Tao Lin är en av de hetaste unga amerikanska författarna just nu. Han är trettio år men har redan hunnit ge ut sex böcker och har startat ett oberoende förlag: Muumuu House. Kritiken är passionerad men delad. Somliga hävdar att Lin är en poppig posör och tycker inte att den alienation och existentiella ensamhet som löper som en röd tråd genom författtarskapet känns äkta.
Andra hävdar däremot att Lin är ett originellt geni och att han är sin generations litterära röst. Författaren Benjamin Lytal hävdade i New York Observer tidigare i år att det där var lite överdrivet: ”True, his characters are young people living in Brooklyn. And he writes about the Internet. But we should stop calling Tao Lin the voice of his generation. Taipei, his new novel, has less to do with his generation than with the literary tradition of Knut Hamsun, Ernest Hemingway, and Robert Musil.”
Just nu är Tao Lin alltså aktuell med romanen Tapei. När han var med i radioprogrammet Bookworm nyligen läste han lite ur den, varpå den älskvärde och känslige intervjuaren Michael Silverblatt började gråta. Novellen ”Sasquatch” handlar om Chelsea som jobbar på Denny’s, men önskar att hon vore någon helt annanstans. Den är hämtad ur novellsamlingen Bed (2010).
Tao Lins omtalade essä från 2011: Does the Novel Have a Future? The Answer Is In This Essay!
Ola Wihlke
BearBooks 