Etikettarkiv: modernism

Veckans dikt 37: ”Förhoppning” av Edith Södergran

Jag vill vara ogenerad –
därför struntar jag i ädla stilar,
ärmarna kavlar jag upp.
Diktens deg jäser…
O en sorg –
att ej kunna baka katedraler…
Formernas höghet –
trägna längtans mål.
Nutidens barn –
har din ande ej sitt rätta skal?
Innan jag dör
bakar jag en katedral.

Edith Södergran (1892-1923) är en av de riktigt stora, och folkkära, finlandssvenska poeterna. Hon måste betraktas som en modernistisk pionjär, inspirerad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism. Hon blir aldrig omodern, man är bara mer eller mindre mottaglig för hennes expansiva sensibilitet. ”Förhoppning” ingår i diktsamlingen Septemberlyran (1918).

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 30: ”Och släckt var allt, och mina gudar sprang i stycken” av Gunnar Björling (1887-1960)

 

Och släckt var allt, och mina gudar sprang i stycken
Jag kom till dig, jag vet ej vem du var.
Jag kom som nattens il;
jag kom som du: du kommit!
Jag kom som lyckans Gud när svar är släckta
och en fråga lyser
Jag kom som storm, som slagregns syndafloder kom jag,
och i bitterhet tände du
den nya morgon för mitt öga.

 

Ett stort tack till Finlands svenska författareförening för att vi fick publicera den här starka och kraftfulla dikten av Gunnar Björling, som gestaltar ett möte och ett förlösande ögonblick. Björling var en av de riktigt stora modernisterna och förnyarna av svenskspråkig lyrik. Dikten är hämtad ur hans andra diktsamling, Korset och löftet (1925). Den finns bland annat med i antologin De bästa svenska dikterna (Bonniers), sammanställd av Jan Olov Ullén.

9789100113094

En del av den makalösa antologin Den finlandssvenska dikten (Bonniers) ägnas åt Gunnar Björling, men den verkar tyvärr vara slut på förlaget .  

Bra introducerande text av Anders Olsson: ”Björling förnyade idyllen genom att spränga den”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Recension: 3 New York Dadas + The Blind Man

three-new-york-dadas-and-the-blind-man-5Marcel Duchamp, Henri-Pierre Roché och Beatrice Wood
3 New York Dadas and The Blind Man
Introduktion: Dawn Ades
Övers. Chris Allen
Atlas Press

Av alla modernistiska rörelser är dadasimen (1915-1923?) både den svåraste att få grepp om och roligaste att läsa om, att skapelsemyten är så dunkel bidrar väl till mystiken. Till att börja med var dadaismen snarast en rörelse av rörelser, som enbart knöts samman av likheter vad gäller antikrigiska, antiborgerliga, antirationalistiska och antitraditionalistiska böjelser. Dada, det hörs ju på namnet.

Det är ingen slump att dadaismen uppstod nära inpå första världskriget. Züruch brukar utses till födelseort, sedan spred den sig till exempelvis Berlin och Barcelona. Men det uppstod även en livaktig och extremt inflytelserik dadaistisk rörelse i New York. De visste inte vad som hände i Zürich och de i Zürich var okunniga om New York dada.

När man läser 3 New York Dadas and The Blind Man önskar man nästan att man vore där. Det handlar om bekvämt bohemliv, sponsrat av vidsynta och mycket förmögna människor, utställningar som gör skandal och förändrar konsthistorien, spektakulära baler för att samla in pengar till att starta märkliga tidskrifter, om salonger knökfulla med personer som numer är inskrivna i konst- och litteraturhistorien. Man får intrycket att det fanns fler excentriker på den här tiden.

De tre huvudpersonerna i boken var mitt uppe i smeten, så att säga. Marcel Duchamps är, vare sig du gillar det eller ej, en av 1900-talets mest inflytelserika konstnärer. Hans vän, författaren och konsthandlaren Henri-Pierre Roché (1879-1959), är mest känd för sin sedermera filmatiserade roman Jules et Jim – men i 3 New York Dadas utgör hans ofullbordade roman Victor en av de viktigaste delarna. Karaktären Victor visar sig påminna mycket om Marcel Duchamp. Hans vapendragare Pierre har slående likheter med romanens författare.

Den tredje huvudpersonen i Victor är Patricia. som har slående likheter med Beatrice Wood (1893-1998). Hon var aktris, konstnär och keramiker. Victor handlar om de två fransmännen, som gör tillvaron osäker för anständiga amerikaner, och om Beatrice som, för att göra allt ännu mer komplicerat, älskar både Marcel och Henri-Pierre.

Det här består 3 New York Dadas and The Blind Man av:

Först ett drygt 20 sidor långt och oerhört initierat förord av dadakännaren Dawn Ades

Sedan Henri-Pierre Rochés ofullbordade roman Victor, ett sjuttiotal sidor.

Och sedan två faksimilnummer av legendariska tidskriften The Blind Man, som trion både skapar och medverkar i.

Och så sist men inte minst, utdrag ur Beatrice Woods självbiografiska I Shock Myself.

Alla de här delarna samverkar och ger tillsammans fantastiska inblickar i en rörelse som fortsätter att påverka estetiskt och hur vi ser på och resonerar kring konst. Boken är kanske lite rörig, innan man lärt sig de viktigaste personnamnen, men 3 New York Dadas and The Blind Man är en drömbok för dig som gillar avantgarde i allmänhet och dadaismen i synnerhet. Det är en vacker bok som är gjord i, skulle jag vilja påstå, dadaistisk anda. Atlas Press, som startades 1983, är specialiserat på avantgarde-prosa.

Men jag höll ju nästan på att glömma pissoaren, Marcel Duchamps mest kända verk, Fountain, som blev ratad från en konstutställning öppen för alla och en utställning han dessutom var med att arrangera. Men han skickade in den under pseudonymen Richard Mutt. Fountain är, kan man nog säga, bokens fjärde huvudperson.

Skrev Beatrice Wood, som naturligtvis visste vem Mr. Mutt var, i andra numret av The Blind Man: ”Whether Mr. Mutt with his own hands made the fountain or not has no importance. He CHOSE it. He took an ordinary article of life, placed it so that its useful signifiance disappeared under the new title and point of view – created a new thought for the object.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Två bra skriftserier om teorier och tänkare

9781848312043-300x426

Ibland får man lust att sätta sig in i någon av de stora teoretikernas tankar, utan att vilja, orka eller kunna ge sig på originaltexterna. Samtidigt tycker man inte att Wikipedia är till någon större hjälp. Det är då man vänder sig till skriftserien, ett underskattat fenomen. Böckerna i skriftserierna, som det finns gott om i de stora språkområdena, fungerar väldigt bra som introduktioner och borrar djupare än både Wikipedia och andra encyklopedier.

Jag beställde tre böcker ur Icon Books smått klassiska serie Introducing: Introducing Baudrillard, Introducing Barthes och Introducing Derrida. Serien har sina rötter i den mexikanske tecknaren och författaren Rius bok Marx papa principiantes (1972), som kom att heta Marx for Beginners (1976) i engelsk översättning.

För varje bok anlitas en illustratör och en expert som skribent, men jag tycker att böckerna håller väl samman och att åtminstone de här tre har en snarlik och tillbakalutad humoristisk ton. Jag kan ganska lite om Jean Baudrillard, Roland Barthes och Jaques Derrida, men känner mig något klokare efter att ha läst böckerna. Kontinentala teoretiker kan ju vara väldigt svåra, men nu har jag i alla fall känslan av att fatta grunderna och sambanden bättre.

Det känns faktiskt lite mer avspänt att läsa om de här tre herrarna – hela serien är väldigt mansdominerad – i en serieform. Det visuella verkar fungera som ett stöd för minnet. Böckerna innehåller en rad roliga anekdoter och utredningar av de olika teoriernas nyckelbegrepp.

Mest utbyte hade jag av Barthes, men det beror nog på att jag hade vissa förkunskaper och var mest intresserad av hans litterära teorier och semiotiken. Jag kommer att läsa fler böcker ur den här serien. Det finns drygt 100 och några av dem är: Introducing Walter Benjamin, Introducing JoyceIntroducing Alain BadiouIntroducing Slavoj Zizek och Introducing Cultural Studies.

9780199691340

En betydligt större och kanske också snäppet mer seriös skriftserie är A Very Short Introduction som ges ut av Oxford University Press. Idén är snarlik, att man låter en expert skriva lite mer populärt om sitt avgränsade specialområde. Från OUP beställde jag följande titlar: A Very Short Introduction: Literary TheoryA Very Short Introduction: Science Fiction och A Very Short Introduction: Modernism.

Böckerna i serien Introducing är betydligt tjockare, men dem i VSI innehåller ändå mycket mer text. Det är otroligt välskrivna små böcker, kunniga, men de är skrivna på lite mer akademisk prosa, vilket är ett konstaterande, inte någon kritik.

Serien A Very Short Introduction startade 1995 men innehåller redan flera hundra titlar, från Aristotle till Particle Physics. Det gemensamma för de båda skriftserierna är att de är förhållandevis lättlästa, komprimerade och laddade med kunskap. De är perfekta om man vill fylla någon av alla ens kunskapsluckor, riktigt underhållande, och jag tycker att en serie av det här slaget borde ges ut i Sverige.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

En novell varje kväll 58: ”Full/Besetzt” av Robert Walser

“How is one to understand an author who was so beset by shadows … who created humorous sketches from pure despair, who almost always wrote the same thing and yet never repeated himself, whose prose has the tendency to dissolve upon reading, so that only a few hours later one can barely remember the ephemeral figures, events and things of which it spoke.”

W.G. Sebald om Robert Walser, citerad ur ”Robert Walser on Everything and Nothing” i New Yorker, 28 mars, 2012

Robert Walser (1878 – 1956), var en tysktalande schweizisk författare som beundrades av många kollegor – Franz Kafka, Robert Musil, Walter Benjamin med flera. Han skrev inte mindre än åtta romaner, men är lika känd för sina prosaskisser, som han nedtecknade på små papperslappar, i så liten stil att man efter hans död, när man hittade en uppsättning lappar, trodde att skriften var en hemlig kod.

Den engelska översättningen av ”Besetzt”, ”Full”, är hämtad ur Berlin Stories, som är en samling med Walsers tidiga kortprosa.

Mer läsvärt om Walser: ”Le Promeneur Solitaire: W. G. Sebald on Robert Walser

Ola Wihlke  

Lämna en kommentar

Under Noveller