Etikettarkiv: Moby Dick

10 böcker som blir film 2015

Jag har inga egentliga belägg, men känslan säger mig att fler och fler böcker filmatiseras. Publishers Weekly har sammanställt en lista med de 10 mest emotsedda filmatiseringarna i år: ”The 10 Most Anticipated Book Adaptations of 2015”.

flynn_morka_platser_omslag_2_inb

Köp

Några av de allra mest emotsedda är naturligtvis filmatiseringen av Fifty Shades of Grey, som säkerligen blir en riktig kioskvältare alldeles oavsett om den omtalade tampongscenen är med eller inte, Gillian Flynns Dark Places och, än en gång, Susan Collins serie Hunger Games.

9781250066626

Köp

Överst på listan har Publishers Weekly dock placerat filmatiseringen av Michael Punkes roman The Revenant, en berättelse om hämnd med en pälsjägare i huvudrollen, spelad av Leonardo DiCaprio, och den regisseras av Alejandro Gonzalez Inarritu. Den är filmad i Albertas vildmark i enbart naturligt ljus och rent filmiskt låter det exceptionellt lovande.

Skriver Gabe Habash om filmfotografen: ”[…] Emmanuel Lubezki – one of the best in the business: he shot The Tree of LifeGravity, Birdman, Children of Men (remember those long takes?), and a whole bunch of other films crammed with frameable shots like this, and this, and this.”

9780141001821M

Köp

Nummer två på listan är en filmatisering av Nathaniel Philbricks In the Heart of the Sea, som tydligen ska skildra den verkliga bakgrunden till den stora amerikanska romanen Moby-Dick. Den här versionen är, skriver Gabe Habash, 100% fri från en skrikande Gregory Peck och man frossar 100% mer på sköldpadda. Att döma av trailern ska man nog inte se filmen om man har läst eller tänker läsa Herman Melvilles Moby-Dick.

9780307592439

Jag ser nog mest fram emot filmatiseringen av David Lipskys Although Of Course You End Up Becoming Yourself, The End of the Tour, men med skräckblandad förtjusning. Boken skildrar den road trip Lipsky gjorde med David Foster Wallace (1962-2008) under slutskedet av lanseringen av Infinite Jest, en annan stor amerikansk roman. Jag har en viss förståelse för reaktionen från den förtidigt bortgångne författarens familj:

”David would never have agreed that those saved transcripts could later be repurposed as the basis of a movie.”

Jag har inga åsikter om just Jason Segal, som innehar huvudrollen, men hur ska man stå ut med att se någon spela David Foster Wallace så här kort tid efter hans död? Men tidiga recensioner från Sundance är väldigt positiva, så man får kanske ta mod till sig.

Annars är en bra regel att aldrig se filmatiseringar av böcker som man tycker väldigt mycket om, böcker som man har skapat många och tydliga bilder utifrån. Och det samma gäller personer och biopics om dem.

Och sedan undrar jag om det bara är jag som tycker att Leonardo DiCaprio bara blir mer och mer lik Marlon Brando?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Emoji Dick, en udda version av Moby Dick :-)

”Some enthusiasts even believe emoji have literary potential. After raising $3,500 on Kickstarter, data engineer Fred Benenson set out to translate every line of Moby Dick into emoji. Using Amazon’s crowd-sourcing project Mechanical Turk, Benenson managed to find thousands of strangers willing to work on the project. Three people translated each line of Melville’s text; a second group selected the best translation of the three. Benenson sells the finished product – Emoji Dick’ – online, for $200 in hardcover. (The merely curious can opt for a $5 PDF.) Last year, the Library of Congress requested a copy. Benenson says he pockets between $100 and $300 a month from sales.”

Citerat ur ”How Using Emoji Makes Us Less Emotional” av Alice Robb i New Republic, 7 juli 2014. Underhållande artikel om emoji och emoticons.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Notiser

Utdrag ur 11 refuseringsbrev om lika många världsberömda böcker

Ibland gör förläggare, precis som alla andra, riktiga tabbar, som att refusera Harry Potter exempelvis. The Telegraph har gjort en lista med utdrag ur elva refuseringsbrev med missbedömningar av potentialen i så skilda böcker som Moby DickAnimal farm och Lolita.

Måste boken handla om en val, undrar en förläggare apropå Moby Dick. För ditt eget bästa, publicera inte denna bok, skriver en förläggare om DH Lawrences Lady Chatterleys Lover, i och för sig nästan profetiskt, men det här omdömet om Anne Franks dagbok tar nog priset:

”The girl doesn’t, it seems to me, have a special perception or feeling which would lift that book above the ‘curiosity’ level.”

Sammanlagt refuserades den klassiska och unika dagboken inte mindre än 15 gånger. Läs hela artikeln: ”The rejection letters: how publishers snubbed 11 great authors

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

YouTube: Harold Bloom om Herman Melvilles ”Moby Dick” (1851)

Det är ingen hemlighet att Harold Bloom håller Moby Dick väldigt högt och han berättar, på sitt lite släpiga och eftertänksamma sätt, inlevelsefullt och oerhört kunnigt om denna stora roman. Läs vår recension: ”Moby Dick behöver inte vara en pliktklassiker”.

Ett nördigt Moby Dick-skämt: ”Call me, Ishmael.” Kommatecknet ska naturligtvis strykas.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

litterära termer 25: Great American Novel (GAN)

”But U.S. novelists of the second half of the twentieth century acclaimed as possible GAN candidates often seem to have had it both ways, achieving both idiosyncratic complexity of style and architecture and robust market appeal. Ellison, Bellow, and Morrison are cases in point. Neither extreme length nor extreme pursuit of the aesthetics of difficulty has been a bar to consideration, either. For an appreciable number of turn-of-the-twenty-first-century readers, Thomas Pynchons ‘Gravitys Rainbow’ (1973) or David Foster Wallace’s ‘Infinite Jest’ (1996) are the GANs of our day, both of them far longer and more intricately arcane than anything by Melville or James or Faulkner at their most ambitious.”

Citerat ur ”American literature’s holy grail: Franzen, DFW and the hunt for the Great American Novel” av Lawrence Buell i Salon, 16 februari 2014. De senaste veckorna och månaderna har GAN diskuterats ovanligt livligt, bland annat för att det kommit ut böcker i ämnet. Vi tycker att Moby Dick är självskriven och att Infinite Jest kan vara en aspirant.

Som vanligt får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet. Det uppskattar vi verkligen. Det finns ju några kandidater på Modern Librarys top 100-lista.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

De 10 bästa amerikanska romanerna

Brittiska The Telegraph har sammanställt en lista: ”15 best North American novels of all time”. Den inspirerade oss att göra en egen, men vi håller oss till de 10 bästa. Vi är överens med The Telegraph på vissa punkter, men stökar runt en hel del i deras lista.

Det går naturligtvis inte att göra en lista över de 10 bästa amerikanska romanerna. Om vi tittar på listan imorgon kommer vi antagligen på att vi har glömt något och att någon bok definitivt borde bytas ut. Men listor är underhållande och funkar utmärkt som boktips och inspiration:

Moby-Dick (inbunden)

Moby Dick (1850) av Herman Melville

Finns inte oväntat med på The Telegraphs lista, av många klassad som The Great American Novel (GAN). Vi tycker att det för ofta framhålls hur svår och tung Moby Dick är och, visst, det är den på vissa sätt, men den är också oväntat humoristisk och lärorik. I vår recension hittar du fler argument för att ge dig på den stora vita valen.

Pale King The Air Exp (häftad)

The Pale King/Blek kung (2011) av David Foster Wallace

The Telegraph väljer Infinate Jest av David Foster Wallace. Vi väljer, trots att den inte fullbordades, hans sista bok och citerar ur vår recension DFW-biografin av D.T. Max: ”Han kunde uppenbarligen inte få ihop The Pale King, men trots att den är publicerad i ofullbordat skick är det i just denna roman DFW hittar den perfekta balansen mellan humor och tragik, intellekt och känsla. Frågan är om det inte är hans bästa bok.”

The Grapes of Wrath (häftad)

The Grapes of Wrath/Vredens druvor (1939) av John Steinbeck. Finns med även på The Telegraphs lista, och det är inte så oväntat, även om många säkert skulle säga att romanen är tråkrealistisk, men det tycker inte vi. Vi tycker att den är oerhört drabbande och den bidrog säkert starkt till att Steinbeck välförtjänt fick Nobelpriset 1962.

Blood Meridian (e-bok)

Blood Meridian/Blodets meridian (1985) av Cormac McCarthy. McCarthys femte och antagligen bästa bok, men på The Telegraphs lista kvalar denna sällsynt blodiga western/anti-western inte in. De väljer istället All the Pretty Horses (1992). Kritikern Harold Bloom har däremot hissat Blood Meridian till skyarna.

Gravity's Rainbow (häftad)

Gravitys Rainbow/Gravitationens regnbåge (1973) av Thomas Pynchon. Vi gillar den tidige Pynchon, som är mer allvarlig än den senare, och det här anses vara hans stora mästerverk. Komplicerad, lång och mycket märklig.

The Heart is a Lonely Hunter (häftad)

The Heart is a Lonely Hunter/Hjärtat jagar allena (1940) av Carson McCullers. Det är obegripligt att hon bara var 23 när hon skrev denna sydstatsklassiker, en litterär sensation redan när den gavs ut. Huvudkaraktär är den dövstumme John Singer, bara ett exempel på Cullers intresse för och empati med personer som på ett eller annat sätt är utstötta.

The Dispossessed (pocket)

The Dispossessed (1974) av Ursula K. Le Guin. Hon har hängt med länge och är extremt produktiv. Vi tycker att hon borde få ha med en roman eftersom hon omdefinierat science fiction och kan anses vara drottning av speculative fiction. Förtrollande och smart om utopier.

Sabbath's Theater (häftad)

Sabbaths Theater/Sabbaths teater (1995) av Philip Roth. Nyss utkommen på svenska är detta en utmärkt introduktion till Roth. Han har visserligen slutat skriva, men är ständig Nobelpriskandidat. Inget för de allra känsligaste kanske.

Tree of Smoke (häftad)

Tree of Smoke (2007) av Denis Johnson. Många känner kanske till Johnson för hans klassiska novellsamling Jesus Son (1992), men han kan uppenbarligen skriva mästerliga tegelstenar också. Utspelar sig under tiden för Vietnam-kriget och karaktärerna är på olika sätt indragna i kriget.

Libra (häftad)

Libra (1988) av Don DeLillo. Det handlar, naturligtvis, om den amerikanska specialgrenen konspirationer och DeLillo är en av de bästa i den.

Ingen Toni Morrison, ingen William Faulkner och ingen John Updike. Inte denna gång i alla fall. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet, så kanske vi kan byta ut någon.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Listor

Den Stora Amerikanska Romanen, enligt Michael Dirda

Wikimedia Commons

Wikimedia Commons

”Whenever my father used to see me intently hunched over my grade-​school English homework, he would say, ‘Looks like you’re working on the Great American Novel,’ then pad off to read the news-paper. You don’t hear much these days about the GAN (as Henry James nicknamed it), but that doesn’t mean writers don’t still quest after this literary grail—​or will-​o’-​the-​wisp.”

Citerat ur ”The Big Read: Can a Single Book Sum Up a Nation?” av kritikern Michael Dirda i The Virginia Quarterly Review. Han har kommit fram till vilken roman som bäst förtjänar epitetet Den Stora Amerikanska Romanen. Det är naturligtvis  Elaine Showalter tror däremot att själva begreppet GAN är passé: ”Can the Great American Novel survive?

O.W.

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Förlorar vi verkligen förmågan att läsa och förstå långa och komplicerade romaner om vi läser mycket på nätet?

NYPL

NYPL

Olika varianter av nyheten dyker upp då och då, att våra förändrade läsvanor förändrar våra hjärnor, så att vi får svårare och svårare att läsa och förstå långa och komplicerade romaner som Anna Karenina, Brott och straff och Moby Dick. Med förändrade läsvanor menar man i de här sammanhangen läsning på dataskärm, mobiltelefon eller padda och man menar i regel, men inte alltid, läsning av material online, som förmodas vara mer splittrat, med exempelvis länkar och annan distraktion, till skillnad från den tryckta bokens lineära organisation.

En ganska typisk artikel i den här genren är ”Serious reading takes a hit from online scanning and skimming, researchers say” i Washington Post. Det är inte alltid glasklart om man menar att problemet skulle vara skärmarna i sig eller innehållet som skulle vara problemet, men i den här artikeln verkar det handla om innehållet online, trots att det som bekant är ganska varierat.

En person, Claire Handscombe, vittnar om sina problem att läsa tryckta böcker efter läsning på internet:

”It’s like your eyes are passing over the words but you’re not taking in what they say,” she confessed. “When I realize what’s happening, I have to go back and read again and again.”

Det är väl sånt som händer, men fenomen av det här slaget oroar tydligen forskarna:

”To cognitive neuroscientists, Handscombe’s experience is the subject of great fascination and growing alarm. Humans, they warn, seem to be developing digital brains with new circuits for skimming through the torrent of information online. This alternative way of reading is competing with traditional deep reading circuitry developed over several millennia.”

Det verkar inte så troligt att våra hjärnor skulle ha förändrats nämnvärt genetiskt sedan Gutenbergs dagar, men visst skulle det kunna vara så att informationen vi konsumerar på internet på något sätt skulle kunna påverka våra hjärnor, kortsiktigt eller långsiktigt, så att vi blir sämre på att ta till oss mer konventionell text som i klassiska romaner. Det verkar mindre troligt att det vad gäller hjärnan skulle vara någon väsentlig skillnad mellan att läsa Karl-Ove Knausgårds Min kamp I-VI som e-bok och som tryckt bok. Men visst, det kanske finns en skillnad. Man har pekat på att skärmarnas bakgrundsljus skulle kunna utgöra ett problem.

Problemet med Serious reading takes a hit from online scanning and skimming, researchers say och liknande artiklar är emellertid uppenbara. Vad är, till att börja med, seriös läsning? Och hur är det med själva forskningen?

”‘I worry that the superficial way we read during the day is affecting us when we have to read with more in-depth processing,’ said Maryanne Wolf, a Tufts University cognitive neuroscientist and the author of ‘Proust and the Squid: The Story and Science of the Reading Brain.'”

Att Maryanne Wolf är orolig är en sak, att hon själv upplevt att koncentrationen försämrats av läsning online är en sak, det är en helt annan sak att påstå att hjärnan förändras av att surfa runt på internet. Om man påstår det måste man plocka fram en lunta med seriösa studier som pekar på det. Det är möjligt att Proust and the Squid är späckad med den sortens forskning, men artikeln bygger mest på aningar och farhågor som stärks av anekdoter ur Wolfs eget och andras liv.

I värsta fall kanske folk nuförtiden helt enkelt inte tycker att det är värt att spendera den tid det tar att läsa exempelvis På spaning efter den tid som flytt, men den är ju ganska tunn och nätt om man jämför den med exempelvis Knausgårds självbiografiska mastodontroman. Det jag menar är att det kanske är preferenserna som har förändrats, inte nödvändigtvis våra hjärnor. Folk kanske tycker att det är mer givande att surfa på nätet och titta på fem säsonger av någon ny fantastisk teveserie?

Samtidigt finns det vissa saker i artikeln som tyder på att vår koncentrationsförmåga ökar av att läsa/surfa på internet:

”Time spent online – on desktop and mobile devices – was expected to top five hours per day in 2013 for U.S. adults, according to eMarketer, which tracks digital behavior. That’s up from three hours in 2010.”

En ökning med tre timmar på fyra år, det är ganska mycket. Det kanske vore bättre om några av de timmarna lades på romaner, men det verkar ju som om folk har tid att både läsa/surfa på nätet och klämma en hel del romaner, inte minst deckare med ofta oerhört invecklade intriger. Eller så är problemet att vi ägnar för mycket tid åt läsning, både fin- och fulläsning, och för lite tid åt vederkvickande naturupplevelser?

Men frågan är onekligen intressant och verkar väcka en hel del känslor. Skriv gärna i kommentarsfältet och tipsa om bra artiklar och studier på det här temat – internet som hot mot den seriösa litteraturen. Så lägger vi upp länkar till dem.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Moby Dick behöver inte vara en pliktklassiker

En pliktklassiker är en bok man undviker eller misslyckas med att läsa, just för att den är så kanoniserad och omtalad som klassiker. Ungdomar uppmanas ofta att läsa pliktklassiker. Böcker som man uppmanar ungdomar att läsa riskerar att bli pliktklassiker.

Ett svenskt exempel skulle kunna vara August Strindbergs Röda rummet (1879). Det typiska amerikanska exemplet är Herman Melvilles roman Moby Dick (1850), som dessutom är ganska svårläst och, för att vara drygt femhundra sidor lång, utan någon vidare svängig intrig.

Kapten Ahab har mist ena benet i kamp med den vita valen Moby Dick. Ahab beslutar sig för att jaga Moby Dick och, till vilket pris som helst, döda valen. Det är själva ramberättelsen och innan man vet hur romanen är uppbyggd, med väldigt många korta och växlingsrika kapitel om de mest skilda ämnen och fenomen, låter det kanske inte särskilt spännande. Man tror helt enkelt inte att valjakt håller i drygt femhundra sidor.

Själv löste jag  problemet med Moby Dick som pliktklassiker genom att lyssna på den som ljudbok. På Audible.com hittade jag en version från  2010 utgiven av Tantor Media med Norman Dietz som uppläsare. På Audible kan man provlyssna innan man betalar för att ladda ned hela böckerna och Dietz ganska djupa röst lät och visade sig vara idealisk. Det är en riktig klassikerröst, som lätt skulle kunna bära bibliska texter.

Faktum är att Moby Dick har flera smått bibliska drag, och det är lätt att förstå att så många författare, musiker och konstnärer har blivit uppslukade av boken. Besatthet är i själva verket ett av bokens återkommande teman, men det är inte helt lätt att sammanfatta vad den handlar om. Den är oerhört mångsidig och det gäller både språk och innehåll.

Även om Moby Dick till stora delar är en allegorisk berättelse och även om Melville laddar på med en hel del symbolik, är det inte heller en överdrivet svårtolkad roman. Man kan läsa den som en ingående skildring av valfångstindusstrin som den såg ut på Melvilles tid, man kan läsa den som en gestaltning av en konflikt mellan idealism och kapitalism. Den är intressant och fängslande till och med när den är lite småtråkig.

Jakten på valarna skildras i all sin blodiga brutalitet, när den är som mest våldsam talar Melville om att ”en vägg av valar” täcker havsytan. Men syftet med jakten, själva drivkraften, är att utvinna valojla. Och valoljan används framför allt som ljuskälla. Den är ett mörker som gör ljus.

Det mest överraskande med Moby Dick är att den är så humoristisk. Melville är vass på ironi, satir och skämt. Han leker verkligen med språket och man får nästan känslan att romanen till stora delar har improviserats fram.

Att lyssna på ljudboken ger mersmak – precis som en religiös text lämpar sig Moby Dick för omläsningar. Ray Bradbury, som skrev manus till John Hustons Moby Dick-film (1956) med Gregory Peck i huvudrollen, hävdar att han läst de flesta kapitlen åttio gånger och vissa hundratjugo gånger.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Recensioner

American Icons – fem texter som definierat USA

English: Malcolm X waiting for a press confere...

Malcolm X waiting for a press conference to begin on March 26, 1964 (Foto: Wikipedia)

Studio 360 är New York-stationen WNYC:s coola kulturprogram, som under ledning av Kurt ”Rösten” Andersen blandar friskt mellan fint och fult inom film, konst, musik, teater och litteratur. Vi är väldigt förtjusta i deras klassiska radioserie American Icons.

Kanalen ställer en fråga till sina lyssnare: ”Vilken bok, film, låt, pjäs eller byggnad tycker du ska bli nästa Amerikanska ikon?” Utifrån lyssnarnas förslag gör man sedan nästa avsnitt av American Icons, ofta timslånga program som kan handla om allt från Miles Davis Kind of Blue och Nirvanas Nevermind till teveserien Dallas och Barbie-dockan. Det är riktigt bra radio. Det här är fem av våra favoritavsnitt på temat litteratur:

1. F. Scott Fitzgeralds The Great Gatsby

”In 50,000 words, he tells you the central fable of America … and yet you feel like you are eating whipped cream.”
Jonathan Franzen

2. Susan Eloise Hintons The Outsiders

”You’ve got to have the hormones going before you really appreciate that book.”
– Susan Eloise Hinton

3. Emily Dickinsons ”Because I Could Not Stop for Death”

Modernism innan modernismen, surrealism innan surrealismen.

4. Herman Melvilles Moby Dick

Med hjälp av Ray Bradbury, Tony Kushner, Laurie Anderson and Frank Stella utforskar Kurt Andersen de influenser Den Stora Amerikanska Romanen utövat på konstnärer, musiker, filmskapare och författare.

5. Malcolm X – The Autobiography of Malcolm X

En av President Obamas favoritböcker och, om man får tro Public Enemys Chuck D, inget man smäller i sig: ”This book is like food. It ain’t McDonalds — it’s sit down at the table and say grace.”

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Podcasts / radio