ola Wihlke

Stort tack till Jonpaul Douglass som lät oss publicera några bilder ur de bägge bildserierna.

 

1 (1)

 

4 (1)

 

1

 

3

 

2

 

5

 

6

 

14 (1)

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

Döda författare intervjuade av H.G. Wells

Författaren H.G. Wells sätter igång tidsmaskinen och bjuder in för länge sedan döda författare till Upright Citizens Brigade Theater i Los Angeles, där han samtalar med dem inför publik. Några av författarna har varit Gertude Stein, Jorge Luis Borges, Dorothy Parker, Walt Whitman och Ayn Rand.

Wells spelas av komikern Paul F. Tompkins och hans gäster får spela de olika författarna. Föreställningarna spelas in live och sänds sedan som podcast: The Dead Authors Podcast

Av de hittills 29 sända avsnitten är avsnitt 27 något alldeles extra, Kristen Schaal som Tennesse Williams

O.W.

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio

Vilken del av köket är godast?

”As I read Goodyear’s book, I grew so accepting of the cooks’ and eaters’ descriptions of, say, the sublime delicacies of chicken testicles and lamb spleens, that when I came to this passage — ‘When they lost their jobs in 2008 [Josh and Amanda] thought they’d try making edibles out of their house in Los Angeles’ — I thought to myself, Wow? What parts?”

Citerat ur ”Extreme Foodie-ism”, recension av Dana Goodyears matbok Anything That Moves (Riverhead) i Los Angeles Review of Books, 2 januari, 2014

O.W.

Lämna en kommentar

Under Citat