Etikettarkiv: Margaret Atwood

Den amerikanska höstsäsongen har rivstartat. Nyligen kom en av de riktigt tunga titlarna ut, Purity av Jonathan Franzen, som fick ett blandat mottagande, men det var knappt någon kritiker som var överväldigad. Recensionerna handlade ovanligt mycket om Franzen som offentlig person, om hans syn på Twitter och Facebook och om hans märkliga idé att adoptera ett barn för att lättare kunna förstå unga. Men nu är det september och det kommer ut mycket spännande böcker.

Jag har valt ut de 10 böcker utgivna av amerikanska förlag som jag tror mest på. Även översatt litteratur, förutsatt att den inte redan finns tillgänglig på svenska.

Det har länge varit Knausgård-feber i USA, förutom att kritikerna och läsarna varit överens om att Knausgård är the real deal, så han har åtnjutit rockstjärnestatus. Mycket folk och trängsel exempelvis vid uppläsningar. Nyligen har också samtliga berättelser av Clarice Lispector getts ut av New Directions, och hon ser nästan ut att gå igenom en liknande postum kanoniseringsprocess som Roberto Bolaño.

Och så har vi det italienska fenomenet Elena Ferrante som firat stora triumfer i Amerika med sin serie med böcker som utspelar sig i Neapel, en mäktig berättelse som till stor del kretsar kring två kvinnors vänskap, som under decennierna skiftar karaktär. Den fjärde boken heter The Story of the Lost Child (Europa Editions). Jag har sett roligare omslag, men Neapel-serien ska vara något utöver det vanliga.

Om Ferrante-febern i Brooklyn.

När Claire Vaye Watkins novellsamling Battleborn kom ut 2012 vann den pris efter pris efter pris. Och allt tyder på att Gold Fame Citrus (Riverhead Books) kommer att befästa den här unga författarens ställning som egensinnig och originell supertalang. Romanen beskrivs som en dystopi som utspelar sig i ett förött Kalifornien härjat av torka.

Beskrivningen av Watkins stil, exempelvis i Harpers, låter löftesrik: ”Watkin’s narrative is mythic and speculative, its sediment forming and re-forming in lists, treatises, and reports. The writing, with its tough sentimentality, is reminiscent of Denis Johnson’s, but Watkins has a style of mordant observation all her own.” Kan mycket väl vara en av årets mest spännande debutromaner.

Half an Inch of Water (Graywolf Press) är Percival Everetts första novellsamling på 11 år. Ur förlagets beskrivning: ”For the plainspoken men and women of these stories—fathers and daughters, sheriffs and veterinarians—small events trigger sudden shifts in which the ordinary becomes unfamiliar. A harmless comment about how to ride a horse changes the course of a relationship, a snakebite gives rise to hallucinations, and the hunt for a missing man reveals his uncanny resemblance to an actor. Half an Inch of Water tears through the fabric of the everyday to examine what lies beneath the surface of these lives. In the hands of master storyteller Percival Everett, the act of questioning leads to vistas more strange and unsettling than could ever have been expected.”

Innan Bill Clegg skrev Did You Ever Have a Family (Scout Press) skrev han en bok om sina drogproblem, och innan dess var han en mycket framgångsrik litterär agent. Romanen, som handlar om hur en hel familj, så när som på en person, utplånas i en brand. Redan innan den kom ut i USA fanns den med på Man Booker-prisets långa lista.

Jag har bara läst en handfull noveller av Joy Williams men jag är väldigt nyfiken på The Visiting Privilege (Knopf), som blandar gammalt och nytt: ”Joy Williams has been celebrated as a master of the short story for four decades, her renown passing as a given from one generation to the next even in the shifting landscape of contemporary writing. And at long last the incredible scope of her singular achievement is put on display: thirty-three stories drawn from three much-lauded collections, and another thirteen appearing here for the first time in book form.”

Stort uppslaget porträtt av Williams i New York Times Magazine.

Förra året gav Dorothy ut Nell Zink, i år ger de ut Vertigo av Joanna Walsh. Man ska väl egentligen inte lita på blurbs, men dem skrivna om Vertigo verkar uppriktiga. Eller så vill jag bara att den här boken ska vara riktigt bra? Skriver hursomhelst Jeff Vandermeer: ”Stunning short, sharp shocks with insight that reminds me of the very personal work of Clarice Lispector. . . . Packs a wallop into a very small space. I suspect this will get some year-end kudos.”

Det påstås ibland att amerikaner mest konsumerar inhemsk kultur, men New Directions är ett av många exempel på ett förlag som ger ut spännande böcker från vitt skilda delar av världen. Eka Kurniawan, född 1975, är en indonesisk litterär stjärna på uppåtstigande. Så här beskriver förlaget hans första bok översatt till engelska: ”The epic novel Beauty Is a Wound combines history, satire, family tragedy, legend, humor, and romance in a sweeping polyphony.” Och den första meningen är nästan osannolikt bra: ”One afternoon on a weekend in May, Dewi Ayu rose from her grave after being dead for twenty-one years…”

Dryland (Tin House) av Sara Jaffe har ett av de stiligare omslagen. Det är ännu en omskriven debut, som Publishers Weekly beskriver så här: ”Jaffe’s exceptional debut, a heartfelt coming-of-age story set in Portland, Ore., in 1992, exquisitely captures the nostalgia and heartbreak of youth. Teenage Julie Winter tries to make meaningful connections as she navigates the tricky world of high school cliques, while living in the shadow of her older brother, Jordan, a former Olympic hopeful now living in Germany.”

Margaret Atwood har avslutat sin MaddAddam-trilogi, men hon har inte övergivit framtiden. Den nya romanen The Heart Goes Last (Nan A. Talese) utspelar sig i en nära framtid där ”the lawful are locked up and the lawless go free.”

South Towards Home: Travels in Southern Literature (W.W. Norton) av Margaret Eby utforskar litteraturen från den amerikanska Södern. Varför har det skrivits så mycket bra litteratur där? Boken verkar både bred och djup: ”From Mississippi (William Faulkner, Eudora Welty, Richard Wright) to Alabama (Harper Lee, Truman Capote) to Georgia (Flannery O’Connor, Harry Crews) and beyond, Eby looks deeply at the places that these authors lived in and wrote about.”

Ola Wihlke