Jag har intervjuat en rad svenska och amerikanska formgivare, som är särskilt inriktade på böcker och bokomslag. Frågorna har varit ganska snarlika, men svaren har skiftat. Det har varit genuint spännande att få veta hur de, var och en på sitt vis, tänker och arbetar för att göra bästa tänkbara bokomslag.
Nu har jag fått möjlighet att ställa några frågor till Nina Ulmaja, som kan sällsynt mycket om att formge böcker, också utöver själva hantverket. Hon har undervisat i grafisk design och typografi på Konstfack och Beckmans och arbetar idag som designansvarig och formgivare på Albert Bonniers förlag. En del av det uppdraget är att hålla sig uppdaterad om trender på den internationella bokmarknaden.
Ulmaja har en fantastisk karriär bakom sig. Hon har designat omslag och inlagor till såväl klassiker som samtida litteratur. Hennes formgivning av Jag är Zlatan Ibrahimovic, Dikter och prosa 1954-2004 av Tomas Tranströmer och en rad böcker av Lars Norén tillhör de mest kända och uppmärksammade. Ulmajas formgivning av bland andra Roberto Bolaños stora roman 2666 och Noréns En dramatikers dagbok har belönats med internationella priser.
Ulmaja har även formgivit Zlatan-frimärken, ett riktigt hedersuppdrag, och hon är barnboksförfattare. Hennes första egna bok, ABC å allt om D, som hon både skrivit, illustrerat och formgivit, har också belönats med rader av priser, bland andra Augustpriset 2012 i klassen barn- och ungdomsböcker.
Skulle du kunna berätta lite kortfattat om din bakgrund, om hur du blev grafisk formgivare med särskild inriktning på böcker?
Jag kommer från en familj utan rötter i vare sig design eller litteratur. Därför tog det ganska lång tid för mig att förstå att man faktiskt kunde jobba med det jag sysslade med mest. Jag läste och ritade, det var min barndom, förutom att försöka anpassa mig till ett nytt språk och land. Jag flyttade till Sverige som 5-åring, från Finland. Vi kom hit i den stora arbetsinvandringsvågen 1972 bland många andra finländare, jugoslaver och greker.
Jag ritade som sagt, alltid. Och trodde så småningom att arkitekt var mitt yrke. Efter ett par år som arkitektpraktikant kom jag så in på arkitekturskolan. Men då hade jag redan sett många av arkitektyrkets baksidor. Ett fåtal får göra de roliga uppdragen, sen har de ett gäng utbildade arkitekter ”under sig” som får göra grovjobbet. Det som roade mig var att göra de presentationer som gjordes när ett nytt husprojekt skulle presenteras. Det som liknade böcker. Jag tackade nej till arkitektutbildningen och började på konstskola istället. Siktet var att bli illustratör då. Men så under utbildningen tog mitt formgivningsintresse över. Det lockade mer, verkade roligare att jobba mer övergripande med idé- och form än att ”bara” göra bilder. Och jag insåg nog också att jag inte var tillräckligt driven eller bra som illustratör. Så det blev formgivning, och intresset för böcker hade jag ju sen barnsben. Jag gick ut Konstfack med inställningen att jobba med kultur och litteratur. Frilansade i 11 år med uppdrag från teatrar, dansgrupper, bokförlag och andra kulturproducenter. Och hade drömuppdrag!
Idag är du är designansvarig och formgivare på Albert Bonniers förlag. Det innebär att du har ovanligt mycket inflytande över hur svenska böcker ser ut. Kan du beskriva din roll eller olika roller som designansvarig?
Jag försöker höja nivån på förlagets bokutgivning ur mitt perspektiv: design, typografi, bokproduktion, bokbinderi och föra in ett konstruktivt perspektiv i designprocessen. Jag jobbade som lektor i grafisk design på Konstfack i 5 år och tror att det delvis var den bakgrunden som gjorde att jag fick frågan om designansvarsrollen här. Jag är inblandad i de flesta böcker på ett eller annat sätt, som rådgivare/konsult i exempelvis form- och typografifrågor. Mycket av arbetet gäller böckernas inlagor, något som absolut inte syns utåt eller ens diskuteras. Jag har arbetat fram mallar för våra inlagor med fokus på god läsbarhet. Ett osynligt arbete.
Vad gäller omslagen så samlas vi i så kallade omslagsmöten och skissmöten för att prata om respektive bok, dess innehåll, målgrupp, ambitionsnivå, förväntningar och väljer tillsammans ut formgivare för varje enskilt uppdrag. Jag vet att många undrar hur dessa möten går till och tänker att min röst väger tungt. Men den bilden skulle jag vilja nyansera. Min röst som designansvarig väger oftast lika med förläggarens eller den marknadsansvariges. Men vad gäller kommersiella titlar så väger marknadens röst definitivt tyngre. Och varje enskild förläggare är designbeställaren för sina böcker.
En av mina viktigaste uppgifter är att hålla förlaget á jour med vad som pågår inom grafisk design, illustration, typografi, bokdesign och bokproduktion. Vilka trender och tendenser ser jag i Sverige och internationellt, vilka typsnittstrender man kan skönja, hur det ser ut på illustrationsfronten osv. Jag försöker också få in nya formgivare för att vi ska hålla oss i frontlinjen vad gäller bokdesign. Det är inget självändamål att hitta nya formgivare för sakens skull. Det hade varit både enklare och bekvämare att fortsätta jobba med samma kunniga erfarna gäng. Men vi behöver öppna oss för nya uttryck och arbetssätt, samtidigt som vi värnar långvariga samarbeten med de formgivare som gillar att arbeta med oss. Jag formger själv ca 10-12 böcker per år, och oftast är det böcker som kräver lite mer handpåläggning för både inlaga och omslag. Jag får då och då frågan om jag kan plocka guldkornen ur vår utgivning för att designa dem själv? Svar: Nej. Det fungerar inte så. Oftast är det författaren eller förläggaren som av olika skäl önskar att jag formger en viss bok och jag hinner bara med ett visst antal titlar per år.
Jag läste nyligen att formgivaren Roy Kuhlman inte läste böckerna han formgav. Han läste bara sammanfattningar av böckerna, men han gav förlaget Grove Press en desto starkare identitet. Andra formgivare talar om en nästan metafysisk strävan efter att fånga en boks själ. Vilka funktioner tycker du att bokomslag fyller eller bör fylla?
Jag tillhör gruppen som tänker att jag ska fånga boken själ, men jag uttrycker mig nog snarare som att varje bok har en inneboende form som det är min uppgift att hitta. Formen finns i innehållet, eller i vissa fall i författarens personlighet. Jag är inte intresserad av att allt jag gör ska ha en viss stil — ”min” stil. Men oundvikligen syns det nog ungefär som att man har en viss handstil.
Ett omslag ska givetvis spegla innehållet. Men den allra viktigaste funktionen är att boken ska synas och hitta sina läsare. Jag brukar prata om ett högt uppmärksamhetsvärde som kriterium nummer ett för ett bra bokomslag. Och författaren ska tycka om sin bok! Om hen inte gör det så har både förlag och formgivare misslyckats.
Idag ställs det nästan orimliga krav på hur omslag ska synas. De ska bland annat hålla i ett format på 1 x 1,5 cm i mobilen. Till och med Dagens Nyheter har minskat omslagen vid recensionerna till detta minimala mått. Och omslaget ska hålla när du ser det på långt håll och fortfarande intressera dig när du har boken i handen. Svårt? Ja!
Kan du beskriva den kreativa processen lite kortfattat? Det skiftar säkert men det skulle vara kul att få veta ungefär hur det går till. Hur arbetade du fram formen till Hassan Blasims Irakisk Kristus till exempel?
Jag kan beskriva den ideala processen. I den har jag alltid tid att läsa boken, skissa under läsningen och leta idéer i innehållet. Därefter pratar jag med förläggaren och ofta även författaren och pratar om idéerna utan att egentligen ha något visuellt att visa. Om det är en översatt bok tittar vi på och pratar om hur man resonerat i andra länder.
Möjligen har jag i detta tidiga stadium plockat ihop något av ett moodboard som kan spegla en känsla jag letar efter formmässigt. Vi enas om vilket spår vi ska gå mot och jag skissar vidare. Landar därefter idealt i max 5 skisser och någon av dem har ”det” som gör att jag blir glad och nyfiken av att se på skissen flera gånger. I verkligheten saknas ofta tiden för den långa processen, och vi i gruppen är inte eniga eller författaren har en helt annan åsikt än förläggaren. Men allt som oftast går det bra.
Vad gäller Irakisk Kristus av Hassan Blasim så var det ju både ett enskilt omslag som skulle formges och ett helt nytt utseende till Panache-serien. En tanke med Panacherna är ju att lyfta fram utländska lite smalare författare som det kanske inte är helt lätt att etablera i Sverige. Många av Panache-författarna har blivit nobelpristagare. Jag ville betona författarnamnen snarare än de enskilda titlarna. Författarnamnet i guld med den gyllene panache-hjälmen skulle vara ett signum. Och de vita ryggarna. Jag tänker att man om några år har sin samling av högkvalitativa mjukband med vita ryggar i sin bokhylla. Till Blasims namn försökte jag mig på en specialritad typografi med lite influenser från arabisk arkitektur. Det är ju detaljer som folk inte uppfattar, men som ändå ger någon slags känsla för ämnet.
Många av dina bokomslag är utpräglat minimalistiska. Norén-böckerna är som skulpturala estetiska objekt; jag tycker att man kan kalla formen svensk eller skandinavisk. Du har någonstans sagt att man skulle kunna släppa ned dig över en internationell bokmässa, och att oavsett i vilken förlagsmonter du landade, skulle du utifrån böckernas utseende kunna säga från vilket land förlaget är. Kan du utveckla det lite? Hur kommer det sig exempelvis att bokomslag, men inte skivkonvolut, är så trogna bärare av nationella identiteter?
Den stora skillnaden mellan bokomslag och skivomslag är att musikvärlden är fokuserad på att visa artisten på omslaget. Böcker visar mycket sällan författaren, utom biografier och enstaka deckardrottningar. Bokomslagen ”säljer” innehållet. Skivomslagen ”varumärket Artisten”.
Det är knepigt idag att prata om nationella stilar. Att svara på frågan ”Vad är svensk form?” är nästan politiskt laddat. Men det finns nationella särdrag i formgivning som syns vare sig vi vill det eller inte. Det blir så tydligt på den stora bokmässan i Frankfurt. Franska böcker ser ut på ett visst sätt, holländare, schweizare och tyskar är bäst på typografi och amerikanska omslag är lite mer glam och glitter. Men de senaste åren har engelska och amerikanska omslag blivit så mycket bättre, och mer idébaserade. Jag tror att stora formgivare som Chip Kidd haft inflytande och man har blickat bakåt på äldre amerikansk reklam och formgivning. Det finns tydliga influenser idag från Saul Bass, Bradbury Thompson med flera.
Jag försöker alltid jobba med boken som helhetsform, vilket kanske ligger bakom den skulpturala känslan i böcker som Noréns dagböcker och andra. Boken är inte bara en framsida utan ett 3-dimensionellt objekt där både rygg, baksida, FoE (för- och eftersättsblad) och startsidor betyder något för läsupplevelsen. Jag har pratat en del om de outnyttjade utrymme där formgivaren kan ge boken ”själ”, eller berika läsupplevelsen. Det helhetsarbetet börjar synas på många håll nu. Omsorgen om hela boken. Omsorgen om detaljerna.
Intresset för bokstäver och typografi börjat sippra ut till en bredare allmänhet. Jag blev så glad av att DN nyligen skrev om så detaljerad typografi som att man lägger in en tjugondelfyrkant luft innan större skiljetecken (?!/:;). Nördig typografikunskap lärs ut i dagstidningen. Imponerande!
Kan du nämna några formgivare, svenska eller utländska, som har betytt mycket för dig?
Irma Boom, Chip Kidd, Stefania Malmsten, Lotta Kühlhorn, Saul Bassmed flera. Penguin för deras varumärkesarbete och konsekventa omslag. Det tyska Piper Verlag för deras vakna varumärkestänk. Men Irma Boom står på högsta pallen. Hon jobbar konceptuellt och utmanar sina beställare och jobbar med helheten och materialen på det sätt jag eftersträvar. Just hennes helhetsarbete syns i böcker som exempelvis en bok om textilkonstnären Sheila Hicks. Hicks vävar har tydligt inspirerat Irma Boom till att ta ut svängarna med vilket papper boken trycks på och hur bokens snittyta ser ut. Den är skrovlig och ojämn precis som kanterna på Hicks vävar. Jag kan tipsa om att titta på Irma Booms TED-Talk som ligger på YouTube.
Med tanke på dina erfarenheter, din position, ditt nätverk och dina regelbundna spaningar på stora internationella bokmässor, skulle det vara spännande om du avslutningsvis ville berätta lite om rådande trender.
Trender. Hmm. Ja, vi lever i en bildflod idag där alla är fotografer. Det har lett till att illustrationen och det hantverksmässiga blommar. Alla kan fota, men endast ett fåtal kan illustrera. Och för att förlagen ska få unika omslag anlitar vi nu oftare illustratörer. Till saken hör också att utbildningarna har blivit bredare, eller kanske grafisk designämnet. Många är både illustratörer och formgivare idag. Igen! Som det var på 50- och 60-talet. Även typografin blommar. Det finns en enorm variation i typografiska uttryck idag.
Som jag nämnde tidigare märks också omsorgen om bokens helhet idag, vilket jag tror delvis beror på digitaliseringen. Vi måste bli mer måna om den fysiska boken för att den ska behålla sin attraktionskraft gentemot det digitala flödet. Och det syns i hur både små och stora förlag anstränger sig. Jag kom just hem från London där jag såg hur Penguin nu har en satsning med läderinbundna stiligt designade klassiker. Och ett annat förlag gav ut en deckare i vanligt hårdbandsformat med skyddsomslag samtidigt med en exklusivare utgåva med klotklädd pärm, infärgade snitt och som verkligen väcker habegär. Dessa deckare låg bredvid varandra i bokhandeln till samma pris. Köparen väljer alltså ”sin” bok. Förlagen provar alla vägar och har insett att den allmänt höjda designmedvetenheten även nått de fysiska böckernas värld.
En sak som är väldigt intressant att följa är det som händer på designskolorna. Både vad gäller designyrkets inriktning och de mer visuella trender som blir ”hippa”. Ett par år efter att exempelvis en särskild sorts typografi synts på skolorna börjar den sippra ut på marknaden. Jag hittar varje år sådana exempel i Frankfurt, vilket är intressant och lite märkligt. Varifrån kommer influenserna? Jag vet inte. Men jag ser tydliga rörelser.
Jag brukar rekommendera förlagsfolk som är på bokmässan i Frankfurt att besöka den internationella bokkonsten – Best Book Design from all over the World. Där ser man de utvalda bäst designade och producerade böckerna från varje land. Cirka 20-25 böcker från nästan 40 länder. Det är både inspirerande och tankeväckande att se den samlingen för att se vart ”boken” är på väg. Och det främsta skälet till att titta på trender är ju inte för att försöka hänga med i dem, utan att se hur det ser ut just nu. Bokbranschen är ju ganska långsam och att i den långsamma floden försöka haka på en visuell trend resulterar i att man kommer ut med något som är visuellt passé när man väl publicerar.
Om du vill titta närmare på böcker Nina Ulmaja har formgivit, och om du vill höra henne berätta om dem, rekommenderas ett besök på hennes YouTube-kanal.
Ola Wihlke
