Etikettarkiv: MFA

Recension: ”100 Years of The Best American Short Stories”

9780547485850_hres[1]

100 Years of The Best American Short Stories
Red. Lorrie Moore & Heidi Pitlor
Houghton Mifflin Harcourt

Novellspecialisten Alice Munro tilldelades Nobelpriset 2013. Novellspecialisten George Saunders fick sitt definitiva genombrott med Tenth of December (svenska) samma år. 2014 vann debutanten Phil Klay ett National Book Award i prosaklassen, alltså i tävlan med romaner. 2015 vann Adam Johnson ett National Book Award i prosaklassen med en novellsamling i tävlan med bland andra Lauren Groff och Hanya Yanagihara, två av årets hetaste författare. En av de andra finalisterna, Karen E. Bender, tävlade för övrigt också om priset med en novellsamling.

De här framgångarna för novellsamlingar och novellspecialister tyder, tycker jag, på att den amerikanska novellens ställning är hyfsat stark. Vissa talar om en renässans för den amerikanska novellen. Det är kanske att ta i, novellsamlingar anses forfarande vara svårsålda, men novellen tar plats och ges utrymme.

En riktig slitvarg i novellens tjänst är antologin The Best American Short Stories, som började ges ut årligen 1915 med det uttalade syftet att främja en mer litterär och mindre intrigdriven novell. Novellen var vid den här tiden en av de vanligaste formerna av underhållning och den spreds via tidningar och tidskrifter. Förra året var det alltså 100 år sedan första antologin gavs ut och det firar dess nuvarande förläggare med att ge ut den drygt 700 sidor omfattande volymen 100 Years of The Best American Short Stories.

När boken kom ut i USA förra året var det många kritiker som knorrade. Det är inte så konstigt eftersom The Best American Short Stories är en instutition, och det är bra att granska institutioner. Varje år har ungefär 20 noveller valts ut, och att bli utvald kan betyda mycket för en författare. Antologin kanoniserar.

Som gästredaktör har man valt novellspecialisten Lorrie Moore, som alltså har haft drygt 2000 noveller att välja mellan. Jag tycker att hennes förord är ganska intetsägade, hon gör inte mycket för att försöka ringa in novellens särart, men hennes urval är helt okej, sammanlagt 40 noveller.

Några av de äldre och bekanta kanoniserade författarna är F. Scott Fitzgerald, Ernest Hemingway, William Faulkner, Flannery O’Connor, James Baldwin, John Cheever och Raymond Carver. Boken är indelad i årtionden. Åren 1915-1960 samlar 13 noveller av lika många författare. Åren 1960-2015 samlar 27 noveller av lika många författare. Den här obalansen har irriterat vissa kritiker, men jag skulle säga att den är ganska rimlig, utan att veta vilka litterära skatter som gömmer sig i det amerikanska 20- och 30-talet.

Seriens redaktör, Heidi Pitlor, har skrivit en introducerande text till varje decennium. Sammantaget berättar de om antologins historia och om novellens historia de senaste hundra åren. Hon skriver såväl om litterära trender som om utvecklingar i samhället som har påverkat novellen, dess innehåll, distribution, produktion etc. Skrivarutbildningarna (MFA) spelar en inte oviktig roll i den moderna amerikanska novellens historia.

The Best American Short Stories används flitigt vid skrivarutbildningarna och fyller en dubbel funktion, som skrivguide (skriv så här) och som mål (försök komma med själv). Kritikerna menar att det här leder till en standardmodell för den amerikanska novellen, ungefär på samma sätt som New Yorker anklagas för att premiera en viss sorts noveller, företrädesvis hyfsat realistiska. Inte mycket speculative således.

Jag kan hålla med vissa kritiker om att 100 Years of The Best American Short Stories inte direkt är äventyrlig, inte om man är på jakt efter experimentell eller absurdistisk eller surrealistiskt orienterad litteratur. Jag tycker också att bland andra Lydia Davis och Donald Antrim saknas i den här samlingen, men nu ser den ut som den gör. Här finns trots allt bland annat Cheevers ”The Enormous Radio”, Baldwins ”Sonny’s Blues”, Carvers ”Will You Please Be Quiet Please?”, Donald Barthelmes ”The School”, Mary Gaitskills ”The Girl on the Plane”, Junot Díaz ”Fiesta, 1980”; ZZ Packers ”Brownies”, George Saunders ”The Semplica-Girl Diaries” och Lauren Groffs ”At the Round Earths Imagined Corners.” Bara för att nämna några av novellerna.

Den här antologin kan vara ett alternativ om du är mest intresserad av nyare noveller.

Den här novellantologin är från 2012, väldigt bra.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Creative writing, trubbigt vapen i CIA:s kamp mot kommunismen

Courtesy of the Gerald R. Ford Presidential Museum

”Did the CIA fund creative writing in America? The idea seems like the invention of a creative writer. Yet once upon a time (1967, to be exact), Paul Engle, director of the Iowa Writers’ Workshop, received money from the Farfield Foundation to support international writing at the University of Iowa. The Farfield Foundation was not really a foundation; it was a CIA front that supported cultural operations, mostly in Europe, through an organization called the Congress for Cultural Freedom.”

Citerat ur Chronicle of Higher Education, Eric Bennetts offensiva essä ”How Iowa Flattened Literature” med den obetalbara undertiteln ”With CIA help, writers were enlisted to battle both Communism and eggheaded abstraction. The damage to writing lingers.” Om man får tro Bennett tog litteraturen större skada av det här kulturkriget än kommunismen. Kulturkriget bedrevs också, om vi har förstått saken rätt, i Sverige. Utan att det väckt någon större uppståndelse. Mer om kurserna i creative witing och deras inflytande på amerikansk litteratur: ”MFA vs. NYC”.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Essä: ”MFA vs. NYC” av Chad Harbach

”On one hand, a weakened market for literary fiction makes publishing houses less likely than ever to devote resources to work that doesn’t, like a pop song, ”hook” the reader right away. On the other, the MFA-driven shift in the academic canon has altered the approach of writers outside the university as well as those within. Throughout the latter half of the last century, many of our most talented novelists—Nabokov, Gaddis, Bellow, Pynchon, DeLillo, Wallace—carved out for themselves a cultural position that depended precisely on a combination of public and academic acclaim.”

Citerat ur Chad Harbachs omdiskuterade essä ”MFA vs. NYC”, ursprungligen publicerad i n+1, nu publicerad i Slate med den dramatiska undertiteln ”America now has two distinct literary cultures. Which one will last?” Snart kommer en littetatursociologisk bok ut på samma tema, de två kulturerna koncentrerade till högskolor respektive New Yorks förlagsindustri. Harbach är redaktör. Boken lär väcka en hel del debatt.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar