Etikettarkiv: MIT Press

Allt populärare med litteraturkorv i Bremen

Ett charkuteri i Bremen har börjat sälja Literaturwurst, korvar med små ihoprullade inplastade texter i, dikter eller korta prosafragmet. Charkuteriet anitar lokala författare att skriva texterna, författare som plötsligt fått en betydligt bredare och större läsekrets. Flera charkuterier i Bremen med omnejd planerar att tillverka Literaturwurst, som på kort tid blivit omåttligt populär.

– Det är klart att det är roligare att äta en Literaturwurst än en ordinär Bratwurst, säger en av charkuteriets i Bremen stamkunder. Det blir lite som ett Kinderegg, fast av kött.

_collid=books_covers_0&isbn=9780262535410&type=

Det här är naturligtvis inte sant, men jag läste nyligen i en fantastisk liten bok, The Book (MIT Press), av Amaranth Borsuk, om en konstnär som verkligen gjort Literaturwurst. Citerat ur Wkipedia:

Literaturwurst (Literature Sausage) is an Artist’s book,[1] made by the Swiss-German artist Dieter Roth between 1961 and 1974. Each book was made using traditional sausage recipes, but replacing the sausage meat with a book or magazine. The cover of the edition was then pasted onto the skin of the sausage and signed and dated.”

Läs mer

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Ny bok om den teknologiska singulariteten

33fd8b50d5dc7a73d63acfb44de4b92a

Murray Shannahan
The Technological Singularity
MIT Press

Många tror att maskinerna, någon gång i framtiden, kommer att uppnå den generella intelligens som är karakteristisk för människor. Det är ganska lätt att konstruera en dator som kan slå en stormästare i schack. Det är ganska lätt att konstruera en dator som vinner mot de bästa människorna i Jeopardy. Det är oerhört mycket svårare att konstruera en maskin som är så exceptionellt mångsidig och kreativ som en människa. Men eftersom den teknologiska utvecklingen är så oerhört högt uppskruvad tror många att det bara är en tidsfråga innan maskinerna blir lika intelligenta som människor. När väl det inträffar tror man att maskinerna kommer att förbättra sig själva och att en explosiv teknologisk utveckling tar vid. Maskinerna kommer att uppnå superintelligens, de kommer att bli så intelligenta att det är svårt för oss att föreställa oss det. Den här föreställda vattendelaren, det här skiftet i mänsklighetens historia kallas den teknologiska singulariteten.

Den teknologiska singulariteten brukar associera till sciencefiction, men Murray Shannahan (intervju), professor i Cognitive Robotics vid Imperial College London, påpekar inledningsvis i sin mycket intressanta bok, The Technological Singularity, att sciencefiction inte är någon bra kunskapskälla om man verkligen vill lära sig något om den teknologiska singulariteten. Och hans framställning har också något förnuftigt och försiktigt över sig. Det betyder inte att den är tråkig, tvärtom, tack vare att den är så trovärdig blir den genuint spännande.

Ungefär hälften av alla experter på den teknologiska singulariteten tror att den kommer att inträffa 2045, men Shannahan ägnar sig inte åt några sådana gissningar och förutsägelser. Hans bok bygger i stället på olika scenarier, som innehåller bedömningar av hur troligt eller sannolikt det är att olika typer av AI och superintelligens kommer att skapas och uppstå. Han beskriver och analyserar några av de vägar utvecklingen skulle kunna ta.

På senare tid har många, inte minst Steven Hawking, varnat för vad den tekniska singulariteten skulle kunna innebära. Många tänkare och experter på området, bland dem Nick Bostrom, tror att den teknologiska singulariteten antingen kommer att få väldigt goda eller väldigt negativa konsekvenser.

I det utopiska scenariot förbättrar maskinerna eller robotarna människornas liv, de kanske snabbt uppfinner läkemedel mot sjukdomar som tidigare varit svåra eller omöjliga att bota. I det dystopiska scenariot skulle maskinerna och robotarna påminna mer om datorn HAL eller en terminator, de skulle snarare se oss människor som ett hot mot positionen som världens nya härskare. Världen skulle kunna bli fantastisk på många sätt, men inte för oss människor.

Om du ändå tycker att det här låter som sciencefiction, ge The Technological Singularity en chans. Shannahan tillhör inte de mest pessimistiska experterna, men han tycker att farhågorna bör tas på allvar. Hans stil är stringent men avspänd, ibland humoristisk, men oftare är framställningen smart och rik på perspektiv och infallsvinklar. Det inledande avsnittet om hjärnan är sällsynt fascinerande – det lär dröja innan den efterhärmas, nästan obegripligt komplex. Boken handlar naturligtvis mycket om teknik, men den handlar också om filosofiska, framförallt etiska frågor, och den är en riktig sidvändare.

Boken ges ut i en fantastisk serie: The MIT Essential Knowledge series.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Recension: Surf Craft av Richard Kenvin

9780262027601

Richard Kenvin
Surf Craft: Design and the Culture of Board Riding
MIT Press

1968 åkte Andy Warhol till LaJolla för att köpa ett par surfbrädor av Carl Ekstrom, fortfarande en av de främsta att hantverksmässigt tillverka brädor. Warhol skulle ha brädorna som rekvisita i sin film San Diego Surf. Men Warhol blev så förtjust att han bad Ekstrom att bygga fler brädor.

Tanken var att brädorna skulle ställas ut i New York på ett konstgalleri, tillsammans med minimalistiska popkonst-skulpturer. Men det skulle aldrig bli någon utställning. Bara några dagar efter Warhols hemkomst till New York blev han skjuten av Valerie Solanas. Hans liv hängde på en skör tråd och planerna på att ställa ut surfbrädor som readymades rann ut i sanden.

Richard Kenvin berättar den här anekdoten i slutet av den makalösa boken Surf Craft, ett riktigt praktverk om hantverksmässigt tillverkade surfbrädor och den surfingkultur de förknippas med. Frågar författaren: ”But what if the show had happened? Would gorgeous, oversized, ‘minimalist-Pop-surfboard-inspired-sculptures’ by Ekstrom hang on museums across the world and grace the pages of coffee-table art books?”

Jag tycker att Surf Craft är just en konstbok, kanske inte en kaffebordsbok, texten är alldeles för vass och originell, men den gör att man som läsare betraktar surfbrädorna med nya ögon, den gör att man beundrar både dem som tillverkar och surfar på dem – ofta en och samma person.

surfcraft_550x280

Om Surf Craft inte är en konstbok, så fungerar den i alla fall som en sådan. Det är en stor estetisk upplevelse att följa utvecklingen av den hantverksmässigt framställda surfbrädan – boken innehåller 150 färgfotografier – från Bob Simmons banbrytande men till synes relativt enkla konstruktioner till avancerade asymmetriska brädor av Carl Ekstrom och hans protegé Ryan Burch.

Man behöver överhuvudtaget inga förkunskaper för att uppskatta den här boken. Richard Kenvin är en sagolik berättare som verkligen engagerar, trots att man kan tycka att ämnet är ganska snävt och bitvis lite flummigt. Kenvins perspektiv är historiskt och kulturellt och han utgår ett estetiskt synsätt hämtat från den japanske filosofen Soetsu Yanagi.

Kenvin ser designen och tillverkningen av surfbrädor som ett perfekt exempel på mingei, ungefär folklig brukskonst. Han kopplar begreppet till traditionella hawaiianska brädkonstruktioner – paradexemplet är alaia-brädan – som enligt Kenvin inte fått det erkännande de förtjänar. Att tillverka och surfa på traditionella brädor har varit en utdöende konst, men boken visar också vackra exempel på att traditionen hålls vid liv av både brädmakare och surfare.

Enligt Yanagis estetik visar ett designat föremål sin sanna skönhet när det brukas. Det är lätt att placera in de hantverksmässigt tillverkade surfbrädorna, både de ursprungliga hawaiianska och de senare, i det här funktionalistiska synsättet. Det är faktiskt ganska lätt att föreställa sig många av de här brädorna hängande på Moderna eller MoMA eller vilket konstmuseum som helst.

Tonvikten ligger på brädornas design och tillverkning, men Kenvin skriver också om surfkulturen och dess sanna etos. Han berättar många roliga anekdoter, en handlar om en surfare som plötsligt bestämmer sig för att bara surfa på natten. Han berättar om surfare som vägrar låta sig fotograferas eller filmas. Han berättar också en del om den genomkommersialiserade surfkulturen, i vilken målet är att bli fotograferad och filmad så mycket som möjligt, helst när varumärket på brädan syns tydligt.

Surf Craft publiceras i samband med en utställning på San Diegos Mingei International Museum. Det är en väldigt vacker bok, ett estetisk objekt i sig, vars blanka svarta omslag och sidor låter surfbrädornas färger och former framträda tydligt. En liten snygg detalj är att kapitälbandet går i gult och grönt, samma färger som surfbrädan längst upp till vänster på omslaget har.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Recension: ”Bicycle Design. An Illustrated History”

9780262026758

Tony Hadland och Hans-Erhard Lessing
Bicycle Design. An Illustrated History
MIT Press

Med drygt en miljard tillverkade cyklar hittills, räknas den som ett av det vanligaste fordonet i världen. Med den meningen inleder historikerna Tony Hadland och Hans-Erhard Lessing sin magnifika bok Bicycle Design. All Illustrated History. Men om tonfallet i den första meningen är lite stolt, så låter fortsättningen snarare lite indignerad:

”Yet the automobile has received much more attention. Indeed, few areas within the history of technology have been as neglected as the history of the bicycle. In this book we attempt to dig a bit deeper into its history than was done in the earlier scattered literature.”

Bicycle Design kommer ut när det verkar som om cykeln fått en renässans, åtminstone i Sverige. Men jag tror att den tänkte läsaren är en ganska specialintresserad person, för boken är nästan uteslutande inriktad på cykelns teknologiska evolution. Boken ger ett extremt noggrant intryck och den avfärdar också en hel del nationella myter om cykelns tidiga historia. Den börjar med velocipeden och sträcker sig fram till vår tids specialiserade och specialdesignade cyklar.

Det finns särskilda kapitel om växlar, bromsar, sadlar, belysning och olika former av bagageväskor och hållare. Det är mycket riktigt en illustrerad historia, men det illustrerade materialet är också det väldigt tekniskt orienterat, mycket är illustrationer av tekniska detaljer. Man skriver till och med om tekniska innovationer som knappt lämnade ritbordet. Det är är en på många sätt underbar och vacker bok, men det är ingen glassig soffbordsbok med massor av färgfoton av snygga cyklar.

Kapitlen i slutet av boken handlar om olika typer av cyklar: racercyklar, militärcyklar, mountainbikes, cyklar med små hjul och, sist men inte minst, cyklar som man ligger eller halvligger i. Det är bitvis riktigt fascinerande, men Bicycle Design är inte något man sträckläser. För många forskare har den däremot säkert redan blivit ett viktigt referensverk.

Det råder ingen som helst tvekan om att Hadland och Lessing behärskar sitt ämne till fullo, andra experter har redan kallat Bicycle Design ett standardverk och på nätet är många oerhört entusiastiska, men jag kan inte låta bli att tro att den idealiske läsaren är något i stil med en ingenjör eller en väldigt tekniskt intresserad person som älskar att hålla på att finjustera sin cykel inför helgernas långturer. Om du känner någon som passar in på den beskrivningen, så är Bicycle Design ett mycket bra presenttips.

Här kan du bland annat läsa vad som inspirerade de bägge historikerna och om vad de tror om cykelns framtid: ”Five Minutes with Tony Hadland and Hans-Erhard Lessing

Tony Hadlands blogg

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner