Etikettarkiv: lyrik

Syskonbarnen, exets dotter och Ida Börjel

dav

Syskonbarnen och exets dotter

Jag älskar mina sju syskonbarn och mitt ex dotter. Jag tycker att det är väldigt kul att ge dem presenter (hoppas att jag aldrig kommer ge bort kuvert med pengar i), och försöker smyga in en och annan bok bland presenterna. Exets dotter fyller år snart och hon kommer att få ett par graphic novels eller serieromaner. Den här kanske eller något smått surrealistiskt av de starka färgernas mästare, Michael DeForge.

Romanerna

När yngsta systersonen började plugga journalistik för några år sedan, så gav jag honom ett par böcker av Orwell, som han tydligt uppskattade. Det ledde till att jag, 10-12 gånger, beställde en eller ett par böcker från Adlibris direkt hem till honom. Jag har lett honom i fördärvet, för nu köper han böcker själv, allt ifrån Sebald och Kafka till Thomas Bernhard och Jamaica Kincaid. Han stryker till och med runt på antikvariaten i Uppsala. Nyss fyllda 23 har han fler hyllmeter hemma i lägenheten i Uppsala, än jag hade när jag var 33. Han ska få ärva mina böcker.

Ida Börjel

Jag har även försökt få igång hans lyrikintresse, rekommenderat poddarna Örnen och Kråkan och Podpoesi med mera. Han har köpt Svensk poesi men tycker att det går lite trögt. Jag har föreslagit att han kan hoppa fram några århundraden och läsa en dikt om dagen: Södergran, Lindegren, Ekelöf, Jäderlund. Idag när jag i en bokstapel fick syn på Ida Börjels Böcker I-III (Nirstedt/Litteratur), hennes tre första böcker SondSkåneradio och Konsumentköplagen: juris lyrik lyxförpackade med ett omslag, ett av årets hittills snyggaste, designat av Ida Börjel och Paolo Sangregorio, kom jag på att jag inte lever som jag lär.

Bokbomba

Men med början idag ska jag försöka läsa minst en dikt om dagen, eller den enhet som lämpar sig bäst, och börja med Böcker I-III. Och så ska jag beställa ett ex till systersonen, att döma av det lilla jag läst i boken kommer han tycka att den är riktigt cool, lite märklig men framförallt cool. Jag förespråkar att man bokbombar ungdomar. Det finns alltid något som träffar mitt i prick – de är (oftast) inte ointresserade, men de har väldigt mycket annat att tänka på.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Veckans dikt 108: [Jag ser såväl träden…] av Agnes Gerner

 

Jag ser såväl träden
som skogarna, och allt därinne
strävar högre

Det som inte rör sig
mellan stammarna, hur jag
följer dess spår

I snön som aldrig funnits
under dynorna

De bon som inte byggs skulle tåla
minusgrader

De som föddes skulle födas
in i värme

 

© 2017 Agnes Gerner

 
Ett varmt tack till Agnes Gerner för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Sus (Albert Bonniers Förlag). Läs Nina Lekanders recension i Expressen. Lyssna på intervju med Agnes Gerner i Kulturnyheterna.

9789100171247

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

”Poetry, it seems, is back”

”‘Our language has become watered down in sound bites and social media,’ says Richard Blanco, the country’s fifth inaugural poet and education ambassador for the Academy of American Poets, who has written about the election and the Pulse shooting. ‘A poem takes back language, reenergizes it, reinvigorates it in a way that a post doesn’t. Language, and all art, offers a kind of consolation because it speaks truth and it speaks hope and it speaks all sorts of things you won’t get from a tweet or a newspaper or a post.'”

Citerat ur ”Don’t Look Now, But 2016 Is Resurrecting Poetry” av Lexi Pandell i Wired.

Det här är bara en av oerhört många artiklar på senare tid på temat att vi vänder oss till poesin när vi ställs inför stora utmaningar, oavsett om det handlar om våldet mot svarta eller att en hatisk person som Donald Trump erövrar makten. Poesin som tröst. Poesin som medel i den politiska kampen.

poetry_rankine_citizen_fLäs mer

Poesin beskrivs som om den har särskilda kvaliteter och egenskaper som inte andra språkliga uttryck och medier har. Poesin beskrivs som okorrumperad och sann, vilket onekligen är en vacker tanke. Jag har fått intrycket att amerikaner både skriver och läser mycket lyrik och att de har en något mer romantisk syn på lyriken än vad vi har. Poesin har också, tror jag, en högre status i USA än i Sverige. Det avspeglas i artiklarna som publicerats efter Trumps valseger om poesins återkomst och förnyade aktualitet.

Andra artiklar på samma tema: ”Still, Poetry Will Rise” i The Atlantic”Words for solace and strength: poems to counter the election fallout – and beyond” i The Guardian och ”Donald Trump has roused the poets to stinging verse” i Los Angeles Times.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Anmälan: ”Svensk poesi”

9789100151522

Svensk poesi
Red. Daniel Möller och Niklas Schiöler
Albert Bonniers förlag
1064 s.

Det sägs att Charles Darwin ångrade en sak på ålderns höst, att han inte hade lagt sig till med vanan att läsa en dikt om dagen under sitt liv. När jag fick antologin Svensk poesi, ett praktverk formgivet av Nina Ulmaja, bestämde jag mig för att försöka läsa en dikt per dag.

Antologin är betydligt mer omfattande än De bästa svenska dikterna, så omfattande att den bör förvaras liggande snarare än stående. Ulmajas randiga rygg väcker då associationer till olika svenska landskap. Dikterna i Svensk poesi sträcker sig över 1500 år, eftersom Möller och Schiöler tagit med runskrifterna, och den slutar med Athena Farrokhzad – som debuterade så sent som 2013.

Antologin samlar 200 svenska och finlandssvenska poeter, som tillsammans bidrar med 650 dikter. Många av de här dikterna är sånt som många lyrikläsare känner till eller har hört talas om, men Möller och Schiöler tillför också mycket nytt. Kriterierna för urvalet har vaarit konstnärlig kvalité och litteraturhistorisk relevans. Det har bland annat resulterat i ett större antal kvinnliga poeter.

Jag gillar att man inte har moderniserat äldre texter, det gör att man kan följa det svenska språkets utveckling genom seklerna. Det gör visserligen texterna mer svårlästa, men åtskilligt av värde går förlorat om man överflyttar dem till nusvenska.

Möller och Schiöler har lagt ned enorma mödor på Svensk poesi. Resultatet är ett vackert standardverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Veckans dikt 35: ”The Depressive Position” av Rosmarie Waldrop

 

That the loved and hated aspects of the mother no longer intersect as cleavage. That after the war, segue to keening. That a choice of neuroses.

Badly drawn figures can nevertheless serve as proof. Just as inexact images will permit strict logical inference. Your father stomps into the room and demands you listen.

To experience depression as sharper perception. To geometry according. To parts to play.

Each crossing of space vows us to chance. You could walk away from your father’s dirty old dressing gown. NO EXIT in the foreground introjects greed rather than solids. Could you feel in numbers?

You must not demand that the image itself be compelling, that it displace logic. That you feel strong or guilty, heat or cold, feel surface. Skin. Weaned suddenly.

Result: increased consonants of loss as have no cure and narrow compass. Each vowel akin to mourning.

To make reparation. Retracing your steps is without medical value. The depressive position: Destroy or destory. Today.
 
Rosmarie Waldrop

© Rosmarie Waldrop

 
Ett stort tack till Rosmarie Waldrop, poet, översättare och förläggare, för att vi fick publicera den här prosadikten. Vi bad henne komma med tre förslag och av dem valde vi ”The Depressive Position”, som är hämtad ur SPLITTING IMAGE, (Zasterle Press, 2005).

Waldrop, född 1935 i Tyskland, har länge varit en av den amerikanska samtidslyrikens tongivande poeter och hon har influerat mängder av kollegor. Tillsammans med maken Keith Waldrop startade och drev hon även Burning Deck Magazine som sedermera utvecklades till Burning Deck Press, två viktiga institutioner för den innovativa och experimentella lyriken.

Rosmarie Waldrop kom till USA i slutet av 50-talet och visste tidigt att hon ville bli poet, men tvivlade inledningsvis på sin förmåga:

”It was only gradually that I mustered the courage to attempt poems in English and to translate into English. It came with the realization that the discrepancies between my two languages need not be an obstacle, but could, on the contrary, become a generative force.”

Framsida_Applets_vana_RAMUS_72ppi

Waldrop har skrivit drygt tjugo böcker, mest poesi och essäer, på svenska finns bland annat Äpplets vana att falla (Rámus, 2011). Den fick en mycket uppskattande recension i DN, i vilken Ann Hallberg ser ett poetiskt och existentiellt släktskap mellan Rosmarie Waldrop och Inger Christensen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 29: [Ögonen slutna] av Ola Hansson (1860-1926)

7.

Ögonen slutna,
från min vrå
ädla visor
jag lyssnar på.
Vårnatten sänker sig
sval och skum.
Slätten derute
hvilar stum.

Bäfvande vemodsfull
jag hör
vyssande sus
i vassens rör,
trampet af dansen
i skog och äng,
tonande tyst ur
stråke och sträng.

Enkla visor
om sven och mö,
visor om vårsol
och vintersnö,
som i toner
gråta och le
folkets lif
i lycka och ve.

In genom fönstret
ångar len
doften af blommande
syrén.
Rundt uti natten
tyst det gror.
Slätten hvilar
i månskensflor.

 

Den här dikten är hämtad ur Hanssons vackra melankoliska diktsvit ”Notturno” som finns med i diktsamlingen med samma namn. Den finns att läsa gratis i sin helhet på Litteraturbanken.se. Vi valde bland annat svitens sjunde dikt för att den har ett vårtema.

Hansson var inte bara en banbrytande poet, han var en skicklig essäist också.

1409309227806016

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 26: [Jag hade känt…] av Nova Gullberg Zetterstrand

 

Jag hade känt hur det kunde sjunga i bröstet
Jag hade sett bergslandskap sväva i luften och glänsa
Jag visste inte då att hågkomster går i arv
och att jag levde mig igenom ett täckminne
Något hade rört mig till tårar
Den rörelse jag kände for som ett eko genom natten
Som att vara genomlyst av neonljus och strålkastare
Jag kände efter
En berättelse andades mellan husen
Jag visste att andra levde andra liv och skulle dö en annan död
Jag slog nävarna i madrassen

 

Nova Gullberg Zetterstrand

© Nova Gullberg Zetterstrand

Ett stort tack till Modernista för att vi fick publicera den här dikten av Nova Gullberg Zetterstrand, som är hämtad ur hennes diktberättelse I utlandet som kom ut förra året. Hon debuterade 2008 med diktberättelsen Cal, också den utgiven av Modernista.

gullberg_zetterstrand_i_utlandet_omslag_mb

gullberg_zetterstrand_cal_omslag_mb

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 24: [att något som nu finns …] av Linus Gårdfeldt

 

att något som nu finns som förut inte fanns
andra rum och en annan blick
lysande om kvällen, om natten, i spegeln
andetagen och hjärtslagen från sovrummet
hjärtslagen inuti bröstet
när jag kryper ner i sängen
ligger vaken och lyssnar till deras andetag
hör klockans tickande i hyllan och hundskall
dörrar som öppnas och dörrar som stängs
steg som leder bort och steg som leder hem
att lysa över ansiktena och se tiden träda fram
som skiftningar över huden, spår av dagar och år
den jag är och den jag har varit, den jag ska komma att bli
och jag lyfter upp pojken ur spjälsängen
lägger honom intill mig i sängen
sover så, med armen runt pojken
den varma lilla kroppen, som ett djur genom sömnen

 

Linus Gårdfeldt

© Linus Gårdfeldt

9789100142940

Ett stort tack till Linus Gårdfeldt som lät oss publicera den här dikten, hämtad ur den helt aktuella samlingen Lys med apan (Albert Bonniers).

9789100126476

Gårdfeldt, född 1981, är uppvuxen i Värmland, dit han just har återvänt efter att ha bott i Göteborg och Malmö. Han debuterade 2009 med diktsamlingen Men golvet har ingen mun, som följdes av Gråbergsång 2012.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Lars Lerins ”Naturlära” hör inte hemma i hyllan

9789100137427Lars Lerin
Naturlära
Bonniers

Lars Lerins praktverk Naturlära, belönad med Augustpriset för Årets Fackbok 2014, är en coffeetablebok i sann bemärkelse. Omslaget är utsökt, den är perfekt att slå upp på valfri sida och försjunka i under en skön stund i soffan med en kopp kaffe. Dessutom är den på tok för tung för min vägghängda bokhylla.

Inget är för stort, inget är för litet för Lerin. I Naturlära översköljs vi av hisnande vackra akvareller av regntyngda landskap och himlar i vattenspeglar varvat med studier av djurkadaver, fiskrens och grodor i formalin.

Boken är ett slags forskningsanteckningar som vi får chansen att smygbläddra i. Lerins egna dagboksanteckningar och humoristiska och djupsinniga lyrik – inte sällan handskriven med blyerts eller ditknackad medelst skrivmaskin – ackompanjeras av fascinerande naturstudier och passande texter och lyrik av andra författare och utdrag ur diverse facklitteratur.

Liv, död och årstidernas växlingar pågår innanför pärmarna, och man anar att detta oerhört digra material inte är allt, utan bara fragment ur en långt mer omfattande forskning som kanske pågått under hela Lerins verksamma liv. Texterna har alltid en tyngd, men lyses upp av en torr, varm humor. Här ett utdrag ur en längre text där Lerin begrundar döden. Han inleder med ”Det bor nog en liten dinosaurie i mig, för jag har alltid varit intresserad av sådant som dör ut.”

Nej det här med livet har Gud inte lyckats hitta någon lämplig avslutning på… Å andra sidan kanske det inte spelar så stor roll om vi är döda eller levande. På ett eller annat sätt kommer vi alltid finnas. Allt och alla återuppstår i en eller annan form. Vi kommer inte undan, hur gärna vi än vill.

Det är tid och evighet som gäller. Och det är väl det som är själva grejen med evigheten, att den aldrig tar slut.

Lars Lerin föddes 1954 i Munkfors och räknas som en av Nordens främsta akvarellister. I ett stort antal illustrerade böcker har han genom åren skildrat sina många resor och han är känd för sitt landskapsmåleri och sina lika flödigt målande texter. Han har det egna museet Sandgrund i Karlstad och finns representerad i snart sagt hela världen.

Under en föreläsning jag besökte på Hedengrens bokhandel tidigare i höst, där Eva Bonnier samtalade med Lerin, fick jag bland annat svar på varför han sällan målar sommarlandskap eller lövklädda träd utan verkar föredra höstens avlövade björkskogar och vårvinterns dova landskap. Det var så enkelt – han gillar kort och gott inte färgen grön.

Naturlära är såklart välförtjänt av Augustpriset, och juryns välfunna motivering lyder:

”Bland blomster och brusande vatten leds läsaren mellan iakttagelser, infall och fakta. Det är blått gräs, blöta fötter och Busjöns läge. Det är världen via ett grässtrå. Det är nya infallsvinklar på tillvarons vindlingar. Allt omgivet av lerinska akvareller och bilder som gör detta till en bok att ofta återvända till.”

Det är så sant. Naturlära är verkligen en bok – bok känns förresten för futtigt, verk känns mer rättvisande – att återvända till ofta. Och det gör inget att den är för tung för min bokhylla. Den ska inte stå i en bokhylla.

Bra intervju med Lerin i podcasten Värvet

Malin Lindgren

Malin Lindgren är uppvuxen i Färila, arbetar som visuell kommunikatör och har en magisterexamen i Keramik- och Glasformgivning från Konstfack.

2 kommentarer

Under Recensioner

Knock, knock, knockin on Nobels door

Rubriken är snodd från en gammal artikel i New York Times och sedan många år har frågan väckts om inte Bob Dylan borde få Nobelpriset i litteratur. En av dem som förespråkat det är litteraturprofessorn Christopher Ricks, som en redaktör för en ny lyxig Dylan-bok: The Lyrics: Since 1962. Om man älskar Dylan är den förmodligen värd sina dryga 1000 kr, men är det rimligt att jämföra låttexter med poesi? Är det ens schyst mot Dylan, som ju skrivit texterna för att sjunga och ackompanjera dem?

Frågan diskuteras i ett ovanligt bra avsnitt av den ovanligt bra podcasten Lit-Bits: ”Lit Bits on Pop Music”. Argumenten är naturligtvis inte riktade mot Bob Dylan, de handlar om hur man ska bedöma olika sorters texter. Som gäst i studion har värdarna Adam Smyth och James Kidd bjudit in Paul Myerscough, redaktör på London Review of Books.

De diskuterar. förutom Ricks och Dylan, bland annat Ushers Climax, Kylie Minogue, Keats och Shakespeare. Och den värsta covern någonsin av en Run DMC-låt.

Om man vill ha argument för den andra sidan levererar Ben Macintyre dem: ”Bob Dylan is eminently worthy of the Nobel Prize in Literature”.

I skrivande stund ger Ladbrokes 26 gånger pengarna om man tippar på Dylan.

Skriv gärna vad du tycker, ska man göra skillnad på låttexter och dikter? Vem vill du ska vinna och vem vill du inte ska vinna?

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Artiklar