Etikettarkiv: Marina Abramović

Ny bok om 75 av konstens visionärer

9781780675770-in021

Mark Getlein & Annabel Howard
Art Visionaries
Laurence King

Jag är väldigt svag för det brittiska förlaget Laurence Kings böcker. De ger ut relativt billiga men välskrivna och välproducerade böcker i ämnena konst, arkitektur, mode, foto, reklam och design. Böckerna är opretentiösa, underhållande och lärorika, inte sällan har de en folkbildande ambition eller ton.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Några av mins favoritböcker från Laurence King är deras serie Visionaires, perfekta om man vill repetera och uppdatera sina kunskaper om de stora gestalterna inom fotografi, grafisk design, arkitektur och mode. Vi har tidigare recenserat Graphic Design Visionaries, en genuint underhållande bok.

Art Visionaires, av Mark Getlein och Annabel Howard, är uppbygd på ett likartat sätt. Sammanlagt presenteras 75 av de mest inflytelserika konstnärerna från 1900-talets början fram till idag. Varje presentation inleds med ett signifikant citat:

”The content of a painting is painting. Nothing has to be decipherd.”
Wasilij Kandinskij

”The sqare is a living royal infant.”
— Kazimir Malevitj

”I belive that nothing can be more abstract, more unreal, than what we actually see.”
Giorgio Morandi

”One eye sees, the other feels.”
Paul Klee

”Every action changes me radically.”
Joseph Beuys

”Uncertainty is the footprint of truth.”
Sophie Calle

Bara för att nämna sex. Citatet fungerar som en ingång till den text som presenterar de olika konstnärsskapen. Texten är cirka en sida lång och berättar om det centrala i konstnärsskapen. Texten är kryddad med underhållande fakta och, i många fall, fler citat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För varje konstnär finns också en tidslinje med uppgifter om centrala händelser i konstnärernas privata och konstnärliga liv. Jag älskar att bläddra och läsa i den här boken. Tycker man att Picasso, Matisse och Warhol är aningen uttjatade kan man ju bara bläddra förbi dem. Jag hittade flera fantastiska konstnärer som jag inte kände till eller bara kände till namnet, som Giorgio Morandi, David Smith och Eva Hesse.

Först ett citat och en kort text alltså. Sedan en porträtt och 3-4 av de mest kända verken. Det man förlorar i djup vinner man i överblick. Jag läser Art Visionaires som repetition och för att få inspiration att utforska nya eller nygamla konstnärsskap. Jag blev otippat drabbad av Giorgio Morandis sobra stilleben.

Boken påstås presentera konstnärer ”from around the world.” Jag kan inte låta bli att räkna lite på det. Det här är det resultat jag fick fram, om man räknar både ursprungs- och verksamhetsland. Det här är de länder som är representerade med mer än två konstnärer: USA (29), Frankrike (12), Tyskland (9), Storbritannien (7), Italien (5), Spanien (4), Nederländerna (3) och Ryssland (3).

Ingen afrikansk konstnär. Bara två från Sydamerika eller Mellanamerika, bägge från Mexiko. En från Japan, en från Korea och en från Indien. Det är inte riktigt vad jag skulle kalla konstnärer från ”around the world”, men man får ha i åtanke att boken är kronologiskt ordnad.

I bokens början är det konstnärer från kulturländer som Frankrike, Tyskland och Italien som dominerar. Ju längre fram i boken man kommer, desto större USA-dominans, och det speglar ju hur inflytandet över konstmarknaden förskjutits från Europa till USA. De trots allt oproportionerligt höga siffrorna för USA döljer dessutom att många av dessa konstnärer ursprungligen kommer från andra länder, och har dubbla medborgarskap.

Möjligen är den skrala kvinnliga representationen ännu mer problematisk. Bara 10 av de 75 konstnärerna är kvinnor: Frida Kahlo, Yayoi Kusama, Coosje van Bruggen, Jeanne Claude, Eva HesseMarina Abramović, Mona Hatoum, Sophie Calle, Cindy Sherman och Rachel Whiteread. Om man vill lyfta fram något positivt med den här snedfördelningen, så är det att den kvinnliga representationen blir allt större ju närmre nutiden i bokens kronologi man kommer.

Men jag tycker att Art Visionaires är en sällsynt underhållande, uppsluppen och lättillgänglig konstbok, även om man kanske bör ha snedfördelningen i representation i åtanke när man läser den. Det finns ju fler betydande kvinnliga modernister än Frida Kahlo och det finns konstnärliga visionärer också från den afrikanska kontinenten och Sydamerika.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Kända konstnärer och författare ger råd och tips i ny bok

Juliahasting-akademiex-3-int

Akademie X: Lessons in Art + Life
Design & illustration: Julia Hasting
Phaidon

Phaidons affärsidé är att göra vackrare och mer kreativa böcker än sina konkurrenter, och Akademie X: Lessons in Art + Life är något utöver det vanliga. Först var jag lite skeptisk, för att idén är ganska komplex, men när jag begripit idén var jag snart frälst – konceptet och designen funkar perfekt ihop.

Boken presenteras som ”en konstskola utan väggar”. Tanken är att boken ska efterlikna en folder med ”lektioner” man har när man studerar. 36 olika konstnärer och några författare har sammanställt varsin ”lektion”, så det är bara att påbörja kursen, börja läsa. Några av lärarna – Marina Abramović, Miranda JulyÓlafur ElíassonKatharina GrosseWalead BeshtyJohn Stezaker med flera.

Deras respektive lektioner är tänkta att inspirera, provocera och stimulera. Det finns rader av tips på att undvika misstag som ”lärarna” gjorde när de var i början av sin konstnärskarriär.

Själva volymen påminner lite om mapparna man hade under studietiden. Designen är full med små finesser som gör boken extra åtråvärd och dessutom gör att den är inbjudande att börja läsa.

Juliahasting-akademiex5-int

All images © Phaidon

Den spektakulära designen har Phaidons creative director själv stått för, Julia Hasting har till och med tecknat de olika ”lärarnas” porträtt, lite slarvigt som om det vore en elev som gjort porträttet under en lektion. Varje lärare tilldelas en färgkod så att det är lätt att hitta tillbaka till honom eller henne – avdelningen med Marina Abramović har något i stil med ljus orange som färg.

På det första uppslaget, till vänster Abramović imponerande CV, till höger Hastings porträtt av Abramović. Sedan följer ett uppslag med bilder som kastar ett visst ljus över Abramović verk och leder vidare till själva lektionen.

Juliahasting-akademiex3-int

Abramović kallar sin lektion för ”An Artist’s Life Manifest” och de består av listor som ofta innehåller upprepningar. Det är, inte helt förvånande, en ganska sträng syn på konsten och livet som förmedlas, en sträng syn som delvis lagt grunden för hennes framgångar. Så här låter det i sektionen ”An artist’s relation to suffering”:

  •  An artist should suffer
  • From suffering comes the best work
  • Suffering brings transformation
  • Through suffering an artist trancends his spirit
  • Through suffering an artist trancends his spirit
  • Through suffering an artist trancends his spirit

Varje lektion avslutas med att läraren rekommenderar vidare läsning, ibland även musik, film och till och med något drickbart. Abramović rekommenderar bland annat en studien Caravaggio – A Life Sacred and Profane, av Andew Graham-Dixon och, kanske lite mer väntat, Yves the Provocateur: Yves Klein and Twentieth:Century Art, av Thomas McEvilly

Men de 36 lärarna har väldigt olika stil, både som konstnärer och lärare, och också det avspeglas i Julia Hastings utstuderat genomtänkta design. Den övergripande estetiken – material, typografi, struktur och färger- har hämtat inspiration från vanliga arkiveringsmappar som används på kontor.

Juliahasting-akademiex6-int

Abramović körde med listor under sin ”lektion”, andra prövar brevformen, ytterligare andra tillåter sig att vara mer akademiska. Jag bläddrar först till de 10-12 ”lärare” jag känner till lite om, och betar sedan av de för mig mindre kända namnen. Det är lika roligt, om inte roligare ibland, att hamna i en främmande konstnärs klassrum och försöka förstå vad han eller hon försöker förmedla.

Walead Beshty har till sin lektion skrivit en seriös akademisk kortessä, som inleds med en etymologisk förklaring av ordet estetik, Jag tycker att det är modigt att bevara allvaret i den här situationen – det gäller ju trots allt en bok som utger sig för att kunna vara en hjälp på traven för den som är nyfiken på en karriär som konstnär. Beshtys lästips är också seriösa, som Das Passagen-Werk av Walter Benjamin.

Både Miranda July och Ólafur Elíasson använder brevformen och skriver avväpnande och lågmält humoristiskt. Det handlar mer om tekniker och förhållningssätt än konkreta råd, som faktiskt inte är helt ovanliga i den här bokens. July tipsar om Horses med Patti Smith och Elíasson har en av de allra mest omfattande läslistorna, med böcker av Borges, Perec, Darwin, Inger Christensen med flera.

För den som verkligen funderar på att studera konst bör Akademie X kunna fungera som att prova på en termin; den kan nog ge en ganska hygglig föreställning om vad det är som gäller för jargong på en konstskola, ge ett hum om vilka ämnen och frågeställningar som kan bli aktuella. Men boken utgör naturligtvis en perfekt möjlighet att bekanta sig med olika konstnärer, några av deras verk och deras respektive konstsyn, även om man för länge sedan lagt konstnärsdrömmarna på hyllan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner