Comma Press är särskilt kända för sina novellantologier och sin utgivning av noveller. Ett mått på deras känsla för kvalitet är att de gett ut Mirja Unge och hon är i gott sällskap. Bland Comma Press författare finns namn som Etgar Keret, Gyrdir Eliasson och Helen Oyeyemi. Eftersom man förlägger antologier är författarlistan väldigt lång, omfattar kanske tvåhundra namn.
Anledningen till att jag skriver om Comma Press är att jag frågat dem om ett recensionsex av nyutgivna Morphologies, som verkar oerhört spännande. Det är en antologi i vilken femton författare, några novellspecialister, skriver om femton andra författare och deras noveller. Tre exempel: Alison Macleod om Katherine Mansfield, Ali Smith om James Joyce samt Jane Rogers om Fjodor Dostojevskij. På pappret ser det riktigt, riktigt lovande ut.
Jag fick för bara tio minuter sedan svar på min mejlförfrågan, om jag kunde få ett recensionsex av Morphologies. Jag drog en lättnadens suck, för när jag tidigare letade efter mejladressen till Comma Press halkade jag in på deras FAQ-sida. Jag uppfattade deras råd och förhållningsregeler till aspirerande novellförfattare, som eventuellt ville skicka in manus, som ganska respektingivande:
3. What single piece of advice would you most want to impress on wannabe writers?
Treat publishers, especially independent publishers, as if they too belong in the real world. Contrary to rumour, we do do not lounge around in the penthouse suites of our ivory towers, sifting through manuscripts that have just that second fallen through the letter box. Reading manuscripts is what independent publishers do on their day off. 99% of an independent publishers’ working hours are spent doing administration and whatever is needed to keep the whole unlikely affair afloat. Please try to bear this in mind when you send them manuscripts – solicited or otherwise.
Jag tolkar det som en blandning av humor och pragmatism; folk har säkert romantiska föreställningar om att arbeta på förlag. Den hårda tonen fungerar lite som en gallring kanske. Men punkt fyra är ännu roligare, ännu hårdare och väldigt, väldigt detaljrik. Det här är ungefär halva punkt fyra:
4. What kind of stories are Comma NOT looking for?
Whilst we endeavour not to be prescriptive about short story submissions, writers who are relatively inexperienced may be well-advised to AVOID the following ‘types’:
(i) Coming of age stories (or ones that begin as if they’re coming of age tales);
(ii) Anecdotes, ‘hilarious comedies’, stories about crazy characters, or indeed zany ones;
(iii) Stories about ordinary, mundane days/existences in which suddenly something happens to change everything;
(iv) Stories that aim for complete thematic unity (as though the writing of them was a jigsaw puzzle to be completed) above surprise or delight;
(v) Stories that solely aim to shock or surprise, without having anything else to say;
(vi) Stories with text/font games, or over use of emphatic type/italics. NB, occasionally, a story may need to move between two different perspectives, and more then one font might be required to differentiate (e.g. plain text and italic). Any more than two font types, and it risks becoming a kind of concrete prose poetry, which we’re not interested in;
(vii) Stories about*
a) student life b) splitting up with a partner c) taking drugs d) unlikely travel/rave experiences
*UNLESS their structure/style/shape is so innovative as to salvage these otherwise cliched subject matters;
(viii) Stories that seem to be in the business of ELICITING reactions from readers. Especially moral opinion/approval/disapproval of characters or their behaviour;
(iX) Stories which set aside (clunky) separate passages for
a) scene setting b) characterization;
Och så där fortsätter det till man undrar om det överhuvudtaget finns någon typ av berättelser som är okej att skicka in. Men låt dig inte avskräckas – det här är brittisk humor på hög nivå – utan besök Comma Press hemsida och läs mer eller bara kika på böcker. De har precis lanserat en ny klassikerserie, som verkar riktigt schyst.
Ola Wihlke
BearBooks 