Tag Archives: New Yorker

Novell 146: ”Who Will Greet You At Home” av Lesley Nneka Arimah

images-3

En av de mer emotsedda novellsamlingarna i vårens amerikanska utgivningen är What it Means When a Man Falls from the Sky (Riverhead Books) av Lesly Nneka Arimah, som har nigerianska rötter men är född i UK och bosatt i USA. För ett par år sedan publicerade New Yorker hennes novell ”Who will greet you att home”, som ingår i den nya samlingen.

Ogechi, en ung nigeriansk kvinna, försöker desperat skaffa barn. Det går till så att hon gör dockor av olika material. Dockorna måste enligt traditionen välsignas av kvinnornas mödrar, varpå dockorna kan börja leva, men det tar ett tag innan de börjar likna människobarn.

Ogeshis mor är emmellertid en riktig tyrann som parasiterar, bokstavlit talat, på dottens glädje och lycka. Och hon tar betalt av dotter för att välsigna hennes docka/barn. Arimah har sagt att novellen handlar om hur kvinnor utsetts för en stark press att skaffa barn.

Det här är lysande magisk realism med inslag av surrealism, och säkert också influenser från Kafka. Det är en ganska obehaglig berättelse, vissa av dock-barnen är lite lätt horrorbetonande, men det balanseras av Arimahs livsbejakande svarta och absurda humor.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

Recension: ”100 Years of The Best American Short Stories”

9780547485850_hres[1]

100 Years of The Best American Short Stories
Red. Lorrie Moore & Heidi Pitlor
Houghton Mifflin Harcourt

Novellspecialisten Alice Munro tilldelades Nobelpriset 2013. Novellspecialisten George Saunders fick sitt definitiva genombrott med Tenth of December (svenska) samma år. 2014 vann debutanten Phil Klay ett National Book Award i prosaklassen, alltså i tävlan med romaner. 2015 vann Adam Johnson ett National Book Award i prosaklassen med en novellsamling i tävlan med bland andra Lauren Groff och Hanya Yanagihara, två av årets hetaste författare. En av de andra finalisterna, Karen E. Bender, tävlade för övrigt också om priset med en novellsamling.

De här framgångarna för novellsamlingar och novellspecialister tyder, tycker jag, på att den amerikanska novellens ställning är hyfsat stark. Vissa talar om en renässans för den amerikanska novellen. Det är kanske att ta i, novellsamlingar anses forfarande vara svårsålda, men novellen tar plats och ges utrymme.

En riktig slitvarg i novellens tjänst är antologin The Best American Short Stories, som började ges ut årligen 1915 med det uttalade syftet att främja en mer litterär och mindre intrigdriven novell. Novellen var vid den här tiden en av de vanligaste formerna av underhållning och den spreds via tidningar och tidskrifter. Förra året var det alltså 100 år sedan första antologin gavs ut och det firar dess nuvarande förläggare med att ge ut den drygt 700 sidor omfattande volymen 100 Years of The Best American Short Stories.

När boken kom ut i USA förra året var det många kritiker som knorrade. Det är inte så konstigt eftersom The Best American Short Stories är en instutition, och det är bra att granska institutioner. Varje år har ungefär 20 noveller valts ut, och att bli utvald kan betyda mycket för en författare. Antologin kanoniserar.

Som gästredaktör har man valt novellspecialisten Lorrie Moore, som alltså har haft drygt 2000 noveller att välja mellan. Jag tycker att hennes förord är ganska intetsägade, hon gör inte mycket för att försöka ringa in novellens särart, men hennes urval är helt okej, sammanlagt 40 noveller.

Några av de äldre och bekanta kanoniserade författarna är F. Scott Fitzgerald, Ernest Hemingway, William Faulkner, Flannery O’Connor, James Baldwin, John Cheever och Raymond Carver. Boken är indelad i årtionden. Åren 1915-1960 samlar 13 noveller av lika många författare. Åren 1960-2015 samlar 27 noveller av lika många författare. Den här obalansen har irriterat vissa kritiker, men jag skulle säga att den är ganska rimlig, utan att veta vilka litterära skatter som gömmer sig i det amerikanska 20- och 30-talet.

Seriens redaktör, Heidi Pitlor, har skrivit en introducerande text till varje decennium. Sammantaget berättar de om antologins historia och om novellens historia de senaste hundra åren. Hon skriver såväl om litterära trender som om utvecklingar i samhället som har påverkat novellen, dess innehåll, distribution, produktion etc. Skrivarutbildningarna (MFA) spelar en inte oviktig roll i den moderna amerikanska novellens historia.

The Best American Short Stories används flitigt vid skrivarutbildningarna och fyller en dubbel funktion, som skrivguide (skriv så här) och som mål (försök komma med själv). Kritikerna menar att det här leder till en standardmodell för den amerikanska novellen, ungefär på samma sätt som New Yorker anklagas för att premiera en viss sorts noveller, företrädesvis hyfsat realistiska. Inte mycket speculative således.

Jag kan hålla med vissa kritiker om att 100 Years of The Best American Short Stories inte direkt är äventyrlig, inte om man är på jakt efter experimentell eller absurdistisk eller surrealistiskt orienterad litteratur. Jag tycker också att bland andra Lydia Davis och Donald Antrim saknas i den här samlingen, men nu ser den ut som den gör. Här finns trots allt bland annat Cheevers ”The Enormous Radio”, Baldwins ”Sonny’s Blues”, Carvers ”Will You Please Be Quiet Please?”, Donald Barthelmes ”The School”, Mary Gaitskills ”The Girl on the Plane”, Junot Díaz ”Fiesta, 1980”; ZZ Packers ”Brownies”, George Saunders ”The Semplica-Girl Diaries” och Lauren Groffs ”At the Round Earths Imagined Corners.” Bara för att nämna några av novellerna.

Den här antologin kan vara ett alternativ om du är mest intresserad av nyare noveller.

Den här novellantologin är från 2012, väldigt bra.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Ny podcast med poesi

The New Yorker

The New Yorker (Photo credit: Wikipedia)

New Yorkers podcast med novell- uppläsningar är en institution. Nu har man även lanserat en podcast för poesi, som bygger på samma koncept.

Redaktören, som är Paul Muldoon, bjuder in en gäst och han eller hon får välja och läsa upp en dikt som tidigare publicerats i New Yorker. Uppläsningen följs av ett kunnigt men avspänt samtal.

I poesipodcasten får gästen – först ut är Philip Levine som valt en dikt av Ellen Bass – dessutom läsa en egen dikt, som också analyseras. Det funkar hur bra som helst.

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter, Podcasts / radio

Kan ettåringen The American Reader utmana Paris Review och New Yorker?

För ganska precis ett år sedan lanserades litteraturtidskriften The American Reader. Genast markerade man att man med sin blandning av kritik, intervjuer, essäer och fiktion tänkte utmana de bästa etablerade amerikanska tidskrifterna. Man vill placera litteraturen i fokus för den intellektuella debatten, hävdar man anspråkslöst. The American Reader representerar nästa generation amerikansk litteratur och kritik, påstår man också.

Att lansera en tidskrift av det här slaget låter kanske inte så märkvärdigt, men året var 2012 och man kan inte låta bli att undra var tidskriftens grundare, Uzomaka Maduka och Jac Mullen, hittade sitt riskvilliga kapital. The American Reader är inte bara en ganska smal och ”prententiös” litteraturtidskrift, den är glossig och exklusiv och ges ut månadsvis på gammalt hederligt papper.

Det bidrar till att man gillar The American Reader, som naturligtvis finns i digital form också, lite extra. Det har nog också bidragit till att hyllningarna det första året varit så oerhört positiva. The American Reader har utsetts till en ny Paris Review och en ny New Yorker, fast för en lite yngre och hippare publik.
Vi har bara läst nätupplagan och redan den är verkligen imponerande – från jubileumsnumret lägger man upp Dagmara Kraus jazziga och förtvivlade dikt Gloomerang, ”The Cosmology of Serialized Television” är ett mindre måste om man är det minsta intresserad av fenomenet teveserier och det stående dagliga inslaget ”This Day in ‘Lettres'” är rentav vanebildande.

Det senare går ut på att man publicerar brev från kända författare varje dag, samma datum som de ursprungligen skickades på, exempelvis ett brev från T.S. Eliot till Ezra Pound, ett från William Burroughs till Allen Ginsberg och ett från Franz Kafka till Felice Bauer. The American Reader diskriminerar vare sig modernister eller postmodernister, det är en påhittig och hungrig tidskrift.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Twitter, litteraturkritiken och… Jonathan Franzen

”‘Twenty years from now, the people writing literary criticism will not have known a world without Twitter,’ Jennifer Weiner, the best-selling novelist and Twitter aficionado, said in a phone conversation, adding that the technology has destabilized the model of the literary ‘soliloquy’ found in prestigious publications like The New York Review of Books and The New Yorker. ‘Whether that is a good thing or a bad thing won’t matter — it will be a fact … Franzen’s 6,400-word piece in The Guardian may be the last cry of the last dinosaur going down for the last time in the tar pit.’”Citerat ur Anna Holmes och Adam Kirsch ”How Has Twitter Changed the Role of the Literary Critic?” som ingår i den alltid lika läsvärda serien Bookends i New York Times. Serien presenteras så här: ”Each week in Bookends, two writers take on pressing and provocative questions about the world of books.” Undrar vi: Hur provocerande är Jonathan Franzens syn på sociala medier, egentligen?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

En novell varje kväll 35: ”Baader-Meinhof” av Don DeLillo

Cover to the first edition

Omslag till första utgåvan av Americana (Foto: Wikipedia)

Don DeLillo associerar i första hand till romaner, tegelstens- tjocka romaner med stora anspråk, men han har skrivit en hel del fantastiska noveller också. Vanligtvis är karaktärerna i novellerna ensamma eller isolerade, vilket också gäller den sorgliga, associationsrika och vagt otäcka ”Baader-Meinhof” .

Det är en mycket komprimerad novell, som handlar om en kvinna som för tredje dagen i rad går på en utställning med tavlor som föreställer döda medlemmar av Baader-Meinhof-ligan. En man dyker upp och försöker inleda ett samtal, som inte löper helt smidigt. I själva verket är kanske kommunikation eller snarare brist på kommunikation ett av novellens bärande teman?

Novellen finns översatt till svenska och ingår i samlingen Ängeln Esmeralda (Atlantis, 2012).

Den finns också inläst och kommenterad i New Yorkers podcast-arkiv.

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Noveller, Podcasts / radio

En novell varje kväll 27: ”Emergency” av Denis Johnson

Tobias Wolff läser sjövilda och svängiga ”Emergency” som publicerades första gången 1991 i The New Yorker. Efter uppläsningen det sedvanliga samtalet med litteraturredaktören Deborah Treisman. ”Emergency” ingick sedan även i Denis Johnsons hyllade och kultförklarade novellsamlingen Jesus’ Son: Stories (1992). Samlingen hamnar högt upp på vår lista över de bästa amerikanska novellsamlingarna någonsin. Möt de oefterhärmliga Fuckhead och Georgie!

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Noveller, Podcasts / radio