För samtliga bilder gäller © Cássio Vasconcellos
I ett tidigare blogginlägg har vi skrivit om och visat delar av Cássio Vasconcellos makalösa fotoserie ”Nocturnes São Paulo”. Den är fotograferad på natten i den brasilianske fotografens hemstad – drömlika och poetiska bilder från en av världens största städer.
Förutom den stora skillnaden att ”Nocturnes São Paulo” utgörs av färgfoton passar vissa beskrivningar ganska bra även för ”Panorâmicas Horizontais”:
”I Vasconcellos bildvärld hittar man få människor, snarare spår av människor. […] Det är inga konventionella stadsbilder – samtliga foton verkar tagna från udda platser och vinklar, från ödetomter, övergivna byggarbetsplatser eller under brofästen. Det är inte foton man orienterar sig efter, ibland tangerar de abstrakt konst och det är ofta svårt att direkt identifiera motivet. […] Fotoserien är nästan bedövande vacker, och vagt kuslig. Den är också originell och väcker associationer till allt från fransk symbolism och tyskt romantiskt måleri till dystopisk science fiction. Att fotona är svåra att kategorisera är en del av deras mystiska kvalitet.”
Båda de här serierna får mig att associera till landskapsmåleri från romantiken och en åtminstone delvis romantisk estetik. Jag växlade några mejl med Vasconcellos och han förklarade att han tog bilderna i serien ”Panorâmicas Horizontais” mellan 1983 och 2000, men att han ”redigerade” dem mellan 1993 och 2000.
Fotona är tagna med småbildskamera men han beskar dem och gav dem det panoramalika formatet. Och kanske viktigast av allt, han tejpade negativen med scotch tape för att få fram den annorlunda texturen. Han ville ge bilderna en tidlös och kontemplativ karaktär, vilket han tveklöst lyckats med.
Ju mer jag tittar på Vasconcellos foton, desto mer liknar hela hans produktion en stillsam revolt mot realismen. Han återkommer ofta till det inflytande hans far haft på honom, och i ett mejl skriver han apropå fadern att han arbetade med konst och var en utpräglad estet. Han tyckte mycket om vackra föremål och hade en dragning åt det abstrakta och geometriska. Cássio Vasconcellos beskriver skönhet som något han växte upp med och något som sedan blev en naturlig del av hans fotografi:
”För mig är harmoni en form av skönhet, och för mig är det något väldigt instinktivt. Jag tänker aldrig rationellt när jag tittar genom kameran, det är alltid något utpräglat emotionellt.”
Vi rekommenderar varmt ett besök på Cássio Vasconcellos hemsida, en av hans specialiteter är flygfoton. Han tar fotona från helikopter, som han själv styr samtidigt som han har kameran i den lediga handen.
Vi är mycket tacksamma för att vi fått visa några foton ur Cássio Vasconcellos rika produktion.
Ola Wihlke
BearBooks 