Etikettarkiv: Michaela Oberhofer

John Swedenmark om kongolesisk konst

kongo_cover-191022-RZ.indd

Congo as Fiction – Art worlds between past and present
Red. Nanina Guyer & Michaela Oberhofer
Museum Rietberg Zürich/Scheidegger & Spiess

Nyhetsnotiserna om återlämning av konstföremål, rituella föremål och till och med kroppsliga kvarlevor till respektive länder har ett självklart svar, men frågan är samtidigt komplex. Begravningsceremonierna är jämförelsevis lätta att ordna; men de platser där ett föremål stod är numera borta, och de praktiker som de ingick i har till stor del upphört på grund av samhällsomvandlingen.

På många sätt har föremålen det trots allt bättre i sin nya exil: bevarade från yttre angrepp, katalogiserade och omgivna av kunskap. Men de har det inte kul! Och det är inte heller säkert att ett nutida museum i dessa bistra nedskärningstider alls kan bistå med den kunskap som behövs, annat än i samband med sponsrade specialutställningar.

Det handlar om att ge föremålen en inramning som får dem att leva upp igen, i de samlingar där de hamnat, eller ifall de får komma ”hem”. Och dessutom: var hör arkiven hemma, berättelserna kring anskaffandet/plundringen? Har de blivit en del av föremålet? Frågorna har inga absoluta svar; de besvaras i praktisk handling: i utställningar och kataloger.

Ett utmärkt exempel är den utställning i Zürich som utgick från samlaren Hans Himmelheber, som var verksam, för att inte säga idog, under första hälften av 1900-talet. Han åkte runt i det som då var Kongo, antecknade, dokumenterade – och köpte, med ett sällsynt vaket samlaröga, de allra mest intressanta föremålen, samtidigt som han tog massor av svartvita fotografier. Utställningen, vars katalog är på engelska, heter Congo as FictionKongo som fiktion – med undertiteln Art worlds between past and present: Konstvärldar mellan förr och nu.

thumbnail_Fiktion-Kongo_219_Nkisi-numerique_2017

Hilaire Balu Kuyangiko, Nkisi numérique, Congo, 2017. © Rainer Wolfsberger, Museum
Rietberg

Redaktörer för boken är Nanina Guyer och Michaela Oberhofer. Och katalogen lever sannerligen upp till vad den lovar: ett möte mellan det förflutna och samtiden. Himmelhebers resor och möten presenteras utförligt, och hans fotografier granskas genom en postkolonial lupp, så att de blir till historiska vittnesbörd och inte bara arkivdokument. De föremål han tog med sig till Europa får en kunglig presentation, med utsökta färgbilder och diskussioner om vilken funktion de fyllde i sin ursprungstillvaro. Men i synnerhet bygger utställningskatalogen på ett brett iscensatt möte mellan föremålen och nutida afrikansk konst, filosofi och litteratur – och på en samtida, mer bredsynt konstteori.

Det hör ju till saken att den afrikanska konsten – som alltså inte var ”konst” utan hade djuprotade funktioner i samhällslivet – blev en av modernismens främsta inspirationskällor … modernismen, vars allvarslek med verkligheten i sin tur är utgångspunkten för mycket av den konst som skapas idag, också i Afrika. Rättare sagt i den kosmopolitiska konstvärld där Afrika idag spelar en viktig roll, just tack vare den pågående uppgörelsen med historien. Som angår alla!

Det handlar om att återskapa en afrikansk tradition, ett arv, ur vad som slagits sönder och splittrats under kolonialismen. Därmed handlar det också om en uppgörelse med kolonialismen och med vad som gick överstyr i många av de befriade staterna. Men det handlar också om att beakta att den afrikanska kulturen numera är internationell lika mycket som inhemsk, tack vare att utbildning och karriär framför allt är möjligt i de rika länderna. Det här är tankar som filosofen Achille Mbembe har lagt fram i ett flertal verk, och som även ligger till grund för de svarta kulturernas museum, ”Musée des civilisations noires”, i Dakar i Senegal. Deras fråga är den smått paradoxala: ”Hur kan vi skapa ett arv?”

Alltid handlar det inte i första hand om grejerna, utan om ramen. Och jag tycker att den här boken är föredömlig, både för sin lärdom och för kurerandet – urvalet av konstnärer och författare som är med på tåget och som vill att förhållandet till traditionen inte ska vara nostalgiskt … utan att verken ska vara nånting som verkar idag, ett nu som inbegriper både de gamla samhällena, plundringen, korruptionen, diasporan och kanske också en möjlig panafrikansk framtid – med ett tidsdjup som hisnar kalejdoskopiskt.

Om jag får välja ett exempel – och det är svårt – så blir det en bild utan kommentar. En rituell dansmask som har en kubistisk cyklist på huvudet, och som Himmelheber anförskaffade omkring 1936. Nu återges den i fantastiskt fint porträtt, med en lakonisk påminnelse om att humorn i maskerna inte bör underskattas.

John Swedenmark

John är skriftställare och översättare

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Recension: ”Dada Africa”

Dada_Bez_SuS_R24_englisch.indd

Dada Africa. Dialogue with the Other
Red. Ralf Burmeister, Michaela Oberhofer,
och Esther Tisa Francini
Scheidegger & Spiess

”Bevor Dada da War, war Dada da”
— Hans Arp

Den 5 februari 1916 grundades dadaismen på Cabaret Voltaire, Spiegelgasse 1, i Zürich. Därifrån spred den sig över stora delar av världen – till Berlin, Hannover, Köln, Paris, Barcelona, New York – och kom att påverka konstvärden i grunden. Det är i år 100 år sedan dadaismen grundades och det har firats världen över med stora utställningar, inte minst i den tyskspråkiga världen.

Cabaret Voltaire, ursprungligen Künstlerkneipe Voltaire, var som en blandning av nattklkubb, experimentverkstad och konstsalong. Man ställde ut konst, reciterade dikter, läste upp manifest och bjöd på dans- och musikunderhållning. Dadaismen var starkt civilisationskritisk, var en direkt och radikal reaktion på massdödandet under första världskriget. Det mesta som föregått och, som man ansåg, lett fram till första världskriget såg man på med stor skepsis.

1 - Main frame1

Marcel Janco, 1re Exposition Dada: Cubistes, Art nègre, Galerie Corray, 1917, exhibition poster, print on paper, 42.5 × 26.4 cm. Kunsthaus Zürich, Dada Collection

 
Därför är det knappast överraskande att dadaismen var desto mer positivt inställd till icke-europeiska kulturer, framför allt olika afrikanska kulturyttringar, men man inspirerades av och approprierade även konst, hantverk och textilier från Oceanien och Amerika. På Cabaret Voltaire framträdde man exempelvis med så kallade chants nègres – dikter vars rytmer och ofta påhittade ord skulle väcka associationer till det afrikanska – och man anordnade så kallade soirées nègres – med ljuddikter, trummor och dans med masker, som skulle väcka associationer till afrikanska ritualer.

dada-afrika_p063-marcel-janco-entwurf-plakat_1916

Marcel Janco, Design for a Dada poster for the event ”Le Chant nègre” on March 31, 1916, charcoal, applied on thin sketch paper, on thin vellum and cardboard, 73 × 55 cm. Kunsthaus Zürich, Vereinigung Zürcher Kunstfreunde (Society of Zurich Friends of the Arts)

 
Museum Reitberg och Berlinische Galerie har tillsammans skapat utställningen ”Dada Africa”, som är helt inriktad på dadaisternas dialog med icke-västerländska kulturer, i viss mån även inhemska folkkulturer. I ärlighetens namn får man väl säga att dialogen var ganska ensidig, det handlar snarare om icke-västerländsk kultur som den inspirerat och tolkats av dadaisterna. Utställningskatalogen Dada Africa är en rejäl pjäs, rikligt illustrerad och med ett tjugotal mycket välskrivna essäer indelade i fyra tematiska block: Dada Performance, Dada Gallery, Dada Revolt och Dada Magic.

dada-afrika_p064-lotschentaler-maske-1haelfte20jh

Artist unknown, Sardonically grinning visage first half of the twentieth century, Switzerland, Lötschental, painted wood, fur, animal teeth, 40 × 25 cm. Museum Rietberg Zürich, donation by Eduard von der Heydt

 
Att dadaismen, och andra modernismer, inspirerats och influerats av icke-västerländsk kultur är naturligtvis ingen nyhet, men den här utställningen ska trots det vara unik, det sägs att det är den första i sitt slag. Och av Dada Africa att döma betydde icke-västerländsk kultur mer för dadaismen än man tidigare anat. Den påverkade dadaismen i grunden — masker, dräkter, collage, textilier, dans, performance, poesi etc.

dada-afrika_p065-marcel-janco-maske-1919

Marcel Janco, Mask, 1919, assemblage with paper, cardboard, corrugated cardboard, string, gouache, and pastel, 45 × 22 × 5 cm. Musée national d’art moderne, Centre Georges Pompidou, Paris, gift from Marcel Janco 1967

 
I flera av bokens essäer problematiseras dadaisternas förhållande till Den andre. De förknippade exempelvis det afrikanska, helt i enlighet med tidens stereotypa föreställningar, med naturlighet, ursprunglighet, vildhet, frihet med mera. Man kan mycket väl kalla dadaisternas synsätt för exotiserande eller, kanske mer välvilligt, att man projicerade flera företeelser som man ansåg mycket positiva på olika främmande kulturer.

dada-afrika_p141-sophie-taeuber-arp-abstraktes-motiv-1917

Sophie Taeuber-Arp, Abstract motif (masks), 1917, gouache on paper, 34 × 24 cm. Foundation Arp e.V., Berlin / Rolandseck

 
Samtidigt var man banbrytande genom att man i regel inte underordnade den icke-västerländska kulturen (se affisch ovan). Man betraktade den ofta som likvärdig eller till och med överlägsen den västerländska kulturen. Marcel Janco, dadaisternas främste maskmakare, framhöll att han inte ansåg att det fanns fog för den då vanliga indelningen av konsten i primitiv respektive civiliserad:

”Il n’existe pas d’art primitif comme il n’existe pas d’art civilisé, l’art étant toujours une création totalement fermée, parfaite, ne supportant aucune classification historique.”

dada-afrika_p129-hans-arp-compsition-diagonales-1915

Hans Arp, Composition en diagonales — Crucifixion, 1915, tapestry, wool, 123 × 123 cm. B. Marcatté private collection

 
Några essäer handlar även om hur dadaisterna, inte minst Tristan Tzara, och dadaisterna närstående personer, främst samlaren och galleristen Han Coray, skapade en ny marknad för afrikansk konst, med förgreningar till handlare och samlare i Paris och New York.

Dada Africa är en vacker bok full av välskrivna och mångskiftande essäer och ett rikt bildmaterial.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner