Coal, Ash and Snow. Wuhai, Inner Mongolia, China. 2008 All photos © Ian Teh
Luxury Residential Apartments. Linfen, Shanxi, China. 2008
Steel Plant. Hancheng, Shanxi, China.
Kuye River. Yulin, Shaanxi, China.
Quarry. Shizuishan, Inner Mongolia, China.
”The farther Teh has ascended into the hills, the more fundamental his critique has become, even as his images have grown deceptively more serene.”
– Evan Osnos
Den brittisk-malaysiske fotografen Ian Teh har jobbat länge i Kina och han har gestaltat det ekonomiska undret som vi är vana att se det. Dynamiken och neonljusen i Kinas storstäder, myllret av bilar och människor. Han kom till Kina 1995 och en av hans äldre släktingar, som han aldrig träffat, var från Kina. Teh blev fascinerad av den högt uppskruvade förändringstakten, det kinesiska folkets påtagliga lust att lära, utvecklas och förnya sig.
Men så riktade Teh sitt intresse mot Kinas inland och där fann han rader av andra exempel på vad utvecklingen kostar – makalös miljöförstöring av mark och floder, storstäder som tillhör de mest förorenade i världen. Tehs foton från Kinas inland var nästan unika, och dem ovan är tagna mellan 2006 och 2010. De ingår i den hyllade serien Traces I.
Arbetare på hemväg efter pass i kolkraft- och stålverk.
Ur serien Dark Clouds. Tonghua, Jilin Province, China. 2006
Redan i Dark Clouds skildrade Teh den kinesiska kol- och stålindustrin, men då skildrade han den inifrån. Med Traces I försköts intresset mot det inre av Kina – fotona föreställer stålverk, cementfabriker, kolgruvor och de avtryck de lämnar efter sig i mark och vatten, inte minst floder. Naturen är hotad. Klimatet är hotat.
I Traces ser man knappt några människor på fotona, men de har en nästan paradoxal egenskap. Även fotona i Traces II: The Source och Traces II: The Middle, som Teh påbörjade 2011 och som har ett särskilt fokus på Gula floden, har något storslaget och nästan episkt över sig, några av dem har drag av abstrakt konst, blandningen av skönhet och förstörelse ger dem ett sublimt drag.
Men Teh är väldigt noggrann med att sätta in fotona i sina sammanhang. På sin hemsida uppger han inte bara var de är tagna, han förklarar också hur ingreppen i landskapet och naturen kommit till. Han fortsätter att berätta om miljöförstörelsen i intervjuer, artiklar och böcker.
Nedan följer ett litet urval foton ur Traces II som har undertiteln Landscapes in Transition on the Yellow River Basin. Man kan säga att den här delen av serien breddar berättelsen. Den skildrar urbaniseringen och industrialiseringen av Kinas inland, sätter fokus på ämnen som vattenbrist och föroreningar av vatten och luft.
Abandoned 5 Star Hotel Construction. Guide, Qinghai, China. 2014
Road Construction. Sanjiangyuan National Nature Reserve, Golog Tibetan Autonomous Prefecture, Qinghai, China. 2014
Farmland. Guide, Qinghai, China. 2014
Cityscape. Lanzhou, Gansu, China, 2011.
Banks of the Yellow River. Hejin, Shanxi, China, 2011.
Quarry and temple. Bayin, Gansu, China, 2011.
Landfill construction. Hejin, Shanxi, China, 2011.
Yellow River. Sanmenxia, Henan, China, 2011.
Ett varmt tack till Ian Teh för att vi fick publicera det här urvalet foton. Serien Traces har fått ett stort och välförtjänt genomslag världen över. Vi rekommenderar verkligen ett besök på Ian Tehs hemsida – hans nytagna serie från Indonesien, The Way of Rice, är sagolikt vacker. Det finns också en hel del att läsa om Traces.
Evan Osnos, vars bok om Kina vi recenserade tidigare i år, har skrivit en hel del om Teh och hans unika foton. Följande artikel i New Yorker är ganska kort men mycket välskriven: ”Ian Teh’s Changed Chinese Landscapes”
Men frågan är om han inte skriver allra bäst själv om sina foton. I Granta skriver han om Traces II:
”By depicting these landscapes as predominantly beautiful, almost dreamlike, I seek resonance with some of the romantic notions about this once great river. The search is for a gentle beauty, but also for muted signs of a landscape in the throes of transition. I am interested in the dissonance created between the ambivalent images and the historical, economic and scientific narrative that accompanies them.”
Ola Wihlke