Etikettarkiv: Marcel Proust

Sommarspecial – så tar du dig ur lässvackan

Cover of "A Supposedly Fun Thing I'll Nev...

Cover via Amazon

Den typiska bokbloggaren planerar sitt läsande, sätter upp en årskvot med ett visst antal böcker eller tokshoppar böcker månadsvis och lägger upp foton av dem på nätet. Sommarplaneringen brukar vara speciell och särskilt hysterisk, eftersom den sammanhängande ledigheten på sommaren är så lång.

Planeringen kan vara lätt ångestskapande, men är främst lustfylld, ett roligt sätt att utmana sig själv, kanske även andra, och testa sina gränser. Hinner man med Knausgårds långa romansvit Min kamp, Prousts På spaning efter den tid som flytt och Musils Mannen utan egenskaper på fem veckor? Det skulle kunna funka.

Men att lägga upp planer för sitt läsande har blivit mycket vanligare även bland personer som inte bloggar om böcker, exempelvis bland dem som arbetar på förlag, bibliotek eller som lärare, och det är just på sommaren man satsar som hårdast. Det kan få allvarliga konsekvenser. Plötsligt, när man står där i friggeboden framför boktraven full med tiopoängare som Tolstoj, Dostojevskij och Dickens – padang, så upptäcker man att man är mitt inne i en lässvacka. I bästa fall varar svackan i ett par dagar, i värsta fall i fem veckor.

Vi har gått igenom, granskat och utvärderat de mest beprövade metoderna för att ta sig ur en lässvacka och har kommit fram till att följande sex metoder är bäst:

1.  Den första metoden man bör pröva är att växla ned i längd och komplexitet. Om du läser David Foster Wallace mäktiga pjäs Blek kung kan du växla ned till novellsamlingen Oblivion av samme författare. Hjälper inte det kan du växla ned ytterligare ett steg och läsa A Supposedly Fun Thing I’ll Never Do Again, som är en samling med reportage och essäer av DFW.

2.  En annan metod är att växla medium. Om du läser Leo Tolstojs Krig och fred växlar du över till ljudversionen av samma bok. Det kan till och med, hur märkligt det än kan låta, vara värt att växla mellan pappersbok och läsplatta. Mediet är inte budskapet, men någon skillnad gör det.

3.  En annan bra metod är att läsa något som du normalt inte skulle läsa, låt säga Stephen King, men som miljontals andra människor före dig har blivit uppslukade av. Plågas du av snobbism kan det vara obehagligt, men många vittnar om att de tagit sig upp ur en lässvacka just på det här sättet.

4.  Läs mängder av recensioner – recension på recension på recension – tills du hittar en som beskriver en bok som du verkligen känner att du måste läsa. Det ska i princip kännas i magen att det är rätt bok.

5.  Läs så kallad flash fiction, ultrakorta noveller. Etgar Keret är specialist på det här, korta och hårt skruvade små fyrverkerier av fantasi. En bra början är Suddenly, a Knock on the Door eller The Nimrod Flipout.

6.  Sluta läsa ett tag, kanske i ett par dagar, och ägna dig helhjärtat åt Candy Crush eller vad det nu kan vara som känns roligare än böcker just för tillfället. Det är inte nyttigt att läsa för mycket, särskilt inte på semestern.

BB

2 kommentarer

Under Artiklar

Årtiondets Kafka-attack

Austrian Writer Franz Kafka

Austrian Writer Franz Kafka (Photo credit: Wikipedia)

Franz Kafka får anses ganska kanoniserad, i paritet med de allra största. Enligt kritikern Jeremy Adler är han ”less dazzling than Proust, less innovative than Joyce, [but his] vision is more stark, more painful, more obviously universal than that of his peers.” I en stort uppslagen artikel i The Atlantic Monthly citerar kritikern Joseph Epstein Adler, men han håller inte med, Kafka spelar inte i samma liga som Joyce och Proust. Epstein har över huvud inget gott att säga om om Kafka, förutom att hans verk inte är ”entirely bereft of humor or comic touches in dark situations.”

Epstein tycker inte bara att Kafka är kraftigt överskattad som författare, han framhäver också hur dålig han var som människa: ”For a man who claimed to be under the lash of a tyrannnical father, Kafka nevertheless lived at home until he was 31. He insisted that his job stifled him, yet he never left it until compelled to by illness. He strung women along – poor Felice Bauer, twice his fiancée over the course of several years – holding out promises of marriage on which he did not deliver.”

Epstein har uppenbarligen läst ett tiotal biografier om Kafka och någonstans måste det ha brustit. Kafka kunde inte hantera livet som en riktig karl klagar Epstein, han var svartsynt, pessimistisk, bisarr och dunkel. Slutklämmen är obetalbar: ”Great writers are impressed with the mysteries of life; poor Franz Kafka was crushed by them.”

Enligt Epstein var det värsta brottet Kafka begick, om vi ska hålla oss till hans verk, att han skrev obegripliga texter. Det verkar inte spela någon roll att han har läst av miljontals människor, återupptäcks av varje ny generation och förmodligen har påverkat den västerländska 1900-talslitteraturen mer än någon annan.

Den andra skurken i Epsteins vredesutbrott är Sigmund Freud – vem annars! – som påstås ha skänkt legitimitet åt Kafka: ”Without belief in Freud, Kafka’s stories lose their weight and authority.” Det här resonemanget håller naturligtvis inte och varför det skulle betraktas som ett givet handikapp i litterära sammanhang att vara svårtolkad framgår inte av artikeln, men Epsteins attack är underhållande, även om den kanske mest är ett journalistiskt trick för att få uppmärksamhet i mediebruset.

Vi vill passa på att rekommendera något mer uppbyggligt också, en fantastisk podcast om Kafka. Det är ett föredrag Hans Blomqvist höll på Magasin 3 för ett par år sedan, men det är lika bra fortfarande.

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Författarnas ritualer för att få kreativiteten att flöda

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, ...

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, historian, and dramatist (Photo credit: Wikipedia)

Ännu en blogg har blivit bok, men den här gången är resultatet riktigt roligt. Amerikanska journalisten Mason Currey började blogga om kända kreativa personers ritualer och knep, som de använt för att smörja den kreativa processen. Bloggen handlade både om historiska och nu levande personer.

Det blev sammanlagt ett drygt sjuttiotal blogginlägg, men mycket material till Daily Rituals: How Artists Work (2013) är helt nyskrivet och fördjupat. Boken handlar om alla sorters kreativa människor, 160 stycken, men vi har valt ut sex ritualer eller knep som just författare har tagit till:

1. Kaffe. Fransmannen Honoré de Balzac (1799-1850) var vansinnigt produktiv. Det är ganska välkänt att han drack mycket kaffe, enligt vissa beräkningar så mycket som 50 koppar om dagen. Kaffe är förmodligen författarnas favoritdryck idag, kaffe kanske rentav överkonsumeras, men Balzac som skrev stående vid en pulpet tog konsumtionen till en svårslagen nivå.

2. Ruttna äpplen i en byrålåda. Den tyske författaren, dramatikern och filosofen Friedrich Schiller hade svårt att skriva om det inte låg multnande äpplen i en av hans skrivbordslådor, för att av den med tiden dävna doften bli påmind om Förgängelsen. Mycket bra och originell idé, förutsatt att man inte redan har en tendens att mest hela tiden tänka på åldrande, tidens monotona malande och Döden.

3. Gå upp tidigt/Arbeta på nätterna. Vissa författare har varit överlägset mest produktiva på morgnar och förmiddagar, andra har skrivit nästan uteslutande på natten, som ovan nämnde Friedrich Schiller. Det samma gäller Samuel Johnson, Gustave Flaubert, Marcel Proust och George Sand. Hon skrev ett tjugotal sidor varje natt i sitt vuxna liv. Det var inte ovanligt för Sand att krypa ur någon älskares säng mitt i natten och börja skriva. Hon hävdade att hon inte alltid mindes vad hon skrivit dagen därpå. Uppe i ottan, och punktliga, var däremot författare som William Faulkner, John Updike och Vladimir Nabokov.

4. Behåll ditt vanliga jobb. Wallace Stevens och T.S. Eliot lyckades ovanligt bra med att förena arbete och att verka som poeter. När Eliot jobbade på bank, skötte han sina litterära möten på luncherna och skrev på kvällarna. Under större delen av sin författarkarriär arbetade Toni Morrison på dagarana, som redaktör på Random House, men undervisade också i litteratur och uppfostrade på egen hand två söner.

5. Amfetamin. Om kaffe fungerat så sällsynt bra, varför skulle inte lite tyngre stimulantia kunna göra jobbet ännu bättre? Poeten W.H. Auden tog amfetamin på morgonen, ungefär som en multivitamin. Till kvällen tog han något annat för att somna. Ungefär samma pragmatiska syn på amfetaminet hade Graham Greene, under en period när han skrev två böcker samtidigt, tog han både amfetamin på morgonen och mitt på dagen. Greene verkade kunna hantera drogen och sedan bara lägga av, författare som Aayn Rand och Jean-Paul Sartre utvecklade mer problematiska beroenden.

6. Disciplin. Daily Rituals är ingen självhjälpsbok för kreativa människor, det är snarare en kulturhistorisk orienterad bok, lättläst och underhållande med massor av exempel. ”There’s no one way – there’s too much drivel about this subject,” sa författaren Bernard Malamud när han fick frågan om sina skrivarrutiner. ”You’re who you are, not Fitzgerald or Thomas Wolfe. You write by sitting down writing. How one works, assuming he’s disciplined, doesn’t matter. If he or she is not disciplined, no sympathetic magic will help.”

BB

Lämna en kommentar

Under Listor