Etikettarkiv: Marcel Proust

Snygga prints av litterära superstjärnor

På Etsy bjuder OmniscientNarrator ut en serie med väldigt stiliga tryck, med illustrerade porträtt av flera av litteraturhistoriens superstjärnor. Några av de främsta och mest bildsköna. Stilen är enkel och tydlig, så att författarnas ikoniska karaktärsdrag framträder tydligt. Apropå det påpekade min kusin att porträtten har något lite frimärkesaktigt över sig.

Trycken finns i flera olika färger och storlekar. Priserna är låga, även om man tar hänsyn till att frakt från USA tillkommer. OmniscientNarrator säljer även en serie muggar med författarporträtt och citat. Ett varmt tack till Zero, som försäljaren kallar sig, för att vi fick visa några av hans porträtt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

En sommar med Proust?

1415636809310416

En sommar med Proust
Red. Laura El Makki
Övers. Jan Stolpe
Atlantis

”Det sanna livet, det liv som äntligen blivit upptäckt och belyst och som följaktligen är det enda man lever fullt ut, är litteraturen.”
Den återfunna tiden

Jag älskar böcker. För mig är böcker nästan lika viktiga som mat, minst lika viktiga som renlighet och vårdad klädsel. Jag läser ofta hellre om städer än besöker dem, men det är inte dumt att vara i en främmande stad och stanna hemma på hotellet och läsa om den, i någon anonym lobby, istället för att åka på sightseeing. Istället för att bara läsa en bok läser jag ibland en bok om en annan bok – böcker om böcker är en av mina favoritkategorier.

”Det är tråkigt att man måste bli mycket sjuk eller bryta benet för att få tid att läsa På spaning.” Det är Marcel Prousts bror, Robert, som beklagar sig. Lösningen på problemet, att hinna läsa de sju banden och 3000 sidorna i Prousts mästerverk På spaning efter den tid som flytt, finns redan i titeln på den underbara franska antologin En sommar med Proust. Redaktör Laura El Makki har samlat åtta verkliga Proust-kännare som belyser På spaning från rader av olika synvinklar, och de gör sitt bästa för att locka till läsning.

Men På spaning är ju inte bara omfångsrik, det är en av världens allra främsta romaner och en av de svåraste. Det krävs verkligt mod för att ta sig an den. Det hävdas att det är få som läser samtliga sju volymer och att det finns en lag som gällt ända sedan den först kom ut. Skriver Antoine Compagnon i bokens första del: ”bara hälften av dem som köpte Swanns värld skaffar sig andra delen, I skuggan av unga flickor i blom, och bara hälften som köper I skuggan av unga flickor i blom skaffar sig Kring Guermantes, tredje delen.” Fortsättningen är mer hoppfull: ”Men sedan ger läsarna inte längre tappt, genom Sodom och Gomorra, Den fångna, Rymmerskan och Den återfunna tiden.”

En annan egenhet med På spaning är att den inte går att kategorisera. Julia Kristeva, som skriver om Proust och fantasin, använder kalejdoskopet som liknelse, men man kanske också kan likna den vid en kristall? Proust beskrev den som både en katedral och en klänning. Verket tar upp rader av universella teman: kärlek, svartsjuka, äregirighet, begär, minne, åldrande, död, skvaller… Romanen är byggd kring en idé som Proust fick 1908, att det finns en skillnad mellan sällskapslivets jag och det skapande jaget samt en skillnad mellan det frivilliga minnet och det ofrivilliga (madeleinekakan). Han såg på jaget som något mycket undflyende.

Teorierna om minnet och tiden är bara ett exempel på att På spaning är en filosofisk och kanske till och med en ganska teoretisk roman, men teorierna ligger i regel inbäddade i romanens väv. De långa meningarna är också mycket speciella. Proust bygger upp sina meningar med ”tillägg, nya omständigheter och parenteser. Precis som hos Montaigne är det oftare presensparticip än bisatser som förlänger dem.” De långa meningarna, underbara förutsatt att läsandet flyter.

På spaning är en bok om förlust och en uppvaknande medvetenhet om förlusten, men sedan blir den också en roman om människans återerövrande av sitt förflutna. Det fantastiska är att En sommar med Proust innehåller en arsenal med uppslagsrika och intelligenta analyser, entusiasmerande läsning, men ändå förblir På spaning gåtfull.

Den handlar en hel del om stela borgerliga ritualer, men är så oerhört fri i någon bemärkelse. Den är teoretisk, men oerhört känslosam. Den måste väl betraktas som modernistisk, men den är djupt nedsänkt i den romantiska traditionen. Det är en mycket allvarlig roman, men Proust är underskattad som humorist.

En sommar med Proust innehåller en hel del lite längre citat, det upplägget funkar väldigt bra. Likaså att låta åtta olika experter skriva om skilda ämnen, som Antoine Compagnon om tiden, Nicolas Grimaldi om kärleken och Adrien Goetz om konsterna. En sommar med Proust är en genuint underhållande bok.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Våren 2015 – 15 fackböcker att hålla koll på

9780674430006-lg

Boken som har kallats decenniets viktigaste. Köp. Beställ.

Det är en tradition, visserligen ganska kort, att göra två listor med den kommande säsongens 15 mest spännande böcker. Vi läser Svensk Bohandel från pärm till pärm och gör hundöron om vi ser något anmärkningsvärt. Det här är den första listan för i år: Våren 2015 – 15 skönlitterära böcker att hålla koll på Och det här är listan med fackböcker:

Stefan Zweig vid världens ände - biografi om exil (inbunden)

George ProchnikStefan Zweig vid världens ände (Atlantis)

”It is impossible to read The Impossible Exile without wanting to spend more time in Zweig’s company, so it is fortunate that his books are now being reissued by Pushkin Press. In today’s Europe it seems that Stefan Zweig does have something to say; he has found, at last, a voice in the land of the future.”
– Frances Wilson i The Telegraph

Missa inte Världen av igår (Ersatz), boken som inspirerade Wes Anderson att göra filmen The Grand Budapest Hotel. Modernista har ett helt gäng Zweig-titlar i sin pipeline, men de planeras komma ut först 2017. Prochniks biografi kommer ut i mars.

Vi säger vad du tänker (häftad)

Anna-Lena Lodenius – Vi säger vad du tänker (Atlas)

”Anna-Lena Lodenius nya bok är ett reportage om de nya högerpopulistiska partier som breder ut sig i Europa. Också ekonomiskt välmående länder har dessa partier i sina parlament. Varför händer det här?” Utkommer i april.

9780674430006-lg

Svenskt omslag saknas.

Thomas Piketty Kapitalet i det tjugoförsta århundradet (Karneval)

Det är svårt att argumentera med nyliberaler, men den här boken kommer i alla fall väcka en hel del rabalder. Eventuellt kan den få upp fördelningspolitiska frågor på  dagordningen. Mars.

saltomslagetB-533x800

Joachim Östlund Saltets pris: Svenska slavar i Nordafrika och handeln i Medelhavet 1650-17 (Nordic Academic Press)

Den här boken kom i december, men verkar så udda, unik och spännande att den måste med på listan.

bok_han1_hr

Byung-Chul HanEros Agoni (Ersatz)

Omslaget hör till Byung-Chul Hans förra bok. Det börjar bli några stycken: ”I sina uppmärksammade böcker beskriver den sydkoreanske filosofen Byung-Chul Han hur den senkapitalistiska kulturens extrema narcissism håller på att förändra vårt liv i grunden.” April.

Skärmavbild-2014-11-20-kl.-13.17.03

Ulrika Kärnborg – Klickokratin. Nya medier och en gammal journalistroll (Atlas)

Det bedrivs på tok för lite mediekritik i det här landet. Det här låter riktigt lovande: ”Klickokratin är boken som sammanfattar journalistikens kris och sätter den i ett historiskt perspektiv. Ulrika Kärnborg skriver delvis utifrån egna erfarenheter från några av Sveriges största dagstidningar, men hon presenterar också medieforskningens syn på branschens framtid, hur riksdagspartierna ser på saken och vilka politiska strategier som finns till hands.” Utkommer maj.

Skärmavbild-2014-11-20-kl.-12.00.14-e1416487786315

Kalle Kniivilä – Krim tillhör oss. Imperiets återkomst (Atlas)

Kniivilä skrev en av förra årets allra bästa reportageböcker, Putins folk (Altlas) – läs vår intervju med författaren – och vi tror och hoppas att den här är lika bra. Bokförlaget Atlas har förövrigt en urstark vårutgivning. Mars.

Yvonne HirdmanMedan jag var ung. Egohistoria från 1900-talet (Ordfront)

”Det är som att infria ett löfte till det unga jaget: att skriva den här boken. Boken om mig själv. En ego-historia tänker jag. Inte memoarer. Historia med egot i centrum men också världen som egot bor i, påverkas av, slåss emot. Ett Sverige från 40-tal till 90-tal, ett Sverige där kvinnors liv förändras från ett slags påbjuden husmoderlighet till allt större frihet och allt större ja, vad?” Februari.

9780060915414

Svenskt omslag saknas.

Annie Dillard – Att lära en sten att tala. Expeditioner och möten (ellerströms)

”Den mångsidiga, Pulitzerprisbelönade Annie Dillards essäer är bland de bästa i den amerikanska litteraturen.” April.

Eurafrika

Peo Hansen & Stefan JonssonEurafrika. EU:s koloniala rötter (Leopard)

Eurafrika är en bok som redan väckt internationell uppmärksamhet. Den gör upp med myten om EU som fredsprojekt och konstaterar att dagens EU knappast hade existerat om det inte från början utformats som en eurafrikansk gemenskap.” Utkommer i mars.

9789127140394 (1)

Yuval Noah HarariSapiens. En kort historik över mänskligheten (Natur & Kultur)

Låter som en sann pageturner: ”Sapiens är en storslagen berättelse om människans ursprung, nutid och framtid.” Mars.

superintelligens-250x371

Nick BoströmSuperintellligens (Fri Tanke)

Jag tror inte att vi någonsin kommer lyckas skapa maskiner som ”tänker själva” men det är oerhört spännande att läsa om hur de troende föreställer sig framtiden. Boström verkar vara något av en guru inom AI och transhumanism.

LIKTJUVEN-250x364

Sam KeanLiktjuven och barberaren (Fri Tanke)

Hjärforskningen är vansinnigt hajpad, men hur ska man kunna motstå en bok som lockar med kuriositeter i stil med ”virus som äter patienternas minne, blinda personer som ser med tungan”? Låter som något i stil med Oliver Sacks, fast helt inriktad på hjärnforskningens historia. April.

Facing_heaven

Erik VidegårdFacing heaven. Välkommen till sichuanköket (Natur & Kultur)

Förmodligen årets kokbok 2015: ”Mitt första möte med maten från Sichuan var en befrielse. Plötsligt förstod jag. Så här kan kinesisk mat smaka. Som ett fyrverkeri för smaklökarna. Smaker och dofter jag inte trodde fanns.” Mars.

En sommar med Proust (inbunden)

Antoine Compagnon m.fl. – En sommar med Proust (Atlantis)

I Frankrike brukar böcker av det här slaget gå hem i stugorna, av någon anledningen är det väldigt underhållande att läsa böcker som handlar om klassiska böcker. Poängen med boken är att visa att På spaning efter den tid som flytt kan läsas på oerhört många olika sätt. April.

Och apropå Proust, Novellix har just gett ut en novell av honom.

Listan gör inte anspråk på att täcka de bästa eller viktigaste böckerna i vårutgivningen – hur skulle den kunna göra det? – men förhoppningsvis kan den inspirera till upptäckter av några riktigt omvälvande, spännande, lärorika och intressanta böcker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Tre olika sätt att få vara med i en roman

Den amerikanska skådespelerskan Scarlett Johansson stämde, på ganska fåniga grunder, den franske författaren Grégoire Delacourt, inte för att han skrivit om henne i en av sina romaner, men för att en av karaktärerna i en roman, en modell, är extremt lik och misstas för Scarlett Johansson. Nu har en fransk domstol kommit fram till att romanen, som heter La première chose qu’on regard, på svenska något i stil med Det första man ser, är ärekränkande. Delacourt har dömts att betala ett skadestånd på 3400 dollar, som visserligen bara är en bråkdel av den summa Johansson krävde, 68.000 dollar.

Om man inte är en av världens vackraste skådespelare finns det andra sätt att komma med i en roman, låt vara i en mer undanskymd roll. I ett välgörenhetsprojekt sålde nyligen författaren till bokserien Game of Thrones, R. R. Martin, möjligheten att få vara med i en av hans kommande böcker. Haken med förslaget är att ens karaktär ganska snart blir dödad, men Dave Goldblatt, anställd på Facebook, tvekade inte länge (10 minuter) innan han beslutade att det skulle vara väl värt 20.000 dollar att få bli en romankaraktär i Game of Thrones.

Ett tredje, och mer konventionellt, sätt att få vara med i en roman är naturligtvis att skriva en självbiografisk roman, men egentligen är väl det mest förvånande att inte fler författare tar betalt för att introducera personer och produkter, kanske också politiska idéer och platser, i sina verk. Med facit i hand, borde inte exempelvis Proust ha kunnat ta ordentligt betalt för den där berömda madelainekakan? Kruxet är väl att man först måste vara hyfsat känd för att kunna ta betalt? Och när man väl är känd kanske man månar lite extra om den konstnärliga integriteten?

Skriv gärna om du har några bra exempel på produktplacering inom litteraturen eller bara exempel på varumärken som är ovanligt framträdande i litterära verk. Eller, varför inte, exempel på helt påhittade varumärken.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

15 författares sovrum

Vi inte bara läser våra favoritförfattare, vi läser om dem och besöker deras hem. Varför håller vi på med sånt? Vi tror att det beror på något så oskyldigt som att vi är nyfikna av naturen, och kanske för att vi tror att vi, just vi, ska kunna förstå våra favoritförfattare bättre än andra. Frågan är om vi inte lurar oss själva, men är det ens rimligt att tro att vi skulle kunna motstå att få kika in i sovrummen hos några av 1900-talets allra mest firade författare?

Vi kunde i vilket fall som helst inte låta bli att kika in i de 15 sovrum som finns med i ”Literary Style: 15 Writers Bedrooms”. Med bland de 15 är Truman Capote, Virginia Woolf, William Faulkner, Marcel Proust och Flannery O’Connor. Om något är utmärkande för de femton författarnas sovrum är det kanske att de är ganska sparsmakat inredda – och det ligger väl i linje med sömnforskningen, att man i sovrummet inte ska omge sig med för mycket som associerar till det vakna livets verksamheter.

Och så vill vi utfärda en liten varning vad gäller fotot på William S. Burroughs sovrum – det är bara författarens vän, Patti Smith, som sitter på sängen.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Fem feta boklistor sammanställda av Jason Diamond

Flavorwire är bra på listor och Jason Diamond är bäst på boklistor. Hans listor är ofta originella, lyxigt långa och väldigt genomtänkta. Det här är fem exempel på vad Diamond kan hitta på när han är som mest inspirerad och inspirerande:

1.   The New Classics: 21 Writers Tell Us Which Books They’d Add to the Canon

Några kritiker, författare och förlagsfolk får frågan vilka böcker som borde kvala in och betraktas som nya klassiker. Här får exempelvis Barry Hannahs Airships, Richard Fords The Sportswriter och Margaret Atwoods The Handmaids Tale en plats i kanon.

2.   Which Books Should We Stop Calling Classics?

Som ovan fast tvärtom – vilka böcker borde mista sin klassikerstatus? Här finns Jules Vernes Jorden runt på åttio dagar med och, lite mer överraskande, James Joyce Ulysses.

3.   Made for Each Other: Literature’s 25 Most Memorable Love Affairs

Förutom det allra mest självklara paret, Romeo och Julia, så finns bland andra Charles och Sebastian i Bridshead Revisited och Anaïs Nin and Henry Miller i Henry and June med.

4.   Celebrate William S. Burroughs’ 100th Birthday With 12 Cultural Icons on His Influence

Enligt Diamond är Burroughs ett missförstått geni och han firar honom med en lista med personer och företeelser som han influerat. Exempelvis Patti Smith, Kurt Cobain, J.G. Ballard och John Waters.

5.   25 Big Novels That Are Worth Your Time

Bland de läsvärda tegelstenarna enligt Diamond återfinns bland andra Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, William Gaddis JR och Roberto Bolaños 2666.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Listor

Slates podcast Audio Book Club är inspirerande

Slate har många bra podcasts och The Audio Book Club är en av de bättre. Laguppställningen varierar men tre personer diskuterar en aktuell bok och varje avsnitt är ungefär fyrtio minuter långt. Diskussionerna är livliga, kunniga och engagerade. Ibland uppstår stor oenighet, men stämningen är god och det skrattas sällsynt mycket för att vara ett program om böcker.

Podcasten rekommenderar att man lyssnar efter man har läst boken, men det går mycket väl att lyssna innan eller att lyssna utan att ens läsa boken. Det är som Bokcirkeln i P1 fast lite rappare.

Bleeding Edge av Thomas Pynchon

The Flamethrowers av Rachel Kushner

Tenth of December av George Saunders

På spaning efter den tid som flytt (Swanns värld) av Marcel Proust

Stolthet och fördom av Jane Austen

Poscastens arkiv.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio

Sommarspecial – så tar du dig ur lässvackan

Cover of "A Supposedly Fun Thing I'll Nev...

Cover via Amazon

Den typiska bokbloggaren planerar sitt läsande, sätter upp en årskvot med ett visst antal böcker eller tokshoppar böcker månadsvis och lägger upp foton av dem på nätet. Sommarplaneringen brukar vara speciell och särskilt hysterisk, eftersom den sammanhängande ledigheten på sommaren är så lång.

Planeringen kan vara lätt ångestskapande, men är främst lustfylld, ett roligt sätt att utmana sig själv, kanske även andra, och testa sina gränser. Hinner man med Knausgårds långa romansvit Min kamp, Prousts På spaning efter den tid som flytt och Musils Mannen utan egenskaper på fem veckor? Det skulle kunna funka.

Men att lägga upp planer för sitt läsande har blivit mycket vanligare även bland personer som inte bloggar om böcker, exempelvis bland dem som arbetar på förlag, bibliotek eller som lärare, och det är just på sommaren man satsar som hårdast. Det kan få allvarliga konsekvenser. Plötsligt, när man står där i friggeboden framför boktraven full med tiopoängare som Tolstoj, Dostojevskij och Dickens – padang, så upptäcker man att man är mitt inne i en lässvacka. I bästa fall varar svackan i ett par dagar, i värsta fall i fem veckor.

Vi har gått igenom, granskat och utvärderat de mest beprövade metoderna för att ta sig ur en lässvacka och har kommit fram till att följande sex metoder är bäst:

1.  Den första metoden man bör pröva är att växla ned i längd och komplexitet. Om du läser David Foster Wallace mäktiga pjäs Blek kung kan du växla ned till novellsamlingen Oblivion av samme författare. Hjälper inte det kan du växla ned ytterligare ett steg och läsa A Supposedly Fun Thing I’ll Never Do Again, som är en samling med reportage och essäer av DFW.

2.  En annan metod är att växla medium. Om du läser Leo Tolstojs Krig och fred växlar du över till ljudversionen av samma bok. Det kan till och med, hur märkligt det än kan låta, vara värt att växla mellan pappersbok och läsplatta. Mediet är inte budskapet, men någon skillnad gör det.

3.  En annan bra metod är att läsa något som du normalt inte skulle läsa, låt säga Stephen King, men som miljontals andra människor före dig har blivit uppslukade av. Plågas du av snobbism kan det vara obehagligt, men många vittnar om att de tagit sig upp ur en lässvacka just på det här sättet.

4.  Läs mängder av recensioner – recension på recension på recension – tills du hittar en som beskriver en bok som du verkligen känner att du måste läsa. Det ska i princip kännas i magen att det är rätt bok.

5.  Läs så kallad flash fiction, ultrakorta noveller. Etgar Keret är specialist på det här, korta och hårt skruvade små fyrverkerier av fantasi. En bra början är Suddenly, a Knock on the Door eller The Nimrod Flipout.

6.  Sluta läsa ett tag, kanske i ett par dagar, och ägna dig helhjärtat åt Candy Crush eller vad det nu kan vara som känns roligare än böcker just för tillfället. Det är inte nyttigt att läsa för mycket, särskilt inte på semestern.

BB

2 kommentarer

Under Artiklar

Årtiondets Kafka-attack

Austrian Writer Franz Kafka

Austrian Writer Franz Kafka (Photo credit: Wikipedia)

Franz Kafka får anses ganska kanoniserad, i paritet med de allra största. Enligt kritikern Jeremy Adler är han ”less dazzling than Proust, less innovative than Joyce, [but his] vision is more stark, more painful, more obviously universal than that of his peers.” I en stort uppslagen artikel i The Atlantic Monthly citerar kritikern Joseph Epstein Adler, men han håller inte med, Kafka spelar inte i samma liga som Joyce och Proust. Epstein har över huvud inget gott att säga om om Kafka, förutom att hans verk inte är ”entirely bereft of humor or comic touches in dark situations.”

Epstein tycker inte bara att Kafka är kraftigt överskattad som författare, han framhäver också hur dålig han var som människa: ”For a man who claimed to be under the lash of a tyrannnical father, Kafka nevertheless lived at home until he was 31. He insisted that his job stifled him, yet he never left it until compelled to by illness. He strung women along – poor Felice Bauer, twice his fiancée over the course of several years – holding out promises of marriage on which he did not deliver.”

Epstein har uppenbarligen läst ett tiotal biografier om Kafka och någonstans måste det ha brustit. Kafka kunde inte hantera livet som en riktig karl klagar Epstein, han var svartsynt, pessimistisk, bisarr och dunkel. Slutklämmen är obetalbar: ”Great writers are impressed with the mysteries of life; poor Franz Kafka was crushed by them.”

Enligt Epstein var det värsta brottet Kafka begick, om vi ska hålla oss till hans verk, att han skrev obegripliga texter. Det verkar inte spela någon roll att han har läst av miljontals människor, återupptäcks av varje ny generation och förmodligen har påverkat den västerländska 1900-talslitteraturen mer än någon annan.

Den andra skurken i Epsteins vredesutbrott är Sigmund Freud – vem annars! – som påstås ha skänkt legitimitet åt Kafka: ”Without belief in Freud, Kafka’s stories lose their weight and authority.” Det här resonemanget håller naturligtvis inte och varför det skulle betraktas som ett givet handikapp i litterära sammanhang att vara svårtolkad framgår inte av artikeln, men Epsteins attack är underhållande, även om den kanske mest är ett journalistiskt trick för att få uppmärksamhet i mediebruset.

Vi vill passa på att rekommendera något mer uppbyggligt också, en fantastisk podcast om Kafka. Det är ett föredrag Hans Blomqvist höll på Magasin 3 för ett par år sedan, men det är lika bra fortfarande.

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Författarnas ritualer för att få kreativiteten att flöda

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, ...

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, historian, and dramatist (Photo credit: Wikipedia)

Ännu en blogg har blivit bok, men den här gången är resultatet riktigt roligt. Amerikanska journalisten Mason Currey började blogga om kända kreativa personers ritualer och knep, som de använt för att smörja den kreativa processen. Bloggen handlade både om historiska och nu levande personer.

Det blev sammanlagt ett drygt sjuttiotal blogginlägg, men mycket material till Daily Rituals: How Artists Work (2013) är helt nyskrivet och fördjupat. Boken handlar om alla sorters kreativa människor, 160 stycken, men vi har valt ut sex ritualer eller knep som just författare har tagit till:

1. Kaffe. Fransmannen Honoré de Balzac (1799-1850) var vansinnigt produktiv. Det är ganska välkänt att han drack mycket kaffe, enligt vissa beräkningar så mycket som 50 koppar om dagen. Kaffe är förmodligen författarnas favoritdryck idag, kaffe kanske rentav överkonsumeras, men Balzac som skrev stående vid en pulpet tog konsumtionen till en svårslagen nivå.

2. Ruttna äpplen i en byrålåda. Den tyske författaren, dramatikern och filosofen Friedrich Schiller hade svårt att skriva om det inte låg multnande äpplen i en av hans skrivbordslådor, för att av den med tiden dävna doften bli påmind om Förgängelsen. Mycket bra och originell idé, förutsatt att man inte redan har en tendens att mest hela tiden tänka på åldrande, tidens monotona malande och Döden.

3. Gå upp tidigt/Arbeta på nätterna. Vissa författare har varit överlägset mest produktiva på morgnar och förmiddagar, andra har skrivit nästan uteslutande på natten, som ovan nämnde Friedrich Schiller. Det samma gäller Samuel Johnson, Gustave Flaubert, Marcel Proust och George Sand. Hon skrev ett tjugotal sidor varje natt i sitt vuxna liv. Det var inte ovanligt för Sand att krypa ur någon älskares säng mitt i natten och börja skriva. Hon hävdade att hon inte alltid mindes vad hon skrivit dagen därpå. Uppe i ottan, och punktliga, var däremot författare som William Faulkner, John Updike och Vladimir Nabokov.

4. Behåll ditt vanliga jobb. Wallace Stevens och T.S. Eliot lyckades ovanligt bra med att förena arbete och att verka som poeter. När Eliot jobbade på bank, skötte han sina litterära möten på luncherna och skrev på kvällarna. Under större delen av sin författarkarriär arbetade Toni Morrison på dagarana, som redaktör på Random House, men undervisade också i litteratur och uppfostrade på egen hand två söner.

5. Amfetamin. Om kaffe fungerat så sällsynt bra, varför skulle inte lite tyngre stimulantia kunna göra jobbet ännu bättre? Poeten W.H. Auden tog amfetamin på morgonen, ungefär som en multivitamin. Till kvällen tog han något annat för att somna. Ungefär samma pragmatiska syn på amfetaminet hade Graham Greene, under en period när han skrev två böcker samtidigt, tog han både amfetamin på morgonen och mitt på dagen. Greene verkade kunna hantera drogen och sedan bara lägga av, författare som Aayn Rand och Jean-Paul Sartre utvecklade mer problematiska beroenden.

6. Disciplin. Daily Rituals är ingen självhjälpsbok för kreativa människor, det är snarare en kulturhistorisk orienterad bok, lättläst och underhållande med massor av exempel. ”There’s no one way – there’s too much drivel about this subject,” sa författaren Bernard Malamud när han fick frågan om sina skrivarrutiner. ”You’re who you are, not Fitzgerald or Thomas Wolfe. You write by sitting down writing. How one works, assuming he’s disciplined, doesn’t matter. If he or she is not disciplined, no sympathetic magic will help.”

BB

Lämna en kommentar

Under Listor