Tag Archives: lyrik

Veckans dikt 108: [Jag ser såväl träden…] av Agnes Gerner

 

Jag ser såväl träden
som skogarna, och allt därinne
strävar högre

Det som inte rör sig
mellan stammarna, hur jag
följer dess spår

I snön som aldrig funnits
under dynorna

De bon som inte byggs skulle tåla
minusgrader

De som föddes skulle födas
in i värme

 

© 2017 Agnes Gerner

 
Ett varmt tack till Agnes Gerner för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Sus (Albert Bonniers Förlag). Läs Nina Lekanders recension i Expressen. Lyssna på intervju med Agnes Gerner i Kulturnyheterna.

9789100171247

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

”Poetry, it seems, is back”

”‘Our language has become watered down in sound bites and social media,’ says Richard Blanco, the country’s fifth inaugural poet and education ambassador for the Academy of American Poets, who has written about the election and the Pulse shooting. ‘A poem takes back language, reenergizes it, reinvigorates it in a way that a post doesn’t. Language, and all art, offers a kind of consolation because it speaks truth and it speaks hope and it speaks all sorts of things you won’t get from a tweet or a newspaper or a post.'”

Citerat ur ”Don’t Look Now, But 2016 Is Resurrecting Poetry” av Lexi Pandell i Wired.

Det här är bara en av oerhört många artiklar på senare tid på temat att vi vänder oss till poesin när vi ställs inför stora utmaningar, oavsett om det handlar om våldet mot svarta eller att en hatisk person som Donald Trump erövrar makten. Poesin som tröst. Poesin som medel i den politiska kampen.

poetry_rankine_citizen_fLäs mer

Poesin beskrivs som om den har särskilda kvaliteter och egenskaper som inte andra språkliga uttryck och medier har. Poesin beskrivs som okorrumperad och sann, vilket onekligen är en vacker tanke. Jag har fått intrycket att amerikaner både skriver och läser mycket lyrik och att de har en något mer romantisk syn på lyriken än vad vi har. Poesin har också, tror jag, en högre status i USA än i Sverige. Det avspeglas i artiklarna som publicerats efter Trumps valseger om poesins återkomst och förnyade aktualitet.

Andra artiklar på samma tema: ”Still, Poetry Will Rise” i The Atlantic”Words for solace and strength: poems to counter the election fallout – and beyond” i The Guardian och ”Donald Trump has roused the poets to stinging verse” i Los Angeles Times.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Anmälan: ”Svensk poesi”

9789100151522

Svensk poesi
Red. Daniel Möller och Niklas Schiöler
Albert Bonniers förlag
1064 s.

Det sägs att Charles Darwin ångrade en sak på ålderns höst, att han inte hade lagt sig till med vanan att läsa en dikt om dagen under sitt liv. När jag fick antologin Svensk poesi, ett praktverk formgivet av Nina Ulmaja, bestämde jag mig för att försöka läsa en dikt per dag.

Antologin är betydligt mer omfattande än De bästa svenska dikterna, så omfattande att den bör förvaras liggande snarare än stående. Ulmajas randiga rygg väcker då associationer till olika svenska landskap. Dikterna i Svensk poesi sträcker sig över 1500 år, eftersom Möller och Schiöler tagit med runskrifterna, och den slutar med Athena Farrokhzad – som debuterade så sent som 2013.

Antologin samlar 200 svenska och finlandssvenska poeter, som tillsammans bidrar med 650 dikter. Många av de här dikterna är sånt som många lyrikläsare känner till eller har hört talas om, men Möller och Schiöler tillför också mycket nytt. Kriterierna för urvalet har vaarit konstnärlig kvalité och litteraturhistorisk relevans. Det har bland annat resulterat i ett större antal kvinnliga poeter.

Jag gillar att man inte har moderniserat äldre texter, det gör att man kan följa det svenska språkets utveckling genom seklerna. Det gör visserligen texterna mer svårlästa, men åtskilligt av värde går förlorat om man överflyttar dem till nusvenska.

Möller och Schiöler har lagt ned enorma mödor på Svensk poesi. Resultatet är ett vackert standardverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Veckans dikt 35: ”The Depressive Position” av Rosmarie Waldrop

 

That the loved and hated aspects of the mother no longer intersect as cleavage. That after the war, segue to keening. That a choice of neuroses.

Badly drawn figures can nevertheless serve as proof. Just as inexact images will permit strict logical inference. Your father stomps into the room and demands you listen.

To experience depression as sharper perception. To geometry according. To parts to play.

Each crossing of space vows us to chance. You could walk away from your father’s dirty old dressing gown. NO EXIT in the foreground introjects greed rather than solids. Could you feel in numbers?

You must not demand that the image itself be compelling, that it displace logic. That you feel strong or guilty, heat or cold, feel surface. Skin. Weaned suddenly.

Result: increased consonants of loss as have no cure and narrow compass. Each vowel akin to mourning.

To make reparation. Retracing your steps is without medical value. The depressive position: Destroy or destory. Today.
 
Rosmarie Waldrop

© Rosmarie Waldrop

 
Ett stort tack till Rosmarie Waldrop, poet, översättare och förläggare, för att vi fick publicera den här prosadikten. Vi bad henne komma med tre förslag och av dem valde vi ”The Depressive Position”, som är hämtad ur SPLITTING IMAGE, (Zasterle Press, 2005).

Waldrop, född 1935 i Tyskland, har länge varit en av den amerikanska samtidslyrikens tongivande poeter och hon har influerat mängder av kollegor. Tillsammans med maken Keith Waldrop startade och drev hon även Burning Deck Magazine som sedermera utvecklades till Burning Deck Press, två viktiga institutioner för den innovativa och experimentella lyriken.

Rosmarie Waldrop kom till USA i slutet av 50-talet och visste tidigt att hon ville bli poet, men tvivlade inledningsvis på sin förmåga:

”It was only gradually that I mustered the courage to attempt poems in English and to translate into English. It came with the realization that the discrepancies between my two languages need not be an obstacle, but could, on the contrary, become a generative force.”

Framsida_Applets_vana_RAMUS_72ppi

Waldrop har skrivit drygt tjugo böcker, mest poesi och essäer, på svenska finns bland annat Äpplets vana att falla (Rámus, 2011). Den fick en mycket uppskattande recension i DN, i vilken Ann Hallberg ser ett poetiskt och existentiellt släktskap mellan Rosmarie Waldrop och Inger Christensen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 29: [Ögonen slutna] av Ola Hansson (1860-1926)

7.

Ögonen slutna,
från min vrå
ädla visor
jag lyssnar på.
Vårnatten sänker sig
sval och skum.
Slätten derute
hvilar stum.

Bäfvande vemodsfull
jag hör
vyssande sus
i vassens rör,
trampet af dansen
i skog och äng,
tonande tyst ur
stråke och sträng.

Enkla visor
om sven och mö,
visor om vårsol
och vintersnö,
som i toner
gråta och le
folkets lif
i lycka och ve.

In genom fönstret
ångar len
doften af blommande
syrén.
Rundt uti natten
tyst det gror.
Slätten hvilar
i månskensflor.

 

Den här dikten är hämtad ur Hanssons vackra melankoliska diktsvit ”Notturno” som finns med i diktsamlingen med samma namn. Den finns att läsa gratis i sin helhet på Litteraturbanken.se. Vi valde bland annat svitens sjunde dikt för att den har ett vårtema.

Hansson var inte bara en banbrytande poet, han var en skicklig essäist också.

1409309227806016

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 26: [Jag hade känt…] av Nova Gullberg Zetterstrand

 

Jag hade känt hur det kunde sjunga i bröstet
Jag hade sett bergslandskap sväva i luften och glänsa
Jag visste inte då att hågkomster går i arv
och att jag levde mig igenom ett täckminne
Något hade rört mig till tårar
Den rörelse jag kände for som ett eko genom natten
Som att vara genomlyst av neonljus och strålkastare
Jag kände efter
En berättelse andades mellan husen
Jag visste att andra levde andra liv och skulle dö en annan död
Jag slog nävarna i madrassen

 

Nova Gullberg Zetterstrand

© Nova Gullberg Zetterstrand

Ett stort tack till Modernista för att vi fick publicera den här dikten av Nova Gullberg Zetterstrand, som är hämtad ur hennes diktberättelse I utlandet som kom ut förra året. Hon debuterade 2008 med diktberättelsen Cal, också den utgiven av Modernista.

gullberg_zetterstrand_i_utlandet_omslag_mb

gullberg_zetterstrand_cal_omslag_mb

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 24: [att något som nu finns …] av Linus Gårdfeldt

 

att något som nu finns som förut inte fanns
andra rum och en annan blick
lysande om kvällen, om natten, i spegeln
andetagen och hjärtslagen från sovrummet
hjärtslagen inuti bröstet
när jag kryper ner i sängen
ligger vaken och lyssnar till deras andetag
hör klockans tickande i hyllan och hundskall
dörrar som öppnas och dörrar som stängs
steg som leder bort och steg som leder hem
att lysa över ansiktena och se tiden träda fram
som skiftningar över huden, spår av dagar och år
den jag är och den jag har varit, den jag ska komma att bli
och jag lyfter upp pojken ur spjälsängen
lägger honom intill mig i sängen
sover så, med armen runt pojken
den varma lilla kroppen, som ett djur genom sömnen

 

Linus Gårdfeldt

© Linus Gårdfeldt

9789100142940

Ett stort tack till Linus Gårdfeldt som lät oss publicera den här dikten, hämtad ur den helt aktuella samlingen Lys med apan (Albert Bonniers).

9789100126476

Gårdfeldt, född 1981, är uppvuxen i Värmland, dit han just har återvänt efter att ha bott i Göteborg och Malmö. Han debuterade 2009 med diktsamlingen Men golvet har ingen mun, som följdes av Gråbergsång 2012.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt