Etikettarkiv: Nas

Serie med böcker om klassiska album

9780826414922

33 1/3 är en bokserie i vilken varje volym handlar om ett klassiskt album, ibland obskyrt och klassiskt. Böckerna ryms lätt och ledigt i bakfickan och är nästan löjligt snygga, kanske snarast fulsnygga. Serien började ges ut 2003 och den första titeln var Dusty Springfield’s Dusty in Memphis av Warren Zanes.

Och i höst börjar Lindelövs bokförlag ge ut böcker i serien, först ut är Patti Smith’s Horses av Philip Shaw och Niel Youngs Harvest av Sam Inglis. Det är verkligen ingen dålig början. Här nedan följer några volymer som vi gärna skulle läsa, volymer som handlar om album som vi gillar och som bär på en spännande historia.

9780826415479

Prince’s Sign O the Times (Bloomsbury) av Michelaangelo Matos

9780826429070

Nas Illmatic (Bloomsbury) av Matthew Gasteier

9780826416339

The Replacements Let it be (Bloombsbury) av Colin Meloy

9780826417428

The Stone Roses’ The Stone Roses (Bloomsbury) av Alex Green

9780826419262

Stevie Wonders Songs in the Key of Life (Bloomsbury) av Zeth Lundy

9781501325618

LCD Soundsystem’s Sound of Silver (Bloomsbury) av Ryan Leas

9780826417411

Beastie Boys’ Paul’s Botique (Bloomsbury) av Dan LeRoy

9780826429025

Fleetwood Mac’s Tusk (Bloomsbury) Rob Trucks

Böckerna i den här serien är bra, vissa är fantastiska, men alla är inte det. Jag har läst 3-4 volymer och den om 69 Love Songs var tyvärr väldigt rörig. Läs ett par recensioner innan du slår till.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

50 kända personer om sina favoritböcker

Wikimedia Commons

Wikimedia Commons

Bloggen Flavorwire är väldigt bra på listor och den senaste mäktiga listan inom kategorin böcker har Emily Temple gjort: ”50 Cultural Icons on Their Favorite Books”. Hon har inte bara luskat ut vilka de 50 personernas favoritböcker är, hon har dessutom hittat uttalanden personerna gjort om dem. Det är en skön blandning personer, bland andra Bill Murray, Nas, Louis C.K., Woody Allen, Dolly Parton, Michelle Obama, Daniel Radcliffe, Lady Gaga, George R.R. Martin, James Franco och, lite mer otippat, Nikola Tesla.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Bokserien 33⅓ hyllar LP-skivor – nu firar man tioårsjubileum

9780826429070

9781623562878

9780826415493

Slutet av det förra århundradet var inte särskilt bra för vinylskivan – de sista decennierna dalade försäljningen drastiskt. År 2004 betraktades den i princip som totalt överspelad. Då började David Barker ge ut en serie små böcker under namnet 33⅓. Och det är som bekant varvtalet på en gammal hederlig LP.

Tanken var på sätt och vis ganska enkel – varje volym i serien skulle handla om en och bara en LP-skiva. De olika författarna fick ganska fria händer. De kunde skriva reportage, kritik, akademiskt, fiktion, memoar med mera, bara de skrev väl och sa något väsentligt om respektive LP.

Alla skribenter är naturligtvis väldigt nere med sina respektive album. Visst är det lite nördigt, men på ett väldigt bra sätt. Är det inte nästan som upplagt för, ytterligare en, samlarvurm?

Den första skivan som avhandlades i serien var Dusty Springfields Dusty in Memphis (1969), av Warren Zanes. Nu firar man alltså tioårsjubileum och det gör man i september, med den hundrade titeln, som är skriven av Susan Fast och handlar om Michael Jacksons Dangerous (1991). Det måste väl betraktas som en lämpligt jubileumsalbum?

Amy Benfer har skrivit en lång och initierad artikel i Los Angeles Times om den jubilerande bokserien: ”33⅓ book series celebrates records – and its 10th anniversary”. Mycket bra och inspirerande artikel.

Nedan några omslag till nya och kommande titlar i serien.

Ola Wihlke

9781623562588

9781623561833

9781623568924

9781623566319

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Lyssna på Malcolm X

R-102878-1280314029

Vi tycker att Manning Marable (1951-2011) har skrivit standardverket om den afroamerikanske ikonen Malcolm X. Den heter kort och gott Malcolm X (Leopard förlag) och berättar om Malcolm Little, son till radikala aktivister och Marcus Garvey-anhängare, som i de struliga tonåren sedan tog namnet Detroit Red och efter frälsningen och anslutningen till Nation of Islam i fängelset tog namnet Malcolm X. Det är en berättelse om en av Amerikas främsta och mest inflytelserika afroamerikanska ledare.

Marable gör upp med myter skapade av Malcolm i självbiografin som skrevs tillsammans med Alex Haley, som dessutom hade en egen agenda. Spike Lees film om Malcolm X har också varit inflytelserik för att forma bilden av honom.

Marables bok är en osentimental episk berättelse om ett USA som är segregerat i södern och som systematiskt diskriminerar afroamerikaner i norr. Den handlar om Malcolm och om Nation of Islam och om medborgarrättsrörelsen och om jazzen. Den fångar nerven i det radikala 60-talet.

För många amerikaner betyder datumet 21 februari 1965 lika mycket som datumet för morden på John F. Kennedy och Martin Luther King. Det var då Malcolm X ironiskt nog mördades av sina egna, en grupp män från Nation of Islam, vilket byggde på hans status som afroamerikansk ikon.

För Malcolm X var mer än bara en ledare som kämpade för bättre villkor för afroamerikaner, han personifierade begreppet blackness, stoltheten över att vara svart och tillhöra en distinkt svart kultur. Han var karismatisk och en fantastisk talare, inspirerad av jazzen, och han var extremt disciplinerad och målmedveten. Han var dessutom stilig och välklädd och när han slutligen gifte sig krossade han många hjärtan, inte minst bland systrarna i Nation of Islam.

Att han fick ökad popularitet igen på 90-talet beror till stora delar på att han omfamnades av hiphop-kulturen. Idag är han den svarta ledare som har överlägset mest street cred. Vi har läst Marables biografi och recenserar den för en dagstidning, när recensionen läggs upp 26 april länkar vi till den. Det var för övrigt mycket märkligt att läsa boken samtidigt som oroligheter och upplopp satte Ferguson på världskartan.

Här länkar vi tillsvidare bara till en Spotify-lista som vittnar om Malcolm X mycket stora inflytande på många av de stora inom hiphoppen: Lyssna på Malcolm X. Texterna är explicita.

R-3645571-1394461339-4378

 

 

 

 

1. Bring the Noise – Public Enemy (1988)

Samplat tal: ”Message to the Grass Roots” Självklart måste en låt med P.E. vara med på listan. Att Malcolm haft stort inflytande på Chuck D. är ju ganska uppenbart.

e80d228348a0687c52414110-l

 

 

 

 

 

2. Tonz O’ Gunz – Gang Starr (1994)

Samplat tal: ”Message to the Grass Roots” Guru (R.I.P.) glorifierade inte vapen i den här fenomenala låten. Däremot använder han Nation of Islams beteckning på vita, devils.

R-400037-1280260508

 

 

 

 

 

3. Malcolm – Ghostface Killah (2000)

Samplat tal: ”After The Bombing

Dead Prez - Politrikkks Digi-Single (2008)

 

 

 

 

 

4. PolitriKKKs – Dead Prez (2008)

Samplat tal: ? Dead Prez känns också självskrivna på den här listan. Inte en av deras bättre låtar, men med en ovanligt cynisk eller klarsynt text som även nämner Marcus Garvey.

R-1786888-1243275145

 

 

 

 

5. Revolutionary – Immortal Technique (2001)

Samplat tal: ”The Ballot or The Bullet” Inte en av listans bästa låtar, men den mest råa och extrema. Pianosamplingen sitter som gjuten.

R-2972427-1309829126

 

 

 

 

6. Words of Wisdom – 2 Pac (1991)

Referens: “No Malcolm X in my history text, why is that? / Cause he tried to educate and liberate all blacks.” Herregud som han kunde rappa, här över någon slags murrig jazzfunk. Ännu ett exempel på att hiphoppen alltid föredragit Malcolm framför Martin Luther King jr.

R-478160-1146701117

 

 

 

 

7. Feed the Hungry (2005) – Guru

Referens: “And I doubt we’ll see another Martin or Malcolm / Cause the rims and the blimps, have distorted the outcome.” Ett ovanligt exempel inom hiphoppen på att Martin Luther King ges jämbördig status med Malcolm, men ett typiskt exempel på en mycket skeptisk syn på partipolitikens möjligheter.

R-2412498-1282656372

 

 

 

 

 

8. Leaders – Nas & Damian Marley (2010)

Referens: “I can see myself back at the Autobahn, Malcolm on the podium, Shells drop to linoleum, Swipe those, place ‘em on display at the Smithsonian next to only gems that were left behind by Holy men.” Inte Nas största ögonblick som rappare, men ännu en låt om brist på politiskt ledarskap.

R-133639-1385123943-6958

 

 

 

 

 

9.  Integration (insert) – Ice Cube (1992)

Samplat: ”Oxford Union Debate” Malcolms sätt att tala, hans distinkta retorik, passar perfekt som inslag på Ice Cubes mästerverk The Predator.

R-191400-1250151122

 

 

 

 

 

10.  Mentally Mad – Ultramagnetic MCs (1988)

Referens: ”Well i’m a revolutionist, with skills to malcolm x / To improve my intellect, while another man checks / My information, relayed identity / I’m john doe, and far for him to see / I’m known as terrorist, well armed and dangerous / I run committees, connect cities to cities.” Det är Kool Keith som rappar på sista spåret av klassiska Critical Beatdown.

Det har säkert skrivits flera akademiska avhandlingar om Malcolm X och hiphopptexter. Samplingar från hans tal anger tonen i ofta ganska hårda politiska låtar. Han dyker upp som referens, för att han förknippas med intellektuell skärpa, kompromisslöshet och patos.

Malcolm X säger sånt som andra svarta ledare inte vågar säga, han är ingen sellout. Dessutom är han cool och framför sitt budskap med stil och finess. Stilen är, precis som inom jazzen och hiphoppen, en del av budskapet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Film video och ljud