Tag Archives: Nobelpriset

Svetlana Aleksijevitj vann, men vilken bok ska man börja med?

Foto © Margarita Kabakova

Nobelpriset i litteratur år 2015 tilldelades den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.

Årets Nobelpris i litteratur är historiskt, det var inte bara första gången en kvinna, ständiga sekreteraren Sara Danius, tillkännagav pristagaren, det var också första gången en vitryss vann priset, även om Aleksijevitj, precis som flera tidigare pristagare, skriver på ryska. Det är också unikt att hon är journalist, även om hon använder skönlitterära tekniker.

Att Akademiens motivering framhåller att Aleksijevitjs verk om ”sovjetmänniskan” är mångstämmiga är långt ifrån någon slump. Man beskriver ofta hennes boksvit ”Utopins röster – Historien om den röda människan” som en slags vittneslitteratur, men den är utpräglat kollektiv. Man använder ofta kören som metafor för att beskriva den.

Böckerna bygger på intervjuer med hundratals personer. De handlar om den sovjetiska erfarenheten, oavsett om det handlar om kvinnor som stred i Röda armén under andra världskriget eller om dem som drabbades av katastrofen i Tjernobyl 1986.

Böckerna bygger på intervjuer med medborgare i framförallt Vitryssland, Kazakstan, Ukraina och de baltiska länderna – mestadels människor som har svårt att göra sin röst hörd – om deras personliga upplevelser under det sovjetiska systemet. De berättar om våld, förtryck och umbäranden, men också om det hopp många funnit i utopin.

författarens egen hemsida finns det en hel del att läsa. Ett viktigt citat, som Sara Danius tog fasta på när hon blev intervjuad efter tillkännagivandet, är:

”I’m searching life for observations, nuances, details. Because my interest in life is not the event as such, not war as such, not Chernobyl as such, not suicide as such. What I am interested in is what happens to the human being, what happens to it in of our time. How does man behave and react.”

Böckerna handlar alltså mer om känslor, minnen och föreställningar än om de historiska förloppen i sig. Texterna är mer poetiska än vad man vanligtvis förväntar sig när man läser konventionella historiska skildringar eller historiska reportage. Man har sagt, med en viss överdrift, att Aleksijevitj har skapat en egen genre. Den har hursomhelst en hel del gemensamt med exempelvis oral history. Den har också en hel del gemensamt med mentalitetshistoria.

Samtliga titlar i ”Utopins röster” finns utgivna av Ersatz. Om jag vore tvungen att välja en av böckerna, skulle jag nog välja Kriget har inget kvinnligt ansikte, men sviten håller en mycket hög och jämn kvalitet – jag tycker inte att man behöver läsa dem i ordning och jag tycker att man kan välja bok utifrån vilket ämne man tycker är mest intressant.

bok_aleksijevitj1_hr

Kriget har inget kvinnligt ansikte (1985) Genombrottsboken, bygger på intervjuer med kvinnor som stred i Röda armén under andra världskriget. Ur förlagets beskrivning: ”De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar – kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.”

Läsprov pdf

De sista vittnena : solo för barnröst (inbunden)

De sista vittnena: solo för barnröst (1985) Bygger på intervjuer med personer som var barn när kriget kom 1941. Ur förlagets beskrivning: ”Sommaren 1941. De var barn när kriget kom. Papporna försvann till fronten, mammorna anslöt sig till partisanerna eller flydde med sina familjer, många barn som plötsligt blev föräldralösa hamnade på barnhem. Kriget på östfronten är också barnens historia, men ingen skulle nedteckna den förrän Svetlana Aleksijevitj sökte upp de överlevande och bad dem minnas.”

Läsprov pdf

Zinkpojkar (inbunden)

Zinkpojkar (1989) Titeln anspelar på de kistor av zink som stupade sovjetiska soldater i Afghanistan fraktades hem i. Sovjets krig i Afghanistan 1979–89 har kallats ”det sovjetiska Vietnam”. Drygt en miljon unga sovjetmedborgare tjänstgjorde i detta krig, som påverkade, och fortsätter påverka, hemmafronten på ett  liknande sätt som Vietnamkriget påverkade USA.

Ur förlagets beskrivning: ”Myndigheterna talade om ‘internationalistsoldater’ som byggde broar och planterade vänskapsalléer åt broderfolket i Afghanistan, medan militären i hemlighet fraktade hem förseglade zinkkistor med lemlästade kroppar. Länge visste allmänheten ingenting om krigets grymheter och det var först med Svetlana Aleksijevitjs Zinkpojkar som tragedins verkliga omfattning avslöjades 1989.”

Läsprov pdf

Bön för Tjernobyl : krönika över framtiden (inbunden)

Bön för Tjernobyl: krönika över framtiden (1997/2005) Ortnamnet Tjernobyl är synonymt med den stora kärnkraftsolyckan 1986. Trots olyckans omfattning, den enorma mänskliga tragedin, hörs sällan vittnesmål från dem som drabbades och lever i sviterna efter den. Ur förlagets beskrivning: ”I tre år reste författaren Svetlana Aleksijevitj runt i ‘Tjernobylvärlden’ och intervjuade hundratals människor. Resultatet blev en rad psykologiska porträtt och litterärt bearbetade monologer, som tillsammans bildar ‘en krönika över framtiden'”

bok_aleksijevitj2_hr

Tiden second hand: slutet för den röda människan (2013) Precis som de övriga böckerna bygger denna på omfattande resor och mängder med intervjuer. Det börjar alltid med individen, sedan gestaltas en kollektiv erfarenhet. Just den här volymen handlar om hur Sovjetunionens kollaps drabbade medborgarna.

Ur förlagets beskrivning: ”Sovjetunionen. Det började med drömmar om en ny människa, som skulle formas av de kommunistiska idéerna. I stället kom hon att präglas av krig, läger och umbäranden, men också av höga ideal och vardagens socialism. Hon levde i ett mäktigt imperium, älskat och fruktat världen över, men en dag gick det under och kvar blev bara sovjetmänniskan, som plötsligt kastades ut i en osäker och obegriplig tillvaro.”

Läsprov pdf

Skriv gärna och berätta vad du tycker om valet av Svetlana Aleksijevitj och vad du tycker om hennes böcker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Nyheter

Det mest uttjatade påståendet om Nobelpriset i litteratur

Av alla påståenden om Nobelpriset i litteratur tycker jag att det här är tjatigast: Nobelpriset i litteratur är politiskt. Den som hävdar detta är i regel en ganska gammal, vit och engelsktalande person. Amerikaner är klart överrepresenterade. Det skulle gå att anföra hundratals exempel, men Joseph Epsteins två år gamla drapa ”The Nobel Prize for Political Literature” är ett ovanligt bra exempel.

Epstein hävdar, utan att anföra några övertygande argument, att Nobelpriset i litteratur är politiskt, enligt rubriken till och med att det belönar politisk litteratur. Han pekar på en överrepresentation av marxister och antiamaerikaner: ”In more recent years, the prize has gone to Marxisant writers, especially those with a grudge against the U.S., among them Günter Grass, Dario Fo, José Saramago.”

Och förra året fick den marxistiska antiamerikanen Alice Munro priset, som dessutom fick priset delvis för att hon är kvinna (politiskt). Nej, men allvarligt talat, den här typen av slarvigt och ahistoriskt tyckande går inte att ta på allvar. Kanske beror en del av begreppsförvirringen på att  Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året ”inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning”.

Men ”idealisk riktning” kan och har tolkats på oerhört många olika sätt under åren sedan 1901. Tiderna förändras och Nobelpriset har förändrats, konstigare än så är det egentligen inte. Kjell Espmark har skrivit en väldigt bra text om prisets skiftande historia: ”Nobel’s Will and the Literature Prize” (1999).

Men det kommer alltid att finnas människor som kommer att hävda att kvinnliga pristagare vinner för att, inte trots att, de är kvinnor, att afrikaner vinner för att, inte trots att, de är afrikaner etcetera. Och folk kommer förmodligen fortsätta att beklaga att de ”aldrig hört talas om” den ena eller andra pristagaren, som om det i sig vore graverande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Patrick Modiano vann, men vilken bok ska man börja med?

För bara några dagar sedan dissade Horace Engdahl den europeiska litteraturen, och hissade den afrikanska och asiatiska. När det stod klart att fransmannen Patrick Modiano får 2014 års Nobelpristagare i litteratur, var det som om stora delar av dem som tippat vem som skulle vinna elegant hade lurats. Det blev en överraskning i år igen, även om Modiano inte var någon riktig högoddsare.

”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”, motiverar Svenska Akademien.

Modianos verk har teman som identitet och skuld, försvinnanden är vanliga, och författaren laborerar ofta med dikotomin minne/glömska, skriver Akademin. Den franske författaren var bara 23 år gammal när han debuterade med La place de l’étoile (1968) . Sedan dess har han skrivt ett trettiotal romaner, varav några belönats med Franska Akademins stora litteraturpris (1972) och Goncourtpriset (1978).

Patrick Modiano föddes i Paris den 30 juli 1945. Föräldrarna – pappan med judisk-italiensk bakgrund och mamman från Belgien – hade träffats i Paris under naziockupation. Modianos uppväxt präglades av svåra minnen, som broderns död och faderns frånvaro – och hans erfarenheter har satt tydliga avtryck i hans författarskap. Kritikerna brukar hävda att han skriver samma berättelse om och om igen.

Omslag-Lilla-smycket

”Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa.”

Förläggaren Pontus Grate översatte Modianos Lilla smycket (La petite bijou, 2001) som gavs ut på Elisabeth Grate Bokförlag 2012. Pontus Grate verkar lite tagen, stolt och glad när han får frågan av Dagens Nyheter vad han vill framhålla med Modianos litteratur:

– Det väldigt vackra språket. Han skriver en vacker och glasklar prosa, som på något sätt är så självklar. Tematiskt gräver han ständigt i det förflutna, han gör det om och om igen och tycks aldrig bli riktigt tillfredsställd. Det finns de som tycker att han berättar samma historia om och om igen, men han angriper det alltid ur en ny synpunkt.

9782070146932_1_75

” – Et l’enfant? demanda Daragane. Vous avez eu des nouvelles de l’enfant?
– Aucune. Je me suis souvent demandé ce qu’il était devenu… Quel drôle de départ dans la vie…
– Ils l’avaient certainement inscrit à une école…
– Oui. À l’école de la Forêt, rue de Beuvron. Je me souviens avoir écrit un mot pour justifier son absence à cause d’une grippe.”

Hans senaste roman gavs ut tidigare i år och heter i original Pour que tu ne te perdes pas dans le quartier (ungefär ”Så att du inte villar bort dig i kvarteret”).

Elsa Grate Bokförlag har även gett ut Dora Bruder (2014), som också är en kortroman om ett försvinnande.

Cover_Dora_Bruder_463x200.indd

”En dag 1988 ser den franske författaren Patrick Modiano en notis i ett nummer av kvällstidningen France-Soir från 1941. En 15-årig flicka, Dora Bruder, anmäls saknad av sina föräldrar. Modiano kan inte släppa tanken på den judiska flickan och hennes föräldrar i det av tyskarna ockuperade Paris.”

Elsa Grate har även gett ut Nätternas gräs (2013), som också är en kort roman om ett försvinnande.

Omslag_Natternas-gras

”I Nätternas gräs vandrar berättaren Jean genom Paris på spaning efter Dannie, den gåtfulla kvinna han älskade fyrtio år tidigare och som försvann under mystiska omständigheter utan att lämna några spår efter sig.”

Och så har Daidalos mycket påpassligt gett ut en helt ny bok om författaren och hans romanvärld, Gare D’Austerliz – en bok om Patrick Modiano av Per Arne Tjäder. Verkar mycket spännande och boken är den enda i sitt slag på svenska.

193690089_751191df-4803-42c7-a358-b233cf4ddefd

”Modiano leker gärna med polisromanens form och grepp, men gåtorna får inte alltid några tydliga svar, eller de svar läsaren kanske förväntar sig. Det handlar istället om att med exakta språkliga medel och i en enkel och tyd­lig prosa utveckla en särskild sorts uppmärksamhet, en resonans: berättelsen som vaken – men inte nödvändigtvis behaglig – dröm. Författarskapet hör sedan decennier till den franska litteraturens mest uppmärksammade.”

Vi har inte läst Modiano och kan inte ge annat än väldigt generella tips utifrån vad vi läst om hans böcker, men vi har fått tips från den mycket beläste författaren Tony Samuelsson: ”Börja med De yttre boulevarderna, nästa De dunkla butikernas gata, sedan Familjebok. Sedan är det bara att beta av valfritt.”

För dem som kan franska finns det en antologi med hans sex bästa romaner, men alla verkar också eniga om att han håller en mycket hög och jämn nivå. Därmed spelar det kanske inte så väldigt stor roll var man börjar. Många påstår också att Modianos böcker blir bättre ju fler man läser, att man helt enkelt kommer in i hans värld.

Det finns om vi förstår saken rätt 12 översatta titlar, alltså nio utöver dem från Elisabeth Grate Bokfölag. Vi hittar ingen av dem på Bokbörsen, men de bör finnas på antikvariat.

Lista med böcker av Modiano översatta till svenska.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Knock, knock, knockin on Nobels door

Rubriken är snodd från en gammal artikel i New York Times och sedan många år har frågan väckts om inte Bob Dylan borde få Nobelpriset i litteratur. En av dem som förespråkat det är litteraturprofessorn Christopher Ricks, som en redaktör för en ny lyxig Dylan-bok: The Lyrics: Since 1962. Om man älskar Dylan är den förmodligen värd sina dryga 1000 kr, men är det rimligt att jämföra låttexter med poesi? Är det ens schyst mot Dylan, som ju skrivit texterna för att sjunga och ackompanjera dem?

Frågan diskuteras i ett ovanligt bra avsnitt av den ovanligt bra podcasten Lit-Bits: ”Lit Bits on Pop Music”. Argumenten är naturligtvis inte riktade mot Bob Dylan, de handlar om hur man ska bedöma olika sorters texter. Som gäst i studion har värdarna Adam Smyth och James Kidd bjudit in Paul Myerscough, redaktör på London Review of Books.

De diskuterar. förutom Ricks och Dylan, bland annat Ushers Climax, Kylie Minogue, Keats och Shakespeare. Och den värsta covern någonsin av en Run DMC-låt.

Om man vill ha argument för den andra sidan levererar Ben Macintyre dem: ”Bob Dylan is eminently worthy of the Nobel Prize in Literature”.

I skrivande stund ger Ladbrokes 26 gånger pengarna om man tippar på Dylan.

Skriv gärna vad du tycker, ska man göra skillnad på låttexter och dikter? Vem vill du ska vinna och vem vill du inte ska vinna?

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Artiklar

Den västerländska litteraturen har ett problem, enligt Horace Engdahl

Horace Endahl har skapat en hel del rubriker för att han i en intervju med fransk press hävdat att skrivarkurser och finansiella bidrag till författare utarmar litteraturen: ”Creative writing courses are killing western literature, claims Nobel judge”.

För dem som är intresserade av vem som vinner Nobelpriset i litteratur kan intervjun vara intressant dels för att Engdahl kritiserar den västerländska litteraturen, dels för att han prisar den afrikanska och asiatiska. Enligt The Guardian sa han att det är på ”our western side that there is a problem, because when reading many writers from Asia and Africa, one finds a certain liberty again”.

Att japanen Haruki Murakami och kenyanen Ngugi Wa Thiong’o är favoriter till att vinna Nobelpriset hos den tongivande spelfirman Ladbrokes ser onekligen ut som en tanke. Akademin är annars känd för att inte ge några ledtrådar till vem som ska få priset. Våra tre favoriter är i nuläget Ngugi Wa Thiong’o, Ismail Kadare och László Krasznahorkai.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

Ny novell i New Yorker av Haruki Murakami

Den japanske författaren Haruki Murakami är en av de hetaste kandidaterna till att vinna årets Nobelpris. Häromdagen publicerade New Yorker en ny novell av Murakami. Och intresset är väldigt stort, i skrivande stund är novellen det mest lästa inslaget i kulturavdelningen.

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Notiser

Vem vinner Nobelpriset i litteratur 2014?

Att gissa vem som vinner Nobelpriset i litteratur är ingen exakt vetenskap, men spelsajten Ladbrokes har prickat rätt fyra av de senaste nio gångerna. Tidskriften Bookforum, som länkar till ”Oddsmakers Weigh In On Who Will Win the Nobel Prize for Literature”, tycker inte att det är särskilt imponerande (”not super confidence-inducing”), men vi håller inte med, det är helt galet imponerande. Det skulle vara ganska imponerande om det handlade om VM i fotboll, men Nobelpriset i litteratur är extremt mycket mer svårtippat.

Under torsdagskvällen uppdaterade Ladbrokes tio lågoddsare:

1. Ngugi Wa Thiog’o  (4,5)

2. Haruki Murakami  (5,5)

3. Svetlana Aleksijevitj  (7)

4. Adonis (11)

5. Ismail Kadare  (11)

6. Patrick Modiano (11)

7. Jon Fosse  (13)

8. Philip Roth  (13)

9. Peter Handke  (13)

10. Assia Djebar  (15)

Murakami tror vi kan räknas bort på grundval av vilken sorts litteratur han skriver, den ligger inte riktigt i linje med Akademins smak helt enkelt. Ett val av honom skulle i och för sig kunna markera ett trendbrott, mot ett mer populärt pris i stil med Man Booker, men då riskerar man att spela bort kulturellt kapital uppbyggt under decennier.

Då tror vi mer på koreanen Ko Un som ger hela 34 gånger pengarna. Det som kanske är mest anmärkningsvärt med den här tio-i-topp-listan är att det bara finns med en författare från Nordamerika. Det beror antagligen på att Alice Munro från Kanada fick priset förra året och vi tror att det är rätt att tänka i de banorna, att priset får en viss geografisk spridning. Vanligtvis vinner inte någon av de riktiga lågoddsarna, utan någon strax därefter. Men Akademin är allt annat än förutsägbar.

Listans etta, Ngugi Wa Thiog’o, är ett riktigt bra och intressant namn, men bland de tio första finns ju rader av spännande kandidater. Om du vill fördjupa dig i ämnet rekommenderar vi den här artikeln, som dessutom är full med länkar till vidare läsning: ”Nobel Price countdown

Ytterligare en intressant detalj är att Peter Englund skulle bli historisk om han öppnade dörren imorgon och tillkännagav en kvinnlig vinnare. Aldrig tidigare i prisets dryga 100 år långa historia har två kvinnor vunnit i rad. Kanske har Englund lotsat Akademin i den riktningen? Kanske vill han bli historisk?

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Artiklar