Nana Kwame Adjei-Brenyah
Friday Black
riverrun
”Friday Black has the thrilling strangeness of George Saunders but driven by a deep and justified anger about the racism and violence that constitute the bedrock of American society. It’s a rollercoaster ride.”
— Mark Haddon, Observer
2018 var novellsamlingen Friday Black en av de hetaste debutböckerna, och den är fortfarande riktigt het, för att den anknyter till flera Black Lives Matter-teman, och den historiska rasismen, på ett smart sätt, men lika mycket för att den har ett sagolik driv och lyckas med konststycket att blanda det dystopiska och djupt tragiska med det hysteriskt humoristiska.
Blurbade George Saunders: ”An excitement and a wonder”
Faktum är att Adjei-Brenyah har åtskilligt gemensamt med George Saunders som ju är en mästare på hårt skruvade dystopiska och svartkomiska noveller.
En detalj – både Saunders och Adjei-Brenyah är roade av att hitta på fiktiva varumärken och produkter. De skriver en hel del om ohejdad konsumism. En novell handlar om en försäljare i en klädbutik, som avslöjar alla sina trick för att få kunderna att handla mycket mer än de anade att de ville. Adjei-Brenyah har jobbat i butik.
I den första novellen talar huvudpersonen om hur han han kontumierligt skruvar upp och ned sin svarthet på en tiogradig skala, med hjälp av kläder, mimik, språk och kroppsspråk. Med en hoodie stiger svartheten kraftigt, med en städad skjorta och ett leende kan man till och med slippa bli förföljd av väktare i ett exklusivt köpcentrum eller varuhus. Det här är naturligtvis något de flesta av oss gör hela tiden, mer eller mindre medvetet, men för en ung svart man kan det vara förenat med livsfara att ta på sig en hoodie.
En vit man går med sina två barn, en dotter och en son, till ett bibliotek. Utanför biblioteket möter de fem svartklädda svarta barn och ungdomar. Mannen uppplever att hans barn är i fara, så han går till sin bil och hämtar en motorsåg och kapar sedan de fem svarta barnens huvuden, som i en splatterfars.
Varför hade mannen en motorsåg i bilen? Vore det inte bättre att sätta barnen i bilen och åka någon annanstans? På vilket sätt skulle de svarta barnen ha utgjort ett hot? Försvarsadvokatens linje är att hans klient älskar Amerika, men att han älskar sina barn ännu mer. Det är naturligtvis helt barockt och osannolikt, men om man byter ut motorsågen mot ett handeldvapen blir episoden något mindre osannolikt.
”Adjei-Brenyah dissects the dehumanizing effects of capitalism and racism in this debut collection of stingingly satirical stories… Adjei-Brenyah has put readers on notice: his remarkable range, ingenious premises, and unflagging, momentous voice make this a first-rate collection.”
— Publishers’ Weekly (Starred Review)
Novellerna är också fulla av smarta och elaka referenser till verkliga händelser, som när Donald Trump satte in en annons i en tidning 1989 och krävde att staten New York skulle införa dödsstraffet, i samband med att han fördömde the Central Park Five, fem svarta och latinos som dömdes för en brutal våldtäkt i New York City. Trump krävde inte uttryckligen att de fem ungdomarna skulle avrättas. Problemet var att det visade sig att de var oskyldigt dömda. Trump bad naturligtvis inte om ursäkt, men fällde en kommentar, som påminner om hans Charlottesville-kommentar:
”‘You have people on both sides of that,’ he said at the White House. ‘They admitted their guilt.'”
— NYT
I USA är det mycket vanligt att oskyldigt dömda, särskilt svarta, erkänner sig skyldiga, för att få ett kortare straff.
Ola Wihlke