Etikettarkiv: manga

Seriebok: ”Cigarette Girl” av Masahiko Matsumoto

CigaretteGirl_frontCover

Masahiko Matsumoto
Cigarette Girl
Förord: Yoshihiro Tatsumi
Top Shelf Productions

Serierna i Cigarette Girl av Masahiko Matsumoto (1934-2005) är sensationellt charmiga, och publicerades ursprungligen mellan 1972 och 1974. Matsumoto var en av de ledande figurerna inom den mer litterära formen av manga som kallas gekiga (dramatiska bilder). Det är första gången Matsumotos serier från den här relativt sena och mogna perioden ges ut på engelska. De gestaltar, med varm och finurlig humor, unga storstadsmänniskors liv, deras vardag och sökande efter ett visst mått av frihet, trygghet, framgång och, inte minst, en partner.

CG_18

Matsumotos kollega, Yoshihiro Tatsumi (1935-2015), berättar i bokens förord om den marknad de båda tecknade för under efterkrigstiden. Det växte fram butiker, kashihonya, där man kunde hyra serier. När de var som flest fanns det 30.000 butiker av det här slaget runtom i Japan. När teven introducerades fanns det ännu inte manga för barn utgiven i veckotidningar. Det var vid den här tiden Matsumoto debuterade som serietecknare för kashihonya-marknaden. Skriver Tatsumi:

”In Japan, at a time when computers and mobile phones didn’t exist, and without a developed information network like today, there were two great cultural areas: east and west. The east was centered around […] Tokyo, and the west around […] Osaka. The mass culture of the Tokyo area possessed a witty sophistication, while Osaka’s was of a strong crude realism of daily life.”

CG_19I Osaka tecknade Matsumoto alltså först serier för barn, men när marknaden minskade kraftigt, på grund av teve och nämnda mangatidskrifter som gavs ut veckovis, ställdes siktet i stället in på seriemagasin för vuxna. Den marknaden präglades av skildringar av våld och sex, något som Matsumoto inte var intresserad av att teckna. Han skapade istället sin egna karakteristiska vardagsstil. Skriver Tatsumi: ”What Matsumoto had was the ability to use a subtly humorous naiveté, especially in the drawing of genial average people’s lives, to bring out their charm.”

CG_76

Ett återkommande tema är trevande försök att komma i kontakt med någon av det motsatta könet. Många av karaktärerna är påtagligt valhänta på det här området, men kärlek är bara ett av många teman. Det Japan som skildras är ett land i förändring, ett land som är på väg att bli en ekonomisk stormakt. Förändringarna skildras inte enbart som något positivt. Ett annat tema är krocken mellan det moderna och traditionerna, som i regel omhuldas av seriernas äldre karaktärer.

CG_77

Miljöerna är i regel tecknade mer realistiskt och detaljerat än karaktärerna. Matsumoto använder en hel del ”ljudeffekter” och dialogen är ofta ganska sparsmakad. Det är imponerande att Matsumoto lyckas skapa så engagerande karaktärer och så mycket lyriska, vagt vemodiga och humoristiska stämningar med så små medel. Det verkar som om Matsumoto var en serietecknare som uppskattades av andra serietecknare. Det är lätt att förstå varför.

Matsumoto tvingades ibland att teckna action manga av ekonomiska skäl, men det var han tydligen inte särskilt bra på. Och Cigarette Girl är väl snarast motsatsen till action. I en avslutande essä fångar Mitsuhiro Asakawa, en japansk redaktör och mangaforskare specialiserad på gekiga, det som kanske är mest utmärkande för den här fantastiska samlingen serier:

”There is no epic drama in Matsumoto’s compositions. Rather than narrating a story, he pays close attention to details, and makes the reader aware of just how full of richness the seemingly unimportant moments of ordinary life really are.”

Förlaget, amerikanska Top Shelf Productions, har sedan 1997 gett ut en hel del intressanta serier. Tonvikten verkar ligga på grafiska romaner och lite smalare serier.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Konstbok: ”Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013”

Nara DAP cover

Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013
Text: Matsue Kato
Red. Nola Butler, Lynda Bunting och Emma Okubo
Blum & Poe, 2014

I höstas hölls den hittills största separatutställningen i Storbritannien med den japanske konstnären Yoshitomo Nara. Financial Times gjorde en kort intervju med honom, en intervju som berättade om hans skulpturer och målningar, men som avslutades med följande ord:

”But the real revelation comes with the 200 or so drawings amassed over 30 years (1984-2013). The entire room is a wonderful romp through Nara’s scrappy, spontaneous works on paper.”

Och det verkar som om Naras teckningar, som ser bedrägligt enkla ut, har en särskild plats i publikens hjärta. Motivet är ofta en flicka med ett stort, nästan bönformat huvud. Hon stirrar ofta storögt och uttråkat eller rentav fientligt mot betraktaren. Många av dem har något rebelliskt över sig. De röker eller trummar eller spelar gitarr. Man brukar peka på influenser från såväl punken som manga och anime. Jag tycker att de är besläktade med så väl Tove Janssons Lilla My som med Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.

© Yoshitomo Nara

© Yoshitomo Nara

Och förra våren ställdes just Naras teckningar ut på galleriet Blum & Poe i Los Angeles och i samband med utställningen gavs även en riktigt fin bok ut, Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013, som förutom drygt 200 sidor med teckningar innehåller en introducerande essä, ”Drawings as Signs of Emotions”, av kritikern Matsue Kato. Teckningarna har blivit något av Naras signum och det är anmärkningsvärt att de är så lätta att känna igen. Har man sett några stycken är det lätt att känna igen de andra.

Det ligger något i beskrivningen ovan, det är inte helt fel att tala om ”Naras scrappy, spontaneous works on paper.” Nara verkar teckna spontant på det han kommer över. Det kan vara ett kvitto eller, som teckningen på bokens omslag (ovan), en bit kartong. Men Matsue Kato visar i sin essä att teckningarna inte bör betraktas som något Nara gör vid sidan av målningarna och skulpturerna. Kato visar att de har, åtminstone i Naras ögon, jämbördig status med hans övriga produktion.

© Yoshitomo Nara

© Yoshitomo Nara

Enligt Kato bör man titta på teckningarnas funktion i installationer och på utställningar, om man vill förstå teckningarnas status i Naras senare produktion. Teckningarna visas som delar av en helhet eller så presenteras de, som under den brittiska utställningen, i ett särskilt rum:

”Each piece of paper is arranged on the wall or tabletop like a picture within a picture. At times, these drawings look like props on a stage set. Critics have pointed to the unfinished nature of the individual drawings and the artists tendency to treat them as fragments. They have also noted how the drawings are related to realms outside of art, such as literature, music, and popular culture, and showed how they can be read sequentially as part of a narrative. Naras approach to exhibiting drawings makes it possible to recognize these aggregate displays as independent artistic expressions.”

© Yoshitomo Nara

© Yoshitomo Nara

Förutom att visa vilken ställning och funktion teckningarna har i den övriga produktionen, vill Kato, beskriva hur Naras teckningar har utvecklats och, delvis, skriva om historien om hans influenser.  Populärkulturella uttryck som punken, manga och anime nämns nästan rutinmässigt när influenserna till Naras teckningar avhandlas, men Kato fördjupar bilden betydligt i sin undersökning av Naras karakteristiska stil och hur han förmedlar känslor med den. Det rör inte minst de tecknade figurernas ansikten.

Kato pekar på tidigare influenser, som i sin tur kan ha påverkat populärkulturen. Han pekar på teoretiker från 1800-talet som utforskade hur olika former och kombinationer av former påverkar hur man uppfattar det känslomässiga uttrycket i ett ansikten, kunskap som naturligtvis kan vara värdefull för tecknare.

Oavsett om det finns direkta influenser eller inte, kanske rör det sig om ett slags släktskap, kanske är teorierna mer eller mindre universella, så är Katos undersökning oerhört intressant, med sitt fokus på just ansiktenas uttryckskraft: ”Few other artists have created such unforgettable faces.”

Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013 är en underbar bok, rikt illustrerad, som både skapar en god överblick och, tack vare essän, fördjupar förståelsen av Naras tekniker och influenser.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner