Etikettarkiv: Magnum Photos

Fotoböcker: ”In Color” och ”Subway” av Bruce Davidson

9783869305646_1

Bruce Davidson
In Color
Steidl, 2014

Bruce Davidson
Subway
Steidl, 2014

”I began to feel that color could articulate the grim reality in a way that black and white might not.”
– Bruce Davidson

Det svartvita fotot är min hustru och färgfotot är mina barn. Det säger Bruce Davidson, född 1933 och en av Amerikas mest kända och respekterade fotografer, med ett snett leende apropå hans mindre kända färgfoton som samlas i boken In Color.

När Davidson gjorde militärtjänstgöring, som fotograf i signaltrupperna, blev han stationerad nära Paris. Där han träffade Henri Cartier-Bresson, en av grundarna av fotoagenturen Magnum Photos. När han lämnade det militära 1957, frilansade han för LIFE och 1958 blev han fullvärdig medlem av Magnum.

In Color är en mäktig fotobok som inleds med foton tagna så tidigt som 1957, gatufoton tagna på Lower East Side, NY, och spänner över hela hans karriär. Stilarna varierar ganska ordentligt, från modefotografi taget på 60-talet på uppdrag av Vogue och foton av Isaac Bashevis Singer (1975) till fotoserien från New Yorks tunnelbana (1980) och de aningen burleska avslutande fotona från 2004, tagna på legendariska Katzs Delicatessen (se omslaget ovan).

En hel del bilder är tagna utomlands, exempelvis i Argentina, Mexiko och Frankrike, men Davidsons engagemang känns starkare när han är på hemmaplan, om man undantar de sällsynt starka fotona från Wales (1965), bland annat av gruvarbetare vars ansikten är täckta av koldamm, svart i skarp kontrast till deras röda och vita hud.  I intervjuer har Davidson ofta återkommit till att Robert Franks foton av gruvarbetare påverkat honom starkt.

Davidson är en mästare på att fånga stämningar och In Color är full av exempel på att han kan göra det lika bra med färg som med svartvitt.

Alla foton: © Bruce Davidson—Magnum Photos

60_25_k01_BD

Vogue Fashion, 1960-1964

65_52_k23_BD

Wales, 1965

89_1_135_29_BD

Chicago, 1989

91_7k_01_BD

Central Park, 1991

91_7k_09_BD

Central Park, 1991

Davidson arbetar i samma tradition som Robert Frank och Garry Winogrand (1928-1984), men det är svårt att placera hans verk i ett fack, som fotojournalistik, konstnärligt foto eller street photography. Han skulle förmodligen avfärda såna uppdelningar. En typisk sak för hans arbetssätt är att han ofta fotar på en och samma plats under lång tid, som i Central Park där han fotade under flera års tid.

Sett till hela Davidsons karriär är det nog det svartvita fotot som ligger till grund för hans berömmelse. Från 1958 till 1961 skapade Davidson banbrytande arbeten, som Brooklyn Gang och Freedom Rides. Han fotade överhuvudtaget mycket som hade med medborgarrättsrörelsen att göra. 1967 mottog han, som förste fotograf, ett stipendium från National Endowment for the Arts, efter att ha ägnat två år åt att dokumentera de svåra förhållandena i ett kvarter i East Harlem. Det arbetet publicerades av Harvard University Press 1970 under titeln East 100th Street. Samma år ställdes fotona ut på Museum of Modern Art i New York.

9783869302942_1

Subway, 1980

Men när Davidsons fotade under ett år i New Yorks tunnelbana, 1980, började han använda svartvit film men bytte sedan till färg. Fotona finns samlade i Subway och de tillhör Davidsons allra bästa. Han fångar stämningarna och intensiteten i New Yorks tunnelbana, som då hade väldigt dåligt rykte och var smått mytomspunnen. Graffitin hade erövrat underjorden. Det perfekta ljudspåret till den här boken är Wild Style Original Soundtrack från filmen Wild Style (1983), kanske särskilt låten ”Subway Theme” med DJ Grand Wizard Theodore.

Steidl har gett ut två upplagor och det är inte svårt att förstå varför Davidsons böcker fortsätter att fascinera. Så här förklarar han valet att byta från svartvit till färgfilm:

”At first I photographed in black and white. After a while, however, I began to see a dimension of meaning that demanded a color consciousness. Color photography was not new to me – most of my comissioned work and all of my films have been done in color. But color in the subway was different. I found that the strobe light reflecting off the steel surfaces of the defaced subway cars created a new understanding of color. I had seen photographs of deep-sea fish thousands of fathoms below the ocean surface, glowing in total darkness once light had been applied. People in the subway, their flesh juxtaposed against the graffiti, the penetrating effect of the strobe light itself, and even the hollow darkness of the tunnels, inspired an aesthetic that goes unnoticed by passengers who are trapped underground, hiding behind masks, and closed off from each other.”

På förlagets hemsida finns några smakprov ur klassiska Subway, ett tidsdokument och en fantastisk New York-skildring, ett sant mästerverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok: ”René Burri. Brasilia – Photographs 1958-1997”

9783858813077_Brasilia

René Burri
René Burri. Brasilia – Photographs 1958-1997
Red. & essä: Arthur Rüegg
Scheidegger & Spiess, 2011

Att grunda och bygga Brasiliens huvudstad Brasilia var ett favoritprojekt för president Kubitschek (1902-1976), som är känd för sitt löfte om femtio års framsteg på fem år. Den nya huvudstaden byggdes också i rekordfart, mitt ute i ödemarken, 100 mil från närmsta sandstrand.

Rioborna, cariocas, var mer eller mindre i chock när huvudstaden flyttades från Rio de Janeiro till detta funktionalistiska skrytbygge, med sin spektakulära stadsplan, signerad Lúcio Costa, och monumentala arkitektur, mest känd är den som Oscar Niemeyer ritade.

Brasilia, som invigdes planenligt 21 april 1960, måste räknas som ett av 1900-talets märkligaste monument, vars djärva arkitektur gör den sällsynt lämplig att fotografera.

Fantasion

För fem år sedan läste och recenserade jag en bok om Brasilia, Fantasiön – ett reportage om Brasiliens hjärta (Atlas) av Henrik Brandão Jönsson. Han hade bott i Rio de Janeiro i flera år innan han började intressera sig för landets märkliga huvudstad, som ibland avfärdas som ett udda utropstecken i arkitekturhistorien. Men jag minns fortfarande hur oerhört fascinerad jag blev av berättelsen om Brasilia – idén om en ny huvudstad inne i landet var inte ny och det formella beslutet att bygga en ny stad togs redan 1891. Jag minns också att man kunde avläsa Jönssons stigande fascination i den här suveräna essä- och reportageboken. Som emellertid saknar en sak – foton.

Desto fler foton finns det i den vackra, välkomponerade och mäktiga fotoboken René Burri. Brasilia – Photographs 1958-1997, som är en unik fotografisk dokumentation av Brasilia med foton tagna under sammanlagt 40 år.

För den äventyrlige schweiziske stjärnfotografen René Burri (1933–2014) blev Brasilia något av ett favoritprojekt. Burri, som blev medlem av Magnum Photos 1959 är kanske mer känd som fotoreporter, på plats när det hände saker, och porträttfotograf – han fotade personer som Che GuevaraPicasso och Le Corbusier – men hans foton från Brasilia är exceptionella, inte de standardfoton av landmärken man kan förvänta sig att hitta i en fotobok om Brasilias arkitektur.

Burri är extremt estetiskt medveten, men hans bilder från Brasilia visar att han inte bara ville ta vackra foton av spektakulära byggnader, när han kommer till Brasilia är stora delar av staden som en rörig byggarbetsplats. Med på hans foton finns personer ur lokalbefolkningen, som storögt ser på när den nya huvudstaden växer fram mitt i deras tidigare lugna hemtrakter, med på fotona finns många av de personer som sökte sig dit för att få jobb inom byggbranschen och flera av dem som ska bli nya permanenta invånare. Han fotar än så länge öde tomtmarker märkta med skyltar med olika länders namn: ”Italia”, ”Inglaterra”, ”Holanda”, ”Suecia”. Ett lite udda sätt att locka nybyggare.

Ett foto avbildar en jordbrukare som har stannat till och står med en spade och hacka över ena axeln. Burri har fotat honom bakifrån och framför honom breder en åker ut sig och ännu längre bort tornar nya byggnader upp sig – det ser ut som ett bostadsområde (supersquadra), som enligt Costas plan skulle koncentreras till särskilda delar av Brasilia. Tanken var ju att dela in stadens flygplansliknande form i olika sektorer baserade på funktion.

På andra foton syns Niemeyer, som utstrålar energi och entusiasm, och andra avbildar Kubitschek, både den verklige och ett gigantiskt huvud av en skulptur, som inte är särskilt likt. Boken är i själva verket oerhört mångsidig, den innehåller 104 färg- och 118 svartvita foton. De avbildar allt från de städer som byggdes åt de tillresta arbetare som byggde Brasilia till glassiga foton från stadens invigning och den fest som hölls senare på kvällen. En hel del foton är tagna från luften, en perspektiv som känns naturligt om man vill förstå stadens struktur.

René Burri. Brasilia är rent bildmässigt något utöver det vanliga – dels är Burri en briljant och mångsidig fotograf, dels blir bilderna desto mer intressanta sammantaget eftersom de är tagna under så lång tid. Och inte minst viktigt, essän av Arthur Rüegg, som berättar om René Burris fantastiska och spännande karriär, om var han har sina estetiska och fotografiska rötter och om vad som gör att han räknas till 1900-talets stora.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner