Tag Archives: Noveller

Novell 155: ”The Other” av Jorge Luis Borges

9789100114169

Lit Hub publicerade nyligen en artikel med länkar till 10 noveller som publicerats i Playboy. Här finns namn som Italo Calvino, David Foster Wallace och den argentiske mästaren Jorge Luis Borges. ”The Other” är typisk för Borges, handlar om en man som träffar sin dubbelgångare. Det är bara åldern som skiljer de två männen från varandra, vilket trasslar till saker och ting. Novellen är lekfull, elegant och egendomlig. Om du gillar den, så kommer du säkert tycka om Borges Fiktioner (Albert Bonniers Förlag).

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

Novell 151: ”The Adventure of a Skier” av Italo Calvino

Natur & Kulturs storsatsning på böcker av Italo Calvino, italienaren med den vidsträckta fantasin, är ett av många exempel på att hans berättelser inte bara är klassiker, utan i allra högsta grad levande klassiker.

För den som vill prova Calvino i det kortare formatet, så publicerade New Yorker, i numret som kom ut 3:e juli 2017, en nyöversatt och charmig novell, ”The Adventure of a Skier”. Den handlar om två ungdomar som möts i en skidbacke och blir smått förälskade, i varandra och i världen. Calvino är ju, bland mycket annat, en mästare på att skildra stegrad livskänsla.

Om du hellre vill lyssna på en Calvino-novell, så kan du även göra det via New Yorker. Lyssna på Salman Rushdie när han läser ”Love Far From Home”. Lyssna på Robert Coover när han läser  ”The Daughters of the Moon”. Det är helt gratis.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

The Trump Story Project – 10 noveller om framtiden i Trumps Amerika

fd77a795-2328-4892-82a9-37cf5c5ce97eimg400

I en artikel i New Yorker jämför Philip Roth president Donald Trump med den fiktiva karaktären Charles Lindbergh i hans roman The Plot Against America (2004). Roth tycker att det är mindre otroligt att Lindbergh, baserad på den kände flygaren, blir president, som han blir i romanen, än att Trump blivit president:

”It isn’t Trump as a character, a human type—the real-estate type, the callow and callous killer capitalist—that outstrips the imagination. It is Trump as President of the United States.”

Och i Times Literary Supplement kan man läsa ”Twenty Questions with Joyce Carol Oates”. En av de tjugo frågorna:

”Which is your least favourite fictional character?

Our newly elected US president. Overblown unconvincing stereotype of buffoon/ bloviator/ con-man/ psychopath crudely plagiarized from absurdist / prophet French playwright Alfred Jarry, Ubu Roi.

Den litterära presidenten och den fiktiva presidenten

Barack Obama kommer att bli ihågkommen som den litterära presidenten, eftersom han på så många olika sätt var engagerad i litteraturen och läsandet som en positiv kraft. Men Donald Trump ser också ut att bli en litterär president, på sitt sätt, för att han sätter många författares fantasi i rörelse.

Man Booker prize-vinnaren Howard Jacobson har skrivit en bok som en reaktion på att Donald Trump blivit vald till president. Den kommer ut redan i april och har titeln Pussy och handlar om Prince Fracassus, ”heir to the Duchy of Origen, famed for its golden-gated skyscrapers and casinos […]” Jacobsen började skriva boken redan under valkampanjen, men när Trump vann valet började han skriva dagligen två månader i sträck. ”Satire is an important weapon in the fight against what is happening and Trump looks like a person who is particularly vulnerable to derision,” sa Jacobson till The Guardian.

Tio nya noveller om framtiden i Trumps Amerika

images

Och sajten Slate har just sjösatt ett projekt: ”Introducing the Trump Story Project” Slate och Ben H. Winters, författare till den helt aktuella kontrafaktisk dystopiska romanen Underground Airlines (2016), har bjudit in 10 författare att skriva varsinn novell på temat att leva i ett framtida Amerika med Trump som president. Den första heter ”The Daylight Underground”, handlar om en massdeportation av en miljon människor och är skriven av Héctor Tobar. Den här novellserien blir spännande att följa.

Missa inte heller att läsa Philip Roths klassiska essä ”Writing American Fiction” som publicerades redan 1961:

”[The] American writer in the middle of the 20th century has his hands full in trying to understand, and then describe, and then make credible much of the American reality. It stupefies, it sickens, it infuriates, and finally it is even a kind of embarrassment to one’s own meager imagination. The actuality is continually outdoing our talents, and the culture tosses up figures almost daily that are the envy of any novelist.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Notiser, Noveller, Nyheter

Recension: ”Tionde december” av George Saunders

George Saunders
Tionde december
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag

I en lång artikel i New York Times Magazine utsåg Joel Lovell Tenth of December, George Saunders senaste och fjärde novellsamling, till årets bästa bok 2013. Det var inget dåligt val, även om artikeln skrevs i januari! Nu finns den här hyllade novellsamlingen i en fin svensk översättning av Niclas Nilsson: Tionde december.

Lovells artikel ger en hygglig introduktion till Saunders, men den ger framför allt en god bild av hur uppskattad han är både som person och författare. Alla älskar Saunders. Lovell påstår att han hört David Foster Wallace, på förlagsfesten när Infinite Jest gavs ut, säga att Saunders var den intressantaste av alla amerikanska författare. Bland mycket annat kallar Lovell Saunders för ”the writer for our time.” Han påstås ha blivit ”a kind of superhero” för dem som följer amerikansk litteratur. Joshua Ferris citeras, hans påstående att Saunders ”writes like something of a saint.”

Tenth of December var lätt årets mest hajpade bok 2013 – Jonathan Franzen, Zadie Smith, Tomas Pynchon och Margaret Atwood övertrumfar varandra med superlativer i sina blurbs. Saunders är den nye Mark Twain, den nye Kurt Vonnegut, den nye George Orwell och, lite mer förvånande, den nye Tjechov. Hävdar Dave Eggers: ”there is no-one better”.

På förlaget är man antagligen jublande glada, men när man recenserar en bok som blivit så omtalad och unisont hyllad ställs man inför ett problem – extremt höga förväntningar. Man blir nästan skeptisk av tonläget i hajpen, men faktum är att förväntningarna infrias. Mycket känns igen från CivilWarLand in Bad Decline (1996), Pastoralia (2000) och In Persuasion Nation (2006), möjligen har den skruvade humorn tonats ned lite grand samtidigt som allvaret fått större utrymme.

De flesta av novellerna utspelar sig i suburbia eller småstadsamerika och i nutid eller en nära förestående framtid, som har lätta drag av science fiction. Saunders samtidskänsla är fantastisk och den skapar han bland annat genom att ge sina karaktärer distinkta och trovärdiga röster, oavsett om de tillhör präktiga tonårstjejer eller äldre män som förläst sig på självhjälpsböcker. Jag kan nästan skriva under på Lovells påstående, att Saunders är ”the writer for our time”. Han lyckas på ett sällsynt effektivt sätt förena värme och humor med hårt bitande satir.

Tionde december är mörkare än de tidigare novellsamlingarna. Den första novellen handlar om en pimpinett tonårstjej som blir kidnappad, vilket ställer grannpojken inför valet och kvalet att följa sin moraliska kompass eller den diktatoriske faderns stränga regler. En annan novell handlar om ett fängelse, vars interner tvingas medverka i utvecklandet substanser som påverkar medvetandet, och som i så många andra noveller har Saunders hittat på olika varumärken: Verbaluce (gör så att man talar ocensurerat), Vivistif (en kraftfullare variant av Viagra) och Darkenfloxx (framkallar obeskrivligt obehag).

Också denna novell handlar om olika moraliska frågor och dessutom är det typiskt att hjälplösa människor utsätts för hemska saker av ett storföretag eller en stor institution. I många av novellerna undersöker Saunders vad den moderna kapitalismen gör med oss människor.

En av de bästa och mest rörande novellerna har dagboksform. En familjefar beskriver hur han kämpar för att upprätthålla sin och sin familjs status. De är inte fattiga, men ”poorish” som han uttrycker det. Han tvingas trixa med olika konton för att kunna köpa vad dottern önskar sig i födelsedagspresent. Han, och flera andra karaktärer i samlingen, jämför sig ständigt med andra. De ligger ständigt efter, men den här mannen lyckas skaffa en mycket, mycket märklig och åtråvärd trädgårdsdekoration, åtminstone för en tid gör den honom tillfreds. Den typiska Saunders-karaktären befinner sig precis på marginalen, jobbar stenhårt för att få allt att nätt och jämt gå ihop.

Det är ingen nyhet att Saunders är en extremt tekniskt skicklig novellist, men Tionde december sjuder av fantasi och lekfullhet. Han visar än en gång att han är en fantastisk satiriker, utan att vara sarkastisk och ironisk, och samtidigt medkännande. Balansen mellan svart humor och tragik känns nästan perfekt. Jag kan egentligen inte komma på någon anledning att inte läsa den här boken, Saunders hittills bästa novellsamling.

Ola Wihlke

George Saunders talar om Tenth of December i podcast från Slate Magazine

Tio av Saunders noveller på engelska gratis

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Novellantologi: ”The Book of Tokyo”

The Book of Tokyo
Red. Michael Emmerich, Jim Hinks
och Masashi Matsue
Comma Press

Tokyo är en stad, men också något mer, Tokyo är en plats laddad med ovanligt mycket mystik. De flesta av oss har säkert läst färre böcker och sett färre filmer som utspelar sig i Tokyo än i New York, London eller Berlin. Det är möjligt att det bidrar till att Tokyo fungerar så väl som projektionsyta för våra fantasier.

Det lilla men offensiva förlaget Comma Press i Manchester kan verkligen noveller, man har exempelvis gett ut de sinsemellan ganska olika storheterna David Constantine, Mirja Unge och Sverigeaktuelle Hassan Blasim (recension). Förlaget grundades 2003 med en utgivning av små antologier med noveller som utspelar sig i fyra olika nordengelska städer: Leeds, Manchester, Liverpool och Newcastle.

Den fantastiska antologin The Book of Tokyo bygger på samma koncept, den består av 10 noveller som utspelar sig i Tokyo skrivna av författare som Hitomi KaneharaNao-Cola Yamazaki, Banana Yoshimoto och Hiromi Kawakami. De flesta författarna är relativt unga, men flertalet av dem har vunnit åtskilliga priser.

När jag började läsa tänkte jag googla på alla platser, för att få en aning om hur miljöerna i novellerna ser ut. Det blev mer jobbigt än underhållande, så jag gjorde som jag brukar istället, Jag koncentrerade mig på stämningarna och atmosfärerna istället, och jag kan genast säga att jag älskade den här antologin, vars noveller håller en både hög och jämn nivå. De har valts med omsorg och de är mycket väl översatta.

Berättelserna sträcker sig från lågmälda och psykologiskt träffsäkra skildringar av förhållanden, mellan par, vänner eller familjemedlemmar, till noveller som är en smula noir eller rentav skräck. Boken börjar med ”Model T Frankenstein” av Hideo Furukawa. Den något överraskande inledningen: ”You see a goat. You did not expect there to be a goat, so you are surprised. But what you see before you is is not just one goat – there are several goats.”

Snart får vi veta att vi befinner oss på en ö strax utanför Tokyo, novellen handlar på sätt och vis om staden och dess gränser, verkliga och imaginära. Den handlar om gränserna mellan natur och kultur och har ett filosofiskt drag. Bitvis är prosan helt avskalad och okonstlad. När en färja anländer till ön går någon ombord som kommer att orsaka en enorm förödelse när han gått i land i Tokyos hamn.

Den andra novellen, ”Picnic” av Kaori Ekuni, är också otäck, men på ett helt annat plan. Berättaren är en ung man som är ute på picknick i en park med sin relativt nyblivna hustru. Till en början är allt helt vardagligt på gränsen till det idylliska. Men mannen verkar tycka att hustruns vurm för att ha picknick är suspekt, och så plötsligt, ungefär i mitten av berättelsen, öppnar det sig som en avgrund mellan dem: ”It was about then that I began to think that this woman, Kyoko, was kind of like a witch.”

Ganska många av novellerna handlar om mindre drastiska men plågsamma avstånd som har uppstått mellan människor. De flesta handlar om att hantera, förstå eller överbrygga de här känslomässiga avstånden. Det är naturligtvis en kulturell stereotyp att just Tokyobor skulle känna sig särskilt alienerade och ensamma, men det är ett tema som löper genom boken.

Berättelserna är psykologiskt intressanta och skarpsinniga och de präglas av en slags ömhet och omsorg. De är rörande och avväpnande. Jag tycker också att många av novellerna, både novellerna i sig och karaktärerna, är påtagligt filosofiska. Jag menar inte att det förekommer en massa namedropping, det enda jag kan komma på är att en karaktär lånar ut en bok av Roland Barthes till en turist, men det hör till berättelsen. Det jag menar är att stilen ofta är filosofisk och att karaktärerna ofta tillåts fundera, reflektera och analysera.

Tokyo finns med i alla noveller men ofta tvingas man lista ut att det är där den utspelar sig. Skriver Michael Emmerich i förordet: ”Tokyo remains the centre of publishing and home to the majority of Japan’s writers. But there has been a fairly pronounced tendency, at least in one prominent strand of contemporary Japanese literature, to turn away from an engagement with the particularities of Tokyo’s urban landscape – to retreat altogether, indeed, from the realities of place.”

Det finns många exempel på motsatsen, som i den underbara novellen ”The Hut on the Roof” av Hiromi Kawakami. Den utspelar sig i en närförort 20 minuters tunnelbanefärd från centrum och kretsar kring kvarterets fiskbutik. Det är en riktigt charmig och humoristisk berättelse. Jag tror att man lätt skulle kunna basera en film på den och göra något i stil med Smoke (1995) som handlar om en tobaksaffär i Brooklyn, dess innehavare och kunder.

Jag tycker att The Book of Tokyo är sensationellt underhållande, och det finns fler titlar i samma serie: The Book of Rio, The Book of Gaza, The Book of Istanbul, The Book of Liverpool och The Book of Leeds.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Novell 116 & 117: ”Friends” och ”Tiger Bites” av Lucia Berlin

AManuelforCleaningWomen_mech_1.indd

Om du gillar noveller i allmänhet och amerikanska noveller i synnerhet, är A Manual for Cleaning Women (Farrar, Straus and Giroux) ett tips. Det är en fet samlingsvolym med noveller av Lucia Berlin (1936–2004), en av den amerikanska novellkonstens riktigt stora under 1900-talet. Den finns i princip inte en enda betydande novellist som hon inte har jämförts med.

Några av dem Berlin har jämförts med är Anton Tjechov, James Joyce, Ernest Hemingway, Raymond Carver, Grace Paley och Alice Munro.

Två av novellerna i den nya samlingen är ”Friends” och ”Tiger Bites”, som tillsammans ger en ganska bra bild av Berlins stil och motivkrets.

Lydia Davis har skrivit bokens förord som i en version publicerade i New Yorker: ”The Story Is the Thing: On Lucia Berlin” Det är en väldigt finstämd text som ytterligare förklarar Berlins egenart och storhet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

Tegelsten fullmatad med briljanta amerikanska noveller

Image of New American Stories

New American Stories
Red. Ben Marcus
Granta

Det kommer ut en strid ström av antologier med amerikanska noveller, varje år kommer exempelvis en ny The Best American Short Stories ut. Den här typen av regelbundet utgivna antologier är ofta bra, till och med mycket bra, men de är sällan fantastiska. De fantastiska novellantologierna kommer ut mer sällan och urvalet noveller görs av någon som brinner för novellen som uttrycksmedel, som författaren Ben Marcus.

 

2004 gjorde Marcus urvalet, tjugonio noveller, till The Anchor Book of New American Short Stories,  som nästan har klassikerstatus. Det är en fantastisk samling namn man ser på omslaget, men det har gått tio år och både Amerika och novellen har förändrats. Därför känns det roligt att kunna berätta att Marcus sammanställt en snarlik antologi, drygt 700 sidor tjocka New American Stories, med trettiotvå noveller av lika många författare – från en novell som tar upp en halv sida av Lydia Davis till riktigt långa, som den rafflande novellen av Jesse Ball som utspelar sig i tid som är svår att bestämma, men som handlar om dueller på liv och död.

Marcus skriver i sitt förord lite om tanken med antologin:

”This anthology aims to present the range of what American short-story writers have been capable of in the previous ten years or so, not as a museum piece but as a sampler of behaviors and feelings we can nearly have only through reading.”

Några författare från den första antologin dyker upp i den nya: George Saunders, Anthony Doerr, Wells Tower, Sam Lipsyte, Mary Gaitskill och Deborah Eisenberg. De är stora stjärnor och försvarar sina platser väl med sina respektive noveller. Den enda som inte är novellspecialist är väl Doerr. Av de här tycker jag bäst om Saunders novell, om en hemvändande soldat som råkar ordentligt i trubbel, och Eisenbergs, som utspelar sig i New York och handlar om ett par, William och Otto, som har det trassligt på sitt vis, med planeringen inför eventuella släktträffar.

Och apropå New York, en av mina favoriter är ”Another Manhattan” av Donald Antrim. Två par som har riktigt trassliga relationer ska gå ut och ta några drinkar. En av männen ställer till det för sig – det är en ömsint och tragikomisk novell.

Av ren nyfikenhet tittade jag på vilket årtionde författarna är födda. För tre av författarna saknas den uppgiften, men två av författarna är födda på 30-talet, Robert Coover och Don DeLillo, fem är födda på 40-talet, fem på 50-talet, fem på 60-talet, nio på 70-talet och tre på 80-talet. Ben Marcus är själv 60-talist. Det är inga märkvärdiga siffror, men jag tycker att man ser ett tydligt samband mellan ålder och experimentlusta eller viljan att ta ut svängarna.

Robert Coover är undantaget som bekräftar regeln, hans obetalbara klassiker ”Going for a Beer” sammanfattar på ett helt briljant sätt ett helt vuxet liv med 1000 ord. Huvudpersonens liv liksom vecklar ut sig, det är som om han hela tiden ligger inte bara ett utan flera steg efter. Så här inleds novellen:

”He finds himself sitting in the neighborhood bar drinking a beer at about the same time that he began to think about going there for one. In fact, he has finished it. Perhaps he’ll have a second one, he thinks, as he downs it and asks for a third. There is a young woman sitting not far from him who is not exactly good-looking but good-looking enough, and probably good in bed, as indeed she is.”

Jag tycker att det är roligt att Tao Lin – en av 80-talisterna – finns representerad i antologin. Jag retar mig lite på att så många retar sig på honom. Hursomhelst, faktum är att jag tycker att det var roligast att läsa många av de lite mer utflippade novellerna skrivna av lite yngre författare, därmed inte sagt att jag nödvändigtvis tycker att de är bättre än de andra.  Men jag tycker att hårt skruvade ”Madmen” av Lucy Corin är otroligt underhållande, den handlar om en tjej som ska välja en madman, killar och tjejer som håller på att bli vuxna åker till en anstalt och väljer en madman. Den tonåriga berättaren förklarar, utan att göra saken mycket mindre mystisk:

”The whole idea is that you take home a madman and that teaches you about Facing the Incomprehensible and Understanding Across Difference.”

En annan ung författare som också tar ut svängarna är Rachel B. Glaser som i sin bara några sidor långa novell, ”Pee on Water” sammanfattar och förvränger mänskligheten historia. Det börjar poetiskt:

”Earth is round and open, whole and beating in its early years. The stars are in a bright smear against the blackboard. A breath pulled so gradual the breath forgets. Winds run back and forth. Clouds idly shift their shapes. Stubborn ice blocks will not be niced down by the fat sun. Melted tears run, then freeze. Tiny cells slide into tiny cells.”

Sedan blir det bara konstigare och konstigare och roligare och roligare:

”The new monkeys need less and less protective hair. They have babies. They fight, throw punches, show teeth and bite. They think each other are sexy. Raise their babies away from the others. Males try sex with females from the front. Boobs get bigger to remind males what butts felt like.”

Och både strutglassen och Chuck Berry skrivs in i historien:

”At the World’s Fair, someone rolls a waffle and scoops ice cream in it. Plastic is invented. Neon lights. 127 kisses in a single movie. Fire department horses retire. Men feel cool riding cars. Chuck Berry fucks time into place, pulls it into beats and it hangs. It plays.”

Man kan tänka sig att influenserna snarare kommer från författare som Donald Barthelme, Italo Calvino och Georges Perec än från Raymond Carver och andra smutsiga realister. Och ett sista exempel på en författare som har tänkt utanför ramarna – Mathias Svalina vars ”Play” är instruktioner till olika egendomliga lekar. De följer först någon slags logik, men blir sedan allt märkligare, som Animal Chase, för fem eller fler spelare:

”Two bases are marked off, at either end of America. Each child takes the name of an Animal. One child is It. He stands in the center of America & writes newspaper columns about the decline of America. He starts a radio show & becomes tremendously influential.”

Eller Jiggle the Handle, för två spelare:

”One child is the hunter & one child is the knife. One child is the ocean & one child is the sliver of metal stuck in the pad of the thumb. One child screams with pleasure & one child holds a heat-flaccid candle. One child bears the pain & one child stares at the spinning rims on a shiny Toyota.”

Man kan väl föreställa sig samma influenser här, inte är det Raymond Carver i alla fall. Men det finns något för alla smakriktningar i New American Stories, en antologi som är extremt omsorgsfullt sammansatt, en blivande klassiker som verkligen är full av noveller som sticker ut, på det ena eller andra sättet.

En stor förändring sedan The Anchor Book of New American Short Stories är att Amerika har fört långa krig som kostat oerhört mycket, oavsett om man använder ekonomiska, mänskliga eller moraliska måttstockar. Flera noveller handlar om hemvändande soldater och en skildrar hur soldater som ger sig iväg på sin första vända. Det som utmärker de här novellerna och ytterligare några andra, är att Amerika inte skildras som en självklart god kraft i världen. Amerika beskrivs som onödigt aggressivt och en rå girighet har brett ut sig.

”Blink and you might miss this war,” säger en nyhetspratare vid krigsutbrottet i ”Paranoia” av Saïd Sayrafiezadeh. Flera av novellerna vittnar om hur felaktig den prognosen var. I novellen av Mary Gaitskill, ”The Arms and Legs of the Lake”, förklarar en hemvändande soldat för en civilist hur saker och ting hänger ihop:

”You need killers like me so that you can go on having all the nice things you have.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner