De två titlarna är Kärleksdikt av Ingeborg Björklund och Ingenting annat (materia) av Lars Mikael Raattamaa. Serien är välkurerad och variationsrik, så jag rekommenderar en prenumeration. Den kan du teckna här. Det är inte gratis, men det är en helt unik lyrikserie och det är lätt pausa prenumerationen, om man skulle ha det knapert en period.
Ola Wihlke
All images: Rang Li
”Book design – a slow art in a fast world.”
— Timo Ketola
På China Cultural Center i Stockholm pågår en helt unik utställning: A book is a book is a book. Under ledning av designern Nina Ulmaja, tidigare designansvarig vid Albert Bonniers Förlag, har man samlat in ett par hundra böcker, som får representera det bästa inom samtida kinesisk respektive svensk bokdesign. Det hålls även föredrag och anordnas seminarier i vilka man försöker ringa in vad god bokkonst är och skulle kunna vara.
Lösningen är lika enkel som genial. I ett rymligt rum står avlånga bord med böcker på utställda, så att besökaren leds fram genom utställningen, så att allt fokus kan riktas på böckerna. Det är fritt fram för besökaren att plocka upp och bläddra i och känna på böckerna, vilket de flesta också gör. Det är exceptionellt välgjorda böcker, in i minsta detalj.
”Book design is the next page.”
– Håkan Liljemärker
Det kan nästan vara värt att besöka utställningen enbart för att köpa utställningskatalogen för ett par hundra kronor. Den finns bara i 350 exemplar, och väcker i flera avseenden associationer till Nina Ulmajas stilsäkra och minimalistiska estetik, som hon erhållit många priser för. Katalogen kommer i en kassett, den är bunden med så kallad koptisk bindning och är tryckt på tunnt elegant papper.
Förevisning av utställningskatalogen
Nina Ulmaja hade vänligheten att svara på några frågor.
– Det är inte ofta man får se så här många böcker exponerade som huvudnummer på en utställning. Hur växte idéerna till utställningen fram? Blev resultatet ungefär som ni hade tänkt er?
– Jag har varit inbjuden som föreläsare på internationella bokdesignkonferenser och utställningar i Kina sedan 2013 och för varje gång tänkt att jag vill visa detta för svenska designers, förläggare, redaktörer, bokintresserade. Konferenserna har varit så inspirerande och den höga nivån på både verk, diskussioner och föreläsningar har jag inte sett maken till i Sverige. Nånsin.
– Så jag hade haft tankar om ett kulturellt utbyte länge när jag i höstas såg en annons i DN om en konstutställning på China Cultural Center med lärare från konsthögskolan och en motsvarande skola i Shanghai. Jag och Rang Li, kinesisk illustratör och bokdesigner bosatt i Stockholm gick dit och hittade den perfekta lokalen för att börja tänka att det faktiskt skulle kunna genomföras.
– Vi träffade centrets curator Maria Nordsiø Lundberg på plats, och hon gick nästan genast igång på vår idé. På den vägen är det. Och det har varit en oerhört omständlig och arbetsam process att få hit alla böcker, göra en katalog med dessa 120 kinesiska böcker och de 100 vinnarböcker som Svensk bokkonst lånat ut. Att ordna inbjudningar till de 5 kinesiska toppdesigners som kommer hit för att hålla workshops och föreläsa på vårt heldagsseminarium.
![IMG_9030[1]](https://bookfetishist.files.wordpress.com/2019/09/img_90301.jpg?w=350&h=467)
– Den kinesiska civilisationen, språket och bokkonsten, är betydligt mycket äldre än de svenska motsvarigheterna. Märks denna skillnad i dagens design av böcker?
– Det märks att bokdesign är ett designområde med anor i Kina. Jag önskar att jag inte skulle tänka ”till skillnad från här”, men lite så är det. Folk i allmänhet tror att bokdesign handlar om att göra bokomslag och tänker inte att bokdesign är ett helhetstänkande som innefattar typografi, grafiska lösningar, bilder, papper, tryck och bokbinderi och kreativa lösningar för varje eget ämne. Kineserna började trycka böcker 600 år före européerna, och är inte fastklistrade i sin tradition. De blickar tydligt framåt i sin design.
– De kinesiska skrivtecknen är ju en slags bilder. Avspeglar sig det i formgivningen av böcker? Jag tänker mig att det skulle kunna leda till ett mer sparsmakat bruk av konventionella bilder, foton eller illustrationer, av vördnad för skriftspråket, så att säga.
– Jag vet inte om deras skriftspråk påverkar designen i sig så mycket. Men med tanke på att de har betydligt färre typsnitt att välja på (en font måste innehålla så oerhört många tecken) så blir designen kanske mer sparsmakad. Man får använda andra verktyg än typsnitt för att nyansera den visuella kommunikationen. En sak som roat mig i planeringen av denna utställning är just att de flesta besökare här inte kommer att kunna läsa texten, d.v.s. inte gå på det omedelbara utan att faktiskt tvingas att titta på bokens design, på bokobjektet, i första hand. Ungefär som att vi designers kan använda latinsk text i en dummy. Då ser förläggaren designen utan att haka upp sig på om texten är rätt eller fel.
![IMG_8981[1]](https://bookfetishist.files.wordpress.com/2019/09/img_89811.jpg?w=350&h=467)
– Har du någon uppfattning om vad skandinaver, inte minst dina kollegor, uppskattar särskilt mycket med de kinesiska böckernas form? Och omvänt, vad Rang Li och hennes kinesiska kollegor, och kinesiska besökare, tycker är beundransvärt och speciellt med skandinavisk bokdesign?
– Jag tror att svenska designers uppskattar den höga nivån på bokbinderi, papper och hur tydligt det är att kinesiska designers har andra förutsättningar för att tänka bokens taktila värden. Både reprofirmor och tryckerier har hört av sig till mig och berättat att de minsann ska skicka hit sin personal för att titta på utställningen och inspireras. Så jag hoppas att denna utställning kan ge även svensk bokdesign och bokproduktion ett lyft. Jag hoppas också att våra beställare – förlagen – ska ta sig hit och inspireras.
– Vad kinesiska designers ska tänka om svensk bokdesign – jag vet inte – jag hoppas att vi får livliga diskussioner när vi har vårt seminarium och kan inspirera varandra.
– En sak vet jag sedan tidigare är att gridsystem och layout som baseras på gyllene snittet och andra (västerländska) klassiska ideal inte lärs ut på kinesiska designskolor. Men att vi har samma slags inställning till vad typografi kan göra för läsbarheten trots att våra skriftspråk är så åtskilda. Jag höll för flera år sedan en workshop som handlade om just läsbarhet i Kina. Tänkte först att det är en galen idé att försöka genomföra p.g.a. att våra skriftspråk är så olika, men jag såg behovet. Vi lever i en global värld. Jag har tvingats formge böcker med kinesisk text utan att kunna grundreglerna och ser att kinesiska designers också måste det, utan att ha baskunskaper om hur vår alfabetiska text ska hanteras för bästa läsbarhet. Så vi har mycket att lära av varandra.
Ett varmt tack till Nina Ulmaja och Rang Li för hjälp, tid och tålamod.
Ola Wihlke
Varje säsong – vår, sommar och höst – plöjer vi branschtidningen Svensk Bokhandel, och presenterar de böcker vi tycker verkar mest löftesrika. Vi hoppas kunna läsa åtminstone några av de här höstböckerna.
Jonas Cullberg – En amerikansk epidemi (Bokförlaget Atlas)
Det här är, så vitt jag vet, den första boken på svenska om opioidkrisen, som på bara några decennier skördat obegripligt många människors liv, knappt 400.000. Den här opioidepidemin / opioidkrisen bär läkemedelsbolagen lejonparten av skulden för. Mediciner mot smärta, som var beroendeframkallande, marknadsfördes hårt mot både läkare och patienter, som ganska harmlösa värktabletter. Samhällsväven har tagit enorm skada.
Ur förlagstexten: ”Överdoser av heroin och receptbelagda smärtstillande preparat är den här generationens stora amerikanska pest. Dödligheten är större än när aids-epidemin var som värst i mitten av 1990-talet och narkotikaöverdoser är nu den ledande dödsorsaken bland amerikaner under 50. För tredje året i rad sjunker den förväntade medellivslängden i USA och opioidkrisen är huvudorsaken.
Hur hamnade USA här och vad har epidemin gjort med landet? En amerikansk epidemi är en resa i opioidkrisens spår, genom lantliga gruvsamhällen i Appalacherna, öppna narkotikamarknader på Philadelphias och Baltimores gator, industristadsdelar på dekis i Ohio och välmående villakvarter i New York. En berättelse om läkemedelsföretag, karteller och hur miljontals amerikaner kunde bli beroende av substanser som dövar fysisk och psykisk smärta.”
Lisa Taddeo – Tre kvinnor (Atlantis förlag)
Om kvinnlig lust och olust, närhet och distans. Den här reportageboken har kallats sommarens hetaste bok och har fått fantastiska recensioner:
”I can’t remember the last time a book affected me as profoundly as Three Women. Lisa Taddeo is a tireless reporter, a brilliant writer, and a storyteller possessed of almost supernatural humanity. As far as I’m concerned, this is a nonfiction literary masterpiece at the same level as In Cold Blood—and just as suspenseful, bone-chilling, and harrowing, in its own way. I know already that I will never stop thinking about the women profiled in this story—about their sexual desire, their emotional pain, their strength, their losses. I saw myself in all of them.”
— Elisabeth Gilbert
Staffan Bergsten – Den svenska poesins historia (Modernista)
Nyutgåva av Staffan Bergstens Den svenska poesins historia, det första översiktsverket över den svenskspråkiga poesin, en initierad introduktion till kanon och mer subversiv poesi i marginalen. Och Bergsten har naturligtvis god koll på intertextuella ekon från den internationella poesin.
Richard Dawkins – Den själviska genen (Modernista)
Richard Dawkins är en av De fyra ryttarna, tillsammans med Christopher Hitchens, Sam Harris och Daniel Dennett. 2007 spelade de in en film, ett samtal om religion och ateism. Den konfrontativa stilen gjorde att filmen blev viral. Men det är inte den missionerande ateisten Dawkins som är mest intressant, det är evolutionsbiologen Dawkins. Det här är hans mästerverk från 1976, en klassiker som har bidragit till att forma vår syn på natur, människa och utveckling.
Kiese Laymon – Tung (Natur & Kultur)
Den afro-amerikanska litteraturen är inne i en produktiv, kanske till och med blomstrande, period. Det gäller inte minst självbiografiska texter, och Kiese Laymon firade stora triumfer 2018 med den här boken, om tyngden i sitt liv. Ur förlagets text:
”Tung är en intensiv bok om en son och en mor sammanbundna av intimitet och kärlek, våld och utsatthet. Modern ger honom den största gåvan hon vet, litteraturen och skrivandet, och gör allt hon kan för att skydda honom mot farorna som hotar en svart pojke i Amerika. Men själv slår hon pojken, plötsligt och hårt.”
Jag tycker att det är synd att förlaget, som är sällsynt bra på amerikansk litteratur, har nöjt sig med titeln Tung. Originalets titel är Heavy: An American memoir. Det är i år 400 år sedan slaveriet påbörjande och det är ungefär 50 år sedan medborgarrättsrörelsen tvingade fram en rad förändringar – 1972 fick alla lika rösträtt. Därför är det rent knäckande att läsa bara en så här kort episod ur recension i New York Times: ”Taking the commuter train into New York City after 9/11, [Kiese Laymon] stands up on behalf of a South Asian family getting some guff from a couple of guys in the car. ‘For the first time in my life,’ Laymon recalls, ‘I experienced not having the most fear-provoking body in a contained American space.'”
Kiese Laymons hemsida
Intervju med Kiese Laymon i The Paris Review
Richard Feynman – Lusten att upptäcka (Fri Tanke)
Den här boken ingår i en förstklassig serie som Fri Tanke ger ut i samarbete med Vetenskapsakademin. Jag vurmar för skriftserier, som Routledges Thinking in action, OUP:s A very short introduction eller Mille et une nuits Les petits libres. Och svenska Alhambra som översatte och gav ut böcker från Les éditions PUF:s megaserie Que sais-je? Fri Tanke har redan hunnit bygga upp en riktigt spännande katalog, och den här boken skulle jag gärna läsa.
Ur förlagets text:
”Richard Feynman (1918-1988) var en av vår tids främsta fysiker. Inom forskarvärlden är han känd för sina viktiga bidrag till kvantmekaniken och partikelfysiken, och belönades år 1965 med nobelpriset i fysik för sina rön inom kvantelektrodynamik. […] Lusten att upptäcka publicerades postumt av hans barn Carl och Michelle Feynman 1999. Detta samlingsverk med berömda tal, föreläsningar, artiklar och intervjuer tecknar Feynmans kärlek till vetenskapen och hans passion för att få förmedla den. Bland texterna går att läsa om hans tankar kring vetenskaplig integritet, rymdfartskatastrofen Challenger och relationen mellan religion och vetenskap.”
Göran Greider – En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande (Albert Bonniers förlag)
Jag känner en slags vördnad för Göran Greider, för att han verkar sympatisk, för att han är en bra författare och poet och, inte minst, för hans stamina och sisu, att han i årtionden har varit en av de tydligaste kritikerna av den nyliberala revolutionen. Han bor i Årsta, eller bodde i Årsta, och jag brukade stöta ihop med honom och växla några ord, men sånt där blir bara jobbigt för alla inblandande, och jag blev alltid lite starstruck. Han, hans bror, en kompis och jag drog igång en litterär tidskrift, Marginal, och det blev lite groll om en text som jag och kompisen fimpade. Men han är nog inte långsint och i år fyller Greider 60 år.
Ur förlagstexten: ”[Boken] är hans poetiska självbiografi. Många känner Greider mest som politisk debattör, men i denna hans elfte diktsamling – han debuterade som poet 1981 – möter vi såväl poeten, sonen och fadern, stadsbon och landsortsbon som den politiske redaktören, trädgårdsodlaren och kyrkobesökaren. Det är en öppen, kommunikativ dikt som varvas med prosa, alltid med avsikten att poesin ska vara lätt att tyda – men helst svår att tolka. Här finns dikter ur tidigare verk, men stundtals omskrivet och lika delar nyskrivet. Sammantaget bildas en biografisk berättelse; från barndom och ungdom, via stad och land fram till idag.”
David Wallace-Wells – Den obeboeliga planeten (Albert Bonniers förlag)
Ur BearBooks recension:
”David Wallace-Wells är redaktör på New York magazine, och för två år sedan skrev han en artikel om vad som skulle kunna hända om vi struntade i att motverka klimatförändringarna eller om vi gjorde för lite för sent: ”The Uninhabitable Earth. Famine, economic collapse, a sun that cooks us: What climate change could wreak — sooner than you think.” Artikeln blev snabbt en av de mest lästa och virala i tidskriftens historia. Man kan lätt föreställa sig att åtskilliga förläggare ville att Wallace-Wells skulle skriva en bok i ämnet, och nu har den slagit ned som en bomb: The Uninhabitable Planet. Den har snabbt blivit en bestseller, kritiken är till övervägande delen mycket positiv.”
John Carreyrou – Ont blod: Hemligheter och lögner i Silicon Valley (Albert Bonniers förlag)
Den här boken var het förra året i USA, årets corporate thriller. Elisabeth Holmes startade Theranos, som skulle revolutionera blodtestning. Hon hade bakgrunden och kontakterna, så hon kunde få personer som Robert Kraft, Betsy DeVos och Carlos Slim pytsa in 900 miljoner dollar i företaget. I medierna lanserades hon som en ny Bill Gates. Ena dagen var hon en stjärna i Silicon Valley och groteskt rik. Nästa dag var hennes företag inte värt någonting.
Citerat ur New York Times recension: ”In 2015, Vice President Joe Biden visited the Newark, Calif., laboratory of a hot new start-up making medical devices: Theranos. Biden saw rows of impressive-looking equipment — the company’s supposedly game-changing device for testing blood — and offered glowing praise for ‘the laboratory of the future.’ The lab was a fake. The devices Biden saw weren’t close to being workable; they had been staged for the visit.”
Alexander Borg och Nina Ulmaja – Strindbergs lilla röda (Atlantis)
”Man köper heldre en vacker bok för en krona än en ful för 50 öre”
August Strindberg
Jag älskar allt Nina Ulmaja gör, och jag kan inte få nog av böcker om böcker. Det här, ur förlagstexten, låter helt underbart: ”Strindbergs lilla röda är en både nördig och allmänbildande resa genom bokens, typografins och läsningens historia. Med Röda rummet som prisma tar litteraturvetare Alexandra Borg och formgivare Nina Ulmaja oss i hampan och berättar hur allt började och hur det fortsatt. Det är oavbrutet lärorikt och underhållande, och varje vackert formgiven sida osar av kärlek till Boken.”
Eva Meijer – Djurens språk (Weyler Förlag)
Djuren är våra vänner, utan dem inget paradis. Det finns ju knappas något som är mer intressant än att förstå djurens språk. Det ser naturligtvis olika ut i olika delar av världen, men det är tveklöst så att djurens status håller på att höjas i västvärlden. Låt oss hoppas att det inte samanfaller med en nedvärdering av människan, eller vissa oönskade grupper av människor.
Ur förlagets text: ”Djurens sätt att kommunicera var länge ett mysterium, men på senare år har vetenskapen tagit stora steg mot att verkligen förstå djurens språk. I vissa fall kan vi till och med lära oss att tala med dem. Med hjälp av ny teknik och ett öppet sinnelag har vi idag fått avgörande insikter i både djurarter och hela ekosystem – och vad vi människor kan lära oss av dem.”
Visionary – On Hilma af Klint And the Spirit of Her Time (Bokförlaget Stolpe)
Ser ut att vara ett praktverk, perfekt present till konstintresserade personer. Hilmas konst tilltalar de flesta, trots dess mystik. Elleer just därför. Ur förlagets text: ”Vid 1800-talets slut kom de nya spirituella och sociala rörelserna Teosofi och senare Antroposofi att inspirera pionjärerna inom modernism och abstrakt konst; Kandinsky, Mondrian, Malevich – och Hilma af Klint. Vilken var tidsandan som inspirerade ett sådant konstnärligt utbrott? Den här antologin, baserad på ett seminarium som hölls på Guggenheim vid öppningen av deras omtalade utställning Hilma af Klint: Paintings for the Future i oktober 2018, går i detalj igenom det här kulturella fenomenet.”
Decadence and Decay. From ancient Rome to the present (Bokförlaget Stolpe)
Det här ser också ut som ett praktverk, och ett praktverk om ett högaktuellt ämne. Förlagets text: ”Decadence has been viewed as a precursor to the collapse of societies. It suggests moral and cultural decay. Furthermore it implies societal norms whose exaggeration leads to the decline of cultures and civilisations. Indulgence in pleasure or luxury, decadence is at the nexus between public and private, work and leisure, tradition and progress. The concept has also been seen as one of the pillars on which modernism was built, but what is its place, in a post-modern world? In this book, a diverse group of experts examine the concepts of decadence and decay across a wide spectrum, from ancient Rome to the present.”
Liv Strömquist – Den rödaste rosen slår ut (Galago)
Det breder ut sig en känsla av att vi blir allt mer känslomässigt begränsade, alienerade, och att många har svårt att på fullt allvar och med engagemang ingå i kärleksrelationer. Lyssna på Amasons senaste LP Galaxy I, så förstår du känsloläget. Få personer är bättre lämpade än Liv Strömquist att analysera och tolka kärleken i senkapitalismens tid. Ur förlagstexten:
”Leonardo DiCaprio har dejtat femtioelva svinheta baddräktsmodeller men blir aldrig kär i någon. Varför? Beror det på konsumtionssamhället? Narcissism? Biologi? Eller har han bara inte träffat den rätta? Och: börjar vi alla mer och mer bli som Leo?”
Matz Krantz – Bryggarmästarens resa & om ölets skummande historia (Carlsson Bokförlag)
Ur förlagets text: ”Författaren berättar om en ovanlig, lång och innehållsrik yrkeskarriär i ölets tecken. Han har under decennierna tömt en och annan sejdel med skummande öl, ett och annat glas med smaksensationer i alla upptänkliga miljöer och med de mest skiftande råvaror […] Men kultureran skiftar och råvarorna likaså, även om smaken kan vara närliggande. Krantz berättar om sitt handfasta arbete alltifrån praktik och utbildning till resande och bryggande i olika länder och världsdelar. Han blandar skildringar av sitt framgångsrika arbetsliv med att berätta viktiga inslag i själva ölets historia.” Den här ska jag köpa till en kompis, som brygger och håller på.
Lars Wargö – Korea – En civilisation i kläm (Carlsson Bokförlag)
Jag törs svära på att det har getts ut fler böcker om Japan och Kina än om Korea, som det i princip aldrig rapporteras från, om det inte handlar om K-pop. Lars Wargö, som har varit ambassadör i både Japan och Korea, är säkert en pålitlig ciceron. I sin bok leder han läsaren genom Koreas historia, med ekonomi, politik, teknik och kultur.
Nora Hämäläinen – Är Trump postmodern?
Jag har lutat åt att klassa Trump som ett klockrent postmodernt fenomen, så jag måste läsa den här boken som verkar balanserad och håller isär begreppen:
”När Donald Trump blev vald till president uppstod en internationell diskussion där man försökte förklara hans framgång som ett resultat av det sena 1900-talets ”postmoderna” filosofi. Debattörer och akademiker skrev om hur filosofer som Michel Foucault, Jacques Derrida och Jean-François Lyotard förstört det västerländska tänkandet. Där människor förr trodde på en objektiv sanning har de nu blivit relativister som tycker att sanningen är en konstruktion, hette det. Problemet med resonemanget är att det bygger på en felaktig bild av vad de utpekade filosoferna egentligen skrev, och att förklaringsmodellen skapar syndabockar i stället att hjälpa oss att förstå vad som händer i vår samtid.”
Michelle Visage – The Diva Rules: Dissa dramat, hitta din styrka och glittra din väg till toppen (Tallbergs förlag)
Själv är jag en drama queen och då är utsikterna små att lyckas bli en diva. Det här verkar vara en motivationsbok och Visage är sträng och har hårda nypor, lite som en gimmick. RuPaul har skrivit förordet. Ur förlagastexten:
”Michelle Visage är inte en vanlig diva. Stark, positiv och sofistikerad – den här divan är inte bara glamorös utan också en respekterad och hårt arbetande affärskvinna. Från när hon dansade vogue på Manhattans inneklubbar på 90-talet till hennes framgångsrika radiokarriär och hennes ultimata kultstatus som domare på RuPaul’s Drag Race har Michelle verkligen uppnått sina drömmar och mer därtill!
I The Diva Rules delar Visage med sig av råd och regler för hur man lever livet och blir framgångsrik oberoende av hur ens liv ser ut från början. Med sin direkta stil och superkaxiga röst säger Michelle till läsarna att ‘Keep your shit together’, ‘Give good face’ och ‘Be thankful you’re a misfit’.”
Ola Wihlke
Under Listor
Varje år gör vi listor med de bokomslag vi tycker är bäst. Med ett bra omslag menar vi, bland annat, ett omslag som står ut i mängden, triggar fantasin och väcker en reaktion: Känna. Bläddra. Låna. Köpa. Läsa. Ge bort. Det här är tidigare listor: 2014, 2015 och 2016.
Och det här är årets lista — sammanställning kanske är ett bättre uttryck — omslagen är inte rangordnade.
Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker. Har du någon klar favorit? Eller är det något du verkligen ogillar? Vilka omslag missade vi?
Ola Wihlke
Varje år gör vi listor med de bokomslag vi tycker är bäst. Med ett bra omslag menar vi, bland annat, ett omslag som står ut i mängden, triggar fantasin och väcker en reaktion: Känna. Bläddra. Låna. Köpa. Läsa. Ge bort. Det här är årets lista — sammanställning kanske är ett bättre uttryck — omslagen är inte rangordnade.
Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Elina Grandin
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Lotta Kühlhorn
Förlag: Wahlström & Widstrand. Omslag: Annika Lyth
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Nina Ulmaja
Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Sara R. Acedo
Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Tranan. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Atlantis. Omslag: Annika Lyth
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Galago. Omslag: Sepidar Hosseini
Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Martin Farran-Lee
Förlag: Norstedts. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Norstedts. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Norstedts. Omslag: Sara R. Acedo
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Miroslav Sokcic
Förlag: Norstedts. Omslag: Johan Petterson
Förlag: Tranan. Omslag: My Hellsten
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Nina Ulmaja
Förlag: Wahlström & Widstrand. Omslag: Lotta Kühlhorn
Förlag: Norstedts. Omslag: Kamilla Andersson
Förlag: Weyler. Omslag: Terese Leiner/BLÆST
Förlag: Weyler. Omslag: Rudolf Linn
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Gueorgui Pinkhassov
Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Annika Lyth
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Johan Melbi
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Johan Melbi
Förlag: Atlas. Omslag: Lotta Kühlhorn
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh. Foto: Martin Schoeller
Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker. Vilka omslag missade vi?
Ola Wihlke
Svensk poesi
Red. Daniel Möller och Niklas Schiöler
Albert Bonniers förlag
1064 s.
Det sägs att Charles Darwin ångrade en sak på ålderns höst, att han inte hade lagt sig till med vanan att läsa en dikt om dagen under sitt liv. När jag fick antologin Svensk poesi, ett praktverk formgivet av Nina Ulmaja, bestämde jag mig för att försöka läsa en dikt per dag.
Antologin är betydligt mer omfattande än De bästa svenska dikterna, så omfattande att den bör förvaras liggande snarare än stående. Ulmajas randiga rygg väcker då associationer till olika svenska landskap. Dikterna i Svensk poesi sträcker sig över 1500 år, eftersom Möller och Schiöler tagit med runskrifterna, och den slutar med Athena Farrokhzad – som debuterade så sent som 2013.
Antologin samlar 200 svenska och finlandssvenska poeter, som tillsammans bidrar med 650 dikter. Många av de här dikterna är sånt som många lyrikläsare känner till eller har hört talas om, men Möller och Schiöler tillför också mycket nytt. Kriterierna för urvalet har vaarit konstnärlig kvalité och litteraturhistorisk relevans. Det har bland annat resulterat i ett större antal kvinnliga poeter.
Jag gillar att man inte har moderniserat äldre texter, det gör att man kan följa det svenska språkets utveckling genom seklerna. Det gör visserligen texterna mer svårlästa, men åtskilligt av värde går förlorat om man överflyttar dem till nusvenska.
Möller och Schiöler har lagt ned enorma mödor på Svensk poesi. Resultatet är ett vackert standardverk.
Ola Wihlke
Nina Ulmaja arbetar som formgivare och designansvarig på Albert Bonniers förlag (läs intervju). Hon har formgivit rader av böcker av Lars Norén, omslagen har hållt väl samman i vitt, grått och svart. Böckerna är estetiska objekt i sig. Formgivningen av dem tillhör också Ulmajas mest kända och prisade.
Men när Ulmaja skulle formge Lars Noréns Stoft, hans första diktsamling sedan Hjärta i hjärta (1980), tänkte hon nytt. Vi bad Ulmaja berätta helt kort om tankarna och tekniken bakom det nya omslaget.
– Som alltid med Lars Norén så utgår böckerna från honom och formen hittar jag efter läsning och samtal med Lars. Den här gången var det han som ville göra en bok med guld på något sätt. Jag läste, och tänkte på lättflyktigt guldstoft som jag ville skulle landa lite slumpartat på omslaget. Kände till iristryck sedan tidigare och tänkte att det nog är en omöjlig idé att genomföra, men Aare screen möjliggjorde att guldstoftet fick landa slumpartat där det landade på varje omslag. Det var också helt rätt att frångå det svartvitgrå då det här skulle vara en markering av något annat. Lars Noréns återkomst till poesin efter nästan 40 år.
Ett varmt tack till Nina Ulmaja som dessutom bifogade en kort filmsekvens från Aare screen, som visar hur man får den slumpvisa effekten.
Ola Wihlke
Jag har intervjuat en rad svenska och amerikanska formgivare, som är särskilt inriktade på böcker och bokomslag. Frågorna har varit ganska snarlika, men svaren har skiftat. Det har varit genuint spännande att få veta hur de, var och en på sitt vis, tänker och arbetar för att göra bästa tänkbara bokomslag.
Nu har jag fått möjlighet att ställa några frågor till Nina Ulmaja, som kan sällsynt mycket om att formge böcker, också utöver själva hantverket. Hon har undervisat i grafisk design och typografi på Konstfack och Beckmans och arbetar idag som designansvarig och formgivare på Albert Bonniers förlag. En del av det uppdraget är att hålla sig uppdaterad om trender på den internationella bokmarknaden.
Ulmaja har en fantastisk karriär bakom sig. Hon har designat omslag och inlagor till såväl klassiker som samtida litteratur. Hennes formgivning av Jag är Zlatan Ibrahimovic, Dikter och prosa 1954-2004 av Tomas Tranströmer och en rad böcker av Lars Norén tillhör de mest kända och uppmärksammade. Ulmajas formgivning av bland andra Roberto Bolaños stora roman 2666 och Noréns En dramatikers dagbok har belönats med internationella priser.
Ulmaja har även formgivit Zlatan-frimärken, ett riktigt hedersuppdrag, och hon är barnboksförfattare. Hennes första egna bok, ABC å allt om D, som hon både skrivit, illustrerat och formgivit, har också belönats med rader av priser, bland andra Augustpriset 2012 i klassen barn- och ungdomsböcker.
Skulle du kunna berätta lite kortfattat om din bakgrund, om hur du blev grafisk formgivare med särskild inriktning på böcker?
Jag kommer från en familj utan rötter i vare sig design eller litteratur. Därför tog det ganska lång tid för mig att förstå att man faktiskt kunde jobba med det jag sysslade med mest. Jag läste och ritade, det var min barndom, förutom att försöka anpassa mig till ett nytt språk och land. Jag flyttade till Sverige som 5-åring, från Finland. Vi kom hit i den stora arbetsinvandringsvågen 1972 bland många andra finländare, jugoslaver och greker.
Jag ritade som sagt, alltid. Och trodde så småningom att arkitekt var mitt yrke. Efter ett par år som arkitektpraktikant kom jag så in på arkitekturskolan. Men då hade jag redan sett många av arkitektyrkets baksidor. Ett fåtal får göra de roliga uppdragen, sen har de ett gäng utbildade arkitekter ”under sig” som får göra grovjobbet. Det som roade mig var att göra de presentationer som gjordes när ett nytt husprojekt skulle presenteras. Det som liknade böcker. Jag tackade nej till arkitektutbildningen och började på konstskola istället. Siktet var att bli illustratör då. Men så under utbildningen tog mitt formgivningsintresse över. Det lockade mer, verkade roligare att jobba mer övergripande med idé- och form än att ”bara” göra bilder. Och jag insåg nog också att jag inte var tillräckligt driven eller bra som illustratör. Så det blev formgivning, och intresset för böcker hade jag ju sen barnsben. Jag gick ut Konstfack med inställningen att jobba med kultur och litteratur. Frilansade i 11 år med uppdrag från teatrar, dansgrupper, bokförlag och andra kulturproducenter. Och hade drömuppdrag!
Idag är du är designansvarig och formgivare på Albert Bonniers förlag. Det innebär att du har ovanligt mycket inflytande över hur svenska böcker ser ut. Kan du beskriva din roll eller olika roller som designansvarig?
Jag försöker höja nivån på förlagets bokutgivning ur mitt perspektiv: design, typografi, bokproduktion, bokbinderi och föra in ett konstruktivt perspektiv i designprocessen. Jag jobbade som lektor i grafisk design på Konstfack i 5 år och tror att det delvis var den bakgrunden som gjorde att jag fick frågan om designansvarsrollen här. Jag är inblandad i de flesta böcker på ett eller annat sätt, som rådgivare/konsult i exempelvis form- och typografifrågor. Mycket av arbetet gäller böckernas inlagor, något som absolut inte syns utåt eller ens diskuteras. Jag har arbetat fram mallar för våra inlagor med fokus på god läsbarhet. Ett osynligt arbete.
Vad gäller omslagen så samlas vi i så kallade omslagsmöten och skissmöten för att prata om respektive bok, dess innehåll, målgrupp, ambitionsnivå, förväntningar och väljer tillsammans ut formgivare för varje enskilt uppdrag. Jag vet att många undrar hur dessa möten går till och tänker att min röst väger tungt. Men den bilden skulle jag vilja nyansera. Min röst som designansvarig väger oftast lika med förläggarens eller den marknadsansvariges. Men vad gäller kommersiella titlar så väger marknadens röst definitivt tyngre. Och varje enskild förläggare är designbeställaren för sina böcker.
En av mina viktigaste uppgifter är att hålla förlaget á jour med vad som pågår inom grafisk design, illustration, typografi, bokdesign och bokproduktion. Vilka trender och tendenser ser jag i Sverige och internationellt, vilka typsnittstrender man kan skönja, hur det ser ut på illustrationsfronten osv. Jag försöker också få in nya formgivare för att vi ska hålla oss i frontlinjen vad gäller bokdesign. Det är inget självändamål att hitta nya formgivare för sakens skull. Det hade varit både enklare och bekvämare att fortsätta jobba med samma kunniga erfarna gäng. Men vi behöver öppna oss för nya uttryck och arbetssätt, samtidigt som vi värnar långvariga samarbeten med de formgivare som gillar att arbeta med oss. Jag formger själv ca 10-12 böcker per år, och oftast är det böcker som kräver lite mer handpåläggning för både inlaga och omslag. Jag får då och då frågan om jag kan plocka guldkornen ur vår utgivning för att designa dem själv? Svar: Nej. Det fungerar inte så. Oftast är det författaren eller förläggaren som av olika skäl önskar att jag formger en viss bok och jag hinner bara med ett visst antal titlar per år.
Jag läste nyligen att formgivaren Roy Kuhlman inte läste böckerna han formgav. Han läste bara sammanfattningar av böckerna, men han gav förlaget Grove Press en desto starkare identitet. Andra formgivare talar om en nästan metafysisk strävan efter att fånga en boks själ. Vilka funktioner tycker du att bokomslag fyller eller bör fylla?
Jag tillhör gruppen som tänker att jag ska fånga boken själ, men jag uttrycker mig nog snarare som att varje bok har en inneboende form som det är min uppgift att hitta. Formen finns i innehållet, eller i vissa fall i författarens personlighet. Jag är inte intresserad av att allt jag gör ska ha en viss stil — ”min” stil. Men oundvikligen syns det nog ungefär som att man har en viss handstil.
Ett omslag ska givetvis spegla innehållet. Men den allra viktigaste funktionen är att boken ska synas och hitta sina läsare. Jag brukar prata om ett högt uppmärksamhetsvärde som kriterium nummer ett för ett bra bokomslag. Och författaren ska tycka om sin bok! Om hen inte gör det så har både förlag och formgivare misslyckats.
Idag ställs det nästan orimliga krav på hur omslag ska synas. De ska bland annat hålla i ett format på 1 x 1,5 cm i mobilen. Till och med Dagens Nyheter har minskat omslagen vid recensionerna till detta minimala mått. Och omslaget ska hålla när du ser det på långt håll och fortfarande intressera dig när du har boken i handen. Svårt? Ja!
Kan du beskriva den kreativa processen lite kortfattat? Det skiftar säkert men det skulle vara kul att få veta ungefär hur det går till. Hur arbetade du fram formen till Hassan Blasims Irakisk Kristus till exempel?
Jag kan beskriva den ideala processen. I den har jag alltid tid att läsa boken, skissa under läsningen och leta idéer i innehållet. Därefter pratar jag med förläggaren och ofta även författaren och pratar om idéerna utan att egentligen ha något visuellt att visa. Om det är en översatt bok tittar vi på och pratar om hur man resonerat i andra länder.
Möjligen har jag i detta tidiga stadium plockat ihop något av ett moodboard som kan spegla en känsla jag letar efter formmässigt. Vi enas om vilket spår vi ska gå mot och jag skissar vidare. Landar därefter idealt i max 5 skisser och någon av dem har ”det” som gör att jag blir glad och nyfiken av att se på skissen flera gånger. I verkligheten saknas ofta tiden för den långa processen, och vi i gruppen är inte eniga eller författaren har en helt annan åsikt än förläggaren. Men allt som oftast går det bra.
Vad gäller Irakisk Kristus av Hassan Blasim så var det ju både ett enskilt omslag som skulle formges och ett helt nytt utseende till Panache-serien. En tanke med Panacherna är ju att lyfta fram utländska lite smalare författare som det kanske inte är helt lätt att etablera i Sverige. Många av Panache-författarna har blivit nobelpristagare. Jag ville betona författarnamnen snarare än de enskilda titlarna. Författarnamnet i guld med den gyllene panache-hjälmen skulle vara ett signum. Och de vita ryggarna. Jag tänker att man om några år har sin samling av högkvalitativa mjukband med vita ryggar i sin bokhylla. Till Blasims namn försökte jag mig på en specialritad typografi med lite influenser från arabisk arkitektur. Det är ju detaljer som folk inte uppfattar, men som ändå ger någon slags känsla för ämnet.
Många av dina bokomslag är utpräglat minimalistiska. Norén-böckerna är som skulpturala estetiska objekt; jag tycker att man kan kalla formen svensk eller skandinavisk. Du har någonstans sagt att man skulle kunna släppa ned dig över en internationell bokmässa, och att oavsett i vilken förlagsmonter du landade, skulle du utifrån böckernas utseende kunna säga från vilket land förlaget är. Kan du utveckla det lite? Hur kommer det sig exempelvis att bokomslag, men inte skivkonvolut, är så trogna bärare av nationella identiteter?
Den stora skillnaden mellan bokomslag och skivomslag är att musikvärlden är fokuserad på att visa artisten på omslaget. Böcker visar mycket sällan författaren, utom biografier och enstaka deckardrottningar. Bokomslagen ”säljer” innehållet. Skivomslagen ”varumärket Artisten”.
Det är knepigt idag att prata om nationella stilar. Att svara på frågan ”Vad är svensk form?” är nästan politiskt laddat. Men det finns nationella särdrag i formgivning som syns vare sig vi vill det eller inte. Det blir så tydligt på den stora bokmässan i Frankfurt. Franska böcker ser ut på ett visst sätt, holländare, schweizare och tyskar är bäst på typografi och amerikanska omslag är lite mer glam och glitter. Men de senaste åren har engelska och amerikanska omslag blivit så mycket bättre, och mer idébaserade. Jag tror att stora formgivare som Chip Kidd haft inflytande och man har blickat bakåt på äldre amerikansk reklam och formgivning. Det finns tydliga influenser idag från Saul Bass, Bradbury Thompson med flera.
Jag försöker alltid jobba med boken som helhetsform, vilket kanske ligger bakom den skulpturala känslan i böcker som Noréns dagböcker och andra. Boken är inte bara en framsida utan ett 3-dimensionellt objekt där både rygg, baksida, FoE (för- och eftersättsblad) och startsidor betyder något för läsupplevelsen. Jag har pratat en del om de outnyttjade utrymme där formgivaren kan ge boken ”själ”, eller berika läsupplevelsen. Det helhetsarbetet börjar synas på många håll nu. Omsorgen om hela boken. Omsorgen om detaljerna.
Intresset för bokstäver och typografi börjat sippra ut till en bredare allmänhet. Jag blev så glad av att DN nyligen skrev om så detaljerad typografi som att man lägger in en tjugondelfyrkant luft innan större skiljetecken (?!/:;). Nördig typografikunskap lärs ut i dagstidningen. Imponerande!
Kan du nämna några formgivare, svenska eller utländska, som har betytt mycket för dig?
Irma Boom, Chip Kidd, Stefania Malmsten, Lotta Kühlhorn, Saul Bassmed flera. Penguin för deras varumärkesarbete och konsekventa omslag. Det tyska Piper Verlag för deras vakna varumärkestänk. Men Irma Boom står på högsta pallen. Hon jobbar konceptuellt och utmanar sina beställare och jobbar med helheten och materialen på det sätt jag eftersträvar. Just hennes helhetsarbete syns i böcker som exempelvis en bok om textilkonstnären Sheila Hicks. Hicks vävar har tydligt inspirerat Irma Boom till att ta ut svängarna med vilket papper boken trycks på och hur bokens snittyta ser ut. Den är skrovlig och ojämn precis som kanterna på Hicks vävar. Jag kan tipsa om att titta på Irma Booms TED-Talk som ligger på YouTube.
Med tanke på dina erfarenheter, din position, ditt nätverk och dina regelbundna spaningar på stora internationella bokmässor, skulle det vara spännande om du avslutningsvis ville berätta lite om rådande trender.
Trender. Hmm. Ja, vi lever i en bildflod idag där alla är fotografer. Det har lett till att illustrationen och det hantverksmässiga blommar. Alla kan fota, men endast ett fåtal kan illustrera. Och för att förlagen ska få unika omslag anlitar vi nu oftare illustratörer. Till saken hör också att utbildningarna har blivit bredare, eller kanske grafisk designämnet. Många är både illustratörer och formgivare idag. Igen! Som det var på 50- och 60-talet. Även typografin blommar. Det finns en enorm variation i typografiska uttryck idag.
Som jag nämnde tidigare märks också omsorgen om bokens helhet idag, vilket jag tror delvis beror på digitaliseringen. Vi måste bli mer måna om den fysiska boken för att den ska behålla sin attraktionskraft gentemot det digitala flödet. Och det syns i hur både små och stora förlag anstränger sig. Jag kom just hem från London där jag såg hur Penguin nu har en satsning med läderinbundna stiligt designade klassiker. Och ett annat förlag gav ut en deckare i vanligt hårdbandsformat med skyddsomslag samtidigt med en exklusivare utgåva med klotklädd pärm, infärgade snitt och som verkligen väcker habegär. Dessa deckare låg bredvid varandra i bokhandeln till samma pris. Köparen väljer alltså ”sin” bok. Förlagen provar alla vägar och har insett att den allmänt höjda designmedvetenheten även nått de fysiska böckernas värld.
En sak som är väldigt intressant att följa är det som händer på designskolorna. Både vad gäller designyrkets inriktning och de mer visuella trender som blir ”hippa”. Ett par år efter att exempelvis en särskild sorts typografi synts på skolorna börjar den sippra ut på marknaden. Jag hittar varje år sådana exempel i Frankfurt, vilket är intressant och lite märkligt. Varifrån kommer influenserna? Jag vet inte. Men jag ser tydliga rörelser.
Jag brukar rekommendera förlagsfolk som är på bokmässan i Frankfurt att besöka den internationella bokkonsten – Best Book Design from all over the World. Där ser man de utvalda bäst designade och producerade böckerna från varje land. Cirka 20-25 böcker från nästan 40 länder. Det är både inspirerande och tankeväckande att se den samlingen för att se vart ”boken” är på väg. Och det främsta skälet till att titta på trender är ju inte för att försöka hänga med i dem, utan att se hur det ser ut just nu. Bokbranschen är ju ganska långsam och att i den långsamma floden försöka haka på en visuell trend resulterar i att man kommer ut med något som är visuellt passé när man väl publicerar.
Om du vill titta närmare på böcker Nina Ulmaja har formgivit, och om du vill höra henne berätta om dem, rekommenderas ett besök på hennes YouTube-kanal.
Ola Wihlke
Varje år gör vi en lista med de amerikanska, och några brittiska, bokomslag vi tycker är bäst. Det här är förra årets lista och det här är årets lista. Med ett bra omslag menar vi, bland annat, ett omslag som står ut i mängden, triggar fantasin och väcker en reaktion: Känna. Bläddra. Låna. Köpa. Läsa. Ge bort.
Förra året gjorde vi även en lista med svenska bokomslag som vi tyckte var något utöver det vanliga. Det här är årets lista, sammanställning kanske är ett bättre uttryck, omslagen är inte rangordnade.
Telefonsamtal av Roberto Bolaño (Bokförlaget Tranan) Design: Håkan Liljemärker (intervju)
Amerikana av Don DeLillo (Modernista) Design: Lars Sundh
Munch av Steffen Kverneland (Placebo Press) Design: Steffen Kverneland
Guds pil av Chinua Achebe (Bokförlaget Tranan) Design: Johannes Svensson Bild: Edel Rodriguez
Fri flykt framåt av César Aira (Wahlström & Widstrand) Design: Moa Schulman
Trilogin av Jon Fosse (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Tid för vila av Johann S Lee (Bokförlaget Tranan) Design: My Hellsten
I arbetets utkanter av Tomas Tranströmer (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Jag, askans sångare av Pier Paolo Pasolini (ellerströms) Design: Anna-Lina Brunell
Fragment av Lars Norén (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Kvarnstenen av Margaret Drabble (Modernista) Design: Lars Sundh
Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg (Albert Bonniers förlag) Design: Eva Wilsson
Lunchdikter av Frank O’Hara (Rámus) Design: Thomas Andersson
Från ett främmande rum av Ernst Jandl (ellerströms) Design: Anna-Lina Brunell
Den omättliga vägen av Ben Okri (Modernista) Design: Lars Sundh Omslagsbild: Jamilla Okubo
Facing heaven – välkommen till Sichuanköket av Erik Videgård (Natur & Kultur) Design: Gabor Palotai Design
Hackers av Aase Berg (Albert Bonniers förlag) Design: Eva Wilsson
Låt varje språk vara främmande av Vivek Narayanan (Wahlström & Widstrand) Design: Annika Lyth
Yes! Därför köper vi det vi inte behöver av Katarina Bjärvall (Ordfront förlag) Design: ?
Brev i april av Inger Christensen (Modernista) Design: Lars Sundh
Minnen av Alexis de Tocqueville (Atlantis) Design: Annika Lyth (intervju)
Berömda filosofers liv och läror av Diogenes Laertios (Atlantis) Design: Annika Lyth
Irakisk Kristus av Hassan Blasim (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Vi av Jevgenij Zamjatin (Modernista) Design: Lars Sundh
Medan jag var ung av Yvonne Hirdman (Ordfront förlag) Design: Sara R. Acedo (intervju)
Den sårade divan av Karin Johannisson (Albert Bonniers förlag) Design: Sara R. Acedo
Var är alla av Mirja Unge (Norstedts) Design: Peter Karlsson Foto: Ola Kjelbye
Utplåning av Thomas Bernhard (Bokförlaget Tranan) Design: Håkan Liljemärker
Den vita staden av Karolina Ramqvist (Norstedts) Design: Lotta Kühlhorn
Marie-Louise av Kerstin Norberg (Norstedts) Design: Lotta Kühlhorn
Den sista tillflykten av Imre Kertész (Weyler förlag) Design: Elsa Wohlfahrt Larsson
Samlade dikter 1943-1999 av Werner Aspenström (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Världens sista kväll av Dimitris Alevras (Norstedts) Design: Håkan Liljemärker
Oktober, klockan åtta av Norman Manea (2244) Design: Håkan Liljemärker
Lolita av Vladimir Nabokov (Modernista) Design: Lars Sundh
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (Albert Bonniers förlag) Design: Moa Schulman
Upp genom mörkret av Ngũgĩ wa Thiong’o (Modernista) Omslag: Felicia Korhonen
Ola Wihlke
Atlantis anrika serie Atlantis väljer ur världslitteraturen har fått ny design och de tre första titlarna är sensationellt snygga – screentryck i två färger och textilklot som material. Vi ställde några frågor till formgivaren, Annika Lyth på Lyth & Co, som fick det prestigefulla uppdraget att göra den nya designen.
Är det något särskilt man bör tänka på när man formger omslag till klassiker? Vad är skillnaden jämfört med att formge omslag till samtida litteratur?
– När man formger omslag till samtida litteratur är kravet oftast att man ska förmedla något av bokens innehåll eller åtminstone dess stämning. Klassiker väljer man däremot i regel att läsa därför att man redan vet något om författaren eller innehållet, tänk t.ex. på Odyssén. Formgivaren är alltså betydligt friare. Svårigheten är att man både ska förhålla sig respektfullt inför litteraturen, och dess läsare, och försöka överraska och dra till sig nya läsare.
– Att göra en redesign på en så otroligt prestigefylld serie som Atlantis väljer ur världslitteraturen med en formgivare som Christer Jonsson som föregångare är förstås ärofullt – men det gjorde mig också riktigt nervös.
– Uppdragsgivaren Atlantis föreslog att man kunde fortsätta med marmorerat papper på något vis – ursprungligen hade serien en ram av blått marmorerat papper – men hur jag än skissade så tyckte jag bara att det såg ut som gammal skåpmat. Jag försökte då tänka i nya banor. Med modernare typografi och lite retrokänsla i ett kraftfullt geometriskt mönster kanske böckerna skulle kännas intressanta på nytt? Jag prövade – och tyckte att det fungerade.
Var snäll och berätta lite om hur du tänkte när du formgav omslagen. Det vore spännande att få veta något om tankarna och idéerna, både bakom de enskilda böckerna och helheten.
– När man får uppdraget att formge en serie känns det alltid lite extra spännande och roligt. Man kan jobba med lite andra medel, man får lite mer tid på sig att göra intryck så att säga. Man försöker hitta en gemensam nämnare, en tidsepok eller ett urval, en avsändare som leder fram till vilka stilelement eller färgklanger man kan använda.
– Att hitta på en form där materialen spelar huvudrollen och med färger som kunde bli en vacker klang. Det satte igång fantasin att ge mig själv i uppgift att bara jobba med tre färger.
– Varje omslag måste i sig själv vara så lockande att man väljer att plocka upp det. Men i en serie ska något tillföras med varje ny titel. Och helheten ska bli något mer än summan av delarna.
Vad tycker du kännetecknar ett riktigt bra bokomslag? Nämn gärna några formgivare, vars omslag du tycker är något utöver det vanliga.
– Ett riktigt bra omslag blir som en symbol för boken som stannar i ens medvetande. Ofta kan man ju minnas en färg på ett omslag eller en känsla som det förmedlar långt efter det att man ställt in boken i hyllan och då har det fungerat! Ett omslag ska väcka ens nyfikenhet och locka en att ta upp och hålla i boken, man vänder och läser baksidan, börjar bläddra och vips så är man fast.
– Omslaget är en gestaltning av texten men behöver inte illustrera bokens innehåll. Svensk bokformgivning är känd för god kvalitet och innovation och vi har många suveräna formgivare. Några av mina favoriter är Sara Acedo, Nina Ulmaja, Lotta Kühlhorn och Johan Melbi, som ständigt levererar spännande, häpnadsväckande och vackra bokobjekt, där inte bara den grafiska formen utan även format, materialval och bindning förstärker upplevelsen.
Ett stort tack till Annika Lyth för att hon tog sig tid och svarade så utförligt på våra frågor. Vi ser fram emot att se fler nya omslag till böcker i serien Atlantis väljer ur världslitteraturen. De tre första är genuint spännande visuellt och väcker en slumrande samlarvurm.
Ola Wihlke
 | Ola om Pandemins kreddbokhyllor |
 | Eva om Pandemins kreddbokhyllor |
| Ola om Litterära termer 52: BAME… |
 | Lena om Visst gör det ont när blommor… |
| Ola om En novell varje kväll 11:… |
