Tag Archives: Museum für Gestaltung Zürich

Reklamposters, med varor och produkter, från rekordåren

poster-collection-the-magic-of-things_0

Poster collection 24: The magic of things
Red. Bettina Richter
Essä: Gerda Breuer

Museum für gestaltung Zürich
Plakatsammlung
Lars Müller Publishers

Schweiz är en liten stormakt inom grafisk design, med stolta traditioner. Ett av områdena man har utmärkt sig inom är posters, och Museum für gestaltung Zürich har en samling med posters i världsklass. Och ur de samlingarna hämtar man särskilt spännande posters som man, tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers, presenter i den smått unika serien häften/böcker Poster collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 24:e volymen i serien heter The magic of things och samlar så kallade object posters, posters som i för- och efterkrigstidens anda gjorde reklam för ett stadigt växande antal konsumtionsvaror, som kopplades till varumärken för att särskilja dem och göra dem mer åtråvärda. Målet var att övertyga (om produktens förträfflighet) inte att övertala.

En produkt. Ett varumärke. Inget mer. Delvis var den här nya sakligheten en direkt reaktion mot Art Nouveau. Från 30-talet till 50-talet var några av de stora mästarna i den här stilen Niklaus Stoecklin, Peter Birkhäuser, Donald Brun, Otto Baumberger och Herbert Leupin.

Konsumtion, ökad materiell standard, sågs som en integrerad del av demokratiseringen och bygget av en modern välfärdsstat. Det var alltså ganska långt ifrån vår mer skuldtyngda, kanske också hycklande, och ambivalenta hållning till konsumtionssamhället.

Magic-of-Things-46-47 (1)-page-001

Fotografiet, det förment objektiva, var på många sätt förebildligt. Man ser att grafikerna varit mycket noga med detaljer som skuggor och reflektioner, så att de uppnår en nära nog fotorealistisk effekt. Eller kanske snarare: Många av produkterna ser nästan mer realistiska ut än om de hade fotograferats. De ser verkligen sinnliga och åtråvärda ut, somliga har snudd på surrealistiska kvaliteter, andra väcker snarare associationer till popkonst.

Object posters känns idag lite omoderna med sitt fokus på att para ihop en produkt med ett varumärke. I vår tids reklam hoppar man över produkten och fokuserar desto mer på varumärket och livsstilen men samtidigt finns det motexempel, som Apple som gärna visar sina produkter. Och det otidsenliga med object posters kanske man skulle kunna vända till en fördel. De har en distinkt charm och oskuldsfullet som ofta saknas i nutida reklam.

Magic-of-Things-48-49 (1)-page-001

Magic-of-Things-58-59 (1)-page-001

I sin utmärkta essä berättar Gerda Breuer om de olika historiska, sociala och ekonomiska förutsättningarna för framväxten av det här nya reklamspråket. Ny teknik var inte oviktig i sammanhanget:

”Following the invention of lithography by Alois Senefelder, who established the basis for mass editions of colored flat prints in the nineteenth century, the technical innovation of chromolitography by the Franco-German Godefroy Engelmann and the rapid printing press made it possible to produce colored illustrations on posters in even larger editions and at a reasonable cost. Bold colors, clear contrasts, monochrome backgrounds, and oversized depictions of the products became synonymous with object advertising and even led to the coining of a new word i German: plakativ, derived from Plakat (poster), and meaning ‘striking’ or ‘bold.'”

Jag kan verkligen rekommendera serien Poster collection. Varje ny volym är ett litet äventyr, tonvikten ligger ofta på schweiziska grafiska designers, men de tematiska volymerna är ofta mer blandade.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Bok om posters med politikerporträtt

 
20170202_123653

Poster Collection 19
Head to Head: Political Portraits
Red. Bettina Richter
Lars Müller Verlag

”Political success is increasingly tied to an accumulation of facial perception, to the successful capitalization of collective attention. In the chaos of diverse messages, news and verbal attacks, those who succeed are the ones whose faces can be most easily recognized, like a trademark.”
— Thomas Macho

 
Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling i världsklass och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection. Det finns, hittills, ungefär 30 volymer och de inbjuder till att samla.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Vi har skrivit om flera volymer i serien. Den här gången kikar vi på en lite äldre volym, Head to Head från 2009, som samlar posters med politikerporträtt.

head-to-head-8-9-page-001

Jag tänkte att det kunde vara vettigt att gå tillbaka till den här volymen, som är ovanligt tjock, eftersom propaganda eller politisk pr är aktuella ämnen. Seriens redaktör, Bettina Richter, påpekar att affischerna i boken inte främst är estetiskt intressanta, snarare tvärtom. De är producerade för att tilltala så många som möjligt och deras överordnade syfte är att övertyga och ingjuta mod i väljare. Och ju mer man bläddrar och läser i boken, desto mer tydligt blir det att politiska affischer följer ganska förutsägbara visuella strategier.

head-to-head-14-15-page-001

Lång ifrån alla posters är officiella – många av de mest spektakulära och effektiva är posters gjorda av motståndare till vissa politiker. De kan vara bärare av en viss punkighet och humor, som de officiella affischerna nästan helt saknar. På dem kan politikernas persona, grov räknat, delas in i två stilar – mannen av folket, gärna lite avspänt klädd, eventuellt i en folksamling (Bill Clinton körde mycket med det), och den allvarlige statsmannen, klädd i kostym, som vill utstråla kompetens och ledarskapsförmåga.

head-to-head-22-23-page-001

Boken innehåller inte bara ett rikt bildmaterial; den innehåller även en hel del analytiska texter av varierande längd, som beskriver och analyserar den politiska posterns olika traditioner och uttryck, från tidigt 1900-tal till nutid. Den politiska postern blir som en spegel av historiska, sociala, politiska och psykologiska processer. Samtidigt visar bildmaterialet på en påtaglig kontinuitet. Men vad jag vet använde inte Trump posters med sitt porträtt, i alla fall inte i någon större utsträckning. Hans kampanjteam gjorde kanske den rimliga analyses att det fanns enklare och mer effektiva medel att få bilden av Trump att fastna i folks medvetanden. Hans posters och plakat var istället fyllda med slogans.

head-to-head-48-49-page-001

Om de flesta affischerna från sent 1900-tal är ganska traditionsbundna och konventionella, så har den ukrainska politikern Julia Tymosjenko, tagit ut svängarna desto mer, oavsett om hon låter avbild sig på en motorcykel eller som en medeltida furstinna, med både vapen och bläckhorn inom armlängds avstånd. Och så på bilden ovan, som en framtidsorienterad ukrainsk version av prinsessan Leia från Star Wars-filmerna.

Tymosjenko är ovanlig på ett annat sätt, hon tillhör den minoritet politiker som möter betraktarens blick på sina posters. Barack Obama är en av alla politiker som avbildas i profil, med blicken något lyftad, mot framtiden. Che Guevara, som han är avbildad på världens mest reproducerade poster, riktar snarast blicken mot något ovanför våra huvuden.

Tymosjenko blickar lugnt på oss från sina posters. Om hon ler gör hon det bara antydningsvis, men jag tycker inte att hennes blick är direkt uppfordrande. Avsikten med hennes posters är kanske inte att de ska vara roliga, men jag tycker att de är det, ganska roliga och exotiska, med sin blandning av avlägsen historisk tid och spejsade framtidsdrömmar.

Men varför möter politiker så relativt sällan vår blick när de avporträtteras på posters och valaffischer? I Sverige är det nog vanligare att de möter vår blick, men jag tror att det kan bero på att situationen kan bli pinsam och obekväm. Det blir så uppenbart att de vädjar till oss, så att de kan erövra makt. Det är en väldigt ojämbördig situation, och bägge parter vet ju att politiken i ganska stor utsträckning förvandlats till ett spel. Folkvalda träffar inte sina väljare särskilt ofta längre. Tänk dig en poster med ett porträtt av Gunnar Hökmark inför nästa EU-val. Tänk dig att hans blick möter din och att den är vädjande, trots att han sällan ger sig tillkänna mellan valen. Då är det kanske någon slags skam man känner?

head-to-head-86-87-page-001

Om man ändå ska tala lite om estetiken, så tycker jag att många posters från 1900-talets första årtionden är mindre formelmässiga och mer grafisk intressanta än senare perioders posters. Samtidigt är vissa av dessa posters bärare av propaganda för några av världshistoriens mest brutala diktatorer: Stalin, Hitler och Mussolini.

I boken lyfts fyra politiker och deras ikonografi fram lite extra: Lenin, Che Guevara, Julia Tymosjenko och Arnold Schwarzenegger. Under skiftande omständigheter har postern med porträtt av olika politiker skiftat över tid. Lenin är ett bra exempel. Efter hans död avbildades han som revolutionär ledare, aktiv och på gatan, så att säga. Under Stalin sköts Lenin i bakgrunden, han började alltmer framställas som en historisk person, ett monument. Sedan förvandlades Lenin till en fadersfigur. Under perestrojkan, och särskilt efter murens fall utsattes bilden av Lenin för skarp satir, inte minst karikatyrer.

head-to-head-94-95-page-001-1

När fotojournalisten Alberto Korda fotade Che Guevara under en begravning, efter att ett franskt fraktskepp med vapen exploderat i Havanna våren 1960, kunde han knappast ana att ett av fotona skulle bli historiskt. Fotot kallas Guerrillero heroico och är det mest reproducerade politikerporträttet i historien. I essän ”Che Guevara: Revolutionary and Pop Star” skriver Christian Brändle om det här fotots historia och dess många grafiska varianter. Han berättar om hur Che förvandlats från förebild som omdanare av samhället, till en betydlig mer apolitisk symbol för frihet.

Jag tycker att hela serien Poster Collection är oerhört rolig att följa. Och jag kan varmt rekommendera Head to Head, även om man får räkna med att se posters med en del schweiziska politiker som man aldrig sett eller hört talas om.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Poster Collection 28. Herbert Leupin”

20161130_105656

Herbert Leupin
Poster Collection 28
Red. Bettina Richter
Essä: Hermann Strittmatter
Lars Müller Verlag

Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling som har världsrykte och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 28:e volymen i serien är ägnad åt Herbert Leupin.

pc28_herbert-leupin_26-27

Herbert Leupin (1916-1999), som tillhörde de främsta schweiziska postermakarna under decennier, är mest känd för reklamposters för konsumtionsvaror, som Coca Cola och Agfa, sällan lyxvaror. Hans tilltal är i regel direkt och okonstlat, inte sällan humoristiskt. Sitt genombrott fick han redan 1939 med ett Sachplakat för slakteriet Bell.

pc28_herbert_leupin_18-19

Det nära nog fotorealistiska motivet föreställer en skärbräda med Bells logo på handtaget. På skärbrädan ligger ett urval charkuteriprodukter och kallskuret. En cornichong sticker trotsigt fram under en skiva fläsk eller bacon. Det är enkelt och effektivt. Typiskt för Lupin är att han söker direkt dialog med betraktaren, utan att använda några utstuderade övertalningsförsök. Postern väckte genast genklang — skärbrädan sålde som smör.

pc28_herbert_leupin_20-21

Mycket skulle emellertid hända inom den schweiziska grafiska designen under efterkrigstiden. Skriver Bettina Richter i sitt initierade förord:

”Even after 1950, when Josef Müller-Brockmann and his contemporaries brought the Swiss Style worldwide fame as an objective, factual, cool, and intellectual take on graphic design, Leupin remained true to his own vision: he stands for posters that have a similarly universal appeal, but express ‘Swissness’ by other means.” (mina fetningar)

pc28_herbert-leupin_54-55

Jag tycker att ett framträdande drag i Leupins lite senare posters är en avväpnande och uppsluppen visuell humor. De är ofta charmiga och vitsiga. Man glömmer nästan att de vill sälja något. Under Leupins karriär frångick han allt mer posters som visade upp ett föremål/en produkt — den så kallade Basel-skolan — och övergick till mer skissartade, färgsprakande och fria illustrationer. Han började också änvända fotografiska element i sina kompositioner.

pc28_herbert-leupin_48-49

Leupin var en lysande försäljare, men kompromisslös med hantverket och han fortsatte arbeta självständigt också när reklambyråerna började slå ut frilansarna. Leupin var också skicklig på många olika saker, en verklig idéspruta, förutom det grafiska hantverket. Han hittade på flera produktnamn, som läskedrycken Pepita och tillhörande brand personality, en papegoja med samma namn.

pc28_herbert-leupin_8-9

Leupin fångade ofta kärnan i ett försäljningsargument i sina posters. Han identifierade essansen av ett budskap och förmedlade det med enkla klara bilder och ofta med ett minimum av ord. Han låg ofta före reklamvärlden med sina idéer om effektiv visuell kommumikation. Men efterhand vidgades självklart klyftan mellan den konstnärliga och den strikt kommersiella postern.

Bettina Richter, igen:

”Leupin was […] one of the few to master the balancing act between the old-school artistic poster and a strategic commercial approach – thus managing to overcome the growing division in those years between art, graphic design, and advertising.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Poster Collection 25. Josef Müller-Brockmann”

PC25_Brockmann_Cover_20131112.indd

Poster Collection 25
Josef Müller-Brockmann
Red. Bettina Richter
Essä: Catherine de Smet
Insert: Lars Müller
Lars Müller Publishers

Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling med posters som har världsrykte och tillsammans med Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann. Den 25:e boken i serien är Josef Müller-Brockmann. Från 50-talet och framåt var Müller-Brockmann oerhört inflytelserik inom grafisk design, både i hemlandet och internationellt. Både hans praktiska och teoretiska arbeten – Müller-Brockmann skrev rader av böcker, föreläste och undervisade – gör honom till en av de främsta företrädarna för efterkrigstidens Swiss Style.

PC25_Brockmann_20131129.indd

Många av Müller-Brockmanns posters från 50-, 60- och 70-talet känns förbluffande tidlösa, inte minst hans konsertposters för Tonhalle Gesellschaft i Zürich. Skriver förläggare Lars Müller i sin korta översiktliga text, om posterns ställning under efterkrigstiden:

”After World War II, graphic designers proved adept at using the medium’s omnipresence and widespread acceptance to not only draw attention to the content advertised, but also – as a higher mission so to speak – to send a formal message with respect to a new aesthetic and a new kind of communication: relentlessly modern, objective, and constructive.”

Och ännu mer specifikt om Müller-Brockmanns posters för Tonhalle Gesellschaft, hur de utvecklades och efterhand blev som en naturlig del av Zürichs gatubild:

”Although they initially sparked criticism, as time went by and their number and the diversity of motifs multiplied, the posters proved appealing to both the concert audience and the lay public. Müller-Brockmann rightly also claimed this aestethic added value – beyond the advertising function alone – for his later, purely typographic, concert posters. These had a constructive rhythm that often recall scores for New Music, displaying a dynamism and coloration thoroughly in step with the spirit of the times.”

PC25_Brockmann_15

Som vanligt är texterna väldigt bra, ganska korta men koncentrerade och översiktliga. För Müller-Brockmann var 1950 en vattendelare. Det var då han började ifrågasätta sina arbeten, som han tyckte var för subjektiva. Han började söka ett mer objektivt och universellt visuellt uttryck. Han slutar använda illustrationer.

PC25_Brockmann_7

Josef Müller-Brockmann kan man följa utvecklingen mot ett allt mer radikalt visuellt uttryck, vars logiska slutpunkt är den rent typografiska postern.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Poster Collection 27. The Hand”

pc27_the_hand_coverg

Poster Collection 27. The Hand
Red. Museum für Gestaltung Zürich
Förord Bettina Richter
Essä Arne Scheuermann
Lars Müller Publisher

För den som tycker om posters är serien Poster Collection helt suverän. Den ges ut av det schweiziska kvalitetsförlaget Lars Müller Publisher i samarbete med Museum für Gestaltung Zürich, som har en samling med posters som måste betraktas som en av de främsta i världen. Schweiz är ju en liten stormakt när det gäller grafisk design. Volymerna i serien är antingen tematiska eller ägnad en särskild designer – vi har tidigare skrivit om Poster Collection 10. Michael Engelmann och Poster Collection 26: Japan – Nippon.

138_aa

Den senaste volymen, Poster Collection 27. The Hand, utforskar hur grafiska designers har använt bilder av händer på olika sätt. I förordet lyfter Bettina Richter, som har gedigna kunskaper om posterns historia, fram en av världens kanske mest kända, ”I Want You for U.S. Army” (James Montgomery Flagg, 1917). Den finns inte avbildad i boken men många känner nog igen bilden av en bister Uncle Sam i hög hatt och blå jacka som riktar ett uppmanande pekfinger direkt mot betraktaren. Man kan nästan känna hur det knackar mot ens bröstkorg. Det är en effektiv poster vars visuella grepp fortfarande är vanligt, även om bilden kanske oftast reduceras till det pekande fingret.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Det jag tycker är mest fascinerande med den här boken är att den visar hur effektivt det kan vara att använda bilder av händer för att förmedla vitt skilda budskap. Med effektivt menar jag att budskapet går fram direkt och att det ofta är känslomässigt laddat. Ett pekande finger är mer uppfordrande än en pekande pil. En vuxen hand som håller ett barns hand kanske är en kliché, men bilden är inte desto mindre rörande. Om barnet dessutom är färgat och den vuxne vit väcker bilden av deras händer delvis andra associationer, och blir kanske ännu mer rörande. Postern för hjälporganisationen Helvetas, med en bild som väcker associationer till fattigdom, är också väldigt direkt och stark.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Varje volym innehåller en essä och i  Poster Collection 27. The Hand är den skriven av Arne Scheuermann, som har titeln kommunikationsdesigner och designforskare. Ämnet för essän är handens visuella retorik på posters. Han lyfter fram yrkesgruppen handmodeller, vars yrke han spårar tillbaka till marknadsplatser för tusentals år sedan. Så länge det har funnits handel har varor förevisats och för det krävs att man har ett särskilt handlag. För att bli handmodell idag krävs det också färdigheter av det slaget, det räcker inte med att ha vackra händer.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Scheuermann gör direkta kopplingar till den retoriska traditionen och dess begrepp, men påpekar att retoriken inte bara handlar om hur vi talar, men att den under århundradena har skapat intrikata traditioner för hur man bör använda gester när man talar. Särskilda gester har utvecklats inom teatern, politiken, operan och inom kyrkan. Postern ”Ich bin Rahmen für Handlung” (nedan till vänster) av Uwe Loesch samlar några gester ur konsthistorien. Det finns, skriver Scheuermann, fysiologiska kopplingar mellan vissa känslor och gester. Pröva att avge en kärleksförklaring med knutna nävar eller att förolämpa någon med avslappnade händer och handflatorna uppåt.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Vissa posters avbildar händer som förevisar eller gör reklam för varor, andra snarare gör saker, som att kryssa i en valsedel, hålla i en hammare och slå numret på en nummerskiva. Då handlar det om en annan retorisk nivå: ”As a visual rhetorical figure of metonymy, in such cases the hand stands for the action in which it is involved: the focus is casting the vote, pickpocketing, handicrafts, eating, writing, listening to the radio and sowing seeds.” Därmed kan den aktiva handen, exempelvis en hand som griper en hammare, bli en kraftfull metafor för arbete i största allmänhet.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Ett tredje grupp av avbildningar av händer: ”These hand depitions could be described in general as speaking gestures. They are directed at observers as if the poster were their living counterpart.” I det här fallet är ett par självklara exempel segertecknet och den knutna näven. Det är symboliska gester som vi måste tolka.

En fjärde grupp av avbildningar av händer är både äldst och mest grundläggande. Det är handen som vi känner den från förhistoriska grottmålningar, det vill säga en avbildning av handen som tecknar dess yttre konturer. Att antirasister använder denna bild för att förmedla alla människors lika värde är helt logiskt. Det finns knappast någonting som är mer typiskt för människan, påpekar Scheuermann, än händerna och deras unika mångsidighet. Vi känner genast igen och avkodar en hand, det är ingen slump att den är så vanlig i posterns historia, den förstärker och förmedlar vitt skilda budskap sällsynt snabbt och effektivt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Bok: ”Poster Collection 26: Japan – Nippon”

pc26_japan_g

Poster Collection 26
Japan – Nippon
Red. Museum für Gestaltung Zürich
Essä av Kiyonori Muroga
Lars Müller, 2014

Det schweiziska kvalitetsförlaget Lars Müller ger ut en underbar serie skrifter med posters som man samlar tematiskt eller för att hylla en enskild grafisk designer. Nu har man kommit fram till Poster Collection 26: Japan – Nippon med japanska posters från efterkrigstiden fram till våra dagar.

En utställning på Museum für Gestaltung Zürich visade mer än 130 japanska posters från sex decennier, som finns i museets fina samlingar eller som lånats en längre tid. En stor del av dessa posters finns med i skriften, som speglar skiftningar i estetik och förhållningssätt till mediet.

PC26_Japan_36-37

Ikko Tanaka

PC26_Japan_08.indd

Ikko Tanaka

Postern växte som uttrycksmedel efter andra världskriget och den påföljande ekonomiska boomen. Om den första generationen designers och konstnärer – gränsen har tydligen inte varit lika skarp i Japan – inspirerades av västerländsk modernism, i sökandet efter universella och praktiskt användbara uttrycksmedel, så var generationerna från 1970 och framåt mer medvetna om och i samklang med inhemska bildtraditioner. De var också mer individuellt orienterade och utvecklade högst personliga stilar. Det var tydligen delvis som en reaktion på att fascinationen i väst ökade för det japanska och den delvis annorlunda estetiken. Japanska posters köptes in till museer och de blev åtråvärda samlarobjekt.

PC26_Japan_54-55

Tadanori Yokoo

Skriver Bettina Richter, som bland annat är kurator för den fina samlingen med posters vid Museum für Gestaltung Zürich:

”The reasons for the widespread fascination with the Japanese poster – particularly within the Western cultural sphere – are not hard to find. These artworks possess an unusual aesthetic that is utterly captivating, and yet seem to refute all the conventional rules of visual communication. The foreign beauty of the written characters is only enhanced by their unintelelligibility, the cryptic-looking pictoral messages catering to yearnings for exotic ‘otherness.’ What is actually being advertised is often unclear, and the Japanese poster tends to be viewed instead as a visual embodiment of philosophical ideas of the Far East.”

pc26_japan_5_k (1)

Kazumasa Nagai och Shin Matsunaga

PC26_Japan_08.indd

Shigeo Fukada

Förutom Bettina Richters finns en essä av Kiyonori Muroga som i komprimerad form berättar den japanska posterns historia. Muroga lyfter fram en poster som en särskilt viktig milstolpe i den japanska posterns historia.

PC26_Japan_08.indd

Yusaku Kamekura

”The poster for the 1964 Tokyo Olympic Games designed by Yusaku Kamekura 1, 24, 25 was a milestone for Japanese poster design, as it demonstrated the intense visual impact achieved by art direction and well-executed typography rather than pictoral graphic design. The poster was the most authentic and successful ‘advertising’ for the national event, though the total design for the Olympic Games – including the pictograms – were recognized as a monumental achievement of, and an effort realized through, modern graphic design.”

Poster Collection 26: Japan – Nippon är en behändig liten bok, kanske snarare ett tjockt häfte, som är fullmatat med illustrationer av posters. Besök Lars Müller Publishers och titta på de andra böckerna i serien.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”100 Years of Swiss Graphic Design”

100CHG_Cover_Presse_E

100 Years of Swiss Graphic Design
Red. Christian Brändle, Karin Gimmi, Barbara Junod,
Christina Reble, Bettina Richter, and Museum of Design Zürich.
Lars Müller Publisher, 2014

Den grafiska designen har i det lilla alplandet Schweiz en nästan osannolikt rik och stolt tradition. Bland många andra har personer som Max Bill, Karl Gerstner, Paul Richard Lohse, Josef Müller-Brockman, Hans-Rudolf Lutz, Emil Ruder och Cornel Windlin bidragit till att ge den schweiziska grafiska designen världsrykte, känd inte bara för sin koncentration och precision, men också för sin ironi och espri. Max Miedingers typsnitt Helvetica har lika många och lika hängivna fans som en fotbollsklubb.

När Museum für Gestaltung Zürich, som har en av landets främsta samlingar med grafisk design, flyttade till nya lokaler förra året, gav man i samband med det också ut en bok: 100 Years of Swiss Graphic Design. Det är en praktfull, in i minsta detalj välgjord bok, en bok som har goda möjligheter att bli ett standardverk.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH_10

Posters av bl.a. Niklaus Stoecklin, Donald Brun och Herbert Leupin. 40-tal

Boken handlar om ett stolt nationellt och historiskt arv, men valet av designbyrå, som fick i uppdrag att formge boken, NORM i Zürich, är snarast framåtblickande, den drivs av nya schweiziska stjärnor. I en intervju berättar två av dem, grundarna Dimitri Bruni och Manuel Krebs, om uppdraget. Det första man lägger märke till är kanske figuren på omslaget, som är två helt olika a:n som förts samman: ”François Rappos ‘a’ refers to Helvetica […]. In the end it was just a good match with Cornel Windlins font Moonbase Alpha […]”

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-76

Typsnitt spelar, inte helt oväntat, en betydande roll i boken. Förläggaren själv, Lars Müller, har skrivit en mycket fin text om Helvetica, som ju han vet mer om än de flesta. Tydligen är det så att man i Zürich ofta föredrar Helvetica och Universal i Basel – NORM hade tänkt sig Unica, vars tanke är att föra samman det bästa av UNI-versal och helvet-ICA.

Det funkade inte så bra och man bestämde sig för Akzidenz Grotesk, som är vanligt bland bokens objekt, även efter 1957, då Helvetica och Univers kom ut. NORM har lyckats göra 100 Years of Swiss Graphic Design till ett åtråvärt objekt i sig, boken är nästan löjligt snygg, till och med försättsbladen är ovanligt vackra.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-57

Uppslag med foto av Herbert Matter

Men man behöver absolut inte vara någon fontnörd för att uppskatta 100 Years of Swiss Graphic Design. Det är i själva verket en bred och inkluderande bok. Och jag tycker att det är en enorm fördel att man valt ett tematiskt, istället för ett kronologiskt upplägg. En uppradning av avsnittens rubriker skapar en viss överblick: Poster, Typo-Graphics, Photo-Graphics, Swiss Style, Signs and Symbols, Corporate Design, Advertising, Public Affairs, Type och Editorial Design.

Varje enskilt avsnitt är däremot kronologiskt organiserat och består i regel av 4-5 välskrivna essäer, som naturligtvis är skrivna av specialister inom respektive områden. Kvaliteten på texterna är genomgående mycket hög. Det längsta avsnittet, Corporate Design, är drygt 40 sidor långt och består av tio essäer om företag som Swatch, Swissair, Geigy och Bally. Genom boken löper också som en röd tråd – Schweiz som turistland.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-51

Posters, sent 60-tal och tidigt 70-tal

En del saker är lite udda, som Signs and Symbols, som innehåller essäer om sedlar, trafikskyltar och kartografi. Om jag får gissa kommer många läsare bläddra fram till Typo-Graphics, och läsa Hans Rudolf Bossards essä om den moderna typografins födelse eller kanske Barbara Junods essä om Hans-Rudolf Lutz och Wolfgang Weingart?

Någon annan bläddrar kanske genast fram till avsnittet Swiss Style, för att läsa Lars Müllers text om Helvetica? Ytterligare någon annan skyndar kanske fram till Type? Jag blev mycket positivt överraskad av The Comic Poster: A Genevan Phenomena, som jag hittade under Public Affair. Det finns mycket att välja mellan, oavsett om man är road av fonter eller inte.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-35

Ur essän ”Typography Enters the Modern Era”

Jag tror som sagt att 100 Years of Swiss Graphic Design har goda möjligheter att bli ett standardverk. NORM har bidragit till att göra boken riktigt stilig, det är en inbjudande bok, som man kan läsa från pärm till pärm, men det funkar utmärkt att hoppa fram och tillbaka mellan texterna och bilderna. Boken innehåller över 700 illustrationer. Den avslutas med intervjuer med fem samtida schweiziska designers, en bibliografi och ett index.

Besök Lars Müller Verlag, hemsidan är full med spännande och välgjorda böcker. 100 Years of Swiss Design gavs också ut i samband med att Museum für Gestaltung Zürich flyttade till nya lokaler:

100chd_cover_web_e_g

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner