Etikettarkiv: NASA

Över 600 foton från klassiska NASA-uppdrag visas i London

Över 600 rymdfoton från klassiska NASA-uppdrag, många av dem verkligt spektakulära, visas just nu i London, varpå de kommer att auktioneras ut i slutet av månaden. Guldkornen från samlingen From the Earth to the Moon: Vintage NASA Photographs visas på Mallett Antiques fram till och med 19 februari, sedan visas hela samlingen, som innehåller många foton som knappt publicerats tidigare, på Bloomsbury Auctions fram till försäljningen 26 februari.

377

Pete Conrad: Alan Bean, i vars visir fotografen syns, med en Hasselblad-kamera monterad på bröstet, EVA 2, Apollo 12 (november 1969). Alla foton courtesy Bloomsbury Auctions.

654

Eugene Cernan: Harrison Schmitt med jorden synlig strax ovan den amerikanska flaggan, EVA 1, Apollo 17 (december 1972).

Reproduction, © Bloomsbury Auctions

Ralph Morse: Apollo 11 tar fart på sin historiska färd mot månen (16 juli 1969).

Reproduction, © Bloomsbury Auctions

Solen i den månsvarta himlen ovanför LM “Antares”.

386

Solförmörkelse – jorden skymmer solen, Apollo 12 (november 1969).

80

 Buzz Aldrin: Världens första selfie tagen i rymden. Buzz Aldrin utanför Gemini 12 (november 1966)

Reproduction, © Bloomsbury Auctions

Neil Armstrongs foto av Buzz Aldrin, i vars visir man ser Armstrong och the Lunar Module (juli 1969).

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

NASA:s posters som ska locka turister till rymden

kepler-16b-20x-30

Kepler-16b turistaffisch – JPL, NASA

kepler-186f-20x30-0

Kepler 186f turistaffisch – JPL, NASA

hd-40307g-20x30-0

HD-40307g turistaffisch – JPL, NASA

NASA jobbar inte bara astronauter, raketforskare och tekniknördar av olika slag, man håller sig med en egen och ganska stor stab med grafiska designers också. Deras uppgift är bland annat att hålla uppe entusiasmen för fortsatta äventyr i rymden. För det ändamålet har designers på Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Pasadena, Kalifornien, gjort posters som lockar med resor till tre olika så kallade exoplaneter, planeter som ligger utanför vårt solsystem.

Planeterna finns verkligen, det är tre av de nu dryga tusentalet planeter som rymdobservatoriet Kepler har identifierat. Allt, både text och bild, tyder på att stämningen på JLP varit god när man gjort affischerna, vars stil kanske kan kallas retrofuturistisk. JLP har sina rötter i 30-talet.

De tre planeterna som valts ut till turistmål är HD 40307g, Kepler-186f och Kepler-16b. Enligt texten på postern är HD 40307g dubbelt så stor som jorden, vilket gör att gravitationen är åtta gånger så hög. Därför lockar man med skydiving just på denna planet.

Kepler-186f är unik för att den är den första planeten av jordens storlek som man hittat som befinner sig inom en stjärnas så kallade Goldilocks zone. Det betyder att det finns förutsättningar för liv. Den kretsar dessutom kring en stjärna som är kallare och rödare än solen. Enligt NASA skulle det, om det finns växter på Kepler-186f, att de snarare är röda än gröna. Vilket förklarar texten: ”Where the grass is always redder on the other side!”

Kepler-16b kretsar inte runt en stjärna, den kretsar kring två. Vilket förklarar både ”The Land Of Two Suns,” och ”Where your shadow always has company!”

NASA har en väldigt underhållande hemsida, men vi hänger hellre på Jet Propulsion Laboratory. Affischerna är fria att ladda ned, man kan naturligtvis läsa mer om dem men det finns enormt mycket fascinerande och häpnadsväckande saker att läsa och titta på.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Ur NASA:s arkiv

Moulds

1959: Formar att använda för att gjuta säten till rymdskepp.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Notiser

Ett litet urval fantastiska bilder ur The Public Domain Review

“The music of Gounod”

“The music of Gounod”

The Public Domain Review är en helt fantastisk tidskrift som förmedlar material som upphört att vara skyddat av upphovsrätten. De gäller både bild, text, ljud och rörlig bild. Mycket av materialet är hämtat ur illustrerade böcker och är tillåtet att använda även för kommersiellt bruk. Tidskriften plockar fram det bästa ur olika samlingar, exempelvis när ett bibliotek eller ett arkiv öppnar upp. Man publicerar också essäer, i regel ganska korta, om enskilda samlingar, skrivna av experter inom olika specialområden.

Bilden ovan är gjord av victorianska ockultister: ”Grounded in the theory that ideas, emotions, and even events, can manifest as visible auras, Annie Besant and Charles Leadbeater’s Thought-Forms (1901) is an odd and intriguing work. Benjamin Breen explores these “synesthetic” abstractions and asks to what extent they, and the Victorian mysticism of which they were born, influenced the Modernist movement that flourished in the following decades.”

12461189354_011e728b70_b

Om den holländske silversmeden Arent van Bolten vet vi inte mycket, men han föddes cirka 1573 i Zwolle och gjorde groteska figurer och monster. RijksmuseumFler bilder.

Ur presentationen: ”Highlights from the illustrations in the 1665 edition of Fortunio Licetis De Monstris, originally published, without the illustrations, in 1616. Liceti’s work, although not the first on the topic of deformities in nature, was perhaps the most influential of the period.” Fler bilder. Internet Archive.

Ur presentation av essä: ”In the 82 illustrated plates included in his 1680 book The Anatomy of Plants, the English botanist Nehemiah Grew revealed for the first time the inner structure and function of plants in all their splendorous intricacy.” Från Missouri Botanical Gardens. Internet Archive.

Presentation av essä: ”With his enormous range of scholarly pursuits the 17th century polymath Athanasius Kircher has been hailed as the last Renaissance man and “the master of hundred arts”. John Glassie looks at one of Kircher’s great masterworks Mundus Subterraneus and how it was inspired by a subterranean adventure Kircher himself made into the bowl of Vesuvius.” Internet Archive.

6072768815_745530e110_o

Det mest bildmaterialet som The Public Domain Review presenterar är gammalt, ofta riktigt gammalt, men det här är ett av många undantag: ”In the 1970′s the Princeton physicist Gerard O’Neill with the help of NASA Ames Research Center and Stanford University held a series of space colony summer studies which explored the possibilities of humans living in giant orbiting spaceships. Colonies housing about 10,000 people were designed and a number of artistic renderings of the concepts were made.” NASA.

En skadad daggerotype ur en samling från Matthew Bradys studio. Brady var en av de mest firade amerikanska fotograferna under 1800-talet. Library of Congress.

11855722585_580bfbb524_b

Regnbågsfärgat monster hämtat ur en bok från sent 1400-tal. Bienecke Rare Book & Manuscript Library.

Olaus Magnus sjöorm, ett norskt vidunder. Essä. Wikimedia Commons. Bilderna ovan är bara ett minimalt och hastigt och ivrigt ihopsamlat urval av bilder av alla dem som presenteras av The Public Domain Review. Tidskriften är som ett virtuellt museum med bokstavligt talat fantastiska samlingar.

Själva presentar man sina ambitioner så här: ”With a focus on the surprising, the strange, and the beautiful, we hope to provide an ever-growing cabinet of curiosities for the digital age, a kind of hyperlinked Wunderkammer – an archive of materials which truly celebrates the breadth and variety of our shared cultural commons and the minds that have made it.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Snarare än som en roman, mer som det slags manifest en galen person snor gummisnoddar kring och skickar till NASA

Det är ofta underhållande att läsa recensioner helt utan förväntningar på att det ska utmynna i ett boktips eller att man lånar eller köper eller läser boken. Vi visste att vi inte skulle ha vare sig tid eller lust att läsa Donna Tartts nya roman Goldfinch/Steglitsan, men kunde inte låta bli att läsa Stephen Kings recension av den i New York Times. Stephen King är Stephen King och Donna Tartt är dessutom Donna Tartt, så recensionen får breda ut sig ganska ordentligt och rymmer små utvikningar, innan det slutligen fastställs att The Goldfinch/Steglitsan, trots några små skönhetsfläckar är; ”a triumph with a brave theme running through it: art may addict, but art also saves us from ‘the ungainly sadness of creatures pushing and struggling to live.’ Donna Tartt has delivered an extraordinary work of fiction.”

Recensioner, eller om man vill kalla det litteraturkritik, är i själva verket som en egen konstform, kan i alla fall vara, och vi skulle exempelvis hellre läsa 100-150 bra recensioner än en halvbra roman av samma omfång. Ganska många romaner som ges ut är halvbra och när man har läst ut en halvbra eller en dålig roman kan man känna sig som bestulen på något. Däremot kan det vara både underhållande och givande att läsa recensioner av halvbra och dåliga romaner. Sågningar fyller sin funktion. Den allt ovanligare balanserade recensionen fyller sin funktion. Och hyllningar fyller sin funktion.

Häromdagen blev vi helt knockade av en recension, recensenten fick oss i obalans redan efter första meningen. På Bookforum, vars sajt för övrigt är översållad med reklam för The Goldfinch, ligger/låg inledningen av kritikern J.W. McCormacks recension av Sergio de la Pavas roman Personae. Första meningen:

Personae is a hodgepodge consisting of, among other things, a crime report, obituaries, and a short story that a character has scrawled in the margins of an old TV Guide.”

Här börjar man känna ett lätt obehag/spänd förväntan, eftersom man anar att det kan vara en totalsågning på gång. Det skulle kunna vara fråga om någon slags kultbok, men den andra meningen tyder snarast på att recensenten knapp tycker att boken förtjänar att kallas roman:

”At times, it reads less a novel than the kind of manifesto a crazy person binds with a rubber band and mails to NASA or the Library of Congress.”

En galnings manifest låter visserligen inte helt ointressant, men man blir ändå lite lättad och glatt överraskad av tredje meningen:

”The book is also the most galvanizing meditation on the possibilities and ramifications of artistic process in recent memory.”

Vi var fast redan efter den här dramatiska inledningen, men recensionen är också fortsättningsvis fängslande och mycket intressant. J.W. McCormack lyckades rekordsnabbt övertyga oss om att det är helt på egen risk man inte läser  Personae. Enligt McCormack är Sergio de la Pava den äkta varan, även om man jämför honom med kanoniserade amerikanska storheter: ”Eons from the ‘aw-fuck-it-anyways’ tone of other maximalist males like David Foster Wallace or Thomas Pynchon, Personae is serious even when it is droll.”

Läs hela recensionen – den väcker förhoppningar om att få läsa något riktigt originellt och excentriskt. Om J.W. McCormack har rätt så kan Personae göra mycket av det som bara riktigt bra romaner kan göra. Det låter på McCormack som om han hittat en blivande klassiker, vi hoppas kunna recensera romanen framöver.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Recensioner