Etikettarkiv: Moby Dick

Förlorar vi verkligen förmågan att läsa och förstå långa och komplicerade romaner om vi läser mycket på nätet?

NYPL

NYPL

Olika varianter av nyheten dyker upp då och då, att våra förändrade läsvanor förändrar våra hjärnor, så att vi får svårare och svårare att läsa och förstå långa och komplicerade romaner som Anna Karenina, Brott och straff och Moby Dick. Med förändrade läsvanor menar man i de här sammanhangen läsning på dataskärm, mobiltelefon eller padda och man menar i regel, men inte alltid, läsning av material online, som förmodas vara mer splittrat, med exempelvis länkar och annan distraktion, till skillnad från den tryckta bokens lineära organisation.

En ganska typisk artikel i den här genren är ”Serious reading takes a hit from online scanning and skimming, researchers say” i Washington Post. Det är inte alltid glasklart om man menar att problemet skulle vara skärmarna i sig eller innehållet som skulle vara problemet, men i den här artikeln verkar det handla om innehållet online, trots att det som bekant är ganska varierat.

En person, Claire Handscombe, vittnar om sina problem att läsa tryckta böcker efter läsning på internet:

”It’s like your eyes are passing over the words but you’re not taking in what they say,” she confessed. “When I realize what’s happening, I have to go back and read again and again.”

Det är väl sånt som händer, men fenomen av det här slaget oroar tydligen forskarna:

”To cognitive neuroscientists, Handscombe’s experience is the subject of great fascination and growing alarm. Humans, they warn, seem to be developing digital brains with new circuits for skimming through the torrent of information online. This alternative way of reading is competing with traditional deep reading circuitry developed over several millennia.”

Det verkar inte så troligt att våra hjärnor skulle ha förändrats nämnvärt genetiskt sedan Gutenbergs dagar, men visst skulle det kunna vara så att informationen vi konsumerar på internet på något sätt skulle kunna påverka våra hjärnor, kortsiktigt eller långsiktigt, så att vi blir sämre på att ta till oss mer konventionell text som i klassiska romaner. Det verkar mindre troligt att det vad gäller hjärnan skulle vara någon väsentlig skillnad mellan att läsa Karl-Ove Knausgårds Min kamp I-VI som e-bok och som tryckt bok. Men visst, det kanske finns en skillnad. Man har pekat på att skärmarnas bakgrundsljus skulle kunna utgöra ett problem.

Problemet med Serious reading takes a hit from online scanning and skimming, researchers say och liknande artiklar är emellertid uppenbara. Vad är, till att börja med, seriös läsning? Och hur är det med själva forskningen?

”‘I worry that the superficial way we read during the day is affecting us when we have to read with more in-depth processing,’ said Maryanne Wolf, a Tufts University cognitive neuroscientist and the author of ‘Proust and the Squid: The Story and Science of the Reading Brain.'”

Att Maryanne Wolf är orolig är en sak, att hon själv upplevt att koncentrationen försämrats av läsning online är en sak, det är en helt annan sak att påstå att hjärnan förändras av att surfa runt på internet. Om man påstår det måste man plocka fram en lunta med seriösa studier som pekar på det. Det är möjligt att Proust and the Squid är späckad med den sortens forskning, men artikeln bygger mest på aningar och farhågor som stärks av anekdoter ur Wolfs eget och andras liv.

I värsta fall kanske folk nuförtiden helt enkelt inte tycker att det är värt att spendera den tid det tar att läsa exempelvis På spaning efter den tid som flytt, men den är ju ganska tunn och nätt om man jämför den med exempelvis Knausgårds självbiografiska mastodontroman. Det jag menar är att det kanske är preferenserna som har förändrats, inte nödvändigtvis våra hjärnor. Folk kanske tycker att det är mer givande att surfa på nätet och titta på fem säsonger av någon ny fantastisk teveserie?

Samtidigt finns det vissa saker i artikeln som tyder på att vår koncentrationsförmåga ökar av att läsa/surfa på internet:

”Time spent online – on desktop and mobile devices – was expected to top five hours per day in 2013 for U.S. adults, according to eMarketer, which tracks digital behavior. That’s up from three hours in 2010.”

En ökning med tre timmar på fyra år, det är ganska mycket. Det kanske vore bättre om några av de timmarna lades på romaner, men det verkar ju som om folk har tid att både läsa/surfa på nätet och klämma en hel del romaner, inte minst deckare med ofta oerhört invecklade intriger. Eller så är problemet att vi ägnar för mycket tid åt läsning, både fin- och fulläsning, och för lite tid åt vederkvickande naturupplevelser?

Men frågan är onekligen intressant och verkar väcka en hel del känslor. Skriv gärna i kommentarsfältet och tipsa om bra artiklar och studier på det här temat – internet som hot mot den seriösa litteraturen. Så lägger vi upp länkar till dem.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Moby Dick behöver inte vara en pliktklassiker

En pliktklassiker är en bok man undviker eller misslyckas med att läsa, just för att den är så kanoniserad och omtalad som klassiker. Ungdomar uppmanas ofta att läsa pliktklassiker. Böcker som man uppmanar ungdomar att läsa riskerar att bli pliktklassiker.

Ett svenskt exempel skulle kunna vara August Strindbergs Röda rummet (1879). Det typiska amerikanska exemplet är Herman Melvilles roman Moby Dick (1850), som dessutom är ganska svårläst och, för att vara drygt femhundra sidor lång, utan någon vidare svängig intrig.

Kapten Ahab har mist ena benet i kamp med den vita valen Moby Dick. Ahab beslutar sig för att jaga Moby Dick och, till vilket pris som helst, döda valen. Det är själva ramberättelsen och innan man vet hur romanen är uppbyggd, med väldigt många korta och växlingsrika kapitel om de mest skilda ämnen och fenomen, låter det kanske inte särskilt spännande. Man tror helt enkelt inte att valjakt håller i drygt femhundra sidor.

Själv löste jag  problemet med Moby Dick som pliktklassiker genom att lyssna på den som ljudbok. På Audible.com hittade jag en version från  2010 utgiven av Tantor Media med Norman Dietz som uppläsare. På Audible kan man provlyssna innan man betalar för att ladda ned hela böckerna och Dietz ganska djupa röst lät och visade sig vara idealisk. Det är en riktig klassikerröst, som lätt skulle kunna bära bibliska texter.

Faktum är att Moby Dick har flera smått bibliska drag, och det är lätt att förstå att så många författare, musiker och konstnärer har blivit uppslukade av boken. Besatthet är i själva verket ett av bokens återkommande teman, men det är inte helt lätt att sammanfatta vad den handlar om. Den är oerhört mångsidig och det gäller både språk och innehåll.

Även om Moby Dick till stora delar är en allegorisk berättelse och även om Melville laddar på med en hel del symbolik, är det inte heller en överdrivet svårtolkad roman. Man kan läsa den som en ingående skildring av valfångstindusstrin som den såg ut på Melvilles tid, man kan läsa den som en gestaltning av en konflikt mellan idealism och kapitalism. Den är intressant och fängslande till och med när den är lite småtråkig.

Jakten på valarna skildras i all sin blodiga brutalitet, när den är som mest våldsam talar Melville om att ”en vägg av valar” täcker havsytan. Men syftet med jakten, själva drivkraften, är att utvinna valojla. Och valoljan används framför allt som ljuskälla. Den är ett mörker som gör ljus.

Det mest överraskande med Moby Dick är att den är så humoristisk. Melville är vass på ironi, satir och skämt. Han leker verkligen med språket och man får nästan känslan att romanen till stora delar har improviserats fram.

Att lyssna på ljudboken ger mersmak – precis som en religiös text lämpar sig Moby Dick för omläsningar. Ray Bradbury, som skrev manus till John Hustons Moby Dick-film (1956) med Gregory Peck i huvudrollen, hävdar att han läst de flesta kapitlen åttio gånger och vissa hundratjugo gånger.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Recensioner

American Icons – fem texter som definierat USA

English: Malcolm X waiting for a press confere...

Malcolm X waiting for a press conference to begin on March 26, 1964 (Foto: Wikipedia)

Studio 360 är New York-stationen WNYC:s coola kulturprogram, som under ledning av Kurt ”Rösten” Andersen blandar friskt mellan fint och fult inom film, konst, musik, teater och litteratur. Vi är väldigt förtjusta i deras klassiska radioserie American Icons.

Kanalen ställer en fråga till sina lyssnare: ”Vilken bok, film, låt, pjäs eller byggnad tycker du ska bli nästa Amerikanska ikon?” Utifrån lyssnarnas förslag gör man sedan nästa avsnitt av American Icons, ofta timslånga program som kan handla om allt från Miles Davis Kind of Blue och Nirvanas Nevermind till teveserien Dallas och Barbie-dockan. Det är riktigt bra radio. Det här är fem av våra favoritavsnitt på temat litteratur:

1. F. Scott Fitzgeralds The Great Gatsby

”In 50,000 words, he tells you the central fable of America … and yet you feel like you are eating whipped cream.”
Jonathan Franzen

2. Susan Eloise Hintons The Outsiders

”You’ve got to have the hormones going before you really appreciate that book.”
– Susan Eloise Hinton

3. Emily Dickinsons ”Because I Could Not Stop for Death”

Modernism innan modernismen, surrealism innan surrealismen.

4. Herman Melvilles Moby Dick

Med hjälp av Ray Bradbury, Tony Kushner, Laurie Anderson and Frank Stella utforskar Kurt Andersen de influenser Den Stora Amerikanska Romanen utövat på konstnärer, musiker, filmskapare och författare.

5. Malcolm X – The Autobiography of Malcolm X

En av President Obamas favoritböcker och, om man får tro Public Enemys Chuck D, inget man smäller i sig: ”This book is like food. It ain’t McDonalds — it’s sit down at the table and say grace.”

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Podcasts / radio