Etikettarkiv: Maja Lee Langvad

Intervju: Anna Axfors om skrivandet och poesin

17_small

Det har talats en hel del om dansk poesi den senaste tiden. Det har talats om ”den etiska generationen” och en boom för ung dansk poesi – poeter som Asta Olivia Nordenhof (dikt), Theis Ørntoft (dikt), Maja Lee Langvad (dikt), Amalie Smith (dikt) med många flera. Och som grädde på moset, eller lök på laxen, kom det ut en väldigt bra antologi med ung dansk poesi: Nervsystem – ung dansk poesi (recension).

Nervsystem

Det var bara en tidsfråga innan frågan skulle väckas: Varför kommer det ut så mycket ny bra ung lyrik i Danmark medan återväxten är så skral i Sverige? Den som stack ut hakan tydligast var poeten Anna Axfors. I två debattartiklar (här och här) hävdade hon bland annat att de stora förlagen inte tog sitt ansvar och att det finns en brist på mångfald i den svenska samtidspoesin. Hon hävdade att klassfrågan är viktig.

Och därmed var sommarens poesidebatt i full gång, en rad etablerade poeter, utgivna på stora förlag, tillrättavisade Anna Axfors, men det var också många som höll med henne. Axfors är dessutom helt aktuell med en chapbook, Veckan innan, ett dikthäfte utgivet av det norska indieförlaget AFV Press (intervju med förläggaren Kenneth Pettersen).

photo2.jpg

AVF Press startades delvis inspirerat av den rörelse som kallas Alt Lit. Utan att vilja etikettera Axfors poesi som Alt Lit, tycker jag att det är värt att göra en jämförelse. Kenneth Goldsmith skrev en bra och uppskattande artikel i New Yorker om antologin YOLO Pages och Alt Lit. I den hävdar han bland annat att riktningen är “an online writing community that emerged in 2011 and harnesses the casual affect and jagged stylistics of social media as the basis of their works — poems, stories, novels, tweets, and status updates.”

Sedan skriver han mer om stilen: “The poems and stories, published on blogs and Twitter feeds, are usually written in the Internet vernacular of lowercase letters, inverted punctuation, abundant typos, and bad grammar. […] Alt Lit tends to use emo-heavy, homespun language, bearing the urgency and candor of a status update; no sentiment is too trite to be repurposed as poetry.”

De här beskrivningarna passar ganska bra in på Anna Axfors dikter (dikt) och jag tycker att de passar ganska bra in på andra poeter som ges ut av AVF-Press, exempelvis Hanna Rajs Lundström, Caspar Eric, Tom W-O Silkeberg (dikt) och Elis Burrau (dikt).

Beskrivningarna stämmer väldigt väl in på de dikter som drottningen av Alt Lit, Mira Gonzalez skriver (dikt), avväpnande, självutlämnande, pendlande mellan förintande självironi och hybris och, inte minst, humoristiska. Det funkar som beskrivning av Axfors poesi.

Dikterna kan ge ett obearbetat intryck, men sannolikt är de lika genomarbetade som mer konventionella dikter, men det är inte meningen att det ska synas. Alt Lit-poesi är påverkad av social medier, men den påminner också en hel del om texter till popmusik.

Vi fick möjlighet att ställa några frågor till Anna Axfors. Hon har dessutom haft vänligheten att göra en Spotify-lista: Anna Axfors – Veckan innan

Skulle du kunna berätta om hur du började skriva och vad skrivandet betyder för dig idag?

– Det började jag med när jag var liten. Det betyder mycket för mig eftersom jag lagt ner mycket tid och energi på det och det kommer jag fortsätta göra. Det går inte att sluta när man väl börjat liksom.

Förutom några populärkulturella referenser, till Broder Daniel, Carola, Weeknd och Iggy Azalea, så har du med två citat av Clarice Lispector, ett i början och ett i slutet. Betyder hon mycket för dig?

– Hon betyder inte speciellt mycket, jag har inte läst jättemycket av henne men det jag läst har varit inspirerande. Hennes noveller är i min mening perfekta och Levande vatten som citaten kommer ifrån är en bok med ett medvetandeflöde som nästan är galet men samtidigt mänskligt, dvs normalt. Så vill jag skriva.

Om du träffade en femtioårig man som diggade Hjalmar Gullberg och Birger Sjöberg, hur skulle du beskriva Veckan innan för honom?

– Jag skulle troligtvis säga att det inte är en riktig bok, eftersom jag har svårt att stå upp för att det jag gör är på riktigt om det till synes inte ser ut så. Min bok ser ju inte ut som en riktig bok varken till formen eller innehållet, och jag tycker att det är en riktig bok men vet inte hur jag skulle förklara det för nån som inte fattar. Men femtioåriga män som gillar Hjalmar Gullberg kanske fattar mer än vad man tror.

Veckan innan fick en fin recension på bloggen Bernur (sällsynt välskrivna recensioner). Den beskrivs som märklig, men på ett positivt sätt. Den beskrivs också som spontan och lös i konturerna, dikterna jämförs med dem Stig Larsson skrev på 80-talet. Den avslutas med påståendet att det du gör är något helt annorlunda och något som saknas. Vad tycker du om den här och andra recensioner?

– Jag är van vid den sortens omdöme, ”jag gillar det men vet inte varför” typ. Jag tror det är för att det har kvalitet men ser inte ut som kvalitativa saker (dikter) ska göra. Då blir man väl förvirrad (positivt eller negativt). Sen skriver jag med en röst som inte är särskilt sansad, för mig är det också att berätta en historia. Att berättelsen kan ligga i hur man berättar, inte bara vad.

– Jag tror att mina karaktärers naivitet ibland misstas för min naivitet. Och kanske med rätta. Men då värjer man sig, om man inte vet hur pass mycket kontroll författaren har, hur pass mycket integritet och distans. Och det är en svår balans, men jag tror jag har lagom av allt.

Man skulle kunna tolka vissa dikter som samhällskritiska, exempelvis en väldigt rolig dikt som delvis handlar om att samla på Åhléns-poäng. Strävar du efter någon form av samhällskritik?

– Jag har inte haft någon politisk agenda men är samhällskritisk i mig själv så då blir det jag skriver samhällskritiskt. Jag älskar rättvisa, även fast det är ett tråkigt ord. Jag har aldrig fattat varför vissa ska vara fattiga och andra rika till exempel. Jag har aldrig haft mycket pengar, verkligen inte nån fattig barndom heller men sen jag växte upp har jag aldrig gått på stan och känt att jag kan köpa grejer utan det har i så fall varit en ekonomisk uppoffring.

– Men för ett år sen fick jag mitt första heltidsjobb (24 år gammal) och plötsligt hade jag råd med grejer. Jag hade egentligen tänkt spara pengar så jag kunde sluta jobba sen och åka till Indien och skriva en massa som Carina Rydberg gör i Den högsta kasten, men att köpa saker var så kul så jag la mina pengar på det. Eftersom jag skriver samtidigt som jag lever så kom Veckan innan att handla ganska mycket om shopping. Jag tycker inte att poeter bör vara någonting, förutom sanna mot sig själva. Jag har svårt att se hur en bra dikt inte skulle vara samhällskritisk på något sätt, men det finns säkert.

Du är även aktuell som debattör. Du har debatterat ung dansk respektive ung svensk lyrik, särskilt avseende de stora förlagens agerande i Danmark och Sverige. Skulle du kunna sammanfatta dina viktigaste poänger.

– Samtiden går miste om sin samtidslyrik, i Sverige i alla fall. Den skrivs, men de stora förlagen ger inte ut den, de satsar inte på debutanter och knappt på etablerade poeter heller. Små förlag ger ut men de får ingen uppmärksamhet. Detta skapar ett tråkigt litterärt klimat som jag tror också får som konsekvens att nya poeter inte sporras och bara folk som aktivt söker upp poesin nås av den.

– Jag jämför med dansk lyrik därför att poesi är oerhört populärt i Danmark just nu och även de svenska förlagen översätter den. Jag säger inte att svensk poesi måste vara exakt som i Danmark, eller att den befintliga estetiken ska ersättas på något sätt, bara kompletteras. Om vi vill ha en ”poesiboom” här också så går det nog att ordna. Men vi kanske inte vill ha en poesiboom?

– De etablerade skribenter som uttalat sig i debatten verkar nöjda, de tycker att vi som vill bli utgivna av stora förlag ”klagar” fast de själv är utgivna på stora förlag. Nya grejer trycker på men portarna till både storförlag och offentlighet är stängda. Förutom att det är tragiskt så är det också ganska intressant. Varför måste rådande normer omhuldas, makten skyddas till varje pris? Är poesin så skör, tål den ingen konkurrens alls?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Intervjuer

Ny antologi fullmatad med ung dansk lyrik

Nervsystem

Nervsystem – ung dansk poesi
Red. Jonas Rasmussen
ellerströms

”Man kan ta på sig dikten som glasögon och se: verklighet.
Men det betyder inte nödvändigtvis att det inte är bättre
att ta på sig verkligheten som glasögon och läsa dikten”
– Palle Sigsgaard

Den unga danska poesin är stekhet och den har haussats i artiklar som ”En boom för dansk poesi” och ”Punkig rättframhet väcker ung läslust i dansk poesiboom”. Den senare är en intervju med Asta Olivia Nordenhof (dikt), som tillsammans med Yahya Hassan kanske är den unga danska poesiboomens klarast lysande stjärnor. De finns översatta till svenska.

Och nu finns det en enastående bok om man är intresserad av att utforska den unga danska poesin: Nervsystem – ung dansk poesi. Redaktören, Jonas Rasmussen, skriver i sitt skarpa förord att boken är som en slags uppföljare till den klassiska antologin Och ditt hjärta slår och slår – 12 unga danska poeter (2002).

Till den nya antologin fick Rasmussen i uppdrag att välja ut 10-15 poeter som debuterat i Danmark i bokform mellan åren 2003 och 2013. Han läste ungefär 3000 sidor lyrik och kom fram till följande laguppställning, som även inkluderar Nordenhof och Hassan: Søren Petersen & Christian Bretton-Meyer, Sternberg, Rasmus Halling Nielsen, Maja Lee Langvad (dikt), Anders Abildgaard, Palle Sigsgaard, Theis Ørntoft, Amalie Smith (dikt), Julie Sten-Knudsen, Mia Degner, Louise Juhl Dalsgaard, Olga Ravn och Morten Chemnitz.

Rasmussen skriver om hur de här poeterna lanserats som en generation, närmare bestämt som generation etik. Begreppet myntades om jag förstått saken rätt i Information, som anordnat ett samtal om den nya unga poesin:

”Elisabeth Friis mener, at de yngre forfattere er karakteriseret ved et uironisk forhold til tingene. Til forskel fra nogle af de lidt ældre forfatteres – man kunne nævne Lars Frost eller Helle Helle – mere eller mindre subtilt ironiske måde at fortælle på. Den karakteristik er Mikkel Frantzen enig i, og han uddyber: ‘Det, der kendetegner denne generation, er en etisk forpligtigelse på verden. Tidligere har man måske også haft æstetiske fællesskaber, men der har ikke været denne direkte forbindelse til en form for etik.’”

Alla poeter var inte stormförtjusta i att bli sammanförda med ett ganska luddigt generationsbegrepp. Skrev Amalie Smith en tid senare i Information:

”Men der er tre ting, der gør mig betænkelig ved betegnelsen ‘Generation etik’. Det ene er ordet generation, det andet ordet etik og det tredje at se dem forbundet.”

Rasmussen är också skeptisk till begreppet men, tillägger han, ”diskussionerna kastade ändå ett ljus över det faktum att många unga danska poeter har ett starkt politiskt och socialt engagemang.” Men jag hittar faktiskt väldigt lite av det där starka engagemanget i antologins dikter, sammanlagt 180 sidor. Maja Lee Langvad och Yahya Hassan passar nog bäst in på beskrivningen. Langvads smarta utforskningar av danskheten är öppet politiska. Asta Olivia Nordenhof skulle också kunna sorteras in under etiketten den etiska generationen, men hennes mest samhällsengagerade dikter finns inte med i antologin.

Jag tycker att det mest slående med antologin är mångfalden och den höga och jämna kvaliteten. Jag tycker att dikterna ägnar sig åt allt möjligt annat än just åt etik och politik. Morten Chemnitz skriver fantastiska dikter, men deras strama sensualism får mig att associera till poeter som Ola Hansson och Vilhelm Ekelund:

”De klara blå återkastat från de översta fönstren. Den omålade och
naket grå muren in mot nästa innergård. Den stilla morgonen och
solen igenom.”

Eller:

”Det finns lite blått nu bakom det tunna lagret av tunna moln över
husen. I upprepning av dagen dagen. I hagtornen det nästan
svart i de röda bären.”

Jag hittar betydligt mycket mer estetik än etik i antologins dikter. Det finns inslag av surrealism, kanske ännu mer absurdism, och dikter vars perspektiv skulle kunna kallas fenomenologiska, vetenskapliga eller existentiella. Förhållandet mellan jaget och världen är ofta ifrågasatt eller problematiserat. Som diktjaget i en av Sternbergs dikter formulerar det:

”Först var jag
tvungen att
komma på

vilka

behov jag hade

sedan var jag
tvungen att
komma på

hur

mina behov
skulle tillfredställas

som om jag
hade varit

min egen bebis”

Jag uppfattar allt omkring mig med hjälp av en kropp jag inte förstår, heter det i en annan dikt. Världen framstår som svårbegriplig och det egna jaget framstår som svårbegripligt och undflyende. Palle Sigsgaard inleder varje strof i en lång katalogdikt med ”Hon hyser tvivel”:

”Hon hyser tvivel om huruvida hon kommer fortsätta vara
densamma eller om hon kommer förändras. Herakleitos: allting
förändras. Parmenides: ingenting förändras

Hon hyser tvivel om huruvida förändring kan visa sig som annat
än en chock och om den kan komma smygande

Hon hyser tvivel om huruvida man kan förändra sig till det bättre”

Amalie Smith, många av hennes dikter är magiska, diktar också om kroppen, fast i en lite vetenskaplig eller saklig stil: ”Kroppen är en maskin som sorterar och ombildar materia och ger den en kropps struktur.” Och tre punkter i dikten ”September” som också anknyter till temat kropp och kontroll och brist på kontroll:

”3. Jag kände en stark lust inför alla former av samlande; privata samling-
ar, muséer, arkiv, kuriosakabinett; tingen i tid, tingen i sammanhang
och tingen i sig själva.

4. Jag kände en stark lust inför alla former av upplösning; kroppens,
tingens, minnets, tidens.

5. Cura är latin och betyder omsorg, vård, skrift. Från cura kommer
curiosus: nyfiken, omsorgsfull, och senare kuriosum: det nyfikenhets-
väckande.”

Den femte punkten kanske rentav handlar om en slags etik eller en etisk hållning, men det som fängslar mig mest med den här antologin är som sagt mångfalden och kvaliteten. Jag tycker att jag hittar spår av romantik, symbolism och en del tidig modernism i stil med Edith Södergran. Jag tänker exempelvis på inledningen till en dikt av Theis Ørntoft:

”Jag drömde att jag gick ut ur solsystemet genom en vägg av djungel.
Jag drömde att min tunga slickade världen ren från glaciärer
när man städar ska man göra det ordentligt
molnfri himmel och komet.”

Ørntoft är inte ensam om det här romantiska och expansiva draget, men han återkommer flera gånger till natten, drömmen och rymden. En dikt talar om en dröm i vilken grundvattnet på en fjärran planet blir blod. Det finns en stark längtan i dikterna, ibland uttalad:

”Jag längtar till ett före och ett efter.
Det att jag nu ligger sömnlös i Vintergatan
påminner mig om igår
där jag ligger sömnlös i Vintergatan
jag kan inte hålla tiderna åtskilda
förstår du problemet”

Det här med den etiska generationen tycker jag mest liknar ett marknadsföringsknep, som när man lanserar ett gäng konstnärer som en grupp, det ger synergieffekter, men Nervsystem är en suverän antologi fullmatad med ny spännande poesi. Det är en inspirerande bok. Temperament och stilnivå skiftar, som Rasmussen skriver i förordet, men dikterna har genomgående en stark intensitet och ett tilltal som berör.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Veckans dikt 44: [Dette er Danskerloven] av Maja Lee Langvad

 

 

Dette er Danskerloven:

1. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du er født i Danmark.

2. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du snakker flydende dansk.

3. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du er dansk statsborger.

4. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du bor i Danmark.

5. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du respekterer de danske love.

6. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi dine bedsteforældre tror det.

7. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du hejser Dannebrog i din have.

8. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du kalder nogle for nydanskere.

9. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du vil dø for Danmark.

10. Du skal ikke tro, at du er dansker, fordi du føler dig dansk.

 
Maja Lee Langvad

© Maja Lee Langvad

Ett varmt tack till Maja som lät oss publicera den här katalogdikten, som är hämtad ur hennes mycket uppmärksammade debutsamling Find Holger Danske (2006). Den har bland annat beskrivits som en mycket lyckad blandning av debattdikt och konceptuell poesi. Det är en mångstämmig bok som med intelligent humor och skarpsinnigt gravallvar utforskar ämnen som identitet, adoption, integration och danskhet.

1238

Langvad är en av de unga danska poeter som ofta omtalas som en ny generation, ibland används begreppet den etiska generationen, som förnyar den danska poesin, tillsammans med exempelvis Amalie Smith (dikt), Asta Olivia Nordenhof (dikt), Theis Ørntoft och Morten Chemnitz. Viola Bao har skrivit en bra översiktlig artikel i Svenska Dagbladet om den danska boomen.

Nervsystem

Om du är nyfiken på ny danska poesi, missa inte Nervsystem – ung dansk poesi (ellerströms). I boken presenteras 15 tongivande danska poeter, samtliga ovan nämnda, som debuterat mellan åren 2003 och 2013, i urval och med förord av introduktören och översättaren Jonas Rasmussen. Det är en rad skickliga hantverkare som stått för översättningarna, förutom Rasmussen, Clemens Altgård, Johanne Lykke Holm, Tom W-O Silkeberg och Jan Henrik Swahn.

Skriver förlaget: ”Nervsystem är omistlig för den som vill ha koll på vad som händer i den unga danska poesin just nu – mer livaktig och aktuell än på många år. Boken är en uppföljare till Och ditt hjärta slår och slår – 12 unga danska poeter som utkom på ellerströms 2002.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt