Ibland upptäcker man en egensinnig författare, låt säga var tredje eller var femte år, som slår en med häpnad och som man sedan ständigt återkommer till. Amerikanskan Lydia Davis, född 1947, är en sådan författare och hon är mest känd för två saker, sina översättningar från franskan, exempelvis av Prousts Du Côté de Chez Swann (Swanns Way), och för sin kortprosa.
Jag tror att det franska inflytandet är ganska stort, hennes fokus på språket i sig har influerats av Maurice Blanchot och hennes antinarrativa strategier har influerats av Michel Butor, men man behöver inte kunna ett dyft om poststrukturalism eller den nya franska romanen för att uppskatta hennes texter. De är mycket originella, men lättillgängliga och sällsynt underhållande.
Lydia Davis korrtprosa är verkligen kort – det är inte alltid självklart om man ska klassa texterna som prosa, dikt eller något mitt emellan – från någon rad långa till något tiotal sidor. De kan också låna vilken form som helst, brevet, som i novellen nedan, aforismen, anekdoten eller den inre monologen, och de kan handla om praktiskt taget vad som helst, om skillnaden mellan korv och salami, om kor, om barnuppfostran, om åldrandet med mera. Davis ser på världen med både filosofisk och fenomenologisk blick, hon vrider på perspektivet och får läsaren att upptäcka nya saker.
Sekwa förlag, uteslutande inriktat på samtida fransk litteratur, kunde inte låta bli att ge ut Lydia Davis novellsamling Samarbete med fluga 2012. Sedan dess har man startat ett imprint, Etta förlag, som är specialiserad på engelskspråkig litteratur. Etta gav ut samlingen i pocket 2014. Och i år har man gett ut storverket Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare, som är en av en årets litterära höjdpunkter. Mycket fin översättningen av Malin Bylund Westfelt.
Ett varmt tack till Olivia Borg på Sekwa/Etta för att vi fick publicera den här brevnovellen; det sägs att originalet finns arkiverat på kontoret till en amerikansk producent av ärtor.
Ola Wihlke
Brev till en producent av frysta ärtor
BÄSTA PRODUCENT AV FRYSTA ÄRTOR!
Vi skriver till er därför att vi tycker att ärtorna som är avbildade på era förpackningar med frysta ärtor har en synnerligen oaptitlig färg. Vi syftar på halvkilosförpackningarna i plast där tre eller fyra ärtskidor är avbildade och där en har öppnats så att ärtorna trillat ut, nära skidan. Ärtorna har en trist gulgrön färg som påminner mer om ärtsoppa än om färska ärtor och liknar inte alls era ärtor, som har en trevlig, klar, mörkgrön färg. De avbildade ärtorna är dessutom ungefär tre gånger större än ärtorna i förpackningen, vilket i kombination med den trista färgen gör dem ännu mindre aptitretande – de ser övermogna och mjöliga ut. Till yttermera visso kontastrerar färgen på era avbildade ärtor dåligt mot färgen på texten och förpackningens övriga dekor, som ju har en nästan skrikig neongrön nyans. Vi har jämfört hur ni avbildar era ärtor med andra förpackningar med frysta ärtor, och er är utan tvekan den minst tilltalande. De flesta livsmedelsproducenter avbildar matvaror på sina förpackningar som ser mer tilltalande ut än innehållet i själva verket är, vilket är vilseledande. Ni gör tvärtom: ni framställer era ärtor som mindre aptitliga än de är. Vi tycker om era ärtor och vill inte att era affärer ska bli lidande. Var vänliga att se över ert bildmaterial.
Med utmärkt högaktning
Lydia Davis
© Etta förlag
BearBooks 